Per-Ola Forsberg: ”Varumärken, varumärken, varumärken!”

Per-Ola Forsberg är bland annat uppfödare. I sitt senaste blogginlägg här på Ridenews manar han till eftertanke om avelns funktioner.

”För mig som medlem i SWB är det viktigt med SWB och dess roll i uppfödarsverige. När ett-sto-licenserna planerades våren 2012 var jag säker på att det begreppet skulle innefatta godkända hingstar i KWPN, Hannover och Holstein, samtliga erkänt framgångsrika avelsförbund. Jag hade sett och fattat tycke för Messenger som var godkänd i Oldenburg, men skulle visas för Hannover under senvintern. När Messenger blivit premiehingst i Hannover beställde jag semin tidigt på våren innan jag kände till finala ett-sto-licensregler. Senare visade det sig att Messenger hade en lös benbit och inte fick tillstånd i SWB. Jag blev ju besviken och blev istället medlem i Oldenburger Springverband och registrerade om mina ston där i två år med 8 avkommor som resultat, nu födda 2013-2014. Jag är säker på att flera av dessa svenskfödda hästar kommer att tillföra Oldenburger Springverband poäng på världsrankingen. För mina svenska hästar registrerade i OS blir jag tvungen att hitta nya exponeringsfönster eftersom Breeders är stängt”, skriver Per Ola.

Hingstproven

Han tar också upp frågan om hingstprov.

”Det svenska hingstprovet blir överflödigt när man hellre provar sin hingst utomlands och automatiskt glider in i Sverige, alternativt om resultaten inte var bra nog utomlands tacksamt för SWB, får in hingsten på ett-sto licens vilket starkt gynnar SWB ekonomiskt. Förr betäckte bruksprovvinnarna mest och SWB hade därigenom ett stort inflytande på svensk avel. Medan man numera sitter på läktaren i det operativa avelsvalet. Jag har inget svenskt varmblod i någon av mina hästar, ändå är det Swedish Warmblood-hästar. Hingstarna på bruksprovet för sällan svenska linjer vidare. De som betäcker mest är både ett-stolicens-hingstar samt hingstar som är primärgodkända i andra förbund.”.

Du kan läsa hela Per-Ola Forsbergs resonemang här.