Foto Fredrik Jonsving

”Så besegrade vi EHV-1-smittan”

I mars drabbades Norra Evlinge Gård på Värmdö av EHV-1. Hästen kördes till Ultuna där den vårdades och där man bedömde att den inte hade den neurologiska varianten. Johanna Sommar som har sin häst i stallet berättar här själv om hur man gjorde för att undvika att smittan spred sig – och lyckades.

Vi fick smitta på en häst sex dagar efter hopptävling på Södertälje ridklubb. Det hela börja med att på fredagseftermiddagen åt hästen dåligt men hade inga andra symtom. På lördag vid 14-tiden kom hästen in från skogshage där den går tillsammans med en annan häst cirka 30 meter från närmaste haggranne. Då hade hästen feber.

Vi såg inte några andra symtom än feber och att hästen åt lite dåligt, vilket just denna häst kan göra ibland. Hon var pigg och vaken, men vi vågade inte chansa utan hästen fick gå direkt ut till vår karantänbox. Vi har ett varmstall med 12 boxar och ett utestall med 5 boxar samt karantänboxen.

Vi har en karantänbox där alla nya hästar står om de kommer från stall där mer än tre hästar som tävlar eller reser kommer ifrån.
När ny häst kommer till oss får de stå i karantänbox och vi hanterar den med plasthandskar och handsprit, den går i hage där den ser andra men minst 10 meter ifrån.

Vi tempar alla hästar dagligen och har nu gjort det i över ett års tid sedan EHV-1 i neurologisk form kom förra året. Det ingår i den dagliga skötseln av hästen och vi skriver upp på hästens boxtavla vilken temp den har så alla kan se. Det gör också att vi alltid har ryggen fri i hästägarförsäkran när vi anmäler till tävling och träning, för jag vet att min häst är frisk och även alla mina stallkompisar.
Vi har tidigare haft zooepidemicus på en häst som kom med lastbil som stod i karantänboxen och då lyckades vi också hålla det till en häst.

Hästen hade inga symtom utan feber upptäcktes av att den dagliga tempen. Hade vi inte haft som rutin att tempa hade jag antagligen ridit runt på min häst den dagen när den hade temp i och med att den var som vanligt, pigg och gnäggade till sina kompisar.

Hagkompisen blev också isolerad i och med att dom hade gått i hagen tillsammans redan när hon fått en febertopp. Hennes hagkompis har en box i utestallet som inte är direktkontakt med de andra boxarna, samt min häst har ingen boxgranne så endast de 2 hästarna har varit i kontakt med varandra. Vi som hästägare hantera hästarna själva i isoleringen. Ingen annan fick ha kontakt med dom oavsett byte av kläder etc.

När min häst sedan på måndagen visade hosta efter dag två med feber fick jag själv hantera henne ensam och hon var helt isolerad i boxen från andra hästar och människor. Jag var där upp till 5 gånger om dagen och tempade, fodrade och mockade. Jag tog med vatten i dunk hemifrån.

Hästen hostade eller snorade inte på någon annan häst och ingen mer än jag var i kontakt med henne under den tiden.

När hon var symtomfri efter ca en vecka så tog vi en av sommarhagarna som ligger minst 200 meter från stallet i skogen, ca 100 meter från närmaste bilväg, där vi byggde en temporär lösdrift.

Hon och hennes hagkompis som inte visade symptom men hon haft kontakt med samma dag som hon hade feber fick släppas ut dygnet runt i 21 dagar. Dock hade hon varken hunnit hosta eller snora på den hästen ,vilket vi tror gjorde att han förblev symtomfri, även om han med all säkerhet var smittad, då dom delar vatten och mat i hagen.

I den isolerade hagen hade endast jag och den andra hästägaren kontakt med dom, foder kom via traktor och vatten via vattenledning.
När hästarna skulle komma hem anlitade vi en firma som ångtvättade stallet i 160 grader och sedan dammsög upp vattnet. Bakterier och virus dör. Dagen efter virkonade vi och efter det kunde vi in hästarna. Även släpet som hästen åkt i blev tvättat av det företaget och sen virkonat. Det tar tid men det är värt det!

Jag tror att det här är det som gjorde att vi klarade oss så bra och kanske det som är tips till andra också.

1. Vi tempar varje dag. Vi vet att det kan bli jobbigt om nån har temp och alla måste stanna hemma tills vi vet vad det är. Men vi tycker det är värt det. Under de 15 månader vi har tempat dagligen är det här första gången vi var tvungna att göra denna åtgärd. Vi tycker också att det är viktigt att inte föra smitta vidare till andra.

2. Vi har en karantänbox som står redo för tex smitta samt nya hästar. Där finns även egen kärra och grep, du går aldrig in i stora stallet under tiden du är i karantän. Ska du rida får du en egen krok och uppsittninsgpall i annan hörna än den ordinarie.

3. Inackorderade i stallet känner till våra rutiner och är väldigt duktiga på att göra det som krävs i en sån här situation å de gör det direkt utan tvekan.

4. Vi har även ett stallsläp som våra inackorderingar får hyra istället för att hyra av andra stall.

Sen vill vi också tacka Distriktsveterinärerna och SVA som har supportat oss så bra med alla våra frågor och tacka för allt beröm vi fått för att vi fick stopp på smittan direkt!

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.