Bilen vill inte samarbeta

Felicia Grimmenhag | 23/4 - 2019

Nej, det är inte hästlastbilen som har gått sönder. (Som tur är)

Däremot så bestämde sig min personbil för att gå sönder förra onsdagen. När jag startade den på eftermiddagen så drog fläkten igång med ett väldigt drag och den gick inte att stänga av. Jag åkte med den ut till stallet efter att ha hämtat upp min mamma och när jag sedan stängde av bilen fortsatte fläkten att gå.

Vi ringde en kille som jobbar som mekaniker och han sa att fläkten ibland kunde stå ett tag efter man stängt av bilen. Men ni vet hur man känner sin egna bil, precis som att man känner sin egna häst. Man vet när någonting är som det inte ska vara.

 

Hur som helst slutade det med att min bonuspappa fick åka ut och hämta bilen och med hjälp av Maries sambo använda startkablar för att få igång den, då fläkten dragit ur batteriet. Han tog hem den och fick koppla ur batteriet vilket i sin tur drog igång larmet på bilen (då han låst bilen innan). Så han fick koppla ur batteriet och låsa alla dörrar manuellt.

När det händer förstår man hur beroende man är av sin bil, både i syfte av jobb men också att ta sig ut till stallet. Inte heller finns det så mycket lånebilar som kan möta mina behov, vilket i princip faktiskt bara är ett handreglage. Logistiken blir väldigt krånglig och jag måste luta mig mycket på andra då jag inte heller kan ta bussen eftersom den inte är handikappanpassad

 

Jag är duktig på att inte stressa upp mig över saker jag inte kan påverka. Men när det är många saker som påverkas av att man inte har en bil blir det såklart en frustration. Ni vet också känslan när det redan är många saker som går fel? Den känslan fick jag när bilen fick fnatt. “Inte en grej till”

Man förlorar mycket av sin självständighet utan sin bil, vilket säkert de flesta hästmänniskor känner igen sig i. Skillnaden är väll att man som “inte skadad” kan låna bil, vilket jag önskar att jag också kunde. Men det kanske kommer finns i framtiden, who knows?

 

Nu sitter jag bara och hoppas att bilen kommer bli klar den här veckan, så jag kan fortsätta leva som vanligt och ta mig ut till stallet själv.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

TV4 – Efter fem

Felicia Grimmenhag | 16/4 - 2019

Igår gästade jag programmet ”Efter fem” där jag pratade lite om min olycka och min väg tillbaka till hästarna. Om ni missade det så kan ni se det via länken nedanför!

https://www.tv4.se/efter-fem/klipp/felicia-f%C3%B6rlorade-benen-i-olycka-jag-tvingade-dem-att-s%C3%A4tta-mig-p%C3%A5-h%C3%A4sten-11979915

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

VLOGG – Provridning

Felicia Grimmenhag | 15/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

En liten utmaning – Kan du rida lätt utan stigbyglar?

Felicia Grimmenhag | 12/4 - 2019

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Titta vääääldigt noga, även utan ben kan man rida lätt. 😁 Tagga någon och utmana personen att rida lätt utan stigbyglar. 😁 #utmaning

Ett inlägg delat av Felicia Grimmenhag (@feliciagrimmenhag)

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kroppskontroll, var är du?

Felicia Grimmenhag | 9/4 - 2019

Fysiken är något de flesta jobbar med hela tiden, vare sig det är att gå ner i vikt, upp i vikt eller bli starkare. Alla gör vi det troligtvis (för det mesta) för att prestera, oavsett ifall det är i vardagen, i träningen eller under tävlingssammanhang.

Om kroppen inte mår bra, mår inte hjärnan bra och tvärtom. Det har ingenting med vikt att göra utan om energin och styrkan i kroppen. Om du hela tiden känner dig trött i kroppen och aldrig energisk, är det något som är fel. Då är det troligtvis något du måste ändra. På samma sätt om du hela tiden är stressad och hjärnan blir trött, kommer kroppen följa efter.

Jag hade en ganska tuff höst efter min skada som gjorde att jag inte fick träna på gym eller rida under tre månader. Vad som hände då var något som händer ganska många andra, jag gick upp i vikt. Bristen på adrenalin och endorfiner skapade ett ganska stort hål som sedan fylldes med mat.

Inte till den gränsen att jag har blivit jättestor, men några kilon mer finns där och lite muskler har omvandlats till fett. Ingenting som jag egentligen kanske hade brytt mig jättemycket om, om jag inte hade varit ryttare på hög nivå.

Något som var ganska tydligt tycker jag när jag gick upp i vikt, var hur jag förlorade mer och mer kroppskontroll. Helt plötsligt fanns det en massa på kroppen som jag inte kunde kontrollera (muskler kan jag kontrollera, fett inte så mycket). Det blev lite tyngre, lite jobbigare och jag tyckte inte att jag presterade mitt bästa.

Det kan mycket väll ha och göra med att jag inte har ben och är så beroende av resten av kroppen, som kan göra att jag känner en så stor skillnad. Jag kan bara utgå enbart från mig själv och min känsla.

Det har varit svårt att komma tillbaka och hitta motivationen igen till att ta tag i fysiken. Jag har ridit i tre månader nu och det är först nu som värken har börjat försvinna mer och mer i höften. Nu har jag äntligen börjat känna mig stark igen och motiverad igen att både gå till gymmet (istället för att man bara måste) och äta bra mat igen. Det var ett tag som jag hamnade i en ganska ond cirkel som jag nu är glad att jag har börjat ta mig ur.

Mitt mål är nu att känna mig stark och kontrollbar i kroppen igen. Gärna få bort lite fett, men gå ner i vikt är inte så viktigt. Jag bryr mig inte om hur jag ser ut, men jag bryr mig väldigt mycket om hur jag mår i kroppen.

Det här inlägget handlar inte om att jag tycker att man måste vara smal för att rida, för det tycker jag inte. Utan hur min resa med min kropp har sett ut det senaste halvåret och att det ibland är svårt att kämpa sig tillbaka. Jag har absolut inga åsikter om du är plus size och rider, för så länge du mår bra i kropp och själ så är det det enda som räknas. (Ibland kan folk tolka sådana här inlägg fel)

Poängen är att jag äntligen har hittat motivation. En motivation som jag någonstans hade tappat och som många nog känner igen sig i. Att man tänker att man ska sätta igång men att man sedan faller tillbaka, som i mitt fall på grund av smärta och en trötthet (fysiskt & psykiskt). Det är inte heller något man ska skämmas för, utan det viktigaste är ändå att man sedan försöker igen.

Just nu sitter jag här och skriver, samtidigt som jag dricker en smoothie och hoppas att jag nu kan hålla motivationen uppe. Hoppas!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Positivitet är livet!

Felicia Grimmenhag | 8/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vlogg från förra veckan

Felicia Grimmenhag | 3/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

En liten rolig galoppövning med koner

Felicia Grimmenhag | 2/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Rädsla för ryggproblem

Felicia Grimmenhag | 27/3 - 2019

Ryggproblem, min största rädsla med mina hästar.

Tarot har inga ryggproblem, såvitt jag vet. Han har en tendens att bli lite stel i nacken och i ländryggen ibland, men med en bra equiterapeut så åtgärdas det lätt. Det är som våra egna kroppar. Ofta har vi en tendens att bli stela i vissa delar av våra egna kroppar, och om vi sköter oss och förebygger genom träning, massage och kiropraktik så blir det oftast bra.

Jag kommer inte ge en lektion om anatomi eller osteologi, för inget av dessa är mina expertområden. Kroppen är ett stort, komplext nätverk med kopplingar. Men vad jag vet är, för att ha en hållbar häst krävs det en hållbar ridning. Vad är en hållbar ridning? Det finns det nog många åsikter om, men för mig (och de flesta andra) är det varierat underlag och varierad träning.

Vi rider alla olika och har olika filosofier om hur en bra prestation ska tas fram. För vissa är det att att gasa på medan för vissa andra är det att successivt öka på. Jag lever nog för den senare filosofin.

Något jag är väldigt rädd för är att mina hästar (i nuläget en häst) ska få problem med ryggen. Mycket av den rädslan grundar sig i att:

  1. Jag hela tiden sitter ned i sadeln och inte riktigt kan avlasta hästen på ett bra sätt genom lättridning.
  2. Jag träffade en ryttare för några år sedan med i princip samma funktionsnedsättning som sa att många av hennes hästar hade fått problem med ryggen efter en tid.

För att undvika ryggproblem är det väldigt viktigt att mina hästar jobbar rätt med ryggen. Jag gör mycket skrittarbete eftersom jag tävlar med mycket skritt och det är viktigt att den underhålls. Jag tycker att skritten kan vara lite underskattad när det kommer till läsgörande. En framdelsvändning kan vara förberedande arbete till skänkelvikningarna i traven. En bakdelsvändning för galoppiruetter osv.

Men för mig är den viktig framförallt för att det är svårt för mig att få in rytm i traven ordentligt innan Tarot är avslappnad och eftergiven, och då använder jag skritt. Oavsett så är prio 1 alltid att Tarot ska söka sig framåt och nedåt, och arbeta med ryggmusklerna. Jag KAN inte ta upp honom i närheten av ”uppvisningsform” om han inte är helt eftergiven därför att han:

  1. Trycker ned ryggen, trycker upp nacken, drar in nosen och springer bakom lodplan. Det är inte korrekt, vackert eller vidare effektivt.
  2. Jag skumpar runt som en trasdocka och har dålig kontroll, ingen bra känsla och kan inte utföra momenten korrekt.

När Tarot har fått den uppvärmningen han behöver och jag känner att han är redo så plockar jag upp honom, annars gör jag inte det. Trickset är att få honom att växa uppåt och en känsla av framåt i formen, där går han som allra bäst.

I den formen har jag en bra kontakt i handen, jag kan vara mjuk och följsam i hans gångarter och han bär sig själv utan att JAG måste bära honom. Där tänker jag också det är som mest skonsamt för hans rygg (i uppvisningsform). Om jag ska studsa runt när han travar på stötigt med ett väldigt starkt säte (för det har jag) och ingen kontakt med munnen, då kan det lika gärna vara. Då är det ingen idé att rida med högre samling för det stjälper mer än det hjälper.

Jag kan ibland bli avundsjuk på ryttare som kan rida lätt, för det avlastar för både häst och ryttare. Det kan vara frustrerande ibland när man inte kan rida på det sättet som en vanlig ryttare, för det känns som om allting hade varit lite lättare.

Men det är inte lätt, och för mig kanske det är lättare på andra vis. Jag kan inte fuska på samma sätt, så automatiskt tvingas jag in i en mer”korrekthet” i min ridning, vilket kanske gynnar mig i slutändan. Kanske inte.

Oavsett vad, kommer jag alltid vara lite rädd att ge min häst ryggproblem.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Har ni någon annan hobby än hästar?

Felicia Grimmenhag | 24/3 - 2019

Min andra hobby är smink. Kanske inte så som ni tänker. Utan jag tycker om att skapa ganska ”extrema sminkningar”, ungefär som en tavla. Det är spännande att börja någonstans och så slutar det någon helt annanstans än var man trodde från början. Lite som med hästar ibland. Jag skulle kunna sträcka mig så långt och säga att det är en typ av konst.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här