Om framdelen är i Sverige så kan inte bakdelen vara i USA

Louise Nyberg | 7/3 - 2022

Jag samlar lite tankar från de senaste veckorna.

 

”Har du någon fråga?” sade jag till eleven.

”Vad kan jag göra för att utvecklas som ryttare?”

Hur härligt är det inte att få den frågan från en ung tjej som är hungrig på att lära sig mer och suger som en svamp åt sig allt vi ridlärare säger?

Jag förklarade att med ridning är det svårt att konkret jämföra sin egen utveckling. Man tränar hela tiden på samma saker men vi slutar trots det aldrig att lära oss.

”Lite som dans”, förklarade jag. ”Vi övar samma rörelse och små detaljer om och om igen. Ibland backar vi stora steg bakåt och ibland hoppar vi stora kliv framåt.”

Tro det eller ej, men hon var nöjd med svaret.

Jag tränar vidare med mina hästar och inser att rädslan att göra fel skapar hinder för mig. Då lägger jag min tillit hos mina tränare och ställer frågan ”vad ska jag förändra” istället för ”varför gör hästen så”. Då bygger jag kunskap och bidrar till min egen utveckling.

 

Någonstans slås jag av tanken, var dras gränserna? Var skiljer man på rollerna? Vem bär ansvaret i vilken situation?

För det är inte alltid svart eller vitt. En hovslagare förväntas svara som en foderrådgivare, en massör förväntas vara veterinär, en veterinär förväntas vara en sadelutprovare och en ridlärare förväntas vara en hovslagare.

Man skulle kunna tro att rollerna är tydliga i sina ansvarsområden, men det är inte alltid så.

Cajsa var på vetcheck i fredags och veterinären konstaterade att vårt träningsupplägg passar hästen.

Det var inte så att jag förväntade mig det värsta men jag åkte dit med flera tänkbara scenarion i huvudet och hem igen med ett enda.

 

Tillsammans med en ponnymamma befann jag mig på en ponnyhopptävling. Medan vi stod där så försökte en annan mamma förgäves få sitt ponnybarn att vilja genomföra framhoppningen. Tårar, frustration och barnet utbrast ”JAG VILL INTE”.

Ponnymamman bredvid mig tyckte synd om både ryttare,förälder och ponny.

”Lollo, i de där lägena: kan man inte bara säga att vi skiter i det här. Vi åker hem, köper godis, kollar på Mello och tävlar en annan dag istället.”

 

Mina mini-ponnybarn på ridskolan har helt egna problem som de bekymras av. Men ni ska se hur de lyser upp när deras ridlärare Lollo levererar lösningar. Såsom tejp till för långa tyglar och att man kan säga ”Sesam öppna dig” när en ponny vägrar tränsas.

Ett annat ponnybarn har hittat en källa att vattna kunskap hos utöver sina ridlärare.

Jag kommer aldrig underskatta vinsten i att lära sig genom att härma, vilket denna elev gör. Hon har hittat en förebild som ligger närmre henne i ålder än vad jag gör. Hon vill rida som henne och bli som henne.

Tillsammans har de utvecklat ett eget språk. Den yngre eleven återberättade för sin mamma vad den äldre eleven lärt henne.

”Jo, om man har framdelen i Sverige så kan inte bakdelen vara i USA. Man kanske inte alltid lyckas att få bakdelen hela vägen till Sverige, men då är det bättre att komma fram till Norge än att vara kvar i USA.”

 

Jag har ingen aning om vad de menar eller vad deras ridspråk betyder, men jag konstaterar att barnet lär dig rida i rekordfart tack vare deras kloka ord.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*