Partrik Kittel med sin gummianka Foto:  Kim C Lundin

Patrik Kittel: Är du en vinnarskalle?

Svenska landslagsankaret Patrik Kittel tar upp sina krönikor igen på Ridenews. Han tar upp det här med vinnarskalle – något man blir, inte föds till.

Vinnarskalle!

Jag lyssnade på en radiointervju som Radiosporten gjort med min landslagskollega Therese Nilshagen. Reportern frågade Therese vem hon tyckte hade mest vinnarskalle i dressyrlandslaget. Jag blev både så himla glad och förvånad när jag hörde hennes svar: Patrik Kittel.

Under hela min karriär har jag fått höra det omvända. ”Patrik Kittel har ingen vinnarskalle”
Jag har alltid fått höra att jag inte har vinnarskalle men till exempel Jeanna Högberg har det –vinnarskalle. Ingen diskussion där, Jeanna är suverän på att gå in på banan och ge allt.

Hur är det egentligen? Föds man med vinnarskalle?
Jag har funderat mycket på det. Hur får du en vinnarskalle, vad är det som avgör om du blir den som vinner och tar för dig? Är det en egenskap du som ryttare föds med? Får du det för att du har föräldrar med pengar och resurser att stötta dig? Är det tidiga framgångar under ponnytiden som gör skillnaden?

Svår väg fram för mig

Jag har alltid haft mycket prestationsångest inför tävlandet. Jag har varit nervös inför att tävla och prestera på banan. Det kan jag fortfarande få idag men jag har mer och bättre verktyg för att hantera det. Men de första åren var svåra, det tog tid innan jag blev en ryttare som folk ville jobba med. Under min uppväxt i ryttarvärlden var det några saker som tränare och andra runt omkring upprepade.
Jag fick ofta höra att jag inte kunde rida.
Att jag var inte bra nog.
Att jag hade inte tillräckligt med pengar.
Att jag inte hade tillräckligt med talang och begåvning.

Till slut tar det hårt på dig

I början skakade jag av mig och intalade mig själv att allt var ok, ändå. Jag höll mig till min gummianka, hanterade det så gott det gick. Gummiankan har varit med mig sen starten, den hjälper mig att fokusera, skratta och ta nya tag.
Sen flyttade jag utomlands och jobbade. Jag var på ett ställe där jag varje dag i flera månader fick höra: Du är värdelös! Du kan inte rida, du har ingen känsla, du är inte rätt för det här!
Det hände självklart inte bara mig, många har upplevt precis samma sak. Jag är tyvärr inte alls ensam om upplevelsen. Det hjälper inte riktigt att omgivningen uppmanar dig att skaka av dig det där, rösten har till slut nått in i ditt innersta rum.

Tuffa konsekvenser

Du har kommit till en punkt när du börjar ta åt dig, du börjar tvivla på dig själv. Det gör att du rider sämre, grubblar mer. Du vågar inte öppna upp dig, du vågar inte prestera. Du har hamnat i läget att du hela tiden är rädd för att göra fel. Mentalt intalar du dig att du inte är en vinnarskalle, du har nått en punkt när du inte orkar kämpa emot de negativa tankarna.

Ofta möter omgivningen det här läget med snabba slutsatser och uppmanar dig: Varför inte lämna den miljön eller gå vidare till någon annan syssla?
Det är inte så lätt. Jag och många med mig har satsat för mycket för att vilja ge upp, massor av tid. Kanske är den negativa influensen en person som du ser upp mycket upp till, din största idol sen flera år. Du ser inte fel hos dem – bara hos dig själv. Det är inte så lätt att ge upp och bara lämna, det känns som en ännu större förlust. Att ge upp, vilken looser liksom.
Jag tog mig ur min situation, flyttade, jobbade vidare och kämpade. Över tid har jag blivit en stark människa mentalt, idag är jag på en helt annan plats.

Hur kommer det sig att mina elever är framgångsrika?

Den första pusselbiten på vägen mot att bli en vinnarskalle är att du måste tro på att det kan gå. En del elever har från start mycket tro på sig själva och plussaldo på självförtroendekontot, det är bra. Andra elever har fått till sig de här negativa omdömena för många gånger så att det bitit sig fast. En del tidigare tränare har hasplat ur sig saker som:  Du är för tjock! Du saknar känsla! Du har bara pengar, du köper bara fel hästar!
Till slut har det här etsat sig in som sanningar hos de här eleverna. De har tappat alla chanser till att bli vinnarskallar i det läget. Mitt jobb är att få dem tillbaka till läget att de är vinnarskallar.

Hur gör jag?

Jag har lärt mig mycket av Kjell Enhager, min mentale tränare sedan flera år. Det jag försöker göra för mina elever är att hjälpa dem bygga upp ett plussaldo på sitt självförtroendekonto.
De ska lägga plus på sitt konto – samla på BRA saker de gör, goda minnen, rätt känsla i sadeln. Det gör att du mentalt utvecklar din vinnarskalle.

För mig är vinnarskalle att du tror på dig själv att du tror att det du satsar på kan gå.
Det i sig utvecklar vinnarskalle.

Ett ständigt pågående arbete

De flesta tror att när man är på min nivå så behöver man inte fortsätta jobba med det. Jag kan få höra att ”nu har då nått en sådan nivå att nu är det inga problem längre.”
Trots att jag idag haft en hel del framgång så hör jag de här kommentarerna runt mig.
Folk vill säga om mig att jag inte satsar fullt ut på banan, att jag inte tar för mig. De säger att jag är bättre på att utbilda hästar är att tävla själv. Även om jag vet att det är BULLSHIT, så finns det något i mitt undermedvetna som tar åt sig. Det tar mig tillbaka till mitt yngre jag när folk hamrade in i mig att jag inte dög, om så bara för en kort sekund. Trots allt jag uppnått så når det ändå in. Ändå så får jag snabbt en känsla av tvivel – kanske är jag inte en vinnarskalle i alla fall, kanske jag saknar det lilla extra?

Unga behöver stöd

När du håller på att utveckla hästar och unga ryttare så behövs mentalt stöd. Någon som kan få dig att tro på dig själv, någon som bygger upp dig, som gör att du tror att ditt mål går att nå. Kanske en tränare, kanske en coach, någon som ger konstruktiv kritik. Du behöver någon i din omgivning som tror på att du faktiskt kan prestera.

Alla kan bli vinnarskallar

Vinnarskalle är för mig inte en specifik egenskap som du föds med, något du har eller inte är utrustad med. Det är en sinnesstämning, precis som talang kan det utvecklas med hjälp av kunskap och träning. Det är som en muskel som kan tränas och bli bättre, precis som din talang blir mer förfinad ju mer du lär dig.
Och, det är något du måste jobba med alltid för att behålla. Hur bra det än går så med jämna mellanrum kommer någon person som fäller en sårande kommentar.

Triggers och tjuvnyp

Det finns tusen saker som kan såra, från kommentarer om din ridning, hästen eller hur du kommit till din plats idag. En bra dag kanske du inte alls tar åt dig, en annan dag så svider det illa och tvivlen börjar snurra. Vad gör du då och hur reser du dig efter att ha fått såna tjuvnyp? Det får du jobba med alltid, och det gör att du jobbar för att bli bättre. Det finns en stimulans i att ”jag ska minsann visa dem” också, det gör att du kämpar mer.

Mina bästa råd för att ta sig upp

Jag sökte mig till sådant som gav mig trygghet, min familj och min mentala coach som Kjell Enhager. Han har varit min coach i 20 år, tre ord från honom sätter mig i rätt sinnesstämning för jag litar på honom. Hitta någon du litar på.
När jag behöver ta mig upp så tittade jag på filmer där det gick som bäst.  Jag tittade på filmer med de allra bästa ryttarna på OS. Jag hittade saker som tog bort mina egna tvivel

Alla som rider, tävlar, tränar kan hamna i det här läget. Det går inte att bara skaka av sig utan du måste ha metoder för att ta sig ur depressionsträsket. Leta efter dina personliga triggers som hjälper dig upp.

Mina konkreta råd när det händer:

  • Lyssna på din familjen
  • Var med dina djur – de ser när du är ledsen men är då bara ännu mer tröstande
  • Ta hjälp av en mentalcoach eller någon annan trygg person
  • Skriv ner bra stunder så du kan återuppleva dem
  • Titta på foton med positiva minnen

Allt för att bryta tankegången att ”jag är ingen vinnare jag är en looser”.  En dag när du hittar dina egna triggers och du kan göra dig själv stark igen då är du en vinnare i mina ögon.

Må så gott
Patrik Kittel

Patrik Kittel och Dude klättrar till topp-10