Domarmutor och ombytta roller för elitryttarna

Utkastade på djupt vatten bjöds publiken på dressyrryttare i hoppsadeln och vice versa. Sportchef Malin Baryard-Johnsson tog fasta på domarnas hint att mutor alltid är en fördel.

Den första duellen delade Malin därmed ut en kexchoklad till domarduon bestående av Henrik Johnsson och Tinne Vilhelmson Silfvén. Tilltaget verkade uppskattas och Malin och lagkamraten Lina Dolk (som för övrigt hoppade hinder i ett rasande tempo) tog sig vidare till final och mötte där Helene Langehanenberg och Irma Karlsson.

Hoppryttaren Irma hade rejält fullt upp med dressyrhästen Touch the Button i den första duellen. Hästen var spänd och var lite högt och lågt under ritten.

– Dressyr är väl inte min starka sida. Men det är alltid kul att testa nya grejer, sa Irma efteråt.

Det är ingen dans på rosor ens för så rutinerade ryttare som dessa att byta häst och gren på en handvändning. För Irma Karlsson fick det bli ett hästbyte inför finalen.

– Jag bytte häst eftersom den första blev väldigt skrämd inne på arenan, säger hon.

Utrustningsbyte

För ryttarna blir det stor skillnad mellan grenarna. Inte minst när det kommer till vilken utrustning man är van vid, menar Irma Karlsson.

– Svåraste är nog att hålla dressyrhästens nerver i styr när publiken hejar på. För min del även att kunna sitta ner i sadeln och vara tillräckligt stark för att bromsa. Det är nog mestadels att jag i vanliga fall rider med väldigt lätt sits, så det blir svårt att sitta ner när det går snabbare än långsam trav, säger hon.

Väl i final var det dags igen. Malin Baryard-Johnsson lämnade över en vit ros till domarna. Om det uppstått någon jävsituation eller inte lämnas osagt, men dressyrryttarna drog sitt strå till stacken med rysligt snabba tider på hoppbanan till publikens förtjusning.

Som tredje lag slutade Jeanna Högberg och Fredrik Jönsson. Fjärdeplatsen gick till Daniel Bachmann Andersen och Petronella Andersson.