Genkris bland hästar leder till sjukdomar

När man ser alla de olika hästraser som finns i världen tror man kanske att det råder en stor genetisk variation. Men faktum är att hästens genetiska variationer är mindre än någonsin – och det innebär en ökning av genetiska defekter och sjukdomar.

Den största genstudien som har genomförts på en annan art än människan visar att hästens genetik håller på att minska i variation på ett sätt som medför stora risker. Genetiker, arkeologer, paleontologer, statistiker och dataexperter har medverkat i studien.

Trots att dagens hästraser är väldigt olika utseendemässigt är de genetiskt mer lika varandra än några hästar varit i historien. De cirka 600 hästraser som vi ser tillhör alla samma genetiska linje. Det är bara Przewalskihästen som representerar en annan linje.

Den avel som har bedrivits de senaste tvåhundra åren och intensifierats med linjeavel (kontrollerad inavel) de senaste decennierna har i princip utarmat den genetiska variationen.

Den här trenden är värd att uppmärksamma eftersom den minskade variationen leder till fler genetiska skador. Nattblindhet och myopati (muskelförsvagning) är två genetiska sjukdomar som påverkar hästar.

Przewalskihäst. Foto Wikipedia.

Nästan alla stammar från samma hingst

Studien visar hur den selektiva aveln på tamhästarna har pågått sedan 1700-talet. Även om ett visst urval även har skett tidigare är det först vid den här tiden som man verkligen börjat avla för att få fram snabba hästar. Ludovic Orlando, som är molekylärarkeolog vid Frankrikes nationella forskningscenter, och en av de som står bakom studien, och hans kollegor har identifierat gener som just verkar för att hästar ska kunna springa snabbt på korta distanser.
– Tidigare hästar var mer byggda för att vara uthålliga, säger han. Man kan jämföra det med en maratonlöpare eller en 100-meterslöpare.
När man för tvåhundra år sedan började avla fram mer snabba hästar valde man ut ett litet fåtal hingstar som användes i aveln.
– Det här smala urvalet har reducerat den genetiska variationen med 14 till 16 procent, säger Antoine Fages, molekylärbiolog, även han vid  Frankrikes nationella forskningscenter, och den som lett studien.

Nästan alla fullblod av manligt kön har en Y-kromosom som kan spåras tillbaka till 1700-talshingsten Darley Arabian. 95 procent av alla fullblod kommer från hans blodlinje.

Ludovic Orlando säger att den genetiska variationen i Y-kromosomerna har minskat hos tamhästar under de senaste tusen året.

Darley Arabian.

 

Hittat två utdöda linjer

I studien har man kunnat identifiera två utdöda linjer av hästar, som levde för mellan 4000 och 4500 år sedan. En av dem levde på Iberiska halvön (Spanien och Portugal) och den andra kom från Sibirien.

– Vi tror att de här två linjerna isolerades genom klimatförändringar, när en varmare period följde på istiden, säger Orlando.

De här genetiska spåren motbevisar också en populär teori om att människan först skulle ha börjat tämja hästar på den Iberiska halvön.

Man kommer att fortsätta forskningen och sökandet efter var i världen människan först började använda hästar. Forskarna har fortfarande massor av prover kvar att genbestämma och analysera.

Länk till studien som publicerats i tidskriften Cell > > >

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.