Clinic med Peder Fredricson: ”Du formar hästen i allt du gör”

På torsdagskvällen höll Peder Fredricson en bejublad clinic inför fullsatta läktare på Jönköping Horse Show. På clinicen medverkade även brorsan Jens Fredricson som assisterade. Hästarna på clinicen var åttaårige H&M Crusader Ice som Peder nyligen debuterade i 1.50, samt sjuårige K&T Top Notch som denna helg tävlas av Stephanie Holmén i Jönköping.

Under clinicen beskrev Peder sitt eget system, som han har utvecklat och vidareutvecklat under många år.
– Om man ser på de tio bästa ryttarna i världen så har alla olika system och det finns inget rätt eller fel. Jag har jobbat med Mark Todd som har ett väldigt enkelt system, med Franke Sloothaak som har ett mer komplicerat, och här hemma med Peter Eriksson, Kyra Kyrklund och Jan Jönsson och många fler och plockat upp olika saker. När man blivit äldre har man hittat ett eget system.
– I mitt system anpassar jag mig efter de hästar jag har. Jag kanske har en väldigt bra häst som inte har samma uppfattning och inte trivs i den målbilden jag har. Då måste jag anpassa mig och förstå vad den hästen behöver för att kunna prestera. Alla är olika, har sin personlighet som är lika olika som alla era personligheter, olika exteriör och förmåga att röra sig.

Longerar i början och en gång i veckan

Peder visar hur han gör för att lära känna hästarna i början.
– Jag vill lära känna dem på marken genom att longera.
Det gör han sedan fortsatt en gång i veckan med alla hästar.
– Longera är något jag gör minst en gång i veckan med alla hästar, dels för kommunikationen, jag vill ha en kommunikation från marken, för att forma hästen, men också för att jag vill se hur hästen rör sig.

”Du formar hästen i allt du gör”

– Vare sig man vill det eller inte så formar man hästen i allt man gör. Bara jag står här så formar jag hästen. Alla erfarenheter hästen får formar den till vad den blir.
– Jag vill att hästen ska vara avspänd och att den ska ha fokus på mig. Jag ska kunna röra mig runt hästen och den ska kunna stå stilla utan att jag håller i den. Om han går iväg så bara backar jag tillbaka honom. Jag ska inte behöva bromsa honom och hålla fast honom, han ska kunna stå med lång lina. Precis som när man rider, hästen måste bära sig själv.
– Så länge han är avspänd och positiv kan han lära sig saker. Hade jag tagit in All In så hade han inte kunna göra det här.

Bra att galoppera för att stretcha ut

När Peder sitter upp på H&M Crusader Ice är han först lite spänd.
– Om jag rider i tjugo minuter så vill jag att så stor del som möjligt av den tiden ska hästen röra sig på ett sätt som är bra för den.
Crusader får galoppera lite för att komma igång.
– I början kan det vara bra att låta hästen galoppera på lite – inte fara iväg – men stretcha ut lite och komma igång i kroppen. Den ska vara i sin egen balans och inte hänga i bettet.

Tvång är aldrig bra

Peder visar slutor med Crusader, men vill inte med kraft tvinga honom in i slutorna.
– Jag är noga med att inte tvinga hästen till någonting. Tvingar man hästen är det något som går sönder. Varken fysiskt eller mentalt tror jag på tvång.
Han menar att hästens motstånd kanske beror på att det är något som är stelt just där.
– Han är lite spänd, då får man jobba på utan att kräva för mycket.

Svårt att träna snabbhet

– Vi tränar väldigt lite på att vara snabba, om man jämför med andra idrotter.
Peder berättar om hur det senaste helgen inte gick som han ville i världscupen.
– Jag rider in i kombinationen i full fart framåt, hade det fungerat hade jag vunnit, men nu funkade det inte.
Han beskriver vad som händer när man kommer i full fart.
– Hästen kommer på bogarna. När man tar tillbaka vill man att den ska sitta och vänta på ryttaren, men Christian K tog upp huvudet, gapade och sprang i korsgalopp.
– I en annan idrott hade man byggt upp den där banan hemma och ridit den tio gånger. Men hästarna tar för mycket stryk av det.

– Det optimala för en ung ryttare som vill bli oslagbar i omhoppningar vore att ha skolhästar att träna på och andra att tävla på.

– Allt hänger ihop, en bra anridning ger ett bra språng. Ett bra språng ger en bra landning. Med en bra landning är hästen i balans.

Peder rider i skritt över en bom för att visa hur han bygger upp sitt system.
– Jag vill att hästen ska kunna göra ”typ” en halvhalt före hindret och när jag mjuknar över hindret så vill jag att min häst ska söka sig framåt nedåt med halsen, komma upp och hoppa ett runt språng, precis som jag vill att hästen ska göra efter halvhalten. Den ska inte hoppa med kort hals och spänd rygg. På ett stort hinder måste hästen kunna bruka sin kropp.
– Det är viktigt att man är konsekvent, varje gång man rider över en bom ska man ha samma tänk: att hästen ska söka sig framåt, mjuk i handen, avspänd, i en rak linje och få tillbaka. Det är repetition som gör att när de här de här kluriga banbyggarna bygger svåra saker så har man repeterat det så många gånger att man behöver bara räta upp sig, så sitter den där kommunikationen mellan häst och ryttare.
Crusader är lite spänd under uppvisningen.
– Han är lite stressad av omgivningen, spänner sig och går emot handen lite. Men det viktigaste när en häst går emot handen är att man aldrig försöker dra tillbaka, det är aldrig en bra lösning. Det är bättre att sätta hästen lite i arbete. Efter tag när den kommer igenom, så kommer den att bli fin i munnen.

Brorsan Jens Fredricson, som var med och assisterade vid clinicen kommenterade efteråt att han tycker att arbetet vid marken är mest intressant.
– Att se att hästen lyssnar, väntar och fungerar. Det är intressant, något som jag tar till mig mer och mer och där Peder ligger väldigt långt fram, säger Jens.

Läs Peders 14 bästa tips från clinicen i Jönköping > > >