Global champions tour

Sara Nilsson | 16/7 - 2019

Det är alltid svårt att skriva om pengar när man inte själv är förmögen utan att låta bitter, avundsjuk eller ha på sig en offerkofta. Som tur är har Steve Guerdats intervju från Falsterbo delats hur mycket som helst på sociala medier. När en högt ansedd person uttalar sig om vissa saker väger det av någon anledning tyngre än om en vanlig dödlig uttalar sig om samma sak. Jag blev personligen väldigt rörd av intervjun, vilket kille.

Jag tycker GCT har både för och nackdelar. Egentligen mest nackdelar men om vi ska börja med fördelarna är det ett superbra sätt att få fler sponsorer att öppna upp ögonen för ridsporten. Tävlingsplatserna har toppläge i alla städer så alla lätt kan ta sig dit. På vissa ställen är det gratis, på andra kostar det bara en liten peng att gå in och på så sätt är det lätt att locka en varierande publik och eventuella framtida sponsorer.

Sverige är ett land som om man jämför med många andra länder är väldigt jämställt överhuvudtaget. Vi får gifta oss med vem vi vill, vi lever fritt, har bra sjukvård, skolor och får uttrycka oss i tal och skrift utan att bli stenade, kvinnor har lika talan som männen osv osv. I Stockholm fick några av våra svenska nationella ryttare chansen att rida på arenan i Volkswagen GP samt även våra unga ryttare vilket är en fantastisk möjlighet. Så är det inte på alla GCT tävlingarna så hatten av för Sverige. Vad som också är bra är att det finns många yngre ryttare på GCT touren som får lov att ta lärdom av några av världens bästa ryttare som också rider där vilket måste grymt inspirerande. Dom som rider touren kan även skaffa sig ett enormt försprång, dom får rida på de bästa banorna med de bästa banbyggarna och får då chansen att utvecklas snabbt.

Till nackdelarna då. Det är ju såklart att det är en tävling bara för världens rikaste människor. Att kunna köpa sig en plats eller anmäla ett lag för 20 miljoner kr är få förunnat. Att kalla det för en superliga eller att det är för creme de la creme kan jag inte heller hålla med om då det finns en hel del som inte skulle få lov att rida femstjärnigt om det inte hade vore för dom köpt sin plats där. Det jag egentligen mest är rädd för är att den genuina hästkunskapen kommer att försvinna i takt med att tävlingar som GCT växer fram.

Ibland kan jag sitta och funderna på hur många av de rika som köper sig fram i sporten vet hur man tex rider in en unghäst? Kan dom gå ut på ett bete och kolla en flock unghästar och se om alla mår bra? Vet dom hur man läser av en grovfoderanalys? Kan dom lastträna en 2åring? Åka på första tävlingen med en spänd 4åring med sadeltvång? Vilken hingst passar på vilket sto? Vet dom när det är dags att släppa bremsen när man klipper insida bakben? Spola infekterat kastrationssår? Ta bort stygn? Jag funderar mycket på sådant här ska ni tro och jag tror inte att dom kan det faktiskt och det är det som skrämmer mig! När alla våra äldre hästkarlar försvinner vad händer då?

Man kan inte heller köpa det ”allra sista” i vår sport heller även om många verkar tro det. Dom som är i toppen är där för att dom är bäst, på allt, inte för att dom är rika. Dom är alla grymma ryttare, ödmjuka, sportsliga, hästentusiaster och djurvänner.

Själv är jag också sjukt rik. Jag är frisk, har en frisk familj och vänner, jag har dom bästa vännerna man kan ha. Jag får lov att jobba med något jag älskar att göra varje dag, jag har mat på bordet, allt jag äger är mitt och inte bankens så rikedom kan definitivt inte bara räknas i pengar glöm inte det.

Jag ska ev göra ett studiebesök i Berlin nästa vecka på GCT. Jag har aldrig varit på någon eller jo, en gång. I Rom. Där flödade Cristalchampagnen som någon rik snubbe bjöd på under tiden han skröt om sitt privata möte med påven och sin privata guidade tur i Vatikanen. Eftersom jag aldrig druckit något så dyrt ville jag dricka så mycket som det bara gick, kanske inte min bästa ide. Det hela slutade med att vi fick gå ifrån Westin Hotellet för jag försökte spela Fur Elise i pianobaren kl 2 på natten kompat av min kompis Elin.

Den enda bilden som togs, då var det en bra kväll med andra ord

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Fortsättning från förra inlägget

Sara Nilsson | 13/7 - 2019

Jag är rädd för att detta blogginlägg kommer bli lite luddigt för jag har så många tankar och visioner ang ämnet men kan i alla fall börja med att tacka för all positiv respons jag fick på mitt förra inlägg, massa mail och meddelande, så himla kul. Det är alltid kul att kunna föra hästens talan när dom inte själv kan göra det, så jag fortsätter spinna vidare på samma linje då jag funderat en del.

Alla i mitt team har jag en relation till, en relation som bygger på tillit, ärlighet och olika sorters kunskap. Jag litar 100% på alla och känner mig alltid privilegierad när jag tänker på all kunskap jag får ta del av. Maria Gretzer kan säga till mig att jag red alldeles för dåligt därför gick det dåligt inne på banan. Mina veterinärer kan säga till mig att hästen river inte pga av en lös benbit i kotan eller att den står tyvärr inte på bakbenen i hörnet pga att den har lite tätt i ryggen bakom sadeln och då litar jag på dom, till 100% och börjar såklart direkt se till mig själv vad jag gjort för fel. Jag står varken hos Maria eller hos mina veterinärer och bönar och ber för dom ska hitta fel på hästen utan istället bönar jag och ber för att dom ska hjälpa mig till att bli en bättre ryttare och horseman så jag slipper hamna i samma situation igen. Jag tror att där har vi en bidragande orsak till varför vi har ett sådant problem med att folk vill lämna tillbaka/döma ut hästar. Dom har ingen ärlig relation till duktiga och erfarna personer utan dom kan bäst själv och tycker man nedvärderar sig själv genom att be om hjälp och får dom ”fel” svar byts bara personerna ut och man går vidare till nästa tränare, veterinär, hovslagare osv till man hittar en person med lika lite kunskap som en själv och får rätt!

Vad tror ni om något sådant här då? Jag fattar att det inte hade fungerat i praktiken men i teorin skulle detta kunna vara något revolutionerande, enligt mig såklart.

Borde det inte kunna finnas vissa typar av hästutbildare såklart med enorm dokumenterad erfarenhet som skulle kunna samarbeta med veterinärer och försäkringsbolag helt enkelt för att se om det handlar om dålig ridning och okunskap och inte eventuella röntgenförändringar och massa annat trams när det kommer till ”istadiga” hästar? Att veterinären gör sin bedömning och kanske är osäker på att just de ev fynden som hittades kan orsaka att hästen beter sig istadigt och är ”farlig” som ägaren säger och åberopar med ett litet filmklipp på 30 sekunder och vill antingen lämna tillbaka den eller få ut försäkringspengar. Där går då hästutbildarna in och tar hästen i en viss tid för att utvärdera, har den verkligen ont? Eller har den kanske bara blivit dåligt riden. Är den skarp och behöver hållas i örat? Är den rädd? Har den en svår kropp och är svag i kroppen så den säger ifrån att jag orkar inte därför gör den så? Eller är det helt enkelt så att den förstår inte vad ryttaren menar för den kan inte ge den rätta signaler? Hästar talar ju faktiskt ett helt annat språk än vi. Ja listan kan göras ofantligt lång, men tyvärr handlar det oftast om dålig ridning. Jävligt trist att höra att man rider dåligt men tyvärr är sanningen ofta rätt tuff att höra ibland. Jag fattar ju att det hade blivit ett ramaskri men jag tycker det är en fin ide´ och jag tror att många hästar hade röstat för det om dom hade kunnat. Kan ni tänka er alla som inte kan ta kritik när dom får höra att dom själva skapat problemet pga av sin egna okunskap och inte kommer få en spänn, jisses vilket liv det hade blivit. Sen vet jag inte vilka utbildare som tagit sig an det faktiskt, det räcker med en och annan jag får ibland som blivit dåligt ridna och jag har rent sagt ett helvete att få rätt på de, men en fin tanke, det var det faktiskt!

En liten notis som jag hade helst sluppit att skriva ut men två försäkringsombud kontaktade mig och kunde intyga att en A1 försäkring ” högre upp i landet” var dyrare än i södra Sverige, varför? det får ni fundera på

 

Min och min hästägares Kristinas senaste tillskott. Belle Amour e: Calido´s Son – Balou du Rouet – Cardento – Maraton, mamman är helsyster med Steve Guerdats Bianca. Alltså jag dör vad söt hon är.

Har inte så jättemånga bilder utan häst men här är en från en långlunch ute hos min bäst vän Lotta. Älskar kompisar med pool lite extra på sommaren. Ketty är mitt gudbarn och hon är störtskön.

Så långt ifrån embryo man kan komma. Vi kör 100% naturligt med Jullis 24 år i år. Hon har gått tom i två år och inte velat bli dräktig trots behandlingar och hormoner, därför har vi tagit bort allt vad det innebär och kör på naturlig betäckning. Visste ni att det är ungefär sju gånger så mycket sperma i en ”naturlig dos” som en som insemineras. Högre odds helt enkelt. Hingsten heter Chess Cor och är e: Caretino – Coronado. Ägs av min kompis Olof Hellberg. Hans enda avkomma i Sverige hoppade 9-9 på 3års Test. Har två systrar i svår klass och en systerdotter som hoppar 1,60 med Meredith M Beerbaum. Stackars hingsten var rädd för henne först men nu har hon helt enkelt släppt till, vi hoppas på föl 2020.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Hästens värsta fiende

Sara Nilsson | 13/6 - 2019

Back in business och rider för fullt, känns skönt och revbenen verkar ha repat sig.

Under min lilla rehabvecka har jag gjort en liten amatörundersökning ang röntgenförändringar och försäkringar som jag nu sammanställt. Ingen jätteseriös men tillräckligt för att få fram vad jag trodde.

Jag har pratat med ca 10 st olika proffsstall, med proffsstall räknar jag dom som livnär sig på att jobba med hästar. Jag har bara haft kontakt med hoppfolk. Någon är unghästutbildare, någon är hästhandlare, någon är och snuddar på landslagsplats, en rider i landslaget, en i världseliten, någon jobbar med proffsverksamhet utomlands och några andra. Jag frågade hur många av deras hästar som är UA alltså utan anmärkning på röntgen. INGEN hade någon häst i sitt stall som var 100% ua, dom hade ungefär 20% som var inom normala gränser och resten hade något på röntgen. Ofta handlade det om lös benbit, kissing spines, hovbroskförbening, mindre pålagring eller anmärkningar på strålbenen. Det som de flesta sa var att dom aktade sig för var cystor och större pålagringar kotor fram.

Nästan INGEN hade hästar A1 försäkrade, några var livförsäkrade (A2) och nästan alla hade veterinärförsäkringar men var faktiskt mer än en som inte ens hade sina hästar försäkrade överhuvudtaget.

Jag har även varit i kontakt med två olika försäkringsombud. Den ena sa att A1 försäkringen var hästens absolut värsta fiende och jag kunde inte sagt det bättre själv. Jag tror att om vi hade tagit bort den hade fler hästägare tagit hand om sina hästar på ett bättre sätt. Nu för tiden är det alldeles för lätt att få en häst utdömd. Man kan åka till veterinären och säga att den är halt eller istadig, hitta något på röntgen, åberopa förändringen och mer eller mindre få den utdömd efter en kort period. Många ger sig inte heller utan åker runt till flera olika veterinärer tills dom fått domen dom vill ha. Många har inte en endaste tanke på att det kanske är dom själva som skapat ”problemet” i form av hälta/istadighet.

Hästbranschen måste vara den enda bransch där man kan göra en investering och blir den inte som man tänkt sig kan man lämna tillbaka sin investering och få sina pengar tillbaka, är inte detta galet så säg!

Nu tänker säkert vissa av er att alla ser inte en häst som en investering utan vill ha som vissa kallar de ”en bästa vän” och tävlings/träningskamrat, fast jag är inte riktigt beredd på att hålla med där. Alla som har en häst eller i stort sett alla köper vill väl ändå ha en häst för att utvecklas med, oavsett vilken nivå man är på. Man kan såklart ha olika ambitioner men i grund och botten vill alla utvecklas och då är ett hästköp en investering och alla investeringar blir helt enkelt inte som man tänkt sig.

Jag brukar säga till hästköpare (alla kan inte ta det) att dom enorma summorna som det kostar att A1 försäkra sätt undan dom istället och använd dom till en vetcheck en gång om året eller träning för riktigt bra tränare, snåla hellre in på märkesutrustning och konstiga fodertillskott. Något som också är galet är det här med reservationer. En deltidsryttare skulle aldrig köpa en häst som har en reservation i försäkringen någonstans. Men vi gör såhär då, vi vänder på det? Apdyr A1 försäkring. Halt häst, behandlad häst. Några tusen i självrisk och du får betala själv ca 20% av beloppet. Så vidare din häst inte är halt ofta tjänar du antagligen på att betala behandlingen själv även fastän du har försäkring. En häst kan tro det eller ej bli halt på ett ben där den har en röntgenförändring men det är inte därför den är halt, men så verkar ingen tänka. Jag var även i kontakt med två olika veterinärer och BÅDA sa något jag funderat mycket på. Dom kan se en röntgenförändring men rekommendera mig att köpa hästen men skulle aldrig våga rekommendera hästen till en deltidsryttare pga att dom tror att det skulle ev kunna bli problem i framtiden, fundera på den ni!

Jag själv väljer mina kunder minutiöst och alla jag sålt hästar till kan jag ringa och alla är supernöjda. En gång fick jag tillbaka en häst. Jullis, nu 23år. Hon var såld som 3åring och dom ringde och sa att hästen var nu röntgad i ryggen och hon hade minsann kissing spines och därför var hon istadig och oridbar. Det handlade om 50.000kr och såklart tog vi tillbaka henne. Hon hade bara dragit pennor med Stockholmarna och gick sedan 1,50 med mig. Ingen solskenshistoria alls bara okunniga köpare och en skarp unghäst hade dom inte en chans emot.

Jag har heller aldrig ”gett upp” med någon häst som varit skadad utan med tid och tålamod har ligamentskador/svåra sårskador/akut trauma i leder som krävts OP läkt. Folk är överlag väldigt snabba på att ge upp, dom har ju minsann inte köpt en häst för att den ska vara halt, tough shit, hästar blir halta. Sen tycker jag A2 försäkring är bra, akut trauma, ordet jag inte vill skriva ut som alla hästägare är rädd för, blir påkörda, blixten slår ner osv osv. Jag har inte det, vi har bara dubbel veterinär i Dina försäkringar. Vi är supernöjda med Dina (hoppas dom ringer upp mig nu och vill sponsra). Dom har absolut lägst premie det har såklart Pappa kollat upp och vi har aldrig haft problem med dom. Bra och kunniga ombud och nej, inget att klaga på.

 

Visste ni förresten att trav och galopphästar inte ens går att A1 försäkra?

Nu orkar jag inte mer, kanske vidareutvecklar mer beroende på hur mycket ris/ros jag får.

Varenda en som äger en häst kan vara säker på en enda sak, att den någon gång under sitt liv kommer att vara halt!

Kom lite regn häromdagen, extrajobb för hela teamet, Mamma är världens bästa och slet hela dagen, Majlis var mest stjälpreda

Ett stall och ridhus ligger nere i en liten dal så allt vatten rann ner för backen, fanns inte en chans att det skulle hinna rinna undan, 37mm på en halvtimme, nu kan regnet lugna sig lite tycker jag.

Fått föl, Benji e: Kannatol – Robin Z, han äger vi tillsammans med Kristina, dör vad söt!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Norrköping och sjukstuga

Sara Nilsson | 1/6 - 2019

Förra helgen var vi i Norrköping och tävlade. Hade verkligen sett fram emot ett meeting med mina pärlor, kvalitetstid som jag kallar de. Dom har kommit lite i skymundan då det varit mycket unghästtävlingar och unghästtest i maj månad, men nu är alla 4åringar ute på bete och det var dags för mig och alla mina bästisar att åka på tur. Kommer såklart ett jag skulle vilja säga krispigt inlägg om just Unghästtest alldeles snart, stay tuned.

Hur som helst var jag glad som en speleman på väg till Norrköping, dels för att hästarna kändes i toppform och dels för att jag hade en av mina bästa kompisar Ulrika med som mentalt stöd/hjälp med hästarna då jag skulle debutera ett snäpp med alla.

Såklart gjorde inte mina älskade hästar mig besviken. Det 7åriga fölstoet Diddi e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena gick rakt in i 1,30 klassen och hoppade det felfritt, plättlätt med stort självförtroende. Hon är för häftig, när vi står och väntar på att gå in på banan ställer hon sig ofta och kraffsar med frambenet, inte nervöst utan laddat precis som hon säger till alla i omgivningen att släpp in mig jag vill in och göra mitt jobb som jag älskar att göra! 7åriga Hugo debuterade 1,35 med 4fel som såklart inte var hans fel och han var inte alls så busig som jag hade förväntat mig. Han är en riktig show off men måste nog säga att för första gången brukade han lite mer allvar vilket är hur bra som helst! Sen kommer vi till min älskade bästis som jag köpte billigt för ingen kunde rida henne som 4åring. Hon är 9år e: Diamant de Revel – Cardento och debuterade 1,50 felfritt, alltså fatta glädjen, hon är världsbäst och jag älskar henne så mycket. Hon har allt man vill ha. Scope, försiktighet, blod, nerv, skalle, galopp, ja allt helt enkelt men framförallt är hon kopiöst lyhörd, jag kan ta bort ett galoppsprång och jag kan lägga till ett för hon väntar alltid på mina signaler och hon är en riktig arbetsmyra. Tack Vita för du är den du är och ger mig så mycket glädje!

Sen blev det slutridet för min del och ingen 1,40 debut för Hugo. Jag blev sparkad på uppstallningen när jag var ute och gick med Hugo av en annan häst. Norrköping hade en fantastisk bana och framhoppning som var pedantskött, jättefin hinderpark, underbara funktionärer, dom bjöd på frukost som var grym och självklart byggde min crush Peter Lundström toppbanor. Jag kommer definitivt åka dit igen. På minussidan var det enda att var det väldigt ont om plats. Både att gå med hästarna och med 200 uppstallningar på liten yta var det tight om plats och då händer det tyvärr ofta fler olyckor än om det är gott om plats. Ni vet själva när man släpper in lite för många hästar på lösdriften det är då det händer grejor. På själva uppstallningsområdet stod lastbilar som packade sillar, det var barn, barnvagnar, grillar, utemöbler, hundar, toalettvagnar och samtidigt 200 sporthästar i toppkondition. Jag är själv väldigt noggrann med att inte gå och greja med telefonen i en sådan omgivning vare sig jag går med eller utan häst och jag gjorde inte det denna gång heller men tyvärr blev hästen framför mig rädd för en som hoppade ut från toalettvagnen, Hugo som är en Balou häst (ni som vet vet) var inte sen på att hänga på och jag kom emellan och den andra hästen slog efter mig och träffade i ryggen. Tro in att jag släppte Hugo utan jag asades efter som en liten vante innan någon kom och tog honom. Jag kände direkt att det krasade rätt bra bland revbenen och fattade att några var av men trodde helt ärlig att det skulle ordna sig snabbt så jag kunde rida dagen efter, hur dum får man va? Jag vägrade först åka till sjukhuset men en läkare som fanns på plats tyckte det lär konstigt om lungorna så jag fick helt enkelt ta mitt pick och pack och bli skjutsad av världens gulligaste och snälla tävlingshovslagare till akuten. Riktigt deppigt, lång historia kort nu, två var helt av men ”bra brott” och ingen punkterad lunga så vi fick köra hem redan på lördagen, riktigt sugit rent ut sagt men kunde varit så mycket värre så jag är ändå glad att det gick bra! Jag hoppas tjejen som ledde hästen som sparkade mig har dåligt samvete för hon stannade inte ens och frågade hur det gick, så gör man väl inte. Det var inte så att jag bara tog lite för mig utan jag släpades efter och kunde inte resa mig. Även om det inte var någons fel stannar man väl ändå och frågar hur det gick, så är jag uppfostrad i alla fall, skäms på dig vem du nu var. Inne på akuten tjuvlyssnade jag på läkarna/sköterskorna i receptionen när dom ojjade sig över att så fort det är hästtävlingar får dom massa extra att göra och konstiga olyckor som händer, att det var en livsfarlig sport och dom fattade inte att man höll på med hästar överhuvudtaget. Jag var så hög att jag orkade inte ens lägga mig i. Dom skulle bara veta hur mycket glädje hästar ger en och så lite psykiskt ohälsa vi ryttare har i förhållande till många andra branscher. Jag har såklart ingen statistik på det men det är vad jag tror i alla fall.

Apropå psykisk ohälsa. Det absolut värsta med att inte kunna rida på en vecka (nu rider jag igen) är det psykiska helt klart. Jag har haft grymt ont emellanåt men det psykiska är det värsta, att inte kunna göra något man gör varje dag för kroppen hindrar en. Jag är van vid att rida massa hästar och jobba med kroppen och mår som bäst då men nu har jag bara haft stalltjänst, krattat gården, longlerat och kollat serier i soffan. Vissa har sagt att – Det är väl skönt med lite ofrivillig semester? Fast nej, vi är mitt uppe i säsongen, jag vill ha semester i juli, då ska jag sitta på en bar och dricka drinkar mitt på dagen och kolla på folk, kanske ligger jag på en solstol eller i en pool. Jag ligger inte inne med ipaden på min semester och får rulla ner på golvet för att ta mig upp från soffan, det och en kombination av tabletter där jag inte vet om jag är glad, arg eller ledsen och dessutom ser konstiga saker om nätterna är inte semester för mig. Men NU nu är jag med i matchen igen, rider inte fullt ut och hoppar inte än men det känns underbart!

Eftersom jag haft lite extra tid har jag funderat just på det här med psykisk ohälsa, att jag tror att vi hade kunnat ”bota” så otroligt mycket mer än vad vi tror med just motion och djur. Jag har definitivt inga anlag för depression men till o med jag har känt mig lite nedstämd denna vecka av att inte kunna röra mig ordentligt. Har faktiskt ett levande exempel på detta. En person jag känner som ätit mycket antidepressivt som sedan började träna ordentligt och kunde sedan sluta, hur bra är inte det då. Mer motion åt folket!

Vill passa på att tacka alla som hjälp till i veckan på ett eller annat sätt och för alla gulliga sms och telefonsamtal, ni är bäst allihopa!

Nu ska jag klura vidare på mitt nästa inlägg och ska även ta upp det här med A1 försäkringar på hästar tänkte jag, där kommer jag trampa på många tår vill jag lova

Me and my girl

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Efterdyning

Sara Nilsson | 17/5 - 2019

Jag har aldrig riktigt förstått det här med näthat men efter mitt förra inlägg gör jag det. Fick väldigt mycket respons på det, mestadels riktigt bra feedback och jag blev jätteglad men fick också några riktigt elaka mail och kommentarer där jag mer eller mindre fick höra vilken idiot och hur hemsk människa och hästägare jag var. Jag har inga problem med kritik särskilt inte konstruktiv men efter inlägget verkar det som vissa bara vill vara elaka för att dom bara känner för det. Helt galet ju, vuxna människor som beter sig så. Jag är bara en hobbybloggare och jag kan inte föreställa mig vad riktiga proffsbloggare får stå ut med. Jag beundrar er alla, girlbossar allihopa!!

Jag känner mig ganska trygg i min yrkesroll och känner inte att jag behöver bemöta eller hävda mig inför den typen av människor som skriver elaka saker, jag vet att det bara är okunskap. Jag tog åt mig all konstruktiv kritik och har insett att den naprapaten jag använt mig av till mig själv är helt värdelös och nu har jag fått tips om en kiropraktor som även studerat kinesiskt medicin som jag helt sjukt gärna vill testa. Dyrt och det är en privat klinik men man inte både få bra och billigt! Kinesisk medicin har alltid fascinerat mig. Vad det kommer till hästdelen av alternativt står jag fortfarande fast vid mina åsikter.

Jag skriver alltid 100% ärliga blogginlägg och det är det och att jag tar upp ämnen som alla pratar om men ingen våga skriva öppet om jag får mest beröm för. Det kommer faktiskt fram en del och ger mig en liten klapp på axeln, så himla kul och häftigt, jag gör ju bara detta för jag tycker det är kul och jag tar gärna upp saker som ingen annan vågar eller vill, jag ska börja kalla dom fans! Ni kan även börja kalla mig drottning Kristina eller Margareta (kung byxlös) om ni vill.

Ikväll kör vi en problemlösning till alla ”förståsigpåare”. Hur hade ni löst det här på ett bättre sätt än vad jag och mitt team gjort?

För lite drygt 2år sedan såg jag en häst jag bara var tvungen att köpa, jag hade inte råd egentligen men skrapade ihop mina sparpengar och min fick min bästa kompis Julia som bor i USA att köpa halva tillsammans med mig. Vi röntgade henne och hon var UA ben och rygg. Vi röntgade ryggen pga av en eventuell vidareförsäljning, I couldn´t care less om hon hade tight i ryggen men blir hon inte tillräckligt bra skiter deltidsryttarna i brallen om dom har lite tight. Hon är nu 7år (fölsto) e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena. So far uppfyller hon definitivt alla våra förväntningar. Hon är försiktig, scopey, har mycket nerv, vacker, har ett starkt avstamp, det bara brinner i frambenen, perfekt storlek (172 cm), en superskalle, modig och världens snällaste, she´s perfect, i våra ögon i alla fall. In och kolla ett klipp på henne på min instagram från tävlingen igår: stallsaranilsson

Förra året kvalade hon till Breeders och var placerad där och var en av 12 som fick lov att hoppa Skandinavium i år. Hon hoppade aldrig Falsterbo då jag tyckte hon var för grön och gick istället på bete 6 veckor, men gick Elmia veckan efter Breeders. När Jeroen Dubbeldam testred henne stod jag på marken och jag tyckte hon precis som jag kände i andra kvalet på Flyinge att hon drog lite höger. På Elmia tyckte jag även där att hon drog till höger men hon hoppade felfritt och gick till Final ändå eftersom hon alltid vill hoppa felfritt och göra rätt för sig! Efter Elmia fick hon två månaders vila helt och hållet. Vi satte igång henne och började träna för att sedan tävla i mars. Hon kändes som one million dollars. Efter första tävlingen började jag igen känna att hon drog sig till höger och i Göteborg i samband men att hon var lite spänd av omgivningen kände jag det markant. När jag haft hästar längre än 6mån känner jag minsta lilla avvikelse i deras beteende och detta kändes inte rätt. Vi bokade en tid hos min veterinär Jonas Tornell och mycket riktigt var hon halt höger bak och höger kota fram, vi fick snabbt ett svar varför hon drog till höger. Hon ville inte sätt under höger bak utan kompenserade det genom att hoppa ut till höger för det troligtvis gjorde ont då. Behandling och hem och vila, återbesök för att sedan sätta igång. Nu är hon 100% igång och har tävlat en klass, igår, en 1,20 klass och hon känns som vanligt igen, stampet och bakbenstekniken är tillbaka och hon är som en tiger på banan, spetsade öron och äter hinder och jag kan inte sluta le!

Vad tycker alla ni som är så satans duktiga på att kommentera och kritisera jag skulle gjort istället? Rida mindre? Släppa på bete? Betäcka? Döma ut? Lysa med lysmaskin på lederna? Massera? Akupunktur? Stämma säljaren för den sålt mig en häst som blivit halt av MIN träning?

Alla mina hästar får allsidig träning. Jag har fibersand utan fiber i i ridhuset som är pedantskött och körs varje dag och vattnas en gång i veckan, rider på en gräsbana en gång i veckan, road work på grusvägar en dag, mystur en dag, jag longlerar i stort sett aldrig, dom går i skrittmaskin en gång om dagen 45 min på hårt underlag, är ute i stora kuperade hagar minst halva dagar i nästan alla väder, har helt klart två av Sveriges absolut bästa hovslagare i Mats Thomsson och Robin Oikarinen som båda jobbat/jobbar på klinik och jag har Maria Grezter som tränare. Jag hoppar sparsamt och aldrig högt hemma och dom tävlas ungefär varannan vartredje helg. Var tycker ni jag brister i min träning av häst? Kom igen nu, get ur balls out!

Jag ser inte en behandling som en skada, jag gör verkligen inte det, jag ser det som ett underhåll. Man kan inte heller jämföra en begåvad och talangfull häst med ett träben som på sin höjd hoppar 1,20 fyra soliga dagar om året med en deltidsryttare, det är bara så rent krasst att det är mycket högre slitage på bra hästar, dom hoppar högre, har mer power, starkare avstamp, mer krafft och framför att säger oftast aldrig dom bästa hästarna ifrån då dom har en sådan magisk inställning till arbete, dom är avlade för sporten och det är det bästa dom vet! Jag tycker jag är skyldig att hålla ett öga och hjälpa dom när dom behöver det eftersom dom är arbetsnarkomanen och inte säger ifrån själva. Det är helt enkelt så att det är mitt ansvar som hästägare/tränare att ta väl hand om dom.

Det är inte rätt att jämföra med bilar jag vet men det är ändå så enkelt. På en formell 1 tävling, hur många gånger byter inte dom däck? Why? Jo för däcken slits av farten, accelerationen och bansträckningen, hade du kört en Volvo 940 på den banan i 50km hade man troligvis inte behövt byta däck, fattar ni resonemanget, gör ni inte det så kommer ni aldrig att förstå vad jag menar.

Jag tror inte jag kommer komma någon mer vart nu men vill avsluta med att sluta spotta veterinärerna i ansiktet som jag tycker många gör, lägg av med att lösa en massa problem själva och söka er till alternativt innan ni varit hos en veterinär. Hade jag varit veterinär med 7års utbildning och 30 års erfarenhet av hältutredningar hade jag varit allmänt sne på folk som söker sig till alternativt. Det finns inte heller någon veterinär i världen som vill ledbehandla din häst i onödan tro mig.

Didds, snabbaste fötterna i stan

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Alternativ medicinsk behandling

Sara Nilsson | 15/5 - 2019

Kerstin 4åringen jag skrev om förra veckan har lärt sig att ta skänkel, fortfarande är inte ”faran” över men vi är på god väg. Hon går lite ovan hand nu men det kan kvitta så länge hon är framför och inte bakom mig. Från att stå i hörnet och vara arg förra veckan till att hoppa bana igår på bortaplan får man ändå se som en vinst. In o kolla min instagram för film: stallsaranilsson

Fick ett mail ang mitt inlägg att jag skulle prova en equiterapeut. Jag svarade henne att jag tror inte på sånt och det står jag för. För många år sedan klämde en häst mig i sargen så mitt knä svullnade och jag hade väldigt ont. Det röntgades och där var inga förändringar. Det var något ledband uttöjt och någon inflammation runt menisken, jag minns inte exakt vad det var men oavsett så frågade jag efter en månad då det inte blev bättre om jag inte kunde få en kortisonspruta, nej det kunde jag ju inte även om det var en konstaterad inflammation. Jag fick remiss till sjukgymnast och jag var där och dom klämde och kände och jag gjorde massa knäböj och hit och dit och det hjälpte överhuvudtaget inte. Tillbaka till läkaren och jag fick dra till med att jag min vardag fungerade inte pga av smärtan. Eftersom jag överdrev duktigt fick jag till slut en kortisonspruta i knäet. En vecka senare var all smärta puts borta och jag har aldrig haft problem men knäet igen. Summan av kardemumman, det går inte att massera, lasra, klämma eller gnida bort en inflammation. Det måste behandlas men antiinflammatoriskt. Visst hade jag legat stilla och gått korta promenader i ett halvår kanske, men det verkliga livet fungerar tyvärr inte så, särskilt inte som egenföretagare. Märker ni nu att jag jämför mig själv med en häst, arbetsskadad deluxe!

Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt smutskastar yrket sjukgymnast utan detta inlägg handlar lite om de ”skador” (ledinflammationer) jag haft på hästar. Jag vet om att kortison inte löser alla typer av skador. Jag har själv nästan alldeles precis haft en häst som hade en ligamentskada fram. Han glömde vi bara bort 1år och nu två år senare är han tillbaka i sporten.

Jag tänker på alla er som använder er av någon som kommer med laser och lyser omkring på eventuella låsningar och åkommor. Hur vet ni vad dom har för laser? Kollar ni upp det innan? Det finns laser som kan skära stål och det finns laserpennor som barn leker med. Det kanske bara är en liten rödfärgad glödlampa, kollar ni upp det? Många kan lägga ut på sociala medier när deras hästar står och njuter av laserbehandlingen, fast det gör mina hästar bara jag kör omkring och masserar lite med piggborsten och det är en mycket billigare och säkert lika bra alternativ enligt mig. Köp en grisalampa och använd den och piggborste ska ni se att det blir kanon. Massage är något jag tror är superbra att göra innan ett ridpass, det ökar cirkulationen och mjukar upp men det löser varken att hästen kör ut vänster eller höger bog sen när det väl kommer till själva ridpasset. En häst väger ca 600kg, det är ju självklart att dom får lite låsningar här och där när dom rullar/reser/lägger sig men det rättar också till sig nästa gång som rullar/reser/lägger sig/drar en repa i hagen, tror jag i alla fall. Jag har alltså endast förtroende för veterinärer och kiropraktorer utbildade på universitet. Har ni sett det senaste? Att man ställer in en häst i en box men massa olika färger på lampan så scannar maskinen av var som hästen har eller kommer få ett ev problem, alltså whaaaat? Finns det verkligen folk som tror på sånt. Vi pratade om det häromveckan nere på en klinik. En person har en häst med någon form kronisk bihåleinflammation (fastställd diagnos av välkänd veterinär) och skulle opereras och har stundtals varit riktigt dålig. Dom testade ljusterapin bara för dom ville veta på vilken nivå av hokus pokus det var. Maskinen hade endast scannat av att hästen skulle ha ett eventuellt problem med njurarna, jo då så att. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur folk kan tro på något så dumt. Jag är inte heller så mycket för dyra tillskott. Mina hästar får sitt kraftfoder, dom som inte får så mycket får mineraler och vitaminer. På sin höjd kanske någon får magnesium ibland om jag vill lura mig själv att det hjälper dom sura stona. Det enda som funkade på sura ston var munkpeppar och det är ju såklart förbjudet att tävla på nu. Är det riktigt varmt får dom elektrolyter efter ett hårt pass annars har alla tillgång till saltsten. Jag ger de hästar som dricker dåligt extra vatten i kraftfodret annars är jag rätt basic i min hästhållning skulle jag vilja säga. Jag lindrar sällan. Jag kyler vissa efter hoppning med slang eller ice vibe. Däremot åker alla hästar över 6år till veterinären två gånger om året för koll, det och träning lägger jag hellre mina pengar på. Jag anser inte heller att kortison är en ”quick fix” som många tycks tro. Efter en ledbehandling har alla mina hästar ett särskilt program jag följer under igångsättningen just för att dom ska komma tillbaka ännu starkare

Men man kanske skulle gå en internetutbildning och starta ett företag, det ska heta Equisun. Tänkte att jag skulle åka omkring med ett förstoringsglas och behandla hästar med solljus, när solen går i moln då får man dricka prosecco tills den kommer fram igen, alltid kan jag lura någon, någon som är på?

Inlägget har inte ens varit uppe 12h och jag har redan fått massa ris och väldigt lite ros men det gör inget. Jag bär gärna hundhuvudet och står självklart alltid för mina åsikter. Det är bla sjukgymnaster för människor som varit upprörda. Jag säger inte att rehab inte är bra såklart är det det men det är ju en helt annan diskussion och mitt inlägg handlar om ledinflammationer på häst och människor som åker omkring och utöver saker på hästar som jag inte tror på och har aldrig gjort.

Varför är det ingen som kommenterar att den absolut bästa fysioterapeuten för en häst en bra, skicklig och liksidig ryttare som känner av hästen och tränar den utefter dens förutsättningar? för det är det enda jag till 100% tror på iallafall .

 

 

Vi har fått en liten tjej, Molly Malone e: Balou du Rouet – Cardento, asså hur söt

Livet med unghästar, kul nästan hela tiden

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kvala

Sara Nilsson | 8/5 - 2019

Falsterbohetsen brukar dra igång i februari, nu i maj är den i full gång.

För 10 år sedan hade jag en häst, vi kallade honom Tom Tvärtom. En väldigt begåvad häst men med mycket åsikter. Konstigt att jag alltid får så konstiga hästar, konstiga hästar och konstiga karlar dras av någon anledning alltid till mig. Hur som helst, han hade allt man söker i en hopphäst, allt utom det viktigaste, mod. Jag skulle mot alla odds ända kvala och rida Falsterbo. Vi kvalade, men vi kvalade på regionala tävlingar i närheten runt omkring oss, dvs på lite enklare bansträckning och omgivning. När vi väl kom till Falsterbo fick han en chock och fick riktig scenskräck, om han var lite spänd och mesig innan kan ni tänka er hur det blev på Falsterbos gröna bana. Första dagen hade vi nog 8 fel, scopen försvann och han landade på två bakbommar på grusbanan. Andra dagen inne på gräset, det var på den tiden alla hoppade den höga höjden kom vi till hinder nr 2 sen skenade han ner till utgången och folk fick stå och vifta med armarna för att han inte skulle hoppa ut. Jag red upp till hinder nr 2 igen som var på andra sidan banan och igen sprang han mot utgången. Minns hur Fristedt sa i högtalaren att det ser ut som Tom Cruz vill åka hem. Jodå så att…. Det tog två år att reparera skadan och vi fick börja om på 1,00 höjd. Vad lärde jag mig av detta? Att aldrig någonsin ta dit en unghäst igen som inte är tillräckligt modig eller förberedd.

Nu på senare år kvalar jag endast hästar som har mod, har scope, är försiktiga men inte för försiktiga. Jag kvalar alltid på de ”svåraste” ställena jag kan hitta i Sydsverige. Kan dom inte hoppa fint, avspänt och felfritt på Grevlunda/Hammarö/Vellinges stora gräsbana kommer dom troligtvis inte göra det i Falsterbo heller. Tittar man rent resultatmässigt på vilka som brukar vara i topp i Finalerna är det de hästar/ryttare som varit utomlands och gjort någon tour på vårkanten för i Sverige är det väldigt svårt att förbereda en unghäst för atmosfären som är i Falsterbo.

Aldrig är ryttare/hästägare så besvikna för 8 fel som i Falsterbo eftersom alla har så otroligt höga förhoppningar och förväntningar. Förhoppningar och förväntningar är något man absolut ska ha men att ha de på en unghäst där är inte riktigt rätt.

Jag har flera 4-7 åringar i stallet men ingen ska kvala. 4åringar har aldrig ens tänkt tanken på att kvala. I juli månad går dom ute och myser på betet. 5åringarna jag har i träning är alldeles för försiktiga, gröna och oerfarna och jag vill verkligen inte skrämma de mest begåvade hästarna jag har. 6åringen är också superförsiktig och ska dessutom säljas. Vid en försäljning är det lättare att förklara varför man inte red Falsterbo än varför man ev får ett dåligt resultat, man ångrar ju aldrig en klass man aldrig red. Dessutom är det inte heller så mycket kunder i Falsterbo som det var för några år sedan. 7 åringarna hoppar på stenhårda grusbanan och efter att ha hoppat 1,40 där några gånger med hästar som hoppar till månen har jag fått behandla kotor fram så det inte heller aktuellt. Känns faktiskt ganska skönt om jag ska vara ärlig, längesen vi inte hade någon häst med där men det ska bli kul och rida från läktaren eller framför web tv:n, då rider man alltid som bäst!

Så alla ni som ska kvala och rida tänk på att ni har en lika fin häst innan ni åker dit som när vi åker därifrån oavsett resultat, det är inte hela världen om en bom ramlar och för guds skulle se till att vara förberedda så det som hände mig inte händer er!

Bästis i Falsterbo, hon hoppade minsann felfritt men hon är ju också världsbäst!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

It´s showtime

Sara Nilsson | 7/5 - 2019

Sista veckorna i april och hela maj är helt galet. Vi har något varje dag och jobbar så mycket att det finns endast tid för äta, sova, duscha och ibland klämmer jag in ett glas vin på kvällarna för att varva ner. Då sitter jag bara och stirrar rakt ut i luften utan telefon, det är fint det ska ni tro, prova!

Maj innebär tävling 2-4 dagar/vecka, vi har inga hästar som ska kvala (kommer ett inlägg om det snart, kanske redan imorgon). 4åringarna görs redo för tävlingsdebut. Jag har just nu 6st 4åringar.

Innan det ens är aktuellt med tävlingsstart åker vi alltid iväg med dom på minst två olika ställen. Folk tror att det är ”bara att” åka iväg på tävling med en 4åring men det krävs enorm planering. Vilka går ihop med vilka på bilen, går det sadla när man kommer fram, tränsa uppe på bilen är ett projekt. Man måste se till att det finns möjlighet att longlera på tävlingsplatsen innan man sitter upp. När man väl kommer fram och tagit ut och upptäcker att tränset sitter lite hårt eller löst kan det många gånger inte vara aktuellt är ändra det då det oftast är en upprymd stämning som infinner sig. Bakskydd ej aktuellt. Man får bestämma sig för om man vill frysa eller vara kokhet, av och på jacka är inte läge. Jag ser även till att ha sadelgjorden är spänd så man inte riskerar att behöver göra det när man är uppe. Jag har även alltid martingal eller nödsituationsring om halsen som jag kallar det. Sen ber man en liten bön att dom kommer ihåg allt man lärt dom!

Ena gänget var idag på Ulf Wernbergs fina ställe Stensäter och hoppade, kom dit och tävla vet jag, en toppanläggning. Alla som var med idag var förra veckan på ett annat ställe, Mimmie Faijermos, ligger bara 10min bort. Vi väljer alltid att åka korta sträckor i början. Har haft en och annan som hoppat upp på foderbordet i mina dagar och det är hemskt när det händer. Alla utom en skötte sig idag och får en tävlingsstartOK stämpel.

Kerstin var den som strulade. Sto 4år e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel, egen uppfödning. Lång historia kort (kortare). Kerstin är en häst som hoppar helt galet bra, in och kolla på mina instagram: stallsaranilsson ska ni får se. Kerstin reds in som 3åring och var en bockmaskin. Hon har en lång kropp, vi kallar henne familjehästen, kort hals, lågställd och långa bakben, den kroppen, med superförsiktighet plus nerv och humör är inga superkombination som 4åring. Hennes Mamma, RIP var en fantastisk häst som tyvärr inte höll för sporten, hennes Mormor var ett monster och Kerstin har ärvt lite av det. Eftersom hon bockade värre än en rodeotjur vid inriding var hon aldrig riktigt ärligt framme till handen. I höstas när vi började hoppa in henne samma sak, bockade och var inte riktigt framme, men eftersom hon hoppade helt sjukt bra var det lite såja såja lilla Kerstin du är så bra att det löser sig det här med skänkeln, du behöver inte svara 100% just nu. Detta fick jag äta upp idag! En kombination av en svår kropp, sjukt försiktig och mycket humör slog ut hela systemet idag. Vi stod mer eller mindre i varje hörn och hon bocka, stegra, kasta sig, spraka med frambenen, gnisslade tänder osv, hon betedde sig som ett förbannat barn i trotsåldern. Allt detta pga av att jag ville just idag för första gången ha henne riktigt fram till handen. Jag klandrar inte henne utan detta är att problem jag skapat och nu får jag bita i det sura äpplet och göra om och göra rätt. Jag försökte vara vänlig men bestämd men hon tog varken skänkeln eller pisk utan kastade av mig istället. Nu får vi börja om från början med övergångar där hon svarar direkt och inte ifrågasätter.

Detta jag precis skrev om är något jag ser hela tiden, överallt, på tävlingar, vad deltidsryttarna pratar om med varandra, i forum på nätet, osv, skillnaden är att jag letar inga fel hos hästen utan hos mig själv. Jag sitter inte här ikväll och funderar på om det är något fel på Kerstin utan jag sitter här och funderar och har kommit fram till att det är endast JAG som skapat detta! Förlåt Kerstin det är inte ditt fel, men vi löser det tillsammans.

Kerstin som 1åring, skönhet ligger i betraktarens öga

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kärt barn har många namn

Sara Nilsson | 21/4 - 2019

Vi har 30 hästar på gården, 16 st som rids och några inridningshästar. Vi har hästar i stallet som man måste sedera för att klippa eller sko, en 4åring går inte ens lyfta bakbenen på, en går inte rida ut själv med, en måste ridas ut själv annars blir den uppjagad, en går inte sitta upp på utan pall, en väver, en har sadeltvång, en annan är livrädd för pallen och jag måste bli uppkastad, en inridningshäst måste ha luva då hon är superkänslig mot ljud, en kan inte bli kvar själv på bilen, en måste åka på två platser och ha brett i lastbilen, en kan inte gå upp på lilla rampen, en får panik i skritten och en klarar inte stå uppbunden på gången utan måste stå i spolspiltan. Listan kan göras lång på vad de olika individerna kan och inte kan göra för att må bra och fungera. Allt ovan ser jag inte som ett problem, det är saker jag och mina medarbetare inte ens tänker på utan det blir rutiner, alla hästar har olika rutiner för olika saker.

Jag har min egna uppfödning Oompa Loompa, han är 6år e: Al Cendo – Robin Z, mamman har jag ridit 1,50 på och jag brukar säga att jag fått honom för alla mina synder. Han hoppar felfritt 1,20. Enda sedan han välsignade oss med sin födelse har han varit Tom Tvärtom. Vi märkte redan tidigt att han var en alfahane och så fort kulorna såg dagsljuset rök dom. Han är elak när han äter och vaktar sin mat precis som sin mor gör. Vill han inte in från hagen kan han göra utfall, likaså i boxen när han äter. Han är snäll att rida men ser han något i en hörna kommer du inte dit, och med kommer inte dit menar jag att han kastar sig och bli odräglig. På tävling drar han sig om för att springa ut från framhoppningen och jag har blivit hämtat på både andra sidan av stengärd och borta vid lastbilarna av Robin. När man jobbar honom måste han tänka sig för. Jag kan inte sitta och försöka rollkura och samla för länge för då blir han pissed och kan bli istadig för det, man måste ta och ge och låta honom tro att han bestämmer, vilket han absolut inte gör men det är ju så alla kvinnor gör när det kommer till män.

Eftersom vi haft honom i 6år är inget av ovanstående ett problem för oss. Vi behöver inte tvunget göra ett täckesbyte när han äter krafftfoder. Vi parerar ridningen så vi rider innan hagen eller senare på eftermiddagen när han kommer in. Jag tänker mig för när jag samlar honom att han inte behöver kämpa hela tiden. Jag har en kompis med på uteritt, är där en konstig blomkruka inne på banan undviker jag den innan start för sen glömmer han det osv.

Han är 6år nu och vi har bestämt oss för att sälja. Jag har hästägare på kö in och han behöver nog 2 års träning till för att hoppa 1,40, tid i mitt stall är pengar. Han är dessutom ingen 1,50 häst då hade jag inte sålt honom för 100.000kr plus moms men är övertygad på att han hoppar 1,40. Hopningen är där men behöver mera stryka och tid och jag orkar inte bråka med honom varje ridpass. Han är sist på listan för ridning och rids sporadiskt när någon av oss har tid vilket inte heller är rätt mot honom. Jag upplever att han inte riktigt trivs hos oss. Det är inte alla hästar som fungerar i ett större stall med liv och rörelse hela tiden och såklart tror jag han känner sig lite glömd och inte får den uppmärksamhet han vill ha.

Problemet är nu att hitta en kund som är som en själv och ingen ”förståsigpåare”. Jag vill sälja honom till någon som smsar – Hej Sara, idag var vi på pay and jump med det lilla monstret, felfritt på hinder men han sprang ut från framhoppningen en gång och min medhjälpare fick komma och hämta in mig igen, galet jag vet men han skötte sig så fint på banan och jag älskar honom och alla hans idéer. Uteritterna går fint 8 gånger av 10, de andra två gångerna är vi inne på grannens gräsmatta och hjälper honom att vårfixa lite, han tycker inte det är lika kul som vi haha”

Jag vill inte ha ett sms som detta: – Hej Sara. Vi vill reklamera Oompa Loompa. Idag på pay and jumpen sprang han ut från framridningen och betedde sig farligt. Vi hade ute vår kiropraktor och han säger att han har stora låsningar i ryggen och är 100% säker på att det kommer från det stället han har tight på i ryggen, dessutom vägrar han lämna gården, gjorde utfall mot pensionerade Berit 65år som hade intag och vi känner oss lurade”

Alla ser skillnaden va? Nu sitter säkert några bak skärmen och tänker att det är något fel på hästen. Nej det är det inte. Han är röntgad överallt, har lite tight på något ställe i ryggen men som min veterinär sa – Tyvärr Sara, detta är inget vi kan skylla på att han beter sig så ibland”. Han är böjd och han har aldrig varit halt. Han är som en ironman. Så många stengärd vi gått över, buskar och snår vi ridit rakt igenom och inte ett endaste halt steg har han haft. Kom inte heller och förslå någon som ska komma ut och lysa lite med en ficklampa på honom eller masseras av någon 25 min av en person som gått en internetkurs i hästmassage.

Ni som följer Peder eller Malin på instagram, ser ni att Malin alltid har halsring och ljudvadderad luva på Indiana när hon rider ut, tror ni det är för hon är världens snällaste? Eller tror ni Peder ringde Ludo Phillipperts och ville reklamera All In när han hade svårt att komma upp på honom i början pga av hans flyktbeteende? Skulle inte tro det va. Allt handlar om kunskap och skapa rutiner som fungerar för de olika individerna.

Mitt största problem nu är att hitta en vettig kund, men det kommer jag göra, det gör jag alltid. Jag hoppas folk förstår att för 100.000kr plus moms får de inte både bra häst och en häst utan någon form av avvikelser. Säljer jag honom för det priset har jag ungefär förlorat 150.000kr på honom sen födsel. Hade han varit helt problemfri med tanke på hur fint han hoppar hade han kostat det dubbla. Jag kan ringa upp alla personer jag sålt häst till och alla är supernöjda och tro inte att jag inte sålt någon sur märr eller en häst outside the box någon gång, skillnaden är att jag berättar exakt allt om hästen och jag är alltid 100% ärlig i alla mina hästaffärer och det är säkert därför jag aldrig kommer att bli rik!

Så finns det någon där ute som vill köpa sig en oslipad diamant eller the devil in disguise kalla vad det vill så maila mig: sara@stallsaranilsson.se eller ring mig 0733822224

Strumpan, kolla in vad söt han var som föl. Ni ska tro att han har den mjukaste sammetsmulen i hela världen.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Unghästar

Sara Nilsson | 10/4 - 2019

Det var lite skräckblandad förtjusning att rida i Skandinavium, i alla fall med en 6åring. Didds e: Diamant de Revel – Cardento tyckte nog detsamma. Hon var rätt spänd när vi kom in men som alltid gör hon sitt bästa. Jag tänkte mest do or die. Hon var lite väl bra i luften i början på banan och jag hade nästan behövt en större sporre men sen slappnade hon av mer och mer. Sista hindret var en kombination med två steg och jag hade ett lite plusläge in och tappade höger bog på B så hon tappade kraften och petade ner B. Fantastisk häst ändå och vi är jätteglada över hennes prestation! Efter att ha ridit en 6åring har jag kommit fram till att någon 5åring kommer jag troligtvis aldrig rida där. Såg ett par och jisses så spända dom små bäbisarna var. Som vanligt toppbyggt av Peter Lundström!

Vilken sport det bjöds på, herregud alltså. I söndags efter andra rundan var jag helt slut. Tack alla deltagare för ni gav oss en riktig show.

Något jag funderat på är alla dessa satsningar, sponsringar och stipendiat som tilldelas talangfulla unga ryttare. Missförstå mig inte nu, det är helt fantastiskt att stora företag och förbundet vill satsa på grymma lovande unga ryttare men något jag saknar är någon som satsar på Unghästutbildare. Utan Ebba Berglöf hade vi inte haft Peder på pallen i Göteborg. Jag har träffat Ebba i Sydslätten i november flera år i rad där vi stått med förfrusna fingrar för att hoppa 1,20 Avd B. Det snackas ofta om hur viktigt det är med unghästutbildning men ingen verkar vilja investera några pengar i det. Ofta säljs våra absolut bästa unghästar utomlands och det är för att vi/hästägare inte har ekonomisk möjlighet att ha kvar dom. Tänk om det hade funnits någon form av ekonomiskt stöd man kunde fått för att fortsätta utbilda våra mest talangfulla unghästar tom 8års ålder för att sedan kunna sälja/placera ut dom hos våra bästa svenska ryttare och då får ju även uppfödaren vara med i bilden och kan få ta del av framgången vilket kommer sporra den ofta lilla uppfödaren till att fortsätta avla. Dom bästa unga hästarna behöver även den bästa träningen och dom bästa förutsättningarna. Det är ofta känsliga individer. Jag hade gärna lastat på mina topp 6 unghästar 5-7 år och åkt ner till Holland/Belgien för att ge dom mer erfarenhet för framtiden på en tur där än tävla i Hässleholm, men det har inte vi unghästutbildare råd med. Jag säger inte att inte alla i hästbranschen sliter men jag kan nog våga påstå att vi unghästutbildare är dom som sliter lite extra, för minst uppmärksamhet.

Så kom igen nu förbundet och alla företag och ni som är fullsketna av pengar, investera i unghästutbildare så vi kan få behålla våra bästa hästar till våra grymma svenska ryttare och glöm inte att ta med uppfödarna också!

#hmweloveyounghorses   Fingers crossed att denna tag kan komma till användning någongång.

Jag klarar inte av hur söt hon är. Blev inte så jättemånga bilder, jag var mest nervös och sen körde vi hem.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här