Kim C Lundin: Fakta inte fiktion ska frälsa oss från WFFS
Ridenews krönikör Kim C Lundin funderar över WFFS inverkan på aveln. Mediahype, uppfödarhysteri eller på väg mot sansat ”sitt-i-båten-status”?
WFFS – gå direkt i fängelse
Vare sig du varit i närheten av föl eller hästuppfödning någon gång i ditt liv är du säkert vagt bekant med förkortningen WFFS. Förra årets enskilt största påverkan på avelsbeslut och betäckningsstatistik. Warmblood Fragile Foal Syndrome lämnar ingen insatt oberörd. När ett föl föds med den ärftliga och dödliga sjukdomen är det, hur sällsynt det än är, smärtsamt att se och plågsamt för det nyfödda fölet. Alla är överens om att denna utgång ska undvikas så långt det är möjligt. Det är dessutom inte lagligt att para två individer med varandra om du som djurägare är medveten om att de är behäftade med ärftliga genetiska defekter.
Genen som avgör om en en häst är bärare av WFFS-anlaget eller inte har varit känd i säkert ett decennium. Det har gjorts undersökningar i den tyska populationen om frekvens och förekomst, det fanns redan utvecklade gentester när WFFS blev allmänt bekant våren 2018. Vi har med andra ord levt med den här defekten länge, förmodligen i många decennier.
Stort bortfall
Många avelsförbund har ännu inte fattat beslut om hur de framöver ska hantera individer med WFFS-anlag. Det finns stora uppfödare och hingsthållare med stor uppfödningsverksamhet där flera hävdar att de aldrig varken sett eller hört talas om föl födda med sjukdomstillstånd från WFFS. Ljuger de? Kanske, i Nederländerna fanns det flera fall som skickats in till KWPN långt före våren 2018 där en specifik hingst pekades ut. Så visst har det funnits fall, av föl födda med den förfärliga sjukdomen. Men det är mer troligt att naturen skött om processen på en skonsammare väg än att låta fostret utvecklas fult ut till ett fullgånget föl.
Inom hästavel är det bara två av tre dräktigheter som leder fram till ett fullgånget friskt föl. Svinnet på vägen är, jämfört med lantbrukets djurslag, otroligt stort. Kanske kan en andel där stoet resorberat bero på WFFS innan uppfödarna fick status klart för sig? Det är förmodligen den troligaste förklaringen till att uppfödare ”aldrig sett” resultatet åstadkommet av en parning mellan två WFFS-bärare.
Hur går vi framåt?
Den 16 januari erbjöd Paul Schockemöhle 100 000 kr till den av hans kunder som drabbas med av en fölförlust på grund av WFFS. Så säker är han på hur litet problemet är. Beskedet har redan givit hans verksamhet som en av de absolut största hingststationerna mer reklam än han köpt för säsongen hittills i år. Avelsförbundet och stuteriet Zangersheide, i praktiken en av de största privata hingsthållarna, redogör inte för WFFS-status på sina hingstar.
Man väljer att ignorera lagliga krav från EU – du får inte medvetet para två individer med ärftliga defekter.
Nej, en stor belöning som plåster på såren för att tuta och köra är givetsvis ingen bra plan. Det är både oetiskt sett till djurvälfärd och olagligt. Framförallt, det är oekonomiskt för den enskilde stoägaren och uppfödaren.
Ett välstammat, friskt och begåvat föl kan ge en framsynt uppfödare mycket mer än 100 000 kr. Ett dåligt underbyggt avelsbeslut som slutar i förlust av fölet har kostat massor av pengar och är ett förlorat år för stoet och kostar både pengar och smärta för uppfödaren.
Fakta är det som gäller
Vi behöver varken kasta ut anlagsbärare med badvattnet eller vara våghalsiga i avelsbesluten. Nyckeln ligger i korrekt information, från hingsthållare men även ansvarstagande stoägare och uppfödare som testar sitt avelsmaterial. Igår meddelades att en av gångartsavelns mesta matadorer Blue Hors Don Schufro, grundare av en dynasti, är WFFS-positiv. Handen på hjärtat, hade någon velat vara utan honom i aveln? Inte jag i alla fall, bidraget med positiva egenskaper överväger stort. Men avelsbeslut framöver bör vara informerade, underbyggda med fakta och befriade från GSG – Går det-Så-Går det.
Det bör inte vara en kalkylerad förlust att para två anlagsbärare med motivet ”det kan ju gå vägen”. Att sådana dräktigheter finns i år beror på bland annat undanhållen information från tyska hingsthållare men även på en och annan uppfödare som ryckt på axlarna. I år ska det helst inte finnas en enda.
Däremot att använda framtiden ”Don Schufro” till ett friskt sto eller tvärtom, det finns inget som hindrar just nu. Situationen blir radikalt annorlunda om till exempel SWB efter att ha analyserat förekomsten i 2018 års fölårgång finner en större förekomst av WFFS-anlaget i populationen. Först där och då vill jag kasta ut ”barnet med badvattnet”.

Tidigare artiklar om WFFS
Lagkrav på tyska avelsförbund om att deklarera WFFS-status
Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.