Steve Guerdat: ”Om du vill bli framgångsrik i den här sporten är villkorslös kärlek till hästar avgörande.”

I intervjun med spring-reiter.de berättar Steve Guerdat att han idag inte riktigt är på toppen, men har fantastiska hästar på väg upp, som kommer att ge honom en plats i det översta skiktet igen om ett till två år. Vid intervjun är han i Geneve där han kommer att rida Rolex Grand Prix med sin 9-åriga unghäst Dynamix De Belheme.
– Jag vet att om jag rider bra så har jag en chans eftersom Dynamix är en väldigt, väldigt speciell häst. Kanske den mest kompletta häst jag någonsin haft. Men jag kommer inte att sätta någon press på henne i Grand Prix. Hon behöver inte hoppa felfritt eller sluta bland topp tre. Det vore såklart trevligt, men även ett bra varv skulle vara en bonus för mig. Så ja, det är lite annorlunda än de andra åren innan där jag hoppades vinna Rolex Grand Prix. I år är jag bara glad över att få vara med.

Han får frågan vilket råd han skulle vilja ge till unga hoppryttare och förklarar att nyckeln – är kärlek.

– Du måste älska sporten för att vara konkurrenskraftig, men det viktigaste är definitivt kärleken till hästar. Hästarna följer dig hela dagen, året runt, det finns ingen dag utan dem. Det finns bra dagar och dåliga dagar tillsammans. Hästar lär dig något varje dag, de tvingar dig att tänka. Om du vill bli framgångsrik i den här sporten är villkorslös kärlek till hästar avgörande.

När det gäller ridsportens problem med sin image har Steve en hel del att säga.
– Jag tror att det enda sättet är att ta problemet i egna händer. Särskilt i sociala medier pratar många om saker de inte vet, inte förstår. Jag tror att 90-95 procent av de människor som uppmärksammar den dåliga sidan av vår sport är människor som vet lite eller ingenting om sporten. Det är det som gör det så farligt.
– I gengäld måste vi ta kritiken på allvar. Vi måste förklara vad vi gör, hur mycket ansträngning vi lägger på våra djurs välbefinnande. Vi rider för att vi älskar hästar.

Han berättar också att han för några dagar sedan blev uppringd av brittiska ryttarkollegan Robert Whitaker, sent på kvällen, halv tolv, när han skulle gå och lägga sig.
– Han grät i telefonen som ett litet barn för att hans häst, Catwalk, hade dött.
– Vi får inte glömma hur mycket vi älskar våra hästar och varför vi utövar denna sport. Det är en fråga som alla som följer sporten måste ställa sig. Varför är vi här? Vi är här för hästarna för att vi älskar hästar.
– Vi måste fortsätta att förklara det.