Robinsondeltagaren Anna Wemlert om livet på ön

Anna Wemlert som driver hoppanläggningen Skyrup Country Club i Skåne är en av årets deltagare i tv-serien Robinson i TV4.
– Jag fick ljuga ihop någonting för folk när jag skulle vara borta. Jag sa att jag skulle ha hoppträningar i Asien. Det var ingen som höjde på ögonbrynen!
Anna berättade dock för sina barn, 8, 10, 16 och 18 år gamla.
– De tyckte att det var coolt, de var lugna med det. Det krävs ju en ordentlig anledning för att man ska lämna hela sin familj och sin vardag.
Hon menar att man som mamma inte bara kan säga att man ska åka på semester i några veckor.
– Som mest kan det bli tio veckor man är på ön, det beror ju på hur snart man blir utröstad. Sedan är det lite efterarbete.
Det var verkligen ett nytt sammanhang för Anna.

– Jag hade inte någon erfarenhet av tv-inspelningar. Men nu har jag det på erfarenhetskontot – och jag vet att jag inte ska jobba med tv!
Hon tyckte det var märkligt att ha kameror överallt.
– De följde oss hela tiden. Man fick gå på toaletten i fred, men det var väl det enda. Totalt var det 170 svenskar på de här öarna. Det är ju Sveriges största tv-produktion.
Man vande sig dock så småningom.
– Efter hand blev man allt kallare till det här med att alltid ha en kamera på sig. Man blev mer filterlös också – och det är ju det de strävar efter i produktionen.
– Man var inte supersympatisk när man inte hade ätit på länge och var tillsammans med folk som man inte ens skulle släppa in i sitt kök där hemma. Jag vet ju inte nu vilka delar av ens personlighet de väljer att visa när de väl har klippt alltihop.

Alla deltagare får ta med sig en personlig sak till ön och då får man ge produktionen några alternativ att välja mellan. Anna valde tre av sina favoriter från stallet:
– Balsnöre, silvertejp och sax. Det är de grejorna jag använder mest. Det var bra att det blev balsnöre. Man kan bygga kojor med det, jag är van att jobba med det. Jag har ett klassiskt balsnörestall där de hänger på en krok. Så går det åt några stycken ibland. Jag lagar framförallt staket med dem. Det är lite för kallt och man har inte laddat batteriet i borrmaskinen. Då knyter man ihop och tänker att jag tar det en solig dag.
Balsnörena kom väl till pass.
– Jag kan lova att jag hade mer nytta av mina balsnören än de andra hade av sina pincetter och sovmasker.

Det var på många sätt en kulturkrock att medverka i programmet.
– Vi hästmänniskor är ju tuffa på vårt sätt, många av de andra i programmet kommer från en helt annan gata. Man kände att det var så lång ifrån hur vi är uppfostrade. Ändå skulle man sitta och samsas om en kokosnöt.

Nu är Anna tillbaka i vardagen hemma.
– Det som fortfarande är grunden för verksamheten här på Skyrup är sommarlägren, ryttare som kommer med sina egna hästar och tränar hoppning och gör yoga och andra aktiviteter. Jag håller också hoppträningar och gör evenemang här på gården, ibland i samarbete med Sveland som är vår sponsor. Vi har också jättmånga tävlingsdagar.
Anna drev det stora eventet Hovdala International i fälttävlan i två år, där hon själv tog den ekonomiska risken.
– Men 2016, med Nordiska mästerskapen, regnade hela tävlingen bort och den ekonomiska smällen blev för hård. Efterarbetet när vi skulle återställa marken blev övermäktigt. Jag fick säga upp personal och sälja både hästar och lastbilar. Jag har haft två riktiga rövår, kan man säga.
– Men jag har fortfarande alla hinder kvar, en hinderpark som är värd en miljon. Den ska Anna Hassö och jag ställa upp så att hennes finska landslag kan komma hit och träna. Förhoppningsvis höjer banan värdet på anläggningen här.