Lite kinkig – både krönikör och hingst Foto: Kim C Lundin

Kim C Lundin: Styvnackade Warmblodsföreningen Brädar allt motstånd

Med envishet kan du komma långt – med kompromissvilja, öppna öron och ögon kan du komma längre. Ridenews krönikör Kim C Lundin har äntligen smält SWB:s bruksprov och efterspelet. Styvnackat var ordet för dagen.

Styvnackade Warmblodsföreningen Brädar allt motstånd

Det här är en krönika som vänder sig till några få i vårt land. Till en liten grupp som har en förmåga att hamna i kläm mellan stora aktörers egenintressen. Jag syftar på uppfödare – stoägare – ridsportens storsponsorer – kåren bakom grunden till det svenska hoppundret. Kär grupp har många namn.

I flera år har jag som skribent förordat transparens och öppenhet från landets primära avelsförbund för varmblodiga hästar och det mesta är verkligt bra. Swedish Warmblood Association med förkortningen SWB sedan några år därav ordleken i rubriken. Som Edvard Persson skaldade i min landsända: Kan hända det retar en del – i så fall är det deras eget fel.  [Note to kids: Googla Edvard Persson ur-skåning ]

Och, SWB har transparens och öppenhet kring sitt bruksprov, efter ett tag i alla fall. Men handen på hjärtat, hur många har kikat i SWB:S hingstreglemente? Hur många känner till de matematiska algebra-ekvationer som ligger bakom om det blir hiss eller diss för en hingst på ett bruksprov?

Jag gissar att de allra flesta tror att beslut grundar sig på flera domares tränade hästöga, erfarenhet och förmåga att se hur en ung individ kan utvecklas i framtiden. Nej, svenskt bruksprov handlar om dagsform, exakt hur en hingst visar sig den dagen och vad beror dagsform på? Hur mycket en hingst tränats inför sitt prov, hur mycket den fått i kraftfoder för att komma i tillväxt och show condition, hur väl den håller sig på sin plats.

För några år sedan valde SWB – efter att ha lyssnat på hingsthållarna – att ta bort omdömen och siffror längs provets väg. Sedan försvann omdömen och siffror från hingstar som inte godkändes. Motivet då var bland annat att en hingst inte skulle förlora i värde inför en försäljning. Hingsthållarna trodde att detta skulle minska diskussionerna och spekulationerna i sociala medier. Tillåt mig småle.

Krönikören skrattar Foto: Per Torp

Idag har vi facit, det spekuleras ännu mer, diskuteras i det oändliga. Det är naturligtvis helt ofrånkomligt och ett tecken på engagemang. Men, utan kloka och erfarna domares omdömen även för icke-godkända hingstar ges inget facit och ingen lär sig något.

Allt det där är känt och inget nytt under solen. Det som blev en effekt av den här “mörkläggning till förmån för hingstägare” blev också indirekt ett sätt för AVN att inte behöva stå upp för sina beslut. Med hänvisning till att “vi diskuterar inte icke-godkända hingstar” så går det effektivt att gömma sig istället för att stå för sina siffror och omdömen. Det är ingen som påstår att besluten är fel om man förstår anledningen. Utan förståelse bara mer spekulation.

Jag är helt övertygad om att AVN har sina goda skäl att INTE godkänna vissa hingstar, självklart har de det. Men i sann folkbildningsanda borde de förmedla varför. Och nej, jag tror inte en hingst faller i värde för att SWB sagt nej tack och talat om varför. Historien är full av come-back kings*) som gjort prov på annan ort och sedan varit succé. Faktum är att det är alldeles för många sådana.

Härstamningspoäng, igen

Efter bruksprovet skickade jag en fråga till SWB:s avelsledare Emma Thorén Hellsten som svarade snart efter. Själv åkte jag till Herning Hingstekåring och blev åter förälskad i holländsk-inspirerad dansk systematik. Frågan handlade om hur hingstarna Kintaro, Ramsbergs Vincent L och Darc Cash endast kunde få en halv poäng i härstamningspoäng. En hingst kan få en halv poäng för sin fader och en halv för sin moder. En hyfsad gissning är att alla får en halv poäng för sin fader nästan som regel.

Svaret löd så här: “Meriter på mödernet räknas endast i de tre första leden. I propositionen för bruksprovet står följande: ”Verifierad information om hingsts mödernemeriter, utöver de som finns tillgängliga på www.blup.se skall insändas till SWB per post eller mail vid anmälningstidens utgång. Blankett till detta hittar du på www.swb.org. Informationen som ska skickas in är meriter (tävlingsresultat samt unghästmeriter från utlandet) och avkommemeriter för mor, mormor och mormorsmor. Gäller även eventuella exporterade avkommors meriter. Utan denna information kan hingsten inte få några härstamningspoäng!”

Numera är den blanketten en online-enkät som du kan hitta här. Den visar på några saker: stort fokus på svenska meriter t ex om modern har lämnat diplomston, litet eller inget utrymmer för meriter i stolinjen bredare. Detta måste alltså fyllas i för att det ska bli härstamningspoäng. Det låter ju egentligen rätt bra. Men vänd på det, visst kan hingstägare lämna information om stam men borde inte en verifiering av meriterna göras av avelsförbundets egen personal för att säkra att man jämför äpplen med äpplen och inte kiwi och korinter? Så görs det i KWPN och DWB, Tyskland har i varje katalog för premieringarna mycket systematiserad information.

Det blir ett lite ålderdomligt tänkande. Ponera att en uppfödare har ett sto som tävlat mycket men som sålts ganska tidigt. Hen sätter en helsyster till stoet i avel tidigt. Bingo för avelsframsteget säger man i andra förbund. här är det rent strikt inte en meriterad mor, mormor eller mormorsmor. Hur det bedöms? Vem vet, sett utifrån utan insyn verkar det vara mycket slumpmässigt. Mitt favoritexempel är Total Hope och Bergåkras Amaranth. båda har samma härstamningspoäng. En har sportvärldens mesta vinnare till mor och far, den andra har en C-hingst till morfar om än mamman har lämnat individer som utbildats väl och tävlat. Ska ett så viktigt instrument vara så trubbigt? Ska stammen stå för så lite i godkännande algebra-ekvationen för index.

Ja tydligen enligt SWB. Jag skickade på vinst och förlust en neutral fråga till KWPN om härstamningarna på två hingstar i provet, det holländska förbundet är erkänt kinkiga med mödernemeriter. Ja låt mig stanna vid att det i alla fall inte blev diss**).

Styvnackat

Det kanske krävs en förklaring till varför jag gett ett avelsförbund jag håller kärt epitetet styvnackat. Tja, låt mig lista några exempel där SWB styvnackat valt att vara laxen i laxtrappan och arbetsamt hoppa mot strömmen:

  • Tyskland, Holland, Danmark, Belgien, Frankrike – alla testar numera hingstar disciplinspecifikt, uppsuttet, många från 3-årsålder – SWB testar för multitalanger
  • Tyskland, Holland, Danmark, Belgien, Frankrike söker råämnen – SWB säger “utan en god utbildning kan vi inte utvärdera en hingst”
  • Svenskt bruksprov erkänns inte av andra förbund – svenskt bruksprov är ändå bäst enligt SWB
  • Svenskt bruksprov är bäst för att redan selekterade individer gör bra ifrån sig i tävling senare i livet….
  • Hingstar som är speciellt värdefulla sett till disciplinspecifika egenskaper borde välkomnas med öppna armar – inte med armbågen, avkrävas att komma till bruksprov osv. Dagen efter Totilas EM-medalj var bärgad hade KWPN ett godkännande klart, samma sak med Big Star och en del andra.

Listan skulle kunna göras längre men jag vill inte uppfattas som mer kinkig och grinig än vad jag faktiskt är. Men, om inte bruksprovet ska bli en övning för ett fåtal få stora spelare krävs nog en vårstädning på bygget, en omprövning och en skurning som prövar de gamla principerna. Annars kan vi snart döpa om bruksprovet till “ridprov för hingstar som ligger rätt i fas, är “rätt” utbildade av “rätt” ryttare och har rätt ägare”.

PS. ta en titt i hingstreglementet, fundera över hur mycket utrymme som ägnas åt vad som krävs av hingstar godkända i andra förbund för att bli på riktigt godkända här och jämför det sedan med kraven för “ett-sto-licensen”. Den licensformen är genialisk – en fantastisk kassako, tillåter allt som rör sig, gör möjlighet för SWB att kalla sig flexibla. Och i förlängningen – spiken i kistan på bruksprovet. Varför släpa hingst, skötare och ryttare till bruksprovet i flera dagar när det endast krävs lite pappersexercis så är hingsten godkänd.

Vi ses på vårens hingstvisningar – skicka bilder på era föl, det är för dem vi håller på.

Fotnot:
come-back kings*) Hingstar som ratats i SWB, gjort lysande flerdagarsprov i Tyskland eller DWB och kommit tillbaka för att visas upp i direktkvalificerade klassen och då godkänts.  eller semi-comeback-kings: godkänns som 3-åringar och chansar inte på godkännande i SWB utan går sedan vägen över utländska prov för att sedan visas upp i direktkvalificerade.
diss**) mödernemeriterna hade räckt för godkännande i KWPN om andra kriterier såsom exteriör, hälsa och disciplinspecifika egenskaper var uppfyllda.

 

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.