” Stallet är en plats med andra villkor ”

En mamma dör och dottern tvingas ta hand om det som blir kvar. Huset och trädgården, räkningarna som fortsätter att komma, tavlor och schampoflaskor. Och så lådorna med sådant som sparats från den egna barndomen. Gamla skolarbeten, skrivblock och teckningar. Och överallt: Hästar.

I sin första diktsamling skildrar Lisa Zetterdahl hur det kan vara att i olika faser av livet skiljas från sin mamma.
Som flicka när stallet lockar, och som vuxen när döden kommer. Ett strömförande, stilsäkert, och trösterikt dokument över hur en människa blir till: genom att ingå, och genom att separeras.

Stallet används i verket som en miljö där det blir möjligt att bryta sig fri. Så här säger Lisa själv om stallets betydelse under hennes egen uppväxt:
– Jag är uppvuxen på landet där det inte fanns så mycket att välja på. Hästar och böcker, det var vad jag valde. Stallet är en plats med andra villkor, där man som ung flicka får finnas till på ett annat sätt.
– Där är det prestationer som räknas, vad du gör mer än vem du är. Samtidigt är det en ny grupp att vilja träda in i och passa in i. För mig var det första gången som jag verkligen ville någonting, som jag längtade och älskade och fruktade och utmanade mig.

Lisa Zetterdahl är född 1983. Hon är uppvuxen i Ringarum på den östgötska landsbygden och bosatt i Malmö.
En rolig detalj i diktsamlingen är att även hon – liksom Gertrud Hellbrand, som vi tidigare intervjuat – nämner östgötska ridskolor i sina texter: Ekenbergs gård, Åby ridskola. Verkligheten är nära i varje rad och lätt att känna igen för den som själv varit en flicka som älskar hästar och levt och andats stall och häst i nästan varje ögonblick.