Lära eller träna, träna eller lära

Per-Ola Forsberg | 11/4 - 2019

Träna unghästar är en stor del i att föda upp och producera blivande tävlingshästar. Hela denna blogg går ut på att förklara att man inte kan göra både och med häst. Om man vill lära hästen saker kan man samtidigt inte ha i åtanke att träna den fysiskt och på samma sätt när man tränar hästen fysiskt undvika att lära den saker som inte har med den fysiska träningen att göra. Det senare kan som exempel gälla att hålla sig rak, koppla av, galoppera bakom häst, galoppera bredvid häst och kanske även trängas lite med annan häst. Hästar tycker om att göra fysisk träning i sällskap. Budskapet i denna blogg är att inlärning och trötthet inte är en bra kombination.

Jag vet att många skickliga ryttare vet att inlärning och egentlig ”träning” inte går hand i hand. Vid en Flyinge-clinic menade Carl Hester att man skulle göra de svåraste rörelserna mitt i ridpasset innan hästen blev trött. Sådana uttalanden gör mig alltid varm, för jag förstår att han förstår ”horsemanship” och att det är en lycka att vara hans hästar. Horsmanship är skickligheten att få hästen att göra det som krävs av den så smidigt och effektivt som möjligt, både för ryttare och för häst.

Unghästar försöker alltid leverera på vad de tror vi begär. För trettio års sedan köpte jag en instruktionsfilm utgiven på Irland för jockeylärlingar. Filmen hette ”Horses like winning!” Titeln stämmer väl för hästar vill vinna och filmen handlade mest om hur ryttaren kunde underlätta för hästen att vinna. Den som slår först på upploppet har oftast förlorat loppet. Inte alla kan vinna eller vara striden och då är konsten att göra så att hästen inte känner sig som en förlorare för ofta.

Det finns två sorters träning; den som bygger upp och den som bryter ned. De flesta tror att de som har störst framgång jobbar med det som bygger upp så mycket som möjligt. Så är det inte. De som har störst framgång är de som jobbar minst med det som bryter ned. Gör man bara rätt saker och slipper set-backs för att man gjort för mycket, så kommer hästarna av sig själva i träning och utvecklar sin potential.

George Morris kallar det ”train or untrain”, men i mina ögon speglar det inte hela bilden. Tanken att antingen gör du rätt eller så gör du fel i träningen anpassas inte till att det är ett djur man arbetar med. Har man gjort ”untrain” länge är det inte bara att byta till ”train”. Hästar är fantastiska och tåliga. Om ryttare konsekvent gör fel anpassar sig hästen för att leverera. Kanske inte på sin maxnivå, men ändå dugligt. Det värsta för en häst är en ryttare som ständigt ändrar. När man byter system måste man göra det varsamt så att hästen förstår och hinner följa med.

Jag tycker att George Morris säger många kloka saker, samtidigt tar jag denna bilden som exempel på ”Kejsarens nya kläder” som är frekvent förekommande inom ridsporten där man ”applåderar” ofta utan att se. Bilden gillas av massor på sociala medier, troligen beroende på texten. Men George Morris rider på ”standing martingal”, vilket man ofta gjorde på 60- och 70-tal och då även hoppade och tävlade med. Hur svårt är det att ha bra händer med en standing martingal på?! Ändå spänner han sina biceps och underarmar rätt rejält och martingalen är hårt intryckt i bogen. Ryttare som snabbt och direkt tar till sig från alla intryck och inte först begrundar och analyserar hur det passar med vad de själva gör och hur de kan modifiera sin ridning, skapar ett kaos för hästen.

Ofta läser man om träningstips att man skall göra så en vecka och så nästa vecka, man har ett veckoschema för vad man skall göra för att få hästen i form. Det har aldrig fungerat för mig, det sliter för mycket och man riskerar alldeles för mycket med en hel vecka. Istället kör jag 3-dagars-intervaller eller 2-i-veckan, helt beroende på vad jag skall åstadkomma. Jag har satt hästar i ordning på rätt dag, vilket är den stora konsten och jag har inte behandlat någon led på häst. Så jag känner mig trygg i att säga vad jag säger och så må andra tycka annorledes. Vill man sätta hästen i fysisk form jobbar man med 2-i-veckan-strategi, då jobbar hästen kanske 85% onsdag och lördag eller söndag. Däremellan har hästen lätt träning. Det är viktigt att den rids om än lite, inte vila. Varje gång den sadlas får inte betyda att nu är det arbete. När man jobbar med inlärning är det bra att jobba med tredagarscykler. Man kan fråga hästen mycket första dagen, går det bra blir dag 2 en tur i skogen eller annan rekreation och dag tre blir 70% av vad den fick göra dag 1. Går det dåligt dag 1, blir dag två en 60%-dag med samma arbete som dagen innan när det inte gick som tänkt. Man fokuserar på igenkänning och att hästen snabbt skall hitta lösningar på problemen man ställde dagen innan. Dag 2 blir på så vis en aha-upplevelse för hästen och så nöjer man sig med det. Dag 3 blir en tur i skogen. Viktigt att hästen inte vilar på rekreationsdagen eftersom processen att göras i ordning och sadlas innebär en stress om den inte varit riktigt nöjd med sig själv. Den måste få möjlighet att känna att iordningställande och ryttare på ryggen, inte alltid innebär arbete.

Så lite som möjligt men tillräckligt mycket; det är den stora konsten och det som skiljer stora tränare/ryttare från vanliga tränare/ryttare. De som kan detta kan verkligen läsa sina hästar och vet var de har dem, utan att behöva ställa den stora frågan för att få trygghet innan tävling.

Inte fråga hästar i träning är inte detsamma som att inte ställa frågor till hästen. När man tränar ställer man frågor till hästen kontinuerligt och man tränar på kommunikation och utförande. Vad jag menar är att när man tränat mot ett mål eller en tävling måste man känna sig trygg på att hästen är förberedd och förväntas leverera. Om man testar hästen i träning tappar den snabbt förtroendet samt viljan att leverera extra när det gäller. Hästar vill vara duktiga och leverera. Att både testa i träning och sedan begära på tävling är som att bränna ljuset i båda ändar.

Hästar vill vara bra och vinna. Därför går hela träningen ut på att få dem att tro att de är lika bra som träningskompisarna. Sedan i tävling får de visa vem som är bäst. Både ryttare och tränare vet det på förhand, men låter man hästen veta det i träning vinner de inte ens enkla tävlingar.

Ryttarkunskap är för mig konsten att lägga upp hur ett träningspass, ett träningsprogram och en tävlingssäsong rids och hur man agerar för att få ut det mesta ut av hästen på lång sikt. Det enda du kan göra är att se till att din häst gillar de saker du ber den om. Gör hästen det, får du kanske någon mindre set-back när du någon gång gjort för mycket, men inget större problem du inte kan hantera och reparera.

Vad du än gör så måste du följa ett system, unghästar och ja, alla hästar behöver känna igen sig i arbetet och vad som förväntas. De måste matchas med kunskapen att få den svagare att känna sig stark genom att som exempel få gå med huvudet före den andra hästen de tränar tillsammans med. Den starka hästen vet att ryttaren sitter med full hand och att den när som helst kan springa förbi sin träningskompis medan den sämre känner sig stark och kaxig genom att inte få grus sprutat i huvudet av en starkare träningskompis framför. Det kanske inte har med hoppning tycker du, men det har det. Varje gång din häst får en negativ upplevelse tar du något ifrån den. En positiv upplevelse sedan blir inte lika stark att lägga till. Hästar fungerar inte så, de blir tillfreds och nöjda men man lägger inte till. Därför är de skickligaste hästmänniskorna de som bryter ned så lite som möjligt. Att känna sig bra oftare kommer göra att hästen känner sig gladare, ger bra signaler och får mer kontinuerlig uppskattning från omgivningen.

Det är så här vi måste matcha våra djur, få dem att känna sig starka och bra. Då kommer möjligheten att de levererar på sin potential att öka betydligt! Även om det individuellt är på olika nivåer, blir man så oerhört tacksam mot sina hästar som levererar vad de kan. Horses like winning!

”Lära eller träna, träna eller lära” var temat för denna blogg. Jag vill skriva en till blogg om träning så nästa handlar om att man kan träna med kvalitet, men man kan inte träna kvalitet.

Vi hörs,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.