Neurologisk EHV-1 i Skåne: ”Jag är helt slutkörd”

Ägaren till stallet som drabbats av EHV-1 berättar om de första dagarna efter fallet med den virusdrabbade hästen som fick avlivas.

Reeni Källström på Green Hill Equestrian har nära till gråten under vårt samtal. Ibland bryter den igenom. Det har varit enormt slitsamma dagar sedan hästen Lady i hennes stall fick mystiska symptom som ingen, inte ens veterinärerna, lyckades tolka rätt.
– Hästen blev hängig den 21 november, men antagligen hade det börjat tidigare. Hon hade börjat klödda med maten och vi gjorde ägaren uppmärksam på det.

Inte ens veterinären förstod vad som var fel

Det var dock ingen som förstod att hästen var allvarligt sjuk.
– Hon var iväg och hopptränade på torsdagen och red här på lördagen. Men på söndagen ville hästen inte fatta galopp. På måndagen kontaktade ägaren videoveterinär, som sa att det var kolik och ingen fara. Då var det redan för sent, berättar Reeni.
– På tisdagen låg hon i hagen. Det var som att trycka på en ballong, benen åkte upp när vi rörde vid henne. Jag tänkte, vad konstigt hon reagerar! Jag fick hämta en långpisk för att få upp henne på benen.

– Vi ringde ägarna som tog ut jourhavande distriktsveterinär. Hästen haltade och snubblade och hade ingen stabilitet i bakbenen. Vi ställde in henne i boxen och veterinären behandlade henne för kolik.

Hästen kunde inte röra bakbenen

– Veterinären gick ut och skulle skriva räkningen. Samtidigt försökte de ta ut henne ur boxen och hon kunde inte röra bakbenen. Då sa veterinären att nu får ni köra henne till djursjukhuset i Helsingborg.
Reeni följde med och körde hästen eftersom ägaren inte hade eget släp, men först tog hon in sina hästar.
– Som tur var gick jag in och bytte om och tvättade händerna innan jag tog in mina dräktiga ston.

När de kom fram till Helsingborg ramlade hästen ut ur bilen. Prover togs, men Lady fick avlivas.

Lång väntan på provsvar

Reeni beskriver en kamp för att få information och klara besked. Som stallägare har hon ett ansvar, men hon har inte fått några svar när hon försökt kontakta Helsingborgs djursjukhus, SVA och Länsveterinären.

– På Helsingborgs djursjukhus gick det inte att få prata med behandlande veterinär. Så sent som i fredags ringde jag dem igen för att få veta provsvaren, men de sa att de bara ville prata med hästens ägare. På SVA sa de ”Jag har inte tid med dig nu”. Jag ringde även till Länsveterinären i fredags och de tog varken namn eller telefonnummer.

– Kvart över fyra fredag eftermiddag ringde hästägaren och berättade att provsvaren var positiva, det var EHV-1.

Helt slutkörd

Trots att hon inte fick provsvar omedelbart satte Reeni genast igång med att informera och göra hela det stora arbetet med att tempa hästar och isolera hästar från varandra på gården.

På gården finns 25 hästar och flera olika stallbyggnader. Anläggningen består av två gårdar.

– När vi flyttade hit gjorde vi sjukboxar på den andra gården. Då ännu en häst i stallet visade tecken på smitta fick den flytta dit.

Stallet där den sjuka hästen stod var inte fullt och får nu vara plomberat fram till sommaren. Övriga hästar hålls isär så långt det är möjligt.

– Jag är helt slutkörd. Min sambo har hjälpt mig och han har fått tacka nej till jobb för att vara här och hjälpa mig. Man får hålla ordning, städa, plocka undan, se till att ingen låter hästarna lukta på varandra. Nu börjar alla i stallet förstå hur de ska agera.

– Men vilket bra gäng vi har blivit i stallet. Vi kör på fram till nyår om det inte blir någon mer häst som insjuknar.

Oron för hästarna värst

– Vi har fått rutiner på allting nu, så det känns lite lugnare. Men det är ju inte lugnt för hästarna. Nu är det fem dagar sedan sista hästen insjuknade, men det räcker ju inte för att blåsa faran över. Vi får kolla kissmängden och tempa.

Reeni berättar att det gäller att följa temperaturen på varje enskild häst och se om den förändras. Man kan inte vara säker bara för att hästen har en normal temp.
– Det kan räcka med att temperaturen höjs 0,5 grader. Hästen som avlivades hade ju till och med undertemp.

Oron för hästarna är kanske det värsta.

– Jag har fem dräktiga hästar och nu vet jag inte om de överlever eller om stona kastar. Även om jag bytte kläder och tvättade händerna…

– Nu har jag varit och köpt overaller och handskar på Jula. Är det någon mer häst som blir sjuk får man använda de grejorna.

Sannolikt utlöst av stress

Hästen Lady hade kommit till Sverige för drygt ett år sedan och har stått på Green Hill Equestrian i tre månader. När hon kom fick hon som alla andra nya hästar på gården vara i karantän i tre till fyra veckor och hon har inte tidigare visat några tecken på sjukdom.

EHV-1 finns latent hos många hästar, men kan triggas av stress så att hästen blir sjuk långt efter att den blivit bärare av viruset.

– Hon tyckte inte om att åka släp,  blev väldigt stressad och svettades i transporten, berättar Reeni och tillägger:

– Nästa som kommer hit och stressar sin häst, antingen får de sluta med det eller flytta.

 

Ridskolan också drabbad av smittrisk

Hästen Lady var och tränade på Kristianstads Ridsällskap den 21 november och där valde man först inte att informera om sjukdomsfallet. Inledningsvis gick man ut med en mer allmän information om att det fanns smitta i området och uppmanade till försiktighet. Men på onsdagen gick man ut med full information:

Klubben skriver på sin Facebooksida:
Måste medge att vi har kanske varit naiva i detta här på Kristianstad Ridsällskap. Lady, hästen som blev drabbad och fick avlivas var här hos oss i ridhuset den 21/11.

Reeni Källström, ägaren till stallet där Lady stod uppställda som har skött detta väldigt fint kontaktade mig den 26/11 och berättade om Lady och där man misstänkte att det var abortviruset. När man sen fick det bekräftat och att hon hade burit på det latent och att stress hade utlöst det, blev tydligen väldigt stressad av att åka transport förstod vi det som att hon hade insjuknat 5 dagar efter det att hon hade varit här och att det då hade gått väldigt fort. Nu har jag fått info om att hon visat symtom några dagar tidigare. Eftersom fallet var på Helsingborgs djursjukhus var jag säker på att om vi skulle vara i farozonen så skulle vi bli kontaktade av länsveterinär och få direktiv från dem men så verkar det tydligen inte fungera. Självklart har vi haft extra koll och tempat men alla våra hästar mår bra.
Iwona Majewska kontaktade mig här under dagen och ifrågasatte mitt/vårt agerande och nu med lite mer info och kött på benen så kan jag hålla med om att vi borde ha agerat annorlunda. Var säker på att länsveterinärerna skulle komma farande direkt om vi var en risk men som sagt det är kanske naivt och tänka så?!
Givetvis vill vi inte att detta hemska virus ska få härja rundor och fördärva våra fina djur.
Tycker absolut att det är viktigt att vi informerar och tar hjälp av varandra. Tycker det var bra Iwona att du kontaktade mig och ifrågasatte det hela.

Vill bara påpeka att våra hästar mår fint men att man ska byta kläder när man rör sig mellan olika stallar som vi uppmanar till tidigare.

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.