Kan Peder, så kan jag

Louise Nyberg | 30/5 - 2021

När Jonna var fem år så började hon rida lektioner för mig; det var samtidigt som jag började träna för Jonnas mamma Nina Känsälä.
”Det fungerar inte att jag ska träna min egen dotter”, suckade Nina.
Att Nina är ett levande dressyrlexikon och nu har tappat räkningen på hur många hästar och ryttare hon utbildat; imponerade inte det minsta på hennes dotter.
”Mamma du kan ingenting”, var hela tiden Jonnas svar.

 

Jonna bor på ett Lövstas stuteri norr om Stockholm. Där finns hingstar, fölston och unghästar. Somrarna är hektiskt med ston som ska föla, insemineringar och planera alla hästar som anländer eller lämnar gården.

Här bor Jonna med mamma, pappa, storebror, två hundar och sin ponny Nutella.

Storebror Samuel cyklar med Jonna på ridturerna.

 

För Jonna var det att börja rida och träna på riktigt när vi kom igång med att rida lektioner regelbundet. Hon är nog den första femåring jag träffat som skriver träningsdagbok över sina ridpass.

På den första lektionen så frågade jag vad hon ville att jag skulle lära henne.
”Skänkelvikning”, blev det direkta svaret.
Framför mig stod alltså en liten, rund ponny vars ryttare inte nådde nedanför sadeln med fötterna. Var det ens fysiskt möjligt att samma ryttare skulle kunde få sin ponny att gå sidvärtsrörelser?

Då inledde jag en genomgång i vad som krävdes för att lyckas; i vilken ordning vi behöver träna vad innan vi är redo för skänkelvikning. Den genomgången, liksom alla jag haft för Jonna efter det, satt hon knäpptyst och slukade allt jag sa.

Ett par dagar senare stod Nina i köket när Jonna plötsligt kliver in och berättar att ”Lollo ska lära mig skänkelvikning, det har hon sagt”. Förvånat frågade Nina lite mer och Jonna återberättade allt i detalj som jag sagt på senaste lektionen.

Utdrag ur Jonnas träningsdagbok.

 

En vecka senare befann sig Nina på framridningen till dressyrklasserna på Friends Arena där Jonnas gudmor skulle starta. Jonna såg på och iakttog alla ekipage innan hon frågade:
”Vad har de här ryttarna gjort för att kvala hit?”
Nina hade aldrig trott att hon skulle få den frågan av sin femåriga dotter men förklarade hur det fungerade.
”Ja”, svarade Jonna. ”Men Peder behöver inte kvala till Friends.”
”Nä, det har du nog rätt i.”
”Ja, för han är bäst i världen så han kan välja vilka tävlingar han vill åka till.”

 

Att galoppera på lektionerna, var inte aktuellt. Det var tillräckligt svårt att hålla igång i trav på fyrkantsspåret med den långsamma ponnyn.
”Jonna”, frågade jag. ”Tycker du det går långsamt, lagom fort eller för snabbt nu?”
”Lagom fort!” svarade Jonna medan det tog två hela varv innan det ens blev antydan till trav.
Jag såg hur Nina suckade i hörnet och jag kunde inte låta bli att le. Nina var ändå noga med att allt fick gå i Jonnas takt; det viktigaste var att dottern var nöjd.

 

Jonnas ponny Nutella kom på att det gick fint att rycka tygeln ur handen på ponnybarnet som då inte hade en chans att styra eller göra något alls. Jag föreslog att vi kunde prova en hjälptygel tills Jonna fick lite bättre koll i ridningen.
Nina föreslog dettta för Jonna och nästa gång jag kom med min häst för att träna så möttes jag av dem i ridhuset.
”Jo”, började Nina. ”Det är så att Jonna vill prata med sin expert, det vill säga dig, om det här med hjälptygel.”
Bakom Ninas rygg stod Jonna, en tvärhand hög, och såg lika arg ut som ett åskmoln.
”Jonna menar att Peder rider ju inte med hjälptyglar så hon ser inte varför hon ska göra det.”
Efter att vi diskuterat en stund tillsammans kom vi fram till att Peder kanske också hade hjälptygel när han var fem år gammal.
Sammanbitet gick Jonna med på att pröva.

 

Jonna följde med mig på två terrängträningar samma dag och utan minsta ljud om att trötthet höll hon jämna steg med terrängtränaren utan att vara i vägen för ekipagen.
När hon kom hem var hon fylld med inspiration, sadlade sin ponny, tog med sin mamma på cykel och hittade gräskanter längs grusvägarna. Där övade hon att rida på gräs.

 

Att hela tiden bli modigare, har fått komma i Jonnas takt. Amanda tränar dressyrhästar på anläggningen Stjärnborg där Jonna bor och det har gjort Jonna så mycket modigare att få köra ”skritt- och travtävling” mot Amanda.

Jag trodde aldrig att det skulle gå att lära ett så litet barn att rida på rätt sittben. Men Jonna missade inte ett ord av min genomgång, vi övade och efteråt gick hon hem och återberättade samma genomgång för sin pappa. Nina konstaterade att Jonna hade uppfattat allt jag sagt.

 

Stackars Nina har det lätt alla gånger med sin envisa dotter. Jonna fick följa med när hennes mamma skulle ha en föreläsning i hästvälfärd och fick under tiden sitta längst bak i salen med sina färgpennor.
Nina tog det som ett bra tecken att hennes dotter inte släppt henne med blicken en enda gång under föreläsningen; hon hade hört allt och inte hunnit med sina färgpennor. Efter föreläsningen fick Jonna frågan från en av de vuxna som lyssnat på Nina:
”Tränar du för din mamma?”
”Nä”, svarade Jonna. ”Jag tränar för en expert som heter Lollo.”

 

Den senaste tiden tränar vi mycket att galoppera över bommar. Jonnas motivation är på topp, eller som hon själv säger:
”Kan Peder, så kan jag.”
Jonna tar ut sin ponny Nutella på ridtur upp till fyra gånger per dag, så jag har sagt till Nina att i den här takten behöver hon köpa fler ponnyer.

Jonnas citat under ridning. 

 

Idag är Jonna sex år. I sommar ska hon hem till mig på hopp- och terrängkurs. Hon har köpt en större korg till sin cykel för att hon lättare ska kunna sköta sitt sommarjobb hemma på stuteriet; leverera sperma från hingststallet som hon cyklar över med till seminhallen.

Till hösten hoppas hon kunna följa med mig till ridskolan och hjälpa mig på jobbet. Jonna är nämligen nyfiken på vad det är hon missar eftersom hon inte går på ridskola.

 

Jag är lyckligt lottad att få vara med denna ridtjej på hennes hästresa och den här bara börjat.

Om jag ser till att fortsätta referera till Peder i mina genomgångar för Jonna, så kan jag få henne motiverad till vad som helst.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*