Kriminell respektlöshet!

Camilla Ivarsson | 14/12 - 2018

Alla som känner mig vet att jag är stentuff vad det gäller ärlighet och uppriktighet. Det är något som är otroligt viktigt för mig. 

När en kund vänder sig till mig för att få hjälp med sin häst så vill jag veta precis allt om den. Jag vill självklart veta både hästens positiva och negativa sidor. Det är det enda sättet för mig att matcha rätt häst till rätt ryttare är att få helheten. Vem vill köpa en häst utan att veta dess historik?

Nu undrar ni säkert vad jag försöker säga med det jag skrev tidigare. Det är ju självklarheter för de flesta människorna, eller?

Okej för att ni ska hänga med så drar jag det från början.

Jag minns telefonsamtalet väldigt väl från en hästägare som ringde mig 14 september 2018. Varför jag minns det så väl var för att Johan och Ebba och jag befann oss på semester på Cypern. Vi satt ute ute på balkongen när telefon ringde. Det var en kvinna som ringde och presenterade sig som nybliven hästägare. Hon hade som jag förstod det cirka två veckor tidigare köpt en häst som hon inte klarade av. Efter att hon hade berättat om hästen så förstod jag vilken häst det handlade om. Anledningen till att jag kände till hästen var för att säljaren hade kontaktat mig i våras och frågat om jag kunde ta mig an den på försäljning. Detta blir aldrig av utan hon försökte sälja den på egen hand.

Kvinnan som ringde mig berättade att hästen hade varit fantastisk på provridningen men när den kom hem och hon skulle rida den var alldeles för svår för henne. Även hennes tränare hade suttit på hästen och konstaterat att den var väldigt känslig. Eftersom hästar är mitt jobb så följer jag en ganska tydlig mall när jag frågar ut hästägaren om hästen.

Några av mina frågor är 

*är den besiktigad 

*är den röntgad?  några fynd?

*hur är den att rida på?

*har den gjort någonting till exempel stegrat bockat eller tvångat eller slängt av någon?

kvinnan i andra änden sa att nej den har inte gjort något mer än varit istadig, på en direkt fråga från mig om den hade slängt av någon så svarade hon nej…

Hon berättade vidare att hon som läkare hade sett många ridolyckor då hon hade jobbade på akuten i många år. Hon sa att många ridolyckor brukar sluta med allvarliga skador.

Jag litade på henne och tänkte att den här hästen vill ingen människa illa som så klart ingen annan häst i heller vill utan den behöver utbildas. 

Hästen kom några dagar efter att jag kommit hem från semester. En otroligt snygg trevlig individ ingen kunde tro att det skulle sluta som det gjorde!

Jag följer alltid samma plan med alla hästar som kommer till oss. Först får de landa en dag i sin nya miljö och dag 2 & 3 jobbar de i lina eller töm. Jag tycker att det är viktigt att de får en bra start hos oss och att vi får en god relation. När det väl var dags för att sitta upp så kändes hästen väldigt spänd och svår. Den bästa beskrivningen är att jämföra med att köra en krockskadad bil som är skev och krokig. Nåväl tänkte jag den var ju både väl besiktigad samt röntgad överallt så fel kunde inte vara på den det hade ju ägaren intygat mig om. Det enda som behövdes var en duktig ryttare för att utbilda den. Jag försökte med det mesta som till exempel longera den ordentligt innan uppsittning, byta sadlar, byta bett, rida inomhus, rida utomhus, stå i solariet innan jobb, stå länge med magnettäcke ja listan kan göras lång men hästen blev bara mer och mer spänd och skev.

Då kom den där ödesdigra dagen den 16 oktober då jag satt och skrittade på hästen på utebanan. Den blir rädd, hoppar till och får rumpan in under sig och jag känner att helvete nu blir det inte roligt, det kändes som någon högg den med knivar i ländryggen/korset. Den börjar tvånga helt hysteriskt och jag kämpade för att sitta kvar när den gick både åt höger vänster men framförallt väldigt högt upp i luften. Jag kände verkligen att den ville få av mig men inte för att den var busig utan att någonstans gjorde det väldigt ont i kroppen. Det hinner flyga många tankar genom mitt huvud och en av tankarna var att jag måste komma av så fort det bara går. Jag känner att den var på väg hoppa över vårt treslaniga staket runt ridbanan med mig på ryggen. Någonstans när vi är som högst upp i luften så tappar jag kontrollen och landar sjukt hårt mot marken med endast rygg och höft som stötdämpning!! Jag tappade andan och hinner tänka helvete bara den inte sparka mig i huvudet nu… 

Jag försöker krysta fram några ord till Ebba att inte försöka fånga den, ja ni läste rätt Ebba blev vittne till hela karusellen. Där låg jag och tänkte att det här gick inte bra. I vanliga fall har jag en ganska bra fallteknik och jag har i princip aldrig slagit mig när jag trillat av men detta var något av det värsta jag suttit på.

Ni som har följt mig ett tag vet att jag brukar säga att det finns inga dumma hästar utan de som gör sådana här saker har ont av något frågan är bara av vad. Det blev en lång natt på sjukhuset med stora mängder smärtstillande och CT av rygg, höft, bäcken. Jag kunde knappt gå eller stå. Det gjorde så sjukt ont invändigt. Kändes som något hade gått sönder mitt i kroppen. Efter några ensamma ångestfyllda timmar så kom beskedet att inga frakturer utan ”bara” mjukdelar. Så lättad över beskedet så tårarna sprutade. Många tankar hade snurrat i huvudet om hur jag skulle kunna överleva om jag var allvarligt skadad. 

Om jag fått frakturer på rygg/bäcken så skulle jag inte kunna rida på länge. Vem skulle kunna göra det åt mig? Kommer kunderna ta hem sina hästar? Hur ska jag kunna betala lön till min personal? Kommer mitt företag kunna överleva? Hur ska Ebba klara sig med skjuts till skolan? Hur skulle mina 7 egna hästar få skötsel? Ja tankarna snurrade i 190 i huvudet.

Läkaren sa att 4-6 veckors sjukskrivning Jo tjenare hur ska det gå till?! De två första dagarna var jag helt sängliggande och knaprade smärtstillande. Kryckorna blev min räddning för att ta mig till toaletten. Att vända sig i sängen eller ta på sig strumporna själv var en omöjlighet. 

De närmsta två veckorna efter att jag åkte av så bestod mina dagar av att röra sig så långsamt som möjligt och att försöka sköta mitt jobb från marken och inte från hästryggen.

När jag låg på sjukhuset så informerade jag hästägaren att jag hade trillat av och slagit mig men att hästen inte gjort det för att den var dum utan jag trodde att den hade ont. Jag föreslog att vi skulle boka en ordentlig genomgång på Helsingborgs djursjukhus. När vi väl var där så berättade jag för veterinärerna att jag var helt övertygad om att även om hästen visar tecken på hälta så sitter felet i korset/sileden.

Nästan lite läskigt men när den ultraljudades rektalt så visade det sig att den hade allvarliga fel på SI-leden och dessutom många gamla kroniska skador på bakbenen. 

Veterinären såg inte så positiv ut… 

Min undran är så klart varför ingen annan än jag funderat på om hästen har haft ont? Alla säger att den är känslig! Min fråga blir då direkt, varför är den så känslig att den blir svårriden? Klart hästar är olika och många är hetare än andra osv men alla hästar måste kunna ridas i alla gångarter och med stabil kontakt med bettet utan massa gramaner och skit! 

Det värsta i allt detta elände är att en kund kommer förbi och ska provrida en häst hos mig och jag berättar då att jag inte kan rida pga olyckan. Hon säger spontan ”Hur kunde du sätta dig upp på den där?”. Jag såg helt förvånad ut att hon kände till den hästen. Då visade det sig att den hade en vecka innan den kom till mig så hade ägare låtit en annan ryttare rida den och då hade den fått panik, stegrat och slängt av henne och dessutom sparkat henne i ansiktet!!!!! Tjejen hade fått inte mindre än FEM frakturer i ansiktet!!  Sällan jag blir riktigt arg men hur fasiken kan man ljuga och undanhålla något sådant! Det är ju brottsligt! Framkallande av fara för annan enligt brottsbalken! Vem vill göra så mot någon annan människa? Riskera mitt liv, Ebbas mamma, andras liv och dessutom utan total förståelse för hästen! Fy fasiken! 

Jag konfronterade ägaren och efter mycket om och men så erkände hon att hon var med vid olyckstillfället och körde ryttaren till sjukhuset! 

Varför blir det då så här? Enligt mig finns det säkert många orsaker. Den största grejen är nog att det finns stor okunskapen och inte så många som kan ”läsa av” en häst. Sen tror jag att den största anledning är pengar. Det flesta är tyvärr beredda på att undanhålla en hel del för att de behöver sälja av ekonomiska skäl. Jag blir så otroligt ledsen bara att det alltid hästarna som kommer i kläm! Jag önskar ibland att det kunde finnas någon form av instans från myndighetshåll som tex Ridsportförbundet, Jordbruksverket eller någon ny instans som ger seriösa hästföretagare en certifiering. 

Så avslutningsvis så lita på din magkänsla och inte på vad folk säger! 

Kram Camilla

 

 

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

3 kommentarer på “Kriminell respektlöshet!

  1. Usch för oärliga människor… Min syster blev så lurad vid ett hästköp. Köpte en häst där säljare själv hade fött upp hästen, den var 11 år och skulle användas till träning och lättare tävling. Jättefin häst som gick igenom veterinärsbesiktningen utan några anmärkningar. Trevlig och social i lynnet, fin och ambitiös häst att rida men lite grön i utbildningen. Frågade både inför köpet och vid köpet hur den var vid transportering och fick till svar att den var van vid det. Efter knappt 10 minuters transport var olyckan ett faktum, hästen fick panik och hade vänt sig och låg ner i transporten. Som tur var hann vi inte ut på E6:an! Min syster ville häva köpet på plats men säljaren vägrade, min syster erbjöd sig att betala för att de skulle transportera hästen till henne, men de vägrade. Så hästen fick sederas av veterinär och säljaren transporterade tillbaka hästen till stallet. De tog saftig betalt för uppstallningen och vägrade att erkänna att hästen inte blivit tillräckligt tränad i att åka transport. Till slut fick min syster hem hästen med hjälp av en väldigt kunnig och välkänd hingsthållare men även då fick hästen panik trots att den hade fått lugnande inför transporten. Fy för oärliga människor som utsatte hästen för detta medvetet. Jag förstår verkligen inte hur man kan ljuga om något sådant och utsätta andra för risker. Hennes drömhäst blev en mardröm!!

  2. Usch så otäckt! Jag köpte för många år sedan en importerad häst av en oseriös hästhandlare. Den hästen ”föll i sken” oförhappandes, men det var svårt att förstå att detta berodde på den hjärnskada som relativt snart konstaterades av en skicklig veterinär (hästen var ua enligt två andra veterinärer). Och det kunde man göra först efter att jag låtit avliva den och obducerat den. Rättslig process följde förstås, där jag inte fick rätt i den del som gällde yrkandet om ersättning för mina omkostnader och således fick betala rättsprocessen. Det går därför inte något vidare att få sin rätt via domstol. Jag har repat mig ekonomiskt och håller fortfarande på med hästar. Mest störd är jag över att den där hästhandlaren fortfarande importerar hästar för att sälja. Hon skandaliserades några år senare genom tv-programmet Plus, som visade hur hon hade satt i system att sälja om hästar med bevisade skador. Nu har hon bytt företagsnamn. När det får gå till såhär är det inte konstigt att händelser som du beskriver inträffar. Tur att det ändå gick bra så tillvida att du klarade livet. Krya på dig!

  3. Oj oj oj då kom du trots allt undan med blotta förskräckelsen!
    Själv trilla av så illa så att jg inte kunnat röra mig, precis som du.
    Ja du, jag tror också okunskap men tyvärr också oförstånd. Man fattar helt enkelt inte.
    Efter ala mina år som hästägare och även jobbat med här, rehabiliterat mm mm så är min tes följande:
    8 hästar av 10 har ont någonstans vid rörelsestörning till problem
    Den 9 hästen har smärtminnen
    Den 10 hästen är istadig och då är det typ alltid någon ponny men det är alltså bara 1 på 10.
    Jag är fortfarande helt mållös inför att folk fortfarande inte lärt sig att när det blir problem i ridningen, ibland farliga sådana, så har hästen ont! Punkt!
    Fa gången jag läst din blogg. Härligt att höra någon med sådan rak inställning samt strategi att jobba efter.
    Var försiktig fortsatt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*