Efter branden: Rothenberger berättar om kaos och tacksamhet

Det var en riktig mardrömsupplevelse för dressyrfamiljen Rothenberger när deras stall brann i slutet av februari. Fem hästar omkom. Nu försöker familjen blicka framåt.

Branden var mycket omfattande och det är ännu inte klarlagt hur den kunde starta. Stallbyggnaderna brann ner till grunden och ridhuset förstördes. Övriga angränsande byggnader angreps – och till stor del är de nu totalförstörda. Bostadshuset som låg en bit bort klarade sig.

Sönke lyckades få ut sin VM-häst Cosmo ur stallet, där det fanns omkring 35 hästar, och räddade även hästen Goldi. På sin hemsida berättar familjen om händelsen, och om tacksamheten för allt stöd. Här är ett axplock ur familjens skrivelse.

Dottern i familjen, Semmie, skriver:
”Ord kan inte beskriva vad vi känner. Jag vet inte vad jag ska säga eller skriva. Jag vet inte var jag ska börja … För att fatta mig kort: tack så mycket för ert enorma stöd. Tack till släkt och familj för all hjälp, tack till veterinärerna, tack till alla som hjälpt till, tack till polisen, tack till brandmännen! Tack till alla som skrev till oss och erbjöd hjälp! Vi kommer aldrig att få tillbaka vad vi förlorade. Hela vårt liv har slagits i bitar”.

Sönke kommenterar: 
”Allt som verkade så viktigt för mig blir oviktigt i skuggan av den fruktansvärda brand vi hade för några dagar sedan. Jag har förlorat gamla vänner som Kid, och Zum Glück, en häst jag hoppades så mycket på och som det varje dag var dagens höjdpunkt att få rida.”

De hästar som avled minns man i sorg och saknad. Sönke beskriver maktlösheten när lågorna slukade stallet.

 ”Luna, stoet som jag hoppas ska bli en av världens bästa hästar, får fortfarande intensivvård. Men att besöka henne dagligen och se hur vilken styrka hon har och hur mycket hon vill överleva ger mig hopp. Samma sak med Kantate, en så ung häst med så mycket kraft och energi, som verkligen inte har förtjänat det här ödet.

  Hästar är verkligen de mest mest kärleksfulla, mest generösa varelserna på den här planeten. Jag vill aldrig mer uppleva denna smärta efter en förlust. Jag vill aldrig mer vakna i en situation där dessa varelser är hjälplösa och jag inte kan göra något för dem.

Men efter att ha sett Luna, Kantate, Santiano och Cosmo kämpa de senaste dagarna, kan jag bara följa deras exempel och vara där för mina hästar och då känner jag att jag får så mycket mer tillbaka från dessa hästar än jag kan beskriva i ord.

De som jag förlorat kommer jag för evigt att bära i mitt hjärta och för de hästar som överlevt, kommer jag alltid att försöka vara där.

Jag älskar er.”

Mamman beskriver mardrömmen

Även Gonnelien, som är mamma i familjen, skriver på hemsidan. Hon beskriver barnens rädsla när de försökte rädda hästarna ur infernot.

”De plågar sig själv med att önska att de kunde ha räddat fler hästar eller borde ha gjort något annorlunda. Då hö och strå förvarades ovanför stallen spred sig elden snabbare än någon kunnat förutsäga. De hade mycket att kämpa emot. De var rädda för att de inte skulle få ut någon enda häst levande. De hade mycket att slåss mot. Elden rasade för fullt när de öppnade stalldörrarna och alla hästar ville inte komma ut när dörrarna öppnades. Hästar sprang lösa ut genom stallet, brinnande förbi mina barn som fick sot i ögonen.

Sönke berättar att han först inte lyckades befria Cosmo ur stallet. Hettan gjorde att dörrarna nästan inte kunde öppnas. Först kunde han inte urskilja Cosmo i all röken, men när han fick upp boxdörren följde Cosmo bakom Sönke. Hans andetag var i Sönkes nacke.

Det är så hemskt att arbeta i denna mardröm … nätterna plågar dem. Utan Svenja, som omedelbart sprang in i det angränsande stallet för att rädda kundernas hästar, och Jan, som omedelbart skulle gå ombord på tåget från Hamburg till Frankfurt för att hjälpa Sanni på sjukhuset, så hade det varit omöjligt att allt gått så bra.

 Semmie, kan fortfarande inte förstå det faktum att hon aldrig kan mysa med Fayola igen … hon som tyckte det var så härligt när hon låg i boxen och Semmie kom in och strök henne över hårremmen. Hon hade just lärt henne de första galoppombytena i språnget.
  Hennes Fayola-leende och kärleken till den här hästen är borta nu … De pinar sig själva efter allt de upplevt, med tankar om att de aldrig mer kan ta ansvar för ett djur”, skriver mamman i det gripande inlägget.

Ljus i tunneln

Nu har familjen så smått återupptagit träningen igen. Sönke försöker blicka framåt. På Instagram presenterar han sin nya hingst som han köpte dagar innan branden.

”Tack gud för att han var uppstallad hos Beatrice Buchwalds på Hengststation Hoffrogge så att han inte behövde uppleva vad vi upplevde”, skriver Sönke. 

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.