Foto Privat

Peders skötare Malin Henlöv lämnar för nytt jobb hos Evelina Tovek

Vi lärde känna henne genom SVT-serien Ryttareliten och avknoppningen Stallet där vi fick följa hennes vardag. Efter tio år på Grevlundagården lämnar Malin Henlöv nu jobbet som Peder Fredricsons tävlingshästskötare.

Vi får ett samtal med Malin Henlöv när hon är på väg från St Tropez där hennes arbetsgivare Peder Fredricson just har blivit trea i den stora Grand Prixen med ”Charlie”, Catch Me Not S.

Hon och hästarna ska pausa i Dijon innan de fortsätter hemåt. Det här är hennes sista resa med Peder och hästarna. Nu börjar ett nytt kapitel i livet, där hon kommer att jobba som hemmaskötare hos Evelina Tovek i Holland.
– Det blir lite lugnare. Hon har inte så många hästar och jag hamnar närmare alla mina kompisar som bor i Holland och Tyskland.
Är de vännerna kollegor?
– Ja det är andra hästskötare som jag har lärt känna på tävlingar.

– Jag börjar bli lite äldre nu, vill ha ett hem och ett mer ordnat liv. Här har jag bott på gården och det är ganska skönt när man reser mycket på tävlingarna. Nu kommer jag att bo i en lägenhet fem minuter med bil från stallet.

Evelina Tovek har sina hästar tillsammans med Henrik von Eckermann och Janika Sprunger, som nu håller på att skapa en ny, egen anläggning.
– Jag tror att vi kommer att bo på gården på det nya stället.
Är det fler svenskar som jobbar där?
– Ja, det är två svenskar som jobbar hos Henrik och jag tror att en skötare hos Janika är halvsvensk, hon pratar i alla fall svenska. Evelinas tävlingsskötare är fransk och Henriks tävlingsskötare är finsk.
– Jag har verkligen älskat mitt jobb, men allt har sin tid.

Slitsamt att åka på tävlingar

Malin började som många andra på ridskola en gång i tiden och skaffade sedan egen häst.
– Jag tänkte att jag skulle jobba med hästar ett tag efter gymnasiet. Kanske hinna plugga samtidigt.

Hon jobbade hos Pontus Westergren i tre år innan hon hamnade på Grevlundagården hos Peder.
– En kompis till en kompis hade en häst som Peder red och de var nere och kollade när han tävlade och hörde att hans skötare skulle sluta. De tipsade om mig och jag tänkte att det kan vara kul att prova på. Jag hade inte tänkt stanna så länge!
– Men jag har trivts jättebra och jag trivs fortfarande. Men det är slitsamt att åka på tävling, det blir väldigt intensivt. Jag tror att det har blivit så för många nu när det har varit en paus, att man kommer ner i varv och hinner tänka efter. Jag kände att jag trivdes med att vara hemma mer och det kändes inte jättekul när vi skulle börja åka på tävlingar igen.

Det måste vara svårt att ha en relation när man jobbar så här också?
– Ja, om man jobbar som tävlingshästskötare är det nästan omöjligt, om man inte träffar någon som har samma jobb – men då ska man ju också göra samma tävlingar. Men jobbar man hemma är det mer som ett vanligt jobb.

Du har inte själv haft ambitioner att rida?
– Det började med att jag ville rida och träna med min egen häst, men efter ett tag insåg jag att jag inte var en tävlingsryttare. Jag har inte de ambitionerna, tycker mer om att vara en del av teamet. Sen tycker jag att det är väldigt kul att rida. Nu på mitt nya jobb kommer jag att rida mer, men jag har ridit även på Grevlunda.

– Jag kanske inte kommer att jobba med hästar hela livet. Men jag har inte några planer eller drömmar om vad jag ska göra sedan.

Stolt över att alltid sätta hästarna i första hand

Vilket är det roligaste minnet du har med dig från de här åren?
– Det är ju så extremt mycket saker! Men det roligaste är ändå EM i Göteborg och OS i Rio. Men det är så många saker som har varit roligt och bra.

Vad är det värsta du har varit med om under den här tiden?
– Kan inte komma på några enskilda händelser, jag har varit ganska förskonad! Peder har fått behålla sina hästar, det har inte varit några olyckor eller kriser.

Vad är du mest stolt över?
– Jag är stolt överlag över att jag alltid ser till att göra ett bra jobb och sätter hästarna i första hand. Jag brinner för att ta hand om hästar och se till att ha olika system för olika hästar. Jag är verkligen stolt över de här tio åren och jag har lärt mig väldigt mycket.

Vilka är dina styrkor i jobbet?
– Jag är ganska bra på att hålla i allting, att organisera. Jag råddar allt i princip själv och det gör att Peder behöver aldrig oroa sig för hur hästarna ska komma till tävling, var vi ska stanna eller att alla papper ska vara i ordning när vi ska flyga. Jag
är alltid noggrann med hästarna, även om det är smågrejor. Jag ser till att vi tar hand om det och ser saker innan de hinner bli ett problem.

Har du råd till andra som vill jobba som hästskötare?
– Det viktigaste är att man är ödmjuk och försöker lära av andra som gjort det längre tid, även av de som gjort det kortare tid. Jag känner själv att jag alltid kan lära mig mer. Man ska våga fråga och våga kolla på vad andra gör. Men allt andra gör är inte bra! Så man får sortera.
– Det är ett ganska hårt jobb, så man måste vara lite tuff och våga jobba hårt. Men man ska inte ställa upp på slavjobb, det ska vara rimligt. Vill man bli tävlingshästskötare får man räkna med att jobba långa dagar.

Chrille favoriten – Allan en utmaning

Hur var det att vara med i SVT-serien Ryttareliten och hästskötarnas egen serie Stallet som sedan också filmades?
– Jag är inte så jätteintresserad av att vara med på tv eller vara känd, det var inget som jag tyckt var jätteroligt. Men det är bra för sporten att de visade det. Det var ganska jobbigt att filma och det blev ganska intensivt. Men resultatet blev bra och förmedlade det man ville att det skulle förmedla. Jag hade inte gjort något annorlunda om jag hade fått göra det igen.

Vilken har varit din favorit bland Peders hästar?
– Jag har egentligen fyra favoriter. Först har vi Sparven (Flip’s Little Sparrow) och Sibon. Nu är det Chrille (H&M Christian K) som är min absoluta favorithäst. En fantastisk personlighet och alltid enkel, alltid glad. Han är mer som en hund och extremt smart.
Men man kan ju inte inte nämna Allan (H&M All In). Han är inte riktigt lika enkel att ta hand om, men hans karriär är ju helt fantastisk. Det är en ära att få ta hand om honom. Han är ju speciell, rädd för allting och flyr. Han är ganska komplicerad att ta hand om. Man måste lära känna honom för att förstå honom. Vissa saker är okej, vissa är inte okej och vissa är okej ibland. Han är väldigt lugn ända tills han inte är det och då är han väldigt flyktbenägen. Man måste känna in honom. • • •

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.