Marlene Engström och Leon

Förlamad från armhålorna – får inte tävla: ”Osportsliga fördelar”

Marléne Engstrøm är förlamad från armhålorna och nedåt. Med hjälp av en specialsadel kan hon rida – men hon får dock inte tävla. Svenska Ridsportförbundet anser att sadeln ger ”osportsliga fördelar”.

Marlene Engström och Leon
Leon och Marléne har en helt speciell kontakt Foto: KimC.nu by Kim C Lundin

Marléne Engstrøm och hennes 19-åriga häst Leon är, enligt de som sett henne rida, ett makalöst ekipage. Hon är förlamad från armhålorna och nedåt, men med hjälp av en specialsadel kan hon både rida dressyr och galopper ute i terrängen. Hon får dock inte tävla, eftersom Svenska Ridsportförbundet anser att hon har ”osportsliga fördelar” i och med den specialdesignade sadeln som håller henne uppe. Utan den skulle hon falla av hästen. Ett annat argument från förbundet har varit att sadeln inte är godkänd internationellt. Marléne har dock inga ambitioner att tävla internationellt.

Sedan hon började söka dispens 2014 har hon ibland beviljats dispens, ibland inte.

Marlene Engström och Leon
Marléne och Leon med en av de första sadlarna med anpassning 2015 Foto: KimC.nu by Kim C Lundin

”Det gör mig ledsen att Svenska ridsportförbundet genom sina beslut agerar mot mig på ett sätt som gör det svårt att kunna fortsätta vara ideellt aktiv. Jag hade så gärna fortsatt bidra till sporten jag älskar. Men hur kan jag sitta och prata om att ”alla skall kunna tävla” när jag själv är utesluten?” säger Marléne.

Så här ser det ut när Marléne använder sin sadel :

Marlene skriver själv på Facebook:

Det här är inget kul inlägg. Genom åren har jag inte använt sociala medier för den kamp jag drivit flera år för att ge mig rätten att få ta del av en värld och vara med på samma villkor som alla andra. Men nu är det för mycket.

Jag och Leon får helt enkelt inte ses som ett ekipage och starta dressyr, eller paradressyr, enligt Svenska Ridsportförbundet ånyo avslag för dispens 2020. Sedan 2014, när jag började söka dispens för att starta med min sadel som nödvändigt hjälpmedel ( eller trillar jag av hästen) har ibland jag beviljats, eller inte beviljats dispens. Avslagen har vilat på lite olika argument, men oftast att sadeln inte är godkänd internationellt. Eller att vi har ”osportsliga fördelar”. Gentemot vem? Och på samma underlag har vi också beviljats dispens. Så här kan det bara inte längre hålla på. Det liknar en fars!

Ingen som nekar mig dispens har nånsin tagit kontakt för att hjälpa mig lösa det hela på ett positivt sätt, eller verkar vara intresserade i att faktiskt förstå var som händer när man blir helt förlamad från armhålorna, och varför jag behöver den support jag behöver.
Applådera för att jag faktiskt kan fortsätta med att rida – knuffa inte bort mig!

Det gör mig så ledsen. Den ”inkluderande paravärlden” är helt tyst. Jag trodde Sverige behövde fler pararyttare. Men inte alla får vara med.

Det gör mig också lika ledsen att Svenska ridsportförbundet genom sina beslut agerar mot mig på ett sätt som gör det svårt att kunna fortsätta vara ideellt aktiv. Jag hade så gärna fortsatt bidra till sporten jag älskar. Men hur kan jag sitta och prata om att ” alla skall kunna tävla” när jag själv är utesluten?

Det finns såklart även bra och engagerade personer inom förbundet, som genom åren stöttat, försökt få fram ärendet, pushat. Men det är inte de som suttit på beslutsmandaten.

Leon är 19 år i år. Ta i trä – han är gladare och friskare än nånsin – och vi vill fortsätta komma ut lite på skånska klubbarna som vi kunnat göra – då och då, beroende på dispens. Jag har alltid blivit så bra bemött när vi är ute. Och har väldigt svårt förklara varför jag ibland får vara med, och ibland inte.
Nu prövar jag bestrida hanteringsordningen en gång till.

För jag och Leon, vi är ju desamma hela tiden. Jag har världens bästa Leonkung. Och vi vill ju bara vara med.

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.