Vi kallade henne Knotan

Björn Svensson | 10/3 - 2019

Apropå larver och fjärilar.

Facebook påminde mig idag om den här hästen…

För 8år sedan:

En 6åring flyttar in i stallet. Oinriden.

Den är i lite dåligt hull, ängslig och svår att läsa. Hon har nyligen blivit inköpt från Holland.

Efter någon månad är hon fortfarande oerhört känslig för beröring och så rädd för att ha sadel på ryggen att vi inte vågat ta ut henne ur boxen med den. Jag har hela tiden tänkt att det inte är konstigt att hon är som hon är. Hon har gått som avelssto på lösdrift. Alltså har mänsklig kontakt till största delen inneburit verkning, avmaskning och en arm i stjärten en gång per år när nytt frö ska sås. Efter en månad står hon alltså fortfarande där varje dag med sadeln i boxen stirrandes in i hörnet, varje gång hon tar ett steg och känner sadeln blir hon rädd och exploderar för att sedan ställa sig i hörnet med ångestfyllda blick. Under sadeln ligger fårskinnsvojlock, mellan magen och sadelgjorden har jag polstrat med tjocka transportpaddar för att jämna ut och mildra trycket. Jag bestämmer mig då för att ringa ägaren.

-Pelle, den är farlig. Jag vet inte om vi kommer kunna rida in den.
-Jag skulle kunna ringa uppfödaren och byta in den mot något annat.
-Då tycker jag att du borde göra det.
-Jag lyssnar på dig men prova att löshoppa den innan du bestämmer dig.

1 dag senare.

-Pelle, behåll den! Det måste gå att rida in den. Någon måste få sitta på när hon hoppar!

Idag är hon Viktor Melins GP häst.
Atina, vi kallade dig Knotan.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

3 kommentarer på “Vi kallade henne Knotan

  1. Underbart! Skulle verkligen vilja höra mer om hur arbetet med henne gick till. Hur slappnande hon av tillslut och litade på er?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*