Ryttare tvingas ut i 90-trafik

Hurra! Hösten är här och med den stubbåkrarna och långa, härliga galopper. Men se upp, stubbåkrar räknas fortfarande som åkermark som man inte har rätt att rida på. Det som ser ut som en stubbåker kan vara insådd vall och den insådda grödan är ofta svår att se. Ta kontakt med markägarna runt omkring och kolla vilken eller vilka stubbåkrar som man eventuellt får rida på.

Och om man ser en sådan här skylt är det fritt fram:

Men det räcker inte med att undvika åkrar, planteringar och parkmark. Man ska inte rida i planterad skog, på mjuka stigar eller på ängar, i hagar eller på lav- och kärrmarker. Det är bara tillåtet att rida på enskild väg så länge vägen inte tar skada.

Man bör inte rida på stigar ”som vanligtvis används för motionslöpning och vandring” (det behöver alltså inte vara uppmärkta motionsslingor) men det finns inget allmänt förbud mot att rida på motionsspår och vandringsleder. Det kan dock finnas lokala förbud och då brukar man ha skyltat om Ridning förbjuden – men inte alltid. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller.  Informationen finns i de lokala ordningsföreskrifter som finns hos kommunen och polisen.

Och plötsligt kan reglerna ändras, vilket ryttarna i Ljungby fick erfara.
”Nu när vi lägger pengarna på vägen så är det för att främja cyklingen och friluftslivet och då har hästar inte där att göra helt enkelt”, säger Christer Jonasson, gatuchef i Ljungby kommun till tidningen Smålänningen.

Efter förbudet – Anette tvingas rida på 90-vägen
Läs hela artikeln här > > >