Beridna Högvakten

Fuxar sökes – Beridna Högvakten letar hästar

Beridna Högvakten är ett levande, klapprande, frustande kulturarv som berikar Stockholms gator. Tack vare en stiftelse och en förening med en stor skara entusiaster lever det vidare än idag. Nu söker man nya hästar – och det är en knepig utmaning.

Kärntruppen i den Beridna Högvakten är fuxarna, svenska halvblodsvalacker med stabilt temperament. Svenska halvblodsfuxar, det kan låta som en vanlig häst, lätt att få tag på här i Sverige – men så är det inte. Aveln har gått mer och mer mot sporthästar, där uppfödarna hoppas få fram tävlingshästar som man ska kunna sälja dyrt till proffsen. Att avla fram lite lugnare hästar som kan ridas av amatörer har inte prioriterats.

– Det är en utmaning eftersom vi här i Sverige har så duktiga ryttare på världsnivå som rider en annan typ av häst, som står högt i blod, som ska ha ett annat temperament och vara mer av en gummiboll. Våra hästar ska vara mer den gamla typen, säger generalsekreterare för Föreningen för den Beridna Högvakten
– De ska förstås inte vara precis som den häst man red i manskapssadel, när det svenska halvblodet var en rustik sort, nästan lite trög. Vår utmaning nu är att hitta ett svenskt varmblod som är både lite av det gamla och lite av det nya.

Fuxfärgen en särskild utmaning

Just nu söker Beridna Högvakten nya hästar med ljus och lykta och har skickat ut en efterlysning.
– Våra hästrekryterare har en grannlaga uppgift att rekrytera 6-10 hästar per år, för precis som hos människor har vi en pensionsavgång här.

Den vackra fuxfärgen har blivit en särskild utmaning när det gäller att hitta hästar.
– Det föds inte lika många fuxar som bruna, så det gör också att tillgången är mindre. Och de ska inte bara vara fuxar.

Beridna Högvakten utanför slottet.
Beridna Högvakten utanför slottet. Foto Marielle Andersson Gueye

Gärna bläs och vita strumpor

Viktigt är också att fuxarna har rätt storlek och inte minst utstrålning.
– De ska vara 165 – 175 centimeter höga, snyggt byggda och med stabilt temperament. Deras nyanser kan variera, våra fuxar går från ljus till svettfux. De ska gärna ha en tilltalande teckning, bläs och vita strumpor, säger Lena Linn.
Men varför ska det vara just fuxar?
– Historiken är att det tidigare fanns två kavallerier, K1 och K2. Det ena hade fuxar och det andra hade bruna hästar och vid sammanslagningen beslutade man att man skulle ha fuxar.
– Det skulle vara fantastiskt om det fanns uppfödare som såg det som ett uppdrag att föda upp lämpliga individer för parader. Fux plus fux blir fux och så får man hålla tummarna för att det blir ett hingstföl. Det vore jättespännande att ha en ”preferred supplier”. På sätt och vis har vi det i Jessica Landin i Öveds Kloster, som fött upp flera av våra hästar. Hon har intressanta blodslinjer, som har gett väldigt trevliga individer. Vi har tre av dem här hos oss, som är hel- eller halvbröder.

Ska inte reagera för starkt

Det är inte alltid lätt att veta vilka hästar som kommer att fungera innan man har testat dem.
– Dels tittar vi på blodslinjer. Vi vet att vissa hingstar ger skarpare avkommor och vissa ger lugnare. Vi testar dem på samma sätt som polisen testar sina hästar. De ska kunna gå rakt mot en person, de ska vara oberörda när man sveper med en fana, de ska inte reagera för starkt på oväntade ljud och händelser. De ska kunna röra sig fint och så måste de förstås klara veterinärbesiktningen.
– Sedan kommer de upp till Kavallerikasern och det är en ny miljö. En del tycker om att stå i en mindre enhet, andra bryr sig inte om att komma in i det stora stallet. Där kan det ibland hända att vi får avyttra någon häst, även om den är en fantastisk individ, om den inte klarar av att vara i en så stor grupp med hästar.

Kanske får man kompromissa i framtiden

Finns det något man kan kompromissa med?
– Ja, en fråga vi ställer oss för framtiden är, hur hårt ska man hålla på detta att det ska vara enhetlig färg? Kan man blanda bruna och fuxar?
Kan man tänka sig att köpa in andra varmblodshästar?
– Nej, Beridna Högvakten är svensk, vi ska ha svenska varmblod, precis som medlemmar av kungahuset bär kläder av svenska designers. Har vi en svensk ras ska vi vara stolta över den. //

 

I nya numret av tidningen Kentaur finns ett stort reportage från Beridna Högvakten med massor av vackra bilder signerade Marielle Andersson Gueye. Du kan beställa det här > > >

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.