Ok att vara sig själv

Louise Nyberg | 13/9 - 2021

”Lollo, du gav mig ett nytt sätt att se situationen på. Hur vi kan göra för att stötta min dotter till att hennes personlighet blir hennes styrka och inte ett hinder. Det är en fantastisk egenskap som ledare att se individernas olika personligheter i gruppen; och låta dem stärkas och utvecklas i det.”

En oväntad feedback som jag tacksamt tog emot. Ju mer jag tänker på det, ju mer sanning ser jag i det som mamman sa.

 

Den där eleven som kan se mer upptagen ut att prata med sina kompisar än att fokusera på uppgiften. Såklart att de ska lyssna på mina instruktioner, men vad härligt att se just den eleven slappna av. Det är ju ett tecken på att den eleven trivs där den är och är bland vänner.

Jag vill ge eleven mer fokus, men inte ta bort den unika förmågan att närsomhelst knyta nya kontakter och hitta en vän i alla hon möter.

 

”Lollo, det där gjorde jag riktigt bra faktiskt.”

Att höra en tjej säga så om sig själv, är faktiskt inte vanligt. Men jag har en sådan elev. Jag berömmer den eleven att hon vågar ge sig själv beröm, för hon gör det aldrig på någon annans bekostnad. Tänk vilken styrka, att kunna lyfta sig själv.

 

Den där eleven som aldrig syns men som vi ridlärare ser. Den som aldrig tar plats men som alltid är på plats. Samma elev saknar mod att våga mest, men strävar hårdast för att dens vilja är störst.

För mig blev det en aha-upplevelse när jag gav den eleven nya möjligheter. Resultatet blev att eleven blommade ut. Eleven gavs en möjlighet att synas, vågade plötsligt ta plats, fick mod att pröva nya saker och lade i en extra växel för att lära sig ännu mer.

 

Sedan en annan elev, som jag behöver påminna att det faktiskt är jag som har lektion. Eleven som gärna undervisar sina kompisar, när den i själva verket borde fokusera på att rida. Eleven med tusen frågor, som jag inte vill bromsa ned utan hjälpa att hitta rätt tempo.

Jag ser elevens alla möjligheter och försöker matcha dem rätt.

 

En elev undviker all form av kommunikation med andra; det är därför den eleven trivs bäst med hästarna. Av samma anledning blir den eleven riktigt duktig på hästhantering; så illa tvungen att klara sig själv för att slippa fråga om hjälp.

Det som borde vara elevens hinder här i livet, levererar istället självförtroende.

Och så eleven som redan väldigt tidigt i livet är en slags superhjälte som slåss för rätt och fel. Helt ovillig att kompromissa; det kommer ta tid för den eleven att inse att svart och vitt ibland är grått.

En tränare ber eleven använda spö på ponnyn som slutat lyssna. Eleven vägrar göra som tränaren säger, oavsett hur många som ser på eller hur känd tränaren än är.

”För man slår inte en ponny”, eleven spänner ögonen i tränaren.

Elevens förälder ser på. En olydig ponny, en olydig elev eller helt enkelt ett barn som vågar säga sin åsikt?

 

Ibland är det vit, grått, svart eller en regnbåge med färger. Som vuxen behöver jag stärka mina styrkor snarare än att sänka mina svagheter.

Det vore fantastiskt om jag kunde hjälpa barnen se sina egna styrkor, och växa sig starkare i dem.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*