Foto Catharina Hansson

Inte ”bara en hästskötare”!

Jenny Talinsson | 6/6 - 2019

Häromdagen läste jag ett blogginlägg från brittiska Lucy Blain, som skriver:
”För inte så länge sedan var jag på en intervju för ett jobb som jag verkligen ville ha. Intervjun flöt på jättebra och det kändes jäkligt fint, ända tills vi började prata om mina tidigare jobb. När vi kom till mitt jobb som huvudskötare och tävlingsskötare så säger en i panelen med intervjuare ”Så du var bara en hästskötare?”.

Lucy berättar om hur sårad och besviken hon kände sig över hur folk såg på det här jobbet, ett jobb som hon hade lagt hela sin själ i under tre år.

Jag minns själv mitt första hästjobb. Som 19-åring roddade jag ett helt stall själv. Red, skötte hästar och stall, lagade staket, städade  – allt! Och det gav mersmak!

Det jobbet som mannen på intervjun avfärdade så lättvindigt hade ju lärt Lucy Blain mer än någonting annat. Det lärde henne meningen med hårt arbete, att stiga upp före soluppgången varje morgon, aldrig vara sen, i ur och skur, tryckande hetta eller isande vinter. Hästarna kommer alltid först. Att även om ingen annan är på plats se till att hästarna får mockat, strött, fodrat, vattnat, även om det betyder att man får hålla på till nio på kvällen.

Det jobbet lärde henne vikten av att planera och organisera, klara press och stress utan att svettas, att hålla tusen bollar i luften och se till att allt blir perfekt.

Felmarginalen är ganska stor om man jobbar i en kundtjänst eller något administrativt jobb, men när man är ”bara en hästskötare” kan man inte unna sig den lyxen.
Minsta miss när det gäller foder, medicinering eller utsläpp kan bli en veterinärräkning, en inställd tävling eller något ännu värre.
Du måste kunna känna igen kolik eller hälta på mils avstånd och veta vad du ska göra.

Att vara ”bara en hästskötare” lär en att bli tålig, att komma igen när man är helt slut, att ta sig igenom vilket väder som helst för att se till att dina hästar har det bra, även när alla andra har packat ihop och gått hem.

Att vara ”bara en hästskötare” gav Lucy Blain en tro på sig själv, självförtroendet att lita på sina egna instinkter och ta beslut baserade på fakta, inte känslor. Det öppnade dörrar för henne som hon aldrig kunnat drömma om.

Att vara ”bara en hästskötare” handlar inte bara om hästar, utan att ingå i ett team för din ryttare, att finnas där när träningen inte går som planerat, att finnas vid deras sida i varje steg och se till att de kommer hem tryggt.

Att vaka över en sjuk häst eller leda en kolikhäst mitt i natten var inte ”bara en hästskötares” jobb utan något som hon gjorde för att ”bara en hästskötare” är inte ett 9 till 5-jobb, det är en livsstil som hon hängav sig till och vägrade göra avsteg från bara för att hon var trött eller behövde en dusch.

Som ni förstår: Att vara ”bara en hästskötare” är något som ger superkrafter!
Superkrafter som varje arbetsgivare, på varje arbetsplats borde vara tacksam för att få del av.

 

Läs gärna Lucys blogginlägg > > >

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här