Team Czardas

Louise Nyberg | 7/2 - 2021

Förra sommaren bestämde jag mig för att börja ha Ballycar som min egen fler dagar i veckan. Ett beslut som jag inte ångrat en sekund. Men med det beslutet så innebär det att planera om veckans timmar och hitta nya upplägg.

Jag och Ballycar Lad. Foto @equinebybenneborg

 

I takt med att Czardas blivit äldre så behöver han ridas och tränas fler gånger per vecka. Samtidigt som jag bestämde mig för att rida Ballycar mer, blev min kompis Martinas häst Zetta skadad. En skada som innebar att Zetta skulle vara konvalescent på obestämd tid.

 

Det passade både mig och Martina att dela på Czardas. Vi har ridit sedan i höstas ridit honom tre dagar var per vecka. Samtidigt började jag i samråd med hovslagare och tränare styra om Czardas träningsupplägg. Han skulle gå max två pass i veckan i ridhus (ett dressyr, ett hopp). Övriga pass skulle han ridas ut; klättra, rulla på i galopp på sandstigar och trava grusvägar för att öva att balansera upp sig själv. Arbeta övergångar, fokus raka spår, undvika att nöta böjda spår och stärka bärigheten.

Czardas och Martina 

 

Martina bokade in hoppträning varannan vecka för Per Dahlgren i Benhamras ridhus med måtten 40m x 80m. Med ett så stort ridhus blev det enklare att undvika för mycket böjda spår.
Både jag och Martina har under höst och vinter  tränat dressyr för Nina Känsälä, som gett oss klok rådgivning i hur vi ska tänka i utbildning och träning av Czardas.

 

Vi har helt enkelt delat på hopp- och dressyrpassen. Har Martina hoppat ena veckan, så har jag hoppat veckan efter och detsamma med dressyrpassen.
Jag och Martina har haft tät kommunikation om vad som fungerat och inte. Båda två lyhörda för när hästen är trött eller har överskottsenergi, samt en samsyn på vettigt träningsupplägg för en vecka.

Jag och Czardas 

 

Detta teamwork har brutit loss mer tid varje vecka som gett mig möjlighet att satsa på Ballycar. Inbokade träningar har sällan behövts ställas in då jag stått med två hästar. Om den ena har tappsko eller ett sår så har jag haft möjligheten att åka till träning med den andra hästen istället. En verklig lyx; Ballycar har även agerat reservhäst på Martinas träningar.

 

Det bästa har nog varit vetskapen att Martina är konsekvent med min häst. Till exempel noggrann med att han ska stå still vid uppsittning och hon har outtröttligt tränat övergångar tills de sitter. Vilket har märkts tydligt när jag rider dagen efter.

 

Nu står vi här ett halvår senare. Min häst är starkare, har bättre balans samt har musklat sig över manke och kors. Förra helgen genomförde vi årets första tävling, två rundor felfritt. Förr året blev bara en tävling för Czardas (nivå kaninhoppning) så det kändes fantastiskt med två felfria starter nu.
Självklart var Martina med oss.

När ens häst är skadad en längre tid, ska den så småningom sättas igång igen. Om man då som ryttare inte ridit alls på den långa perioden, så är det knappast optimalt för vare sig häst eller en själv.
Zetta är fortfarande konvalescent, men det har varit guld värt för Martina att kunna hålla igång sin ridning på Czardas och dessutom möjligheten att träna. ”Team Czardas” ihop med Martina har visat sig vara en win-win lösning för alla inblandade.

 

Czardas är långt ifrån klar med utbildning och styrkeuppbyggnad, men jag är lyckligt lottad att ha ett väldigt bra team runt min häst.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*