Malin Baryard Johnsson med VM-guldet. Foto FEI

[ VM i Herning ] Malin Baryard Johnsson: ”Hon går in och kastar sitt hjärta”

– Efter att hon fick kämpa och tyckte att det var rätt hemskt där inne så går hon in idag och kastar sitt hjärta.
Malin Baryard Johnsson och H&M Indiana gjorde en superinsats på fredagen, tog guld med laget och klättrade 20 placeringar uppåt – trots det missar de den individuella finalen.
Men Malin gläds åt lagguldet och hyllar Indiana.

–Hon var fantastisk idag.

För Malin Baryard Johnsson började VM med en svår runda i tidshoppningen, där Indiana överhoppade och de verkligen fick kämpa. Sedan blev det bättre och i fredagens lagfinal var samspelet tillbaka med en otroligt fin runda. Trots ett nerslag är Malin nöjd – och självklart lycklig över lagguldet.

– Efter de rundor vi haft tidigare med framförallt tidshoppningen, där hon fick kämpa ordentligt och tyckte att det var rätt hemskt där inne – så går hon in i dag och kastar sitt hjärta, som hon så ofta gör.

– Det är en tuff bana idag , det händer mycket, det händer grova grejor, säger Malin.

Läs om hela omgången här inklusive alla ritter > > >

Malin Baryard Johnsson – H&M Indiana. Foto FEI/Richard Juilliart

Trots den strålande insatsen i tredje rundan där hon gick från plats 53 individuellt till plats 33 kommer Malin inte att gå vidare till den individuella finalen. Endast de 25 bästa rider där.

Litegrann önskar Malin att hon fått ändra på sin ridning.
– Jag får rida med lite mer tryck än jag brukar göra och då blir hon lite starkare. Jag hade behövt få tillbaka henne lite tidigare in i den där tvåkombinationen.

– Men hon är fantastisk!

Känslan att ta lagguldet går förstås knappt att beskriva.

– Det är fantastiskt. Vi hade ju satt det här som mål och vi har haft stor press på oss hela veckan. Kändes fantastiskt att få göra det – och så självklart som det blev.

Och nu kan de andas ut – och kanske också fira lite.

– Den här dagen har varit väldigt, väldigt lång, vi gick ju in sent också. En lång och tråkig dag. Men vi har blivit duktiga på att göra en plan över vad man själv behöver och vi har alla har gjort det man behövt för att kunna vara på topp så här sent.

På OS vågade inte Malin titta på den avgörande ritten och det gjorde hon inte heller nu, när Jens Fredricson gjorde sin felfria ritt som gav Sverige guldet och avgörandet.

– Jag stod med ryggen mot tv:n, med ansiktet mot Henrik som tittade.

Det är ju faktiskt ett kliv uppåt från OS i Tokyo när Malin satt i fosterställning under Peders ritt. Minns ni? Se annars klippet här:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Lisen Bratt Fredricson (@lisenbrattfredricson)

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.