Upplevelsen i tyglarna

Louise Nyberg | 21/1 - 2020

Det vred sig i magen på mig när bilder på olika sår i hästars munnar visades. Vissa större än andra, en del såg man tydligt hade funnits där i flera månader. Veterinären fortsatte sin föreläsning med att visa fler bilder på hästars munnar som han och andra sett på tävling.

 

Nej, det är inte bra. Och nej, det får inte förekomma. Men hur är det möjligt att det sker?

 

Min första fråga är, har munskadorna ökat? Jag behöver bara gå tillbaka tio år i tiden; när jag då var på veterinärbesiktningar på tävling kollades ben och veterinärerna klämde över hästarnas ryggar för att upptäcka ryggsmärtor. Jag var aldrig med om att jag fick visa hästens mun.

Ett fint minne efter avslutad tävling, min och Mannes fälttävlansdebut som vi vann.

 

Jag tror inte munskadorna har ökat i antal. Jag tror att vår kunskap har ökat och att vi tittar mer efter det nu.

Många av dessa ryttare som blev upptäckta under förra året med dessa munskador på sina hästar, blev förtvivlade. De hade inte en tanke på eller ens anat att deras hästar kunde se ut så i munnen. Men många av dem hade ju heller inte kunskapen att se det. Det fick de lära sig den otroligt hårda vägen genom överdomare eller tävlingsveterinär.

 

Vad ger dessa skador, har jag reflekterat över sedan tävlingskonventet 2019 då samma sorts bilder visades upp.

 

Dålig tillpassning av bett och utrustning, såklart. Remmar spända fel, fel storlek, skadad eller ovårdad utrustning.

 

Jag tänker också vad som är viktigt att själv bära med sig under själva ridningen. Vi har två tyglar, som behöver hjälpa bettet att ligga mitt i hästens mun. Går hästen i lodplan, läggs bettets tryck mot lanerna istället för mungiporna.

Glappande tyglar ökar risken för att bettet inte ligger stilla i munnen och kan utsätta hästen för plötsliga ryck. I så fall är en sträckt tygel en jämnare tryckfördelare.

 

Såvida den sträckta tygeln inte används för att hänga i hästens mun.

”Den här hästen är stark att rida.”

Vad som händer bakom sadeln leder till vad som händer i tygeln.

 

Det är inte modellen av bett som avgör hur skarpt det verkar i hästens mun. Ett ”snällt” bett med okänsliga händer behöver inte vara snällare än ett skarpt bett. Vad hästen används till, hästens kroppsbyggnad, temperament och i kombination med ryttaren spelar in i vilket bett som passar bäst.

 

När jag tänker i de här banorna, inser jag att det ställer krav på oss som rider. Allra helst skulle vi inte göra ett enda misstag utan istället göra allt 100% rätt hela tiden.

Men ärligt talat. Vi har valt att ägna oss åt en av världens på många sätt svåraste sporter; vi kommer behöva göra många misstag innan det blir 100% rätt.

Jag tror ingen vill göra fel, vi alla jobbar hårt för att göra vårt bästa.

Nellie och Silver 

 

Därför är min och andra instruktörers roll väldigt viktig. Vi ska inte bara lära ut mantag och följsamma händer, vi ska också få eleverna ATT göra det.

 

Veterinärer och forskning konstaterar; för lösa nosgrimmor skadar, för hårt spända nosgrimmor skadar och att inte rida alls med nosgrimmor skadar också.

 

Det blir mer vanligt med bettlösa träns och därmed behöver vi öka vår kunskap på det området. Alltså mer forskningsbaserat än allmänt tyckande.

Dr Rachel Murray har forskat kring bettlösa träns. En häst som vill undvika hur bettet trycker väljer att gapa mot kontakten, vilket en häst inte kan om den går med bettlöst. Däremot har det visat sig att vissa tryck mot huvudet av bettlösa träns kan göra att vissa hästar börjar släpa sin bakben.

 

Användandet av träns, bett, bettlöst och vår tygelkontakt; ingenting är svart eller vitt. Hackamore fungerar på en häst men inte en annan. Vissa fixar att gå i balans med enbart halsring.

Jag tycker det är viktigt att vi reflekterar över vad vi själva gör samt lär oss mer där kunskap finns att hämta.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*