Lundin: Alla förlorar på krocken i ryttar-Sverige

Den del av ridsport-Sverige som är inriktad på uppfödning, utbildning och tävling med unghästar får under oktober månad sitt lystmäte av evenemang och tävling.

För SWB-registrerade unga hästar arrangerades Breeders Trophy på Flyinge där 770 000 kr i prispengar delades ut fördelat på tre discipliner och flera årgångar till uppfödare och ägare. Det är uppfödarnas tävling i varje del, dedikerad till marknadsföring av hästarna.

Den här veckan har Elmia Scandinavian Horse Show dragit igång, en tävling som förutom unghästklasser innehåller så mycket mer. Det finns många nivåer av ungdomsklasser och för hoppryttarna vassa klasser på elitnivå med lockande prispengar. Svår dressyr har fått stryka på foten sedan de två inledande åren.

Två stora meeting inriktade mot unghästar inom en två-veckorsperiod…. Det är tudelat.
Det går inte att klaga på att det görs en stor och smått fenomenal satsning på ett nytt stort inomhusarrangemang i Sverige under hösten med potential för storpublik och mycket uppmärksamhet. Det är naturligtvis häftigt på många sätt.

Det som känns tungt är ryttarnas antingen eller inställning när nu kalendern krockar. Visst, det är olyckligt men Elmia är en evenemangsplats med längre horisont än det forna Sovjetunionens femårsplaner. Stora mässor ruckar man inte på för en gynnsammare tävlingskalender. Ja, det blir tätt mellan starterna för unga hästar och det är väl där skon klämmer för många. Hur kan SvRF, stor intressent i den ena tävlingen, tillåta en annan tävling så tätt in till?

Varför finns det ett behov av att hacka på det som kommer ut som ”lillebror” ur evenemangsbataljen – Breeders Trophy? Tävlingen fick utstå mycket klankande om små  startfält och liknande när det i stor utsträckning handlar om små årgångar födda 2011-2014. Sanningen är att sedan exkluderandet av utlandsregistrerade hästar genomfördes har hela evenemanget gjort ett Münchausen-lyft. Där som ingen annanstans celebreras svenska uppfödare.

Jodå, ganska många väljer att tävla sina unghästar på båda ställena. Och ja, Elmia har fler unghäststarter bland hopphästarna – med importerade hästar finns det minst 30 procent fler i varje årgång att ösa ur.

Elmia är tävlingen för alla som vill nå upp till eller vill synas och frottera sig med landets ridsportselit. Inget fel i det, en tävling av ryttare för ryttare och deras hästägare.

Breeders Trophy fortsätter att vara tävlingen med uppfödarnas intressen i centrum. Där ligger testridningen av 5-åriga hästar med en stjärna som Jeroen Dubbeldam helt i linje med att marknadsföra svenskfödda hästar. Mycket mer än en snabb final över 1,20 i konventionell stil.

För hela häst-Sveriges skull hoppas jag på en fortsatt fredlig samexistens då samarbete verkar ligga bortom det möjliga. Det vore naturligt om Elmia utvecklades till en stor nationell och till och med internationell hopptävling gärna som nu med ungdomsfokus på alla nivåer.

Breeders Trophy borde lägga mer krut på att bli avelsinriktat i ännu högre grad. Med mer nischat utbud behövde det inte vara antingen eller utan istället 1+ 1 blir 3. Det vore bra för häst-Sverige.

Anteckningar i marginalen från Breeders Trophy

Alla som missat att det är speciella utrustningsregler på Breeders Trophy upp med en hand!
En virtuell granskning av rummet visar exakt noll händer i luften. ”Alla” vet att det är striktare på denna unghästtävling som värnar utbildningsskalan i högre mån. Ändå var det ett ekipage som glömde bort det. Överdomare Bengt Sånessons diskning var odiskutabel.
Det som var mer diskutabelt var tre domare på rad som inte noterar ett avvikande bett trots att de studerar kontakt mellan häst och ryttare.

Ponera att dessa tre domare påpekat den felaktiga betslingen för ekipaget i samband med att de gett sitt omdöme. Är det då troligt att det lämnats in en protest mot diskningen? När alla, inklusive de många tittare via webb-tvn, sett och hört? Ärendet hade kunnat få en annan utgång om domartrion haft hökögon på även utrustningen.

Protesten som nu lämnades in var förmodligen en björntjänst åt en ung ryttare. Var det verkligen så viktigt att rida för Jeroen Dubbeldam och få en biljett till GHS att det var värt priset som betalats i form av gatlopp i sociala medier? Det borde inte varit det.
Det är förlåtligt att fela och stort att acceptera sitt fel. Bengt Sånesson, överdomare, hade inte fel i sin bedömning av bettet. Per Åberg, ordförande i Swede Horse och ytterst ansvarig för regelverket, har inte heller fel när han ser en formulering som lagligt sett inte håller.

Olyckligt för alla parter – ingen vinner.

Gilla Ridenews på Facebook!
Följ oss på Instagram

Ladda ner Ridenews app – för Android
Ladda ner Ridenews app – för iPhone