Svenska Josephine räddar hästar inne i Ukrainas krigszoner

I två månader har Josephine Robéus kört sin stora lastbil i skytteltrafik i Ukraina för att evakuera hästar till gränsen. Vi fick en pratstund med henne nu när hon är hemma i Sverige några dagar. Men till veckan åker hon tillbaka igen.

I två månader har Josephine Robéus kört med sina lastbilar på de ukrainska vägarna för att rädda hästar till tryggheten vid gränsen.

När Josephine började köra var det snö. Nu har det blivit dags för den första höskörden i Ukraina.

Varför gör hon det här?
– Jag är lite blödig kanske! Jag tittade på det som hände i kriget och tänkte: Vad skulle jag vilja att någon annan gjorde för mig om det här hände i Sverige?

Josephine förstod att hon hade resurser för att hjälpa till.
– Jag har ju både en stor och en liten lastbil. Jag har tävlat en del själv och jobbar med utbildning och som ridlärare. Planen för den stora lastbilen var att åka ut mer tillsammans med elever på tävlingar.

Nu ligger all hennes egen verksamhet på is sedan två månader tillbaka.
– Den är helt nerlagd. Det fungerar ju inte medan jag är borta, så är det tyvärr. Men det kommer en tid för det också sedan.
Hennes åtta egna tävlingshästar, allesammans egna uppfödningar, ska säljas.

Att hon själv också var van att resa med hästar gjorde att det kändes självklart att bidra.
– Samma direktiv som alltid gäller, hästarna ska ha hälsointyg, vara chippade och ha pass.
Men mest reser Josephine inom Ukraina och flyttar hästar från krigszonerna till uppsamlingsplatser i lugnare områden närmare gränsen mot Polen.
– I och med att det är väldigt få som vill åka in i Ukraina så är det där, inne i landet, jag jobbar mest. Det finns många som kan tänka sig att åka till Polen och det är ju också jättebra.
Ibland får hon förfrågan om att exempelvis köra en häst från Lviv, nära gränsen, till Holland.
– Det gör jag inte, då förlorar jag för mycket tid.
Och en sådan körning finns det många andra som kan göra.

Många av hästarna är i mycket dåligt skick när de hämtas.

Hittills har Josephine lyckats köra där det har varit lugnt – när det har varit lugnt.
– Det har smällt, men det har varit så pass långt borta. Men vi åker ofta genom flyglarm. Vi har appar på telefonen som varnar oss så att vi kan undvika de farligaste områdena. Om vi själva blir skadade hjälper vi ju ingen.

Det värsta som Josephine har upplevt under den här tiden är de skadade hästarna.
– Det har varit hästar som kollapsat i transporten för att de inte orkar. Jag stod i bussen med en 19-årig häst som inte riktigt kunde tugga, stod och tryckte i honom elektrolyter med spruta. Men han klarade sig hela vägen.

Det som gör att de orkar när det är som jobbigast är kanske – humor.
– Hur gör man när man inte har tvättmaskin? Ja, man tvättar underkläderna i duschen och hänger upp dem på stallplan. Jag glömde mina trosor som jag hängt på tork i förarsätet när det var en ukrainare som skulle köra bilen dagen efter. Jag hittade dem fint hopvikta och vi skrattade stort åt det.

Stallen som Josephine har sett i Ukraina varierar.
– En del finare stall som är helt okej, men andra är fallfärdiga och sönderbombade. En del hästar har blivit lite bättre omhändertagna, men många är undernärda, trötta, vissa är traumatiserade. Jag har sett hästar som blivit skadade, sådana som inte vi kan hjälpa till att flytta.

Om man är två i bussen får en köra och en sova.

Hjälpinsatsen började som ett helt privat initiativ, men tillsammans med fyra andra personer har Josephine snabbt startat upp den svenska hjälporganisationen Equus Caballus Rescue Foundation som nu också samarbetar med andra organisationer, framförallt Ukrainian Equestrian Federation Charity Foundation som startats upp av FEI och det ukrainska ridsportförbundet.
– Det har varit ett väldigt tungt lass att dra för många. De har sina jobb och sitt privatliv också. Ännu så länge är vi bara fem stycken, men det ser ut att komma in fler.

Det längsta hon har kört är till Mykolaïv (Nikolaev) och Dnipro (Dnjepr), resor på cirka 13 timmar och 100 mil.
– Vi har sagt att vi vill vara minst två förare per fordon. Det är så extrema avstånd. Då kan en köra medan en sover. Jag har åkt till Kiev och tillbaka ensam – då är man trött sedan.

– Vi har ju kört en del humanitär hjälp, men inte i så stor skala. Vi har fokuserat mer på häst och försökt koordinera med saker som ska till just det stället där vi hämtar hästar. Det har varit svårt med logistiken. Det är först nu vi har kommit igång med att samarbeta med andra organisationer.

Mycket foder har tidigare skickats ner, men just nu är det bättre att hjälpa på andra sätt då de ukrainska bönderna behöver få sälja sitt hö.

Mycket foder har skickats ner till Ukraina men just nu skördar man sitt hö där och det är bättre att vara med och finansiera köp av foder på plats i Ukraina och stötta bönderna där.
– Mycket av det som används när vi tillverkar kraftfoder här i Sverige kommer just från Ukraina. Nu har hjälporganisationen UEF fått ett recept på en kraftfoderblandning som man istället kan tillverka på plats i Ukraina.

Det som behövs mest just nu är veterinärmedicinsk utrustning och läkemedel samt människor som kan hjälpa till.
– Det behövs jättemycket hjälp, särskilt om man kan lägga om sår och sådant. Och vi behöver fler chaufförer. Man måste inte ha lastbilskort, vi har även en B-kortsbuss och har man BE finns släp att köra.

För Josephine och hennes organisation är drivmedel den stora kostnaden. De kan hinna med att köra två vändor under en vecka och det innebär då 30.000 kronor i dieselkostnader. Men att få tag på drivmedel är inte det lättaste.
– Vi tankar upp innan vi lämnar Polen och hankar oss fram. Inne i Ukraina är bensinen ransonerad och 90 procent av mackarna är stängda för att allt är slut. De som är öppna låter dig bara tanka 10 liter per fordon och dygn. Vi undersöker om man kan sätta på en extratank på bussen – men det är ju också en kostnad.
– Vi har hittills klarat oss på donationerna som vi har fått, men det är ju frågan om hur länge de räcker.
Vägarna är ibland bra, men ofta fruktansvärt dåliga och sliter hårt på bilarna.
– Så kan det hänga en elledning över vägen och du måste köra en omväg och pang, där är det en stubbe som tar med sig stötfångaren…Tyvärr gäller inga försäkringar när man kör inne i Ukraina.

Något av det som oroar mest just nu är att både hästar och människor kommer att drabbas av vattenbrist i Ukraina.

När vi pratar med Josephine är hon hemma i Sverige i några dagar. Lastbilen ska besiktas och tvättmaskinen går dygnet runt.
– Jag åker tillbaka så fort jag kan igen, nu till veckan.

 

Så kan du hjälpa till

  • Swisha pengar till Equus Caballus Rescue Foundation, varje tankning slukar pengar.
  • Kontakta Josephine 0709-622499 eller hennes kontaktperson Tilde Addenbrooke, 0706-373130 om du kan ställa upp som chaufför.

Veterinärmedicinska saker som behövs:

  • Antiniflammatoriska läkemedel
  • Sårspray, antiseptiska salvor etc.
  • Lugnande medel
  • Antibiotika
  • Avmaskningsmedel, gärna Ivermectin
  • Sårvårdsgrejer av alla slag

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.