Vad letar jag efter hos en häst?

Felicia Grimmenhag | 24/5 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Sitsträning på ridskola

Felicia Grimmenhag | 21/5 - 2019

Jag hittade en inlägg som jag började på för två vecka sen där jag skrev om min upplevelse som tillfällig ridinstruktör (om jag får kalla mig det), som jag nu tänkte avsluta.

Igår var jag på Sigtuna Ridskola och gästtränade på en av deras lektioner vilket var väldigt kul!

Att helt plötsligt gå från att instruera en ryttare i taget (som för det mesta är min medryttare) till att hela plötsligt ha en grupp på 8 ekipage var en utmaning. Som tur var hade jag fått lite tips innan från Anna som är ordinarie ridlärare hur jag skulle tänka och göra.

Vi började med att arbeta lite med sitsen och balansen. Att hitta balansen på hästryggen och att vara mjuka men ändå starka. Att slappna av i benen och låta fötterna ha ett lätt stöd i stigbygeln. Se till att vi sitter på sittbenen i sadel och att vi inte faller framåt. Där gav jag lite tips på hur man kunde tänka.

Sitsen är ju något som vi hela tiden kan förbättra och jobba med. Ibland säger någon till oss att vi ska sträcka på oss och sitta mer rak i ryggen. Det är bra, så länge man inte börjar svanka med ryggen. Det vill vi såklart inte eftersom det är svårt att sitta ned ordentligt på sittbenen då, så vi tränade på att tänka att tippa bäckenet lite bakåt. Alltså tänka ”svansen mellan benen”. Den rörelsen kan man även göra för att hitta och aktivera de magmusklerna som hjälper väldigt mycket med inverkan på hästen.

Sen var det fokus på att vara mjuk och följsam i hästens rörelser. Även på att hålla nacken rak, vilket är viktigt så att huvudet inte rör sig för mycket. Att vara mjuk i handen och även där följsam. Jag hade tidigare pratat med Anna kring att huvudet guppar under ridning, då det var ett litet problem som hade uppstått hos några elever.

Jag kommer ihåg att jag läste en artikel förra året där skribenten beskrev hur problemet med guppandet av huvudet hörde ihop med bäckenet. Att personer som inte är följsamma i bäckenet istället kompenserar uppe i nacken. Jag vet inte ifall det finns några vetenskapliga belägg för det här problemet, men det låter faktiskt logiskt. Sedan är det kanske inte alltid den huvudsakliga faktorn i det problemet, men kanske ibland.

Vi alla kan hela tiden jobba på vår sits och bli bättre. En liten justering kan göra en stor skillnad. Det märkte jag på en träning för några veckor sedan där jag sänkte händerna några cm och det blev en helt annan ridning.

Jag var väldigt positivt överraskade vilken balans och klokhet eleverna red med. Jag har inte varit så mycket på ridskolor på många år men kände definitivt att det har jobbats mycket kring hästens välbefinnande och ödmjukheten inför hästarna. Det var kul att se och en positiv atmosfär.

Eleverna var väldigt duktiga och det kändes som att några verkligen tog till sig. Lite återkoppling i slutet av lektionen med några stycken och sedan var det slut. Ett annat tankesätt än vid enskild träning då man ska ta hänsyn till flera ekipage och kunskapsnivå. Stor eloge till alla ridskolelärare därute!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Välkommen till jackkaoset!

Felicia Grimmenhag | 29/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ny vlogg

Felicia Grimmenhag | 23/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Bilen vill inte samarbeta

Felicia Grimmenhag | 23/4 - 2019

Nej, det är inte hästlastbilen som har gått sönder. (Som tur är)

Däremot så bestämde sig min personbil för att gå sönder förra onsdagen. När jag startade den på eftermiddagen så drog fläkten igång med ett väldigt drag och den gick inte att stänga av. Jag åkte med den ut till stallet efter att ha hämtat upp min mamma och när jag sedan stängde av bilen fortsatte fläkten att gå.

Vi ringde en kille som jobbar som mekaniker och han sa att fläkten ibland kunde stå ett tag efter man stängt av bilen. Men ni vet hur man känner sin egna bil, precis som att man känner sin egna häst. Man vet när någonting är som det inte ska vara.

 

Hur som helst slutade det med att min bonuspappa fick åka ut och hämta bilen och med hjälp av Maries sambo använda startkablar för att få igång den, då fläkten dragit ur batteriet. Han tog hem den och fick koppla ur batteriet vilket i sin tur drog igång larmet på bilen (då han låst bilen innan). Så han fick koppla ur batteriet och låsa alla dörrar manuellt.

När det händer förstår man hur beroende man är av sin bil, både i syfte av jobb men också att ta sig ut till stallet. Inte heller finns det så mycket lånebilar som kan möta mina behov, vilket i princip faktiskt bara är ett handreglage. Logistiken blir väldigt krånglig och jag måste luta mig mycket på andra då jag inte heller kan ta bussen eftersom den inte är handikappanpassad

 

Jag är duktig på att inte stressa upp mig över saker jag inte kan påverka. Men när det är många saker som påverkas av att man inte har en bil blir det såklart en frustration. Ni vet också känslan när det redan är många saker som går fel? Den känslan fick jag när bilen fick fnatt. “Inte en grej till”

Man förlorar mycket av sin självständighet utan sin bil, vilket säkert de flesta hästmänniskor känner igen sig i. Skillnaden är väll att man som “inte skadad” kan låna bil, vilket jag önskar att jag också kunde. Men det kanske kommer finns i framtiden, who knows?

 

Nu sitter jag bara och hoppas att bilen kommer bli klar den här veckan, så jag kan fortsätta leva som vanligt och ta mig ut till stallet själv.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

TV4 – Efter fem

Felicia Grimmenhag | 16/4 - 2019

Igår gästade jag programmet ”Efter fem” där jag pratade lite om min olycka och min väg tillbaka till hästarna. Om ni missade det så kan ni se det via länken nedanför!

https://www.tv4.se/efter-fem/klipp/felicia-f%C3%B6rlorade-benen-i-olycka-jag-tvingade-dem-att-s%C3%A4tta-mig-p%C3%A5-h%C3%A4sten-11979915

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

VLOGG – Provridning

Felicia Grimmenhag | 15/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

En liten utmaning – Kan du rida lätt utan stigbyglar?

Felicia Grimmenhag | 12/4 - 2019

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Titta vääääldigt noga, även utan ben kan man rida lätt. 😁 Tagga någon och utmana personen att rida lätt utan stigbyglar. 😁 #utmaning

Ett inlägg delat av Felicia Grimmenhag (@feliciagrimmenhag)

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kroppskontroll, var är du?

Felicia Grimmenhag | 9/4 - 2019

Fysiken är något de flesta jobbar med hela tiden, vare sig det är att gå ner i vikt, upp i vikt eller bli starkare. Alla gör vi det troligtvis (för det mesta) för att prestera, oavsett ifall det är i vardagen, i träningen eller under tävlingssammanhang.

Om kroppen inte mår bra, mår inte hjärnan bra och tvärtom. Det har ingenting med vikt att göra utan om energin och styrkan i kroppen. Om du hela tiden känner dig trött i kroppen och aldrig energisk, är det något som är fel. Då är det troligtvis något du måste ändra. På samma sätt om du hela tiden är stressad och hjärnan blir trött, kommer kroppen följa efter.

Jag hade en ganska tuff höst efter min skada som gjorde att jag inte fick träna på gym eller rida under tre månader. Vad som hände då var något som händer ganska många andra, jag gick upp i vikt. Bristen på adrenalin och endorfiner skapade ett ganska stort hål som sedan fylldes med mat.

Inte till den gränsen att jag har blivit jättestor, men några kilon mer finns där och lite muskler har omvandlats till fett. Ingenting som jag egentligen kanske hade brytt mig jättemycket om, om jag inte hade varit ryttare på hög nivå.

Något som var ganska tydligt tycker jag när jag gick upp i vikt, var hur jag förlorade mer och mer kroppskontroll. Helt plötsligt fanns det en massa på kroppen som jag inte kunde kontrollera (muskler kan jag kontrollera, fett inte så mycket). Det blev lite tyngre, lite jobbigare och jag tyckte inte att jag presterade mitt bästa.

Det kan mycket väll ha och göra med att jag inte har ben och är så beroende av resten av kroppen, som kan göra att jag känner en så stor skillnad. Jag kan bara utgå enbart från mig själv och min känsla.

Det har varit svårt att komma tillbaka och hitta motivationen igen till att ta tag i fysiken. Jag har ridit i tre månader nu och det är först nu som värken har börjat försvinna mer och mer i höften. Nu har jag äntligen börjat känna mig stark igen och motiverad igen att både gå till gymmet (istället för att man bara måste) och äta bra mat igen. Det var ett tag som jag hamnade i en ganska ond cirkel som jag nu är glad att jag har börjat ta mig ur.

Mitt mål är nu att känna mig stark och kontrollbar i kroppen igen. Gärna få bort lite fett, men gå ner i vikt är inte så viktigt. Jag bryr mig inte om hur jag ser ut, men jag bryr mig väldigt mycket om hur jag mår i kroppen.

Det här inlägget handlar inte om att jag tycker att man måste vara smal för att rida, för det tycker jag inte. Utan hur min resa med min kropp har sett ut det senaste halvåret och att det ibland är svårt att kämpa sig tillbaka. Jag har absolut inga åsikter om du är plus size och rider, för så länge du mår bra i kropp och själ så är det det enda som räknas. (Ibland kan folk tolka sådana här inlägg fel)

Poängen är att jag äntligen har hittat motivation. En motivation som jag någonstans hade tappat och som många nog känner igen sig i. Att man tänker att man ska sätta igång men att man sedan faller tillbaka, som i mitt fall på grund av smärta och en trötthet (fysiskt & psykiskt). Det är inte heller något man ska skämmas för, utan det viktigaste är ändå att man sedan försöker igen.

Just nu sitter jag här och skriver, samtidigt som jag dricker en smoothie och hoppas att jag nu kan hålla motivationen uppe. Hoppas!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Positivitet är livet!

Felicia Grimmenhag | 8/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här