Förberedande träning

Louise Nyberg | 29/4 - 2021

Jag gick i mål efter terrängritten på femton hinder där höjden och svårigheten motsvarade H90. Medan jag travade av min häst så red en annan ryttare fram på sin egen häst; vi hejade på varandra tidigare vid sekretariatet och nu hejade vi på varandra ytterligare en gång.
”Jamen!” Utbrast ryttaren. ”NU känner jag igen dig!”
Vad fint, tänkte jag. Att enda sättet att känna igen mig på är när jag tillsammans med min kritvita BMX bryter fram som en tornado över terrängbanan.

Jag tillsammans med min BMX, Ballycar. Foto: Alma Nilsson 

 

Medan jag skrittade av, så gick tankarna. Har min träning inför den här uppgiften varit tillräcklig? Har jag förberett min häst på bästa sätt? Jag åkte hem, gav min häst vila och återhämtning för att sedan ha en ännu tydligare plan med min träning.

 

Vi måste ha i åtanke; att hästens kondition måste vara så pass att den inte känns helt utmattad inför sista hindret eller går på sina knän efter målgång. Oavsett om det gäller hoppning eller terräng så behöver hästen orka. Det har med säkerhet att göra: för annars ökar risken att snubbla, gå omkull, tappa balansen, tappa koncentration eller göra slarviga misstag.

Hur ökar jag konditionen? Ut och skritta i skogen i två timmar ska inte underskattas; då det ökar uthålligheten på ett lågintensivt sätt. Gärna med att variera underlaget; skritta på asfalt eller lyfta på benen i snåriga skogar.
Trava längre sträckor (gärna ett par kilometer) och samtidigt arbeta lösgörande; tempoväxlingar, flytta undan bägge skänklarna, variera ställning eller tänka ”bogen in”. Ska jag galoppera en hel bana (antingen terräng eller två klasser banhoppning) så behöver hästen även konditionsträna i galopp och öva på att syresätta lungor.
I terrängen vill jag rida i ett så jämnt galopptempo som möjligt; för mycket av och på tröttar ut min BMX mer. I hoppningen är vi oftare felfria när vi rider i ett jämnt tempo än att bromsa, bromsa, gasa, bromsa, gasa, bromsa. Om ni förstår vad jag menar.

 

Spända muskler löper större risk för skador än mjuka muskler. Därför behöver alla hästar oavsett disciplin dressyren. Jag tänker att jag vill att dressyr ska upplevas som massage för hästen, snarare än ”tvång”. Man kan uttrycka det som lydnad, men jag väljer att säga kommunikation. Rundare volter, bättre tajmade fattningar och jämnare halter är ett resultat på träning. Förbättrad tvåvägskommunikation mellan häst och ryttare, helt enkelt.
En galopptränare berättade för mig att deras fullblod varierar galoppträningen med att åka till ridhus och träna dressyr. Resultatet blev att fullbloden ökade sin kroppskontroll och levererade snabbare tider på galoppbanan.

Jag och Goldie. Foto Helena Taxén.

 

Rida bommar tvingar ryttaren att tajma sin hjälpgivning; hen blir dessutom bättre på att hitta sin egen balans och följsamhet. Hästen ökar sin kroppskontroll och får varierad träning.

 

Jag får frågan om mina hästar tränas utan ryttare. Vid behov, ja. I perioder har jag tömkört Ballycar vilket han fullkomligt älskar. Har jag varit sjuk så har jag kunnat be Kristel tömköra Ballycar, eftersom han trivs så bra med det.
På jobbet och hemma, när vi märker att en häst har svårt att hålla balansen i galoppen så longerar vi dem cirka tre gånger i vecka utan inspänningar. Vilket alltid har gett resultat.

 

Även om Julie vill satsa på dressyr med Tambor, så har hon frågat mig om att få åka på terrängträning med honom.
”Jag märker att han mår bra av variationen”, säger hon.
För även om de inte hoppar några höga eller svåra hinder, så får Tambor en annan kondition utöver att bara galoppera i ridhus. Tillsammans som ekipage får de öva på att lösa olika situationer på terrängbanan som de har nytta av i dressyren.

När jag var inne på återbesök med Paddy, som haft en gaffelbandsskada, gav veterinären en väldigt bra förklaring till mig.
”Tänk dig en travhäst som kommer i sista kurvan i ett travlopp på väg mot mål. Om den då är helt slut i muskulatur och börjar bli riktigt trött, då läggs belastningen på andra delar istället. Då kan det till exempel öka risken för en gaffelbandsskada.”
Han menade att Paddy behöver arbetas varierat, stärka sin muskulatur, smidighet och öka sin kondition; då får han andra verktyg att använda istället för att belasta gaffelbandet hårt.
Varierad träning har alltid varit självklart för mig, men plötsligt blev det ännu mer självklart och uppenbart varför.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*