Frivilliga funktionärer och ideellt arbetande medlemmar är livsviktiga för ridsporten. Foto: Fredrik Jonsving

Krönika: Äntligen tävling – det viktigaste som finns – eller?

Yipeee det blir tävlingar igen – Hjälp de ska genomföra tävlingar nu! Mitt i pandemin…. Känslorna inför tävlingsstarten kan vara tveeggade och kommer allt verkligen att bli som förut?

Alla är glada över att tävlingsstoppet lyfter om mindre än tre veckor. Om du lyssnat på flera stora ridsportprofiler de senaste veckorna är det livsavgörande för deras verksamhet att just tävlandet kommer igång igen. Och det gör det, bara två veckor efter att Riksidrottsförbundet gav grönt ljus för barnidrotten.

Det är tveeggat, ändå, det rasar en pandemi världen runt, även i Sverige. Just idag skrivs siffrorna till fler än 360 000 döda och 5,8 miljoner konstaterade fall av Covid-19-viruset.  Smittan ökar nu i andra regioner än Stockholm med omnejd. Överallt syns det att många slappnar av med efterlevnad av restriktionerna med avstånd, undvikande av resor, undantag för stora folksamlingar med mera. Locket till tryckkokaren har börjat glipa.

Runt om i världen skenar en ekonomisk kris fram som ett snabbtåg och lämnar arbetslöshet, konkurser och förtvivlan kvar i sina spår som en direkt verkan efter Covid-19-viruset. Permitteringar, varsel och konkurser lämnar många människor utan inkomst, i Sverige som i resten av världen. Det mänskliga lidandet i virusets spår går det att ägna spaltmeter åt, ingen har glömt det och snart har alla förlorat någon i bekantskapskretsen.

Parallellt så verkar det finnas en fullständigt naiv tro inom ridsporten på att ”får vi bara tävla igen så börjar hjulen snurra”. Kanske för de professionella näringsidkare som lever på att sälja hästar till sportens internationella ryttare med stor plånbok. Hästföretagare som vänder sig till kunder med ett vanligt jobb, en hygglig inkomst parat med ett glödande intresse kommer garanterat att märka av att fler håller i pengarna. Många fler ryttare kommer i krisens spår att bli tvingade att sälja sina hästar för att få tillvaron att gå runt. Det leder till ett större utbud, mer priskonkurrens, ja ni förstår själva – lägre priser på hästar generellt.

Det är tveklöst viktigt att sporten får komma igång och det går att tävla igen. Hur ska då det stora ekosystemet som svensk hoppsport bygger på klara av FHM:s restriktioner med 50 personer max?

Rent organisatoriskt är det inte svårt att hålla avstånd, kritiska platser är toaletter, sekretariat, veterinärbesiktning etc men i övrigt är det lätt att hålla avstånd. Det finns alltid lösningar, problemet ligger inte där. För som flera stora ridsportprofiler påpekat det behövs inga serveringar eller cafeterior. I princip efterlyses ”Pay&Jump”-banor med publika resultat, det gör inget att det blir utan publik. Det viktiga är att få en bra kort film på väl valda linjer och ett flashigt foto ackompanjerat av ett offentligt resultat i TDB. Det är sådant som gör att hjulen kan börja snurra igen.

Vad får hela ekosystemet att fungera, inte bara de här mer professionella tävlingsplatserna som nu efterlyses? Tävlingar är för många klubbar en intäkt för att få annan breddverksamhet att fungera. Tävlingarna finansierar till exempel ridskoleverksamhet som gör att fler kan rida. På en tävling är ofta cafeterian den del som ger mest inkomster och bäst netto på en tävling. Framförallt så har de här tävlingsarrangörerna den verkligt nödvändiga parametern för att arrangera tävlingar säkert: frivilliga FUNKTIONÄRER.  De är frivilliga för att de inser att den tid de spenderar med att bära bommar eller kratta omvandlas till krassa pengaresurser för deras hemmaklubb och stall. Och för all del, det brukar vara kul –  i år kan det ha ett högt pris.

När tävlingarna startar blir det med betydligt färre startande och utan riskmoment som till exempel servering. Det gör inget för de tävlande men kan ha stor betydelse för arrangören.
Helt ärligt, hur många klubbar kommer att kunna / vilja köra tävling som inte ger ett överskott till kassan? Hur många startande kommer i längden att acceptera en prishöjning på startavgifterna som följer av färre starter? Alla som varit ideellt engagerade vet att det kan vara ruggigt svårt att få funktionärslistorna fyllda.

Som tävlingsledare vill du kanske inte be folk ställa upp och riskera sin hälsa om det inte ger ett överskott. Låt oss vara ärliga: avstånd och direktiv kommer inte att följas överallt till 100 procent. Funktionärer, frivilliga ideellt arbetande, måste nu överväga om de tycker att det är värt risken med en dag på banan för att få igång hjulen igen. Ridsportens tävlingar bygger till största delen på frivilliga insatser, ja några avlönade funktionärer finns men de kan inte driva en tävling själva och få arrangörer kan göra det med avlönad personal.

De stora ridsportprofilerna efterlyser mer professionella tävlingar, i klartext att företag får arrangera tävlingar i större omfattning. Så är det i flera andra länder, företrädesvis i länder som helt saknar breddsport. Ridsportförbundet lyder under Riksidrottsförbundet och SvRFs mål är ganska långt från att säkra intäkterna för näringsidkare.

Kanske är det dags för en genomkommersialisering  av hoppsporten i landet? Lyfta av det ideella doket och släppa marknadskrafterna fria?

Det är trots allt det som gjorde att travet kunde fortsätta med tävlingar: en professionell huvudman håller i travbanorna, anställd personal arrangerar loppen, inkomsterna kommer från spel en bra bit från banorna.
Visst tappade de intäkter från publiken men majoriteten av loppen inom travet körs inte inför en storpublik på plats. I travets kölvatten finns också mer vit arbetskraft, reglerade arbetstider och mindre hyckleri kring vad det handlar om – att tjäna pengar.

Kanske blir Covid-19-viruset det som verkligen lyfter skynket från hoppsporten och visar hur den ser ut idag.

Hoppsporten som vi så gärna vill kalla breddsport, har gräsrotsengagemang i mängd, finns där för alla och många andra paroller vi samlats under historiskt.
Kanske ska vi kalla det för vad det är – big business för en del, hårt slit för de flesta, dyr sport för många och risky business för funktionärer.

 

 

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.