Anna Hedenmo: ” Jag kommer nog att fortsätta att drömma om den där perfekta hästen ”

I den ganska nya antologin Hästkärlek berättar några kända personer om sin relation till hästen. En av dem är nyhetsankaret och programledaren i SVT Anna Hedenmo – vars hästliv inte har varit någon dans på rosor.

Boken Hästkärlek innehåller texter från flera skribenter, bland andra deckarförfattaren Sofie Sarenbrant, Antonia Ax:son Johnson och programledaren Musse Hasselvall som skriver om lyckan man upplever tillsammans med hästen.

Och så har vi Anna Hedenmo, tidigare nyhetsankare och programledare för Agenda i SVT, som skriver om sin olyckliga kärlek hästen. För hennes liv med hästarna handlar inte bara om spänningen, farten, känslan av hästens hjärtslag genom sadeln och att bli ett med den. Istället har det kanske varit mer av grusade förhoppningar, en allt tunnare plånbok och en ständigt gnagande oro.
–  Det blir väldigt kämpigt, man kämpar mot ett mål som flyttas hela tiden, säger Anna.

Foto SVT

Hon är inte ensam om att ha haft ett liv som hästägare fyllt av hältor, olyckor och problem.
–  Jag måste säga att jag hör samma historier från så många. Men sedan finns det såklart många som också har tur, säger hon.
–  Jag har medryttarhäst ute på Lambarudd. Det är fantastiskt kul. Den hästen jag rider nu är 19 och hon har varit hel större delen av livet, så visst finns det hästar som är mer eller mindre problemfria.

Anna är 59 år och har börjat summera vad livet har inneburit hittills.
–  Jag har levt i ganska många år. Vad använder jag livet till? Vad har jag lärt mig?
– Jag är inte bra på att rida, men jag kan hästar, jag kan hästvärlden och jag kan hanteringen. Det är härligt att hålla kvar i det som jag har levt och som är en av de få grejer jag känner till ordentligt.
–  Och bara nu med Coronatiderna så är det underbart att få komma ut till djuren, naturen och friheten.

Trots alla år med flera hästar har hon inte haft möjlighet att satsa på att utveckla sin egen ridning.
–  Jag var mest ponnymorsa och servade mina tjejer med deras lektioner, allt handlade om deras ridning. Pengarna räckte inte till alla.

Nu när Anna startat om ridningen har hon bara hunnit rida i ett halvår.
–  Tyvärr rider jag inte för tränare, jag har inte riktigt kommit dit ännu. Men jag var på kurs på Strömsholm i julas. Det var väldigt kul. Jag behöver verkligen rida för tränare.
–  Jag får ju sådan lust att köpa häst ibland, men då säger jag och min kompis till varandra: NEJ, vi åker på kurser istället!

Vad är det du älskar med hästarna?
–  Doften, spänningen, att det är levande väsen och att man aldrig riktigt vet vad som ska hända.
–  Men man kan bli trött på att det händer så mycket grejer, trots att vi vet allt om riskerna.
–  Se bara på vad som hände efter världscupen i Göteborg. När Geir Gulliksen, en toppryttare på en topphäst, ramlar av på prisutdelningen. Det är ett av många exempel på hur oberäkneligt det är, det här med hästar.

–  Jag tycker inte att det är jättekul att gå på gym. Jag mockar hellre, jag gillar rörelse som har en mening.
–  När ridningen funkar är det ett samspel som är makalöst, man är som ett, man dansar tillsammans. Det är ju inte alltid så, men när de stunderna kommer så är det fantastiskt.

” En grej som är härligt med ridning när man börjar komma upp i åren är att åldern har så liten betydelse i den här sporten ”

När började du med hästarna och ridningen?
–  Jag var väl åtta eller nio år. Hästarna betydde allt. Jag bodde i stallet. Mina kompisar var där och vi hade med oss matsäck och var där hela helgerna. Man ville alltid komma tidigt för att få rykta sin favorit.
–  Ridskolan levde gott på oss, vi blev nog ganska utnyttjade. Vi fick ingenting i gengäld, inte rida gratis eller så.
–  Jag levde helt för hästarna fram till tonåren. Då blev det några års uppehåll och sedan kom jag tillbaka till hästarna. Och när jag fick mina barn och de började rida så kom drömmen om att köpa egen häst. Men sedan när barnen kommer i tonåren så är det plötsligt en dag inte kul längre. Man får gå in i det med öppna ögon. Men vi har haft otroligt roligt!

Foto Privat

–  En grej som är härligt med ridning när man börjar komma upp i åren är att åldern har så liten betydelse i den här sporten. I stallet finns kvinnor som är 65 och 68 och det finns ju toppryttare som håller igång högt upp i åldern, som Ulla Håkanson, 82 år. Vilken förebild! Det är hoppfullt och kul.
–  Annars när man blir äldre stängs lite dörrar här och var. Man blir svagare i kroppen och har opererat en höft. Jag är försiktigare och inte lika modig som när jag var ung. Men det är kul att se att är man bara hyfsat okej i kroppen kan man fortsätta.

Och helt har hon inte släppt tankarna på att en gång åter ha en egen häst.
–  Jag kommer nog att fortsätta att drömma om den där perfekta hästen. • • •

 

Texten är tidigare publicerad i tidskriften Kentaur nr 3-2020.

 

Läs ett utdrag ur boken här > > >

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.