Ingen hov, ingen häst

Sara Nilsson | 13/10 - 2018

Min hovslagare berättade för oss att han skulle sluta sko, vi har haft honom i fyra år så såklart blev vi lite snopna och jag fick lite panik. Det är väldigt få jag litar på att sko mina pärlor. Vi har några som behöver lite extra hovvård pga av olika orsaker, inga jättestora grejor men jag är supernoga med skoningarna på mina hästar och jag fick fundera till lite extra vem jag ville ha och om dom ”ville ha mig”. Till dom som behöver lite mera special ville jag ha den bästa av dom bästa, Mats Thomsson. Jag mailade honom och var mitt trevligaste jag (smörade) om han inte ville ta sig an några av mina pärlor och han sa Ja, livets liv vad glad jag blev!

Mats skor med Natural Balence, googla det ni som inte vet för annars blir detta inlägg längre än en bok men det är precis vad det låter som, naturlig balans.

Jag berättade hur de olika hästarna kändes i ridningen och Mats började med att titta på hästarna när de gick ute på stallplan. Vad som är helt GALET är att exakt det jag känner i ridningen återspeglade det han såg när dom gick eller när han kollade/lyfte på hovarna, lite creepy och jag fick gåshud, det kallar jag att ha ett sjätte sinne, vi kände/såg alltså exakt samma saker fast på olika sätt. Jag är svår att imponera på men jag var så imponerad att jag nästan stod och gapade och var helt stum, vilket endast händer typ aldrig.

Diddi skruvar sitt högra bakben rejält när hon går, i hoppningen händer det ofta att om jag tex kommer ur sväng i höger varv att hon slår över till vänster innan hon hoppar av samt korsgalopperar lite i höger varv, nästan aldrig i vänster, såklart behöver hon stärkas och det är en ung häst men med toppskoning kan hon få mycket hjälp och efter Mats hade fixat, ritat i hoven och grejat skruvade hon höger bak 75% mindre ute på stallplan och vet ni! Knappt en gång slog hon över till vänster i höger varv vid avsprånget uppe på Elmia, gåshud gott folk, gåshud!

Sen har vi min vita pärla. Hon trampar av sin höger framsko minst en gång i månaden på tävling. Mats tyckte hon var alldeles för lång i tån höger bak så det var inte något konstigt alls att hon har gjort det tyckte Mats och han justerade det. Jag berättade lite om henne och hur hon är i ridningen. Jag har ju haft henne sen hon var 4år så jag känner henne väldigt väl och vet mer eller mindre exakt hur hon är. Jag frågade Mats lite vad han trodde jag skulle känna med just henne efter skoning. Han sa då att alla brukar säga att hästarna han skor känns mer bogfria. Jaja tänkte jag vi får väl se, som sagt jag är svår att imponera på. Vita är lite låst i bogarna och lite lågställd och bytena vänster till höger har hon sedan hon var 4år alltid varit lite låst i. Satte uppe och trimmade dagen efter och WOW, jag kände knappt igen henne, helt magiskt, var som en annan häst till det bättre, hade gåshud redan när jag joggade igång. Jag hoppade sedan henne tre dagar efter och herregud vilken känsla det var, hon fastnade inte i landningarna utan landade mjukt och fortsatte utan att bogarna var låsta! Tack Mats, I love u!

Till dom andra ministjärnorna har vi valt Robin Okiainen, förlåt Robin om du läser detta men kan inte stava ditt efternamn bättre än såhär tror jag. En ung kille som är superduktig och framförallt väldigt lugn, han går utbildningar och är hungrig på att lära sig allt skor superfint och som han själv kallar sig nördigt intresserad av hovar. Inte ens Oompa Loompa var omöjlig att få på dojjsen, extrapoäng redan där.

Vi hoppas på ett långt samarbete med er båda Mats och Robin, tack för ni är så grymma båda två. No team, no dream!

Alla ni som lägger era pengar på bett, massörer, sadelutprovare och framförallt ni som letar fel på er häst när det inte känns rätt se till att hitta en grym hovslagare och lägg era pengar på det istället, ingen hov ingen häst!

Thomsson in action

Grymma Robin

Min duktiga praktikanter Julia och Ebba mutar Oompa litegrann med godisslickstenen

Nästa inlägg blir såklart om Elmia där hästarna har hoppat fantastiskt

Breeders Finaldag

Sara Nilsson | 8/10 - 2018

 

Diskat ekipage med till 5-årsfinalen i hoppning

Vad som gör vår sport unik är att alla tävlar på samma villkor oavsett kön, ålder, ursprung, fattig eller rik. När jag var yngre kunde jag ofta ta på mig en offerkofta, jag hade ingen fin lastbil, vi åkte aldrig på fina tävlingar, hade inte dom finaste grejorna, finaste hästarna eller dom bästa förutsättningarna. Nu när jag är vuxen bryr jag mig inte om sådana saker längre överhuvudtaget för att jag uppskattar mer det jag har än det jag inte har och jag vet ändå att när vi alla går in på banan tävlar vi på exakt samma villkor, vi har samma möjligheter och lika stor chans att vinna och det är därför jag älskar denna sport. Inne på banan är det bara vår och hästens prestation som gäller och därför är vi alla lika, och varför är vi det? För att det finns regler. River man en bom får man 4 fel, får man ett stopp är det också 4fel. Vi har regler för utrustning och vi har massa andra regler. Det är lika för alla och det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, vad man heter eller vilka/vad man sponsrar, trodde jag. När tävlingsledningen går emot överdomarens beslut blir i alla fall jag ledsen. I TR Moment 181 Överdomare står det till och med att “Tävlingsorganisationen, ryttare och medhjälpare är skyldig att följa överdomarens beslut” Jag kommer aldrig kunna mäta eller konkurera med de största stallen eller viktigaste människorna i branschen men låt mig iallafall få känna mig lika viktig som dom de två minuterna jag är inne på banan. Arrangemanget förtjänar inte denna tråkiga stämning som blev då allt annat var topp ur tävlingssynpunkt. Flyinge är verkligen en hall jag älskar att rida i och publiken är som alltid väldigt sportslig, nu låter det ju som om jag varit på VM i Tryon, fast för mig är det samma sak att rida ett Unghästchampionat som ett VM för storfräsarna tror jag.

Vad tyckte jag om 5års Finalen då? Själva konceptet med testryttare är en fin tanke men mycket som jag tycker var oklart. Först och främst borde klassen varit sist på dagen så man kunde anpassa banan för testridning och då hade dom nog fått mer publik till dom andra Finalerna, i 7års Finalen som var sist och startade halv 6 var där bara dom närmst sörjande kvar vilket såklart blev tråkigt. Det blev så att Jeroen Dubbeldam hoppade mer eller mindre bara i vänster varv på delar utav 6års Finalbanan. Det hade varit trevligare med en linje på 21,5m, en kombination och två diagonaler. Jag står även fast vid att jag tycker man skulle fått avdrag för eventuella fel man haft första dagen. Jeroen rid självklart alldeles förträffligt fint och proffsigt och verkade gilla Diddi och hon fick fin kritik, framförallt för hennes inställning och det är även den jag älskar med henne. Jättekul att se ett superproffs rida sin häst och jag tog verkligen åt mig vad han sa att hon blir ojämn i sin kontakt.

Absolut roligast på hela dagen var såklart att Ice blev 4:a i 7års Finalen, vilken fantastiskt häst han är, jag är så stolt och glad över honom!

Åter igen beröm till Peter Lundströms banor, 7års finalbanan får 10/10

Tack Kim Lundin för den fina bilden på Jeroen och min lilla pärla. Jag ser ju nu att antingen får jag byta ut min sport BH till något med lite med fyllning i, köpa nya byst eller byta kavaj, ett megastort tomrum ju, ser jätteroligt ut

Fin kille i fina rosetter

Breeders Trophy dag 2

Sara Nilsson | 4/10 - 2018

Nu är jag ganska trött, och hungrig, maten tog slut i restaurangen på Flyinge och det blev någon form av laxpytt istället för kalops, jag tror det var rester som kallades laxpytt, utan sås, jag har jättesvårt för mat utan sås. Som en kompis sa till mig när han var ute och jagade och missade älgen – Spring du älgjävel, det är ändå såsen som är godast. Som tur är hade Mamma bakat kanelbullar hemma och jag åt 3st, fast det var nog i ärlighetens namn 6st men jag är fortfarande hungrig.

Idag hoppade fantastiska Diddi till sig en Finalplats på söndag, hoppas Jeroen Dubbbeldam gillar hästar med blod i för hon är en frisk fläkt, minst sagt. Även om det tar emot får jag nog ändå lov att säga att jag är helt ok nöjd med hennes poäng, vill ju inte göra mig ovän med Jens det första jag gör nu när han äntligen flyttat ner till civilisationen igen. Jag red som en bajspotta in i trekombinationen då hon var lite het och jag var alldeles för fokuserad på att hålla henne lugn istället för att hoppa in och bara sitta still. Var lite mera spänd idag än igår och hoppade faktiskt bättre igår men strunt samma hon får hoppa Final på söndag i varje fall vilket är superkul, älskar verkligen denna häst, hennes inställning är helt magisk och känslan är så sjukt fin! Hon är även kvalad till Skandinavium nästa år, dom växer upp så snabbt! Chesny då, jo denna grymma kille var felfri idag igen, alltså dubbelnolla, tror inte ens där var 10 dubbelnollor, men det kan ju kvitta ändå just i denna tävling då domarna inte alls gillade honom så mycket som jag gör. Chesny har rivit en bom sedan han kom till mig mars, bra record det. Dock korsgalopperar han väldigt mycket. Ute kan jag knuffa iväg honom i landningen så han återfår sin balans och rättar korsgaloppen men inne går det inte och då drog det ner på hans ridbarhet. Han har egentligen ingen dålig ridbarhet, har en fin mun och ligger bra på rälsen på banan men en dålig balans och inte tillräckligt med styrka men det ordnar sig ska ni se, vila och ett vinterjobb efter Elmia. Han är i alla fall sjukt försiktig och man kan rätta framåt utan att vara rädd för att riva, sånt gillar jag. Tycker nästan vi borde fått extrapoäng för att klara en trekombination i korsgalopp och dessutom hoppade han strålande i den. Tråkigt för uppfödarna och hästägarna som hade hästar i 5års klassen som hoppade felfritt båda dagar men inte kom med till Final, det borde väl ändå vara lite cred att vara dubbelnolla i ett Championat tycker jag. Jag hade flera hästägare på plats idag och jag kan säga att dom känner sig duktig osäkra på att åka till Breeders igen eller ens Breedersansluta sina föl., jättetråkigt för jag minns bara att för några år sedan var Breeders verkligen en folkfest för alla hästälskare. Jag hade köpt konceptet om det varit bedömning båda dagar men nu blev de liksom lite mittemellan och såklart är dom som kom till final fastän dom rivit jätteglada för dom nya reglerna. Jag vet att jag själv valt att anmäla och delta och därför har jag accepterat reglerna men jag står ändå för mina åsikter. Såg även en massa trix på framhoppningen i 5års klassen. Jag vet att det inte är förbjudet men att sätta på bakskydden precis innan man ska in på banan och ta bort markbommen på sista räcket är ingen unghästutbildning för mig i alla fall, inte på en 5åring, över 5år fine men dom är ju bara bäbisar än så länge det är väl inte hela världen om en bom skulle falla. Ice var felfri i första 7års Kvalet i 1,35, han gjorde en fin och enkel runda så det känns bra inför finalen på söndag.

Vill även passa på ett hylla Peter Lundströms banor, så himla fint byggt idag igen, ett nöje att rida dom!

Nu ska jag sova, imorgon är det sovmorgon till 05,50

Fina Chesny, aldrig ens haft ett par bakskydd på sig, foto: Roland Thunholm

Breeders Trophy dag 1

Sara Nilsson | 3/10 - 2018

Då har Breeders börjat. Med oss har vi det 6åriga fölstoet Diddi e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena, henne äger jag tillsammans med min bästa vän Julia som bor i USA, Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo, ägare och uppfödare är Stina Nilsson samt Ice 7år e: Odermus R – Be My Chief xx, ägare: Fam Ahlbeck.

Reglerna lite kort för 5åringarna:

Alla får rida dag 1. Alla med 4 fel eller mindre går vidare till dag 2 där det är bedömning, teknik och förmåga samt ridbarhet, två betyg alltså mellan 0-10. Har man 5fel eller mer får man rida Consulation dag 2. Rätt surt för dom som hade 4 fel samt ett tidsfel, lätt hänt, särskilt om dom är lite spända. Alla startar med 0fel dag 2. Dom 12 med bäst poäng dag 2 går vidare till Final där testryttare Jeroen Dubbeldam ska rida och bedöma. Flyinge är en väldigt speciell hall med läktare på båda sidor, många blir väldigt spända, där är mycket ljud, bilar i hörnen och massa fina tittiga hinder. Banan idag var svår men bra byggd. Bara 11 felfria och 6st med 1 tidsfel av 46 så det var tufft. Peter Lundström är banbyggare och vi här nere rider sällan på hans banor men dom var fint unghästanpassade med väl tilltagna meter på linjerna så det inbjöd till att rida framåt vilket är det viktigare när man rider unghästar. Fem steg på 23m, sju steg på knappt 30m och 6 steg på 26m lite drygt. Tiden var tight men jag har två hästar som är snabba av sig själva så jag hade för en gångs skull inte tidsfel. Båda mina var felfria och hoppade fantastiskt fint, jag är verkligen så stolt över båda, underbara hästar. Att förbereda en unghäst för ett Championat är svårt då det är väldigt mer spektakulärt än på en vanlig tävling så med en 5åring har man egentligen ingen aning överhuvudtaget hur dom kommer reagera.

Först och främst tycker jag det borde vara fler än två bedömningspunkter. Teknik och förmåga går inte hand i hand för mig. En häst kan ha en sämre teknik men mycket förmåga (scope, kapacitet), en häst kan också ha ett utmärkt teknik men ingen förmåga. Sen finns det en sådan häst jag själv hade en gång, som jag trodde var min pensionsförsäkring, den hoppade 9-9 på 3års, 9-9 på 4års Kvalitetstävlan och hoppade fortfarande tekniskt perfekt när den var 5år, bara det att den hoppade 10cm för lågt, hela tiden. Den hade teknik, förmåga och ridbarhet, men ingen försiktighet, så varför läggs inte det till som bedömningspunkt? Och varför läggs inte inställning till? Det är ju bland det viktigare för mig. En häst kan för mig både sakna teknik OCH scope, lite måste den ju ha såklart men har den ett hjärta och viljan att vara försiktig och göra rätt kommer den hoppa mera felfritt än dom som både har bättre teknik och förmåga, och med träning kan den säkert utveckla både sin scope och teknik pga av sin inställning till arbete. Sen har vi ridbarhet. Det jag själv bryr mig minst om. Jag har hellre en häst med teknik, förmåga, försiktighet och inställning men sämre ridbarhet än tvärtom, en häst som är dönice att rida men gör brasved av alla hinder och man känner sig rädd att hoppa högre än 1,20 hinder med den. Ridbarhet tycker jag är det ”enklaste” att träna på och jag anser att många ofta ger upp med sina hästar som har en sämre ridbarhet och skyller på hästarna, skaffa en dressyrtränare, sluta gnäll och trimma mer, det kommer ta tid men har hästen mycket av allt det andra är det inte hela världen att den springer på sniskan, korsgalopperar eller har huvudet där du inte vill ha det.

Nu spårar det lite iväg här men jag är inte klar ännu. Jag är rädd för att det kommer bli någon form av ramaskri imorgon. Vi säger såhär då: En som var felfri idag kommer att vara felfri imorgon igen men få sämre poäng än en som hade 4 fel idag men felfri imorgon men får högre poäng och går till Final, är det rättvist då? Nej det är det ju faktiskt inte. Dom som hade 4fel idag borde få avdrag för det imorgon för det ska bli rättvist annars skulle det varit bedömning idag också, el? Så tycker jag. Bedömning rakt igenom eller ingen alls.

I finalen är det 12 hästar som sedan testrids och det är väl ett fint koncept i sig, Jeroen Dubbeldam får gärna rida mina hästar men jag hade hellre gjort det själv om dom skulle få lov att hoppa final och jag tycker att Tomas Torgersen hade uttalat sig väldigt klumpigt i en intervju här på Ridenews angående Testridningen att – Jeroen Dubbeldam kommer att visa upp hopphästarna lite bättre än sin ordinarie ryttare. Amen va! Tack för den du, nu är vi stackars svenska unghästutbildare inte tillräckligt bra för att visa upp våra svenska hästar ens. Du ska veta Tomas att vi är nog dom i hästbranschen som jobbar absolut hårdast för minst pengar och för minst uppmärksamhet, vi syns sällan i media, har inte en enda sponsor, vi ramlar av mer än alla andra och vi uppmärksammas ytterst sällan för vad vi gjort innan hästen blir såld och känd men det är pga av oss du kan se svenska hopphästar på din TV och äta chips och dipp och hashtagga #swb #swbsåklart

Oavsett hur det går imorgon och vad domarna tycker om mina hästar är dom precis lika bra imorgon efter klassen som dom var idag eller igår och jag känner tacksamhet att få rida i Flyinges fantastiskt fina ridhus och att dom redan fått ovärderlig rutin för framtiden då Breeders är ett väldigt fint arrangemang även om jag inte är 100% nöjd med årets regler.

Diddi, vacker som en sommardag i sin rosett

Fredag

Sara Nilsson | 28/9 - 2018

Kul att flera av mina läsare tyckte samma som mig angående mitt förra inlägg. Jag tar en för gänget och bär gärna hundhuvudet. Verkar som jag bara satte ord på det istället för att stå och prata om det på parkeringen. Jag är uppvuxen med att säga vad jag tycker och tänker, det har jag fått ifrån min kära Mamma, hon var ensamstående med två barn, yes jag har två äldre syskon och jobbade natt, hon fick kämpa på och har alltid haft skinn på näsan. Monty däremot är lite mer konservativ och uppvuxen med barnflicka och betjänter och är ofta väldigt återhållsam med sina åsikter utåt och är mera för att ”sköt dig själv”, fick såklart inte bara mammas sätt utan Montys ska vi kalla det sparsamhet har slagit igenom i mig samt hans envishet, fortfarande blir han arg på mig och skakar på huvudet när jag vänligt men bestämt säger vad jag tycker. Hade jag levt på ett annat århundrade hade jag troligtvis suttit i finkan eller fastbunden vid en påle på torget så folk kunde kasta sten på mig. Jag känner mig inte riktigt färdigskriven om Bedömningstävlingar i hoppning och det kommer komma mer om det snart. Jag har ju Breeders nästa vecka med bla två 5åringar. Är Stilhoppning dag 2 och jag känner att efter mitt förra inlägg så är mitt utgångsläge aningens sämre. Såklart kommer en full utvärdering.

Jag vaknade i morse och kände mig lite kåsen, det är nog skånska men vi kan kalla det krasslig. Som egen företagare går det inte vara sjuk. Jag har under 15års tid haft max en vecka jag inte kunnat jobba. Sist var för två år sedan, jag Elin och Julia hade varit i London för att kolla på Olympia och roade oss kungligt så jag trodde bara att nattklubben The Box tog kol på mig och jag var bakfull och fick skylla mig själv men jag hade faktiskt influensan. Innan dess var 2010 tror jag, men då dog jag nästan. Jag och min före detta kille åkte till Thailand/Malaysia i tre veckor och jag fick salmonella som spred sig ut i blodet så jag fick blodförgiftning. Jag vägrade såklart att åka till sjukhuset i Kuala Lumpur och satte mig på långflyget med 41 graders feber, någon som rest med feber? Inte ens jag var tuff. Sen svimmade jag i duschen när vi kom hem. Mamma o Monty körde in mig på sjukhuset och lämnade mig på infektionskliniken för att åka och handla och trodde dom skulle få hämta ut mig sen. Jag minns hur jag hörde dom i korridoren och att dom bara var där för att hämta mig men läkaren sa att jag var riktigt dålig och fick stanna kvar och dom inte fick träffa mig ifall det var så att jag fått någon konstig smitta, hade bara fattats det liksom. Monty gav sig såklart inte och gick på baksidan på infektionskliniken och öppnade dörren till mitt rum, då gick larmet och det blev ett väldans liv och både Monty och Mamma blev utslängda. Ovanpå allt gjorde mig kille slut med mig dag tre på semestern och vi hade 18 dagar kvar, så nej Thailand blir det nog aldrig igen, får på sin höjd bli Ronneby Brunn eller klamydiakanoten (Finlandsbåten) för min del.

 

God natt allihopa, imorn ska jag på tävling i Halmstad, beräknar att vara hemma vid midnatt, jippi

En klassisk semesterbild från London, Mimosas 09.00

Glöm inte följa mig på instagram: stallsaranilsson

 

Min risk för att få mina första haters

Sara Nilsson | 27/9 - 2018

Varje år åker vi på Semifinalen med 4åringarna. Detta är tävlingen då man ska få höra hur dålig häst man har säger alltid Monty. I år hade vi det 5åriga fölstoet Fiffi med oss e: Cabachon – Cardento – Irco Marco. En häst vi alla är väldigt förtjusta i. Hon har tävlat ungefär sex gånger i sitt liv, tre på våren och två nu på hösten efter betet plus en pay and jump vilket innebär att hon inte är speciellt imponerad av bommar längre utan hoppar avspänd och fint, hänger lite fram men har ett härligt avstamp och kompenserar frambenen genom att hoppa lite högre, är lite spänd i ryggen och hoppar inte riktigt igenom kroppen som jag sett en hel del Cabachoner kan göra, såklart då vänder hon inte alltid i bak men kniper inte och river aldrig bak heller så inget vi ens tänker på. Hon är ingen vinnare av 4års klasser men hon har mycket förmåga, lätt för sig, intresserad av sin uppgift och försiktig. Hon hoppade en fin felfri runda, var till och med en som frågade på henne på framhoppningen. Robin red henne fint på banan, kom väldigt nära på sista och där visade hon verkligen att hon inte ville riva. Kom i korsgalopp en gång och där tog Robin ner henne i trav precis som jag vill man ska göra med 4åringar istället för att vobbla omkring hela kortsidan i obalans Hon gick inte ens vidare till dag 2. Vi vet inte varför dom inte gillade henne för vi fick inte ens höra något omdöme. Vi betalade 900kr för kvalpapperet och tror 250kr för klassen och inte ens ett muntligt omdöme fick vi, det hade dom fått dag 1 på Strömsholm för min kompis Maria red där. Inte ens en liten Breedersrosett fick vi, bedrövligt. Tänk vad många småuppfödare som blivit glad för en fin rosett att sätta på sin wall of fame hemma och hade kunnat säga att deras häst hoppade en semifinal för 4åringar. Jag bryr mig såklart inte om rosetten men för 1150kr vill jag gärna ha ut något av det. Av mina bästa hästar jag har/har haft i stallet har ingen av dom gått något vidare på 4års Championatet. Cuechanna tyckte dom hoppade för långt. En långhoppande häst som ung har oftast mycket scope men kan inte hantera den än. Min vita bästis tyckte dom också hoppade långt och knep bak, Hugo kom näst sist i semifinalen när han var 4, bara en dressyrhäst kom efter mig, han var väldigt busig och svår att påverka men hoppade 1m över vilket dom tyckte såg spänt ut, eh nej, det är så han hoppar, hela tiden. Dom kunde gett mig 5,0 i ridbarhet men 9,0 för teknik och förmåga men inte i Svennebananlandet, jag fick 6,5 och typ 6,7 med honom kommer jag ihåg. Jag gillar Micke Nolin bäst som domare, han kan se vad som är bra och kan se förbi hästens eventuella avvikelser men ändå se om det är en fin häst. Jag hade velat se Christian K, Shutterfly, Big Star, Bianca, Good Luck eller någon annan topphäst som inte ser så lätt ut hur dom var som 4åringar. Alla har väl sett videon på All in som 4åring, undra vad han fått för poäng? Det absolut bästa som jag visste ev skulle hända var att förra året när Hugo var 5år kom domaren som dömde 4års och frågade om han var till salu. Jag hade väntat på den dagen och jag var såklart rapp i käften där och frågade hur det kom sig att han ville köpa/förmedla en häst han fullkomligt ratade förra året. Fick bara till svars att alla kan ju utvecklas, jo men goddag yxskaft.

Summan av kardemumman: jag är väldigt glad för att jag inte rider dressyr!

Kolla in vad gullig hon är Fiffi. Jag som knoppade, för att inte göra det så ofta är jag väldigt nöjd och blir inte förvånad om Tullstorp ringer mig och vill ha hjälp med knoppning.

Världens gulligaste Mamma har köpt nya gummistövlar till mig, går åt ett par per år, nu har vi 6 tuffa månader framför oss

Efterfest

Sara Nilsson | 24/9 - 2018

Känns på något sätt skönt att VM är över, hela förra veckan har ju kretsat till att planera så man har kunnat se de live på TV:n, och jag som inte ens är en kvällsmänniska, jag har fått kämpa och valt bort sömn och genom att äta socker sent på kvällarna har jag sett alla ryttarna minst en gång. Missade ena laghoppningen då vi var i Helsingborg och tävlade, sista rundan alltså när dom bara var 12 åt jag upp en påse polly och en påse sura S, det tycker jag nog man förtjänar någon form av medalj för faktiskt. Vad fick jag ut av detta VM? (förutom ev diabetes då) Att Sverige hade ett fantastiskt lag och att ett VM silver är grymt bra, och vilken omhoppning det blev, var nästan så hjärtat stannade där ett tag. Vad som såklart var tråkigt att se var alla ryttarna som inte var tillräckligt förberedda för ett VM. Jag förstår inte hur man kan vilja åka på ett världsmästerskap och känna att nej det här var för svårt för mig, dom måste väl ha tränare som borde stoppat många från ett fiasko? Eller är det viktigare att bara ha deltagit? Hade inte många av dom som nästan slog ihjäl sig varit gladare av att vinna en mindre klass någon annanstans? Förra året ville jag åka till Unghäst VM med min bästis, hon var 7år då. Maria Gretzer sa då att hon tyckte det skulle bli för tufft för oss just då, åkte jag? Eh nej, jag litade såklart på henne och vet att hon kan bättre än mig. Så varför bromsar inte tränarna? Jag förstår att alla kvalat dit på ett eller annat sätt men många har jag aldrig ens sett här i Europa, kanske borde dom ridit Aachen, Dublin, Hickstead eller några andra 5* tävlingar på dom största arenorna och sett hur det gått där först innan man åker på ett VM, min personliga åsikt i alla fall. Det finns ju INGET som är hemskare än att stå och vänta på sin tur att gå in på banan och känna att nej det här är alldeles för svårt för mig och jag är inte tillräckligt förberedd. På sociala medier har det klagats på att många red dåligt, jag tycker inte jag såg någon som ”dåligt” men många var helt enkelt inte tillräckligt förberedda för ett mästerskap och fattade vad det skulle innebära.

Vid medaljceremonin när dom bitar på medaljen tänker jag alltid, tänk om en tand ryker där, det hade ju varit sjukt roligt, då får man hoppas att man har en stifttand och att någon vakt/väktare har en metalldetektor och kan leta upp den.

Jag hoppas verkligen att Fredrik Jönsson får en riktig sponsor nu och satsar på OS eller att han får så fett betalt om han nu vill sälja att han köper en ny förmåga och rider OS ändå men även en villa på Maldiverna. Jag är så otroligt imponerad av honom, inte för att jag inte trodde att han skulle göra bra ifrån sig utan för att han är så cool och samma Fredde man träffar här hemma på småtävlingar i alla intervjuer. Stör mig duktigt på SVT s kommentator som fick honom att framstå som världens novis, om hon hade läst på lite mer hade hon vetat att han redan ridit mästerskap. Tänkte först skicka en arg lapp (mail) till SVT och fråga om dom inte för allas skull kan byta ut henne, men det var in the heat of the moment och man är ju ändå svensk så jag gjorde aldrig det.

I fredags var vi i Helsingborg med fyra hästar, det blev sent, var inte hemma förrän kl 12 på natten. Hästarna hoppade super, är lite besviken på underlaget och tycker dom borde införskaffa en riktigt vält eller hyra in en tumlare, dom drog bara runt underlaget med en liten harv och det var både löst och blev håligt snabbt, annars är Helsingborg en fantastiskt fin anläggning. Min vita bästis hoppade en 1,35 felfritt lätt som en plätt. Hugo gjorde en magiskt fin 1,30 felfritt, lite bus men inget mer än vanligt, 7åriga Ice hoppade en 1,35, han har inte tävlat sedan Falsterbo och hoppade fint men såklart lite ringrostig, ett ner i omhoppningen men annars super. Possan en häst som är till salu hoppade en superfin och felfri 1,30. På lördagen och söndagen var vi i Flyinge på 4års Semifinal men det skriver jag om imorgon.

Bästis redo för tävling, nej det är inte jag som köpt vita boots till henne, det är Monty, skickade iväg honom att köpa “åkboots” och hagboots en dag, han kom hem med dessa och ett par spygröna för det var halva priset på dom.

Vill ni se filmer på alla min fina hästar klicka in på Youtube, lägger alltid upp filmer från tävling där nästan varje vecka:

https://www.youtube.com/user/saransara84

Nu ska jag kolla vidare på min nya serie The Handmaids Tale, jisses så deprimerande den är, har man anlag för höstdepression är det ingen serie jag kan rekommendera, men den är väldigt bra, tung, men bra.

Vad jag gjorde i lördagskväll vid kvällsfodring? jo jag rullade upp 350kg ensilage som börjat ta värme, var sådär lagom glad för det

Min stövel gick såklart sönder på tävlingen, varför händer det aldrig när man är hemma? Men jag var inte alls arg för jag tog bara fram silvertejpet och fick lov att vara lika cool som Fredde Jönsson.

 

VM so far

Sara Nilsson | 20/9 - 2018

Jisses så glad jag är att jag inte rider ikväll, jag behöver nästan en valium bara av att titta på TV och rida ifrån soffan.

Hade jag ridit VM rundan idag som jag känner mig själv som ryttare hade det nog sett ut såhär:

Jag förutsätter att Maria Gretzer hade varit med mig och vi gått banan tillsammans.

Hon hade sagt till mig att börja med en bra galopp på ettan trots att det var ett räcke, det tror jag nog faktiskt hade gjort även om jag inte velat, har blivit mycket bättre på att sätta igång galoppen just till hinder nr 1 än jag varit innan. Tar efter Peder här som jag ofta studerar (stalkar) som alltid börjar i fel varv och gör ett byte för att sedan rida emot ettan för att vara bra igång. Maria hade sedan sagt till mig att rida lite snävt till 2:an för att spara tid, det hade jag inte gjort utan jag hade nog varit farligt nära den stackars funktionären som står en bit bort vid 2:an. Sedan hade jag tänkt rida 8 stadiga steg till muren men det hade troligtvis blivit lite långt eftersom jag hade fisit över 2:an då det är 36m. Maria hade sagt till mig att komma med stadiga steg till muren och ett lite kort sista och inte lägga handen för då hade det kunnat bli en favorit i repris från när jag ramlade av på ett spooky jokerhinder, men jag tror ändå att jag hade gjort som Maria hade sagt för jag gillar inte att ramla av. Efter det kommer trekombinationen, där hade jag eventuellt kommit med för mycket fart vilket jag gärna gör in i en trekombination, aldrig i tvåkombination med ofta i trekombination konstigt nog. Där hade Maria sagt till mig att rida in som ett vanligt enkelhinder och lita på min hästs förmåga och sedan sitta upp allt vad jag kunnat emellan istället för att ligga på magen. Efter trekombinationen är det lite kort på 6, det hade jag klarat för det är jag ganska bra på. Sen kommer hinder nr 6, lång väg dit, där skulle jag mycket väl kunna ha lite som Maria kallar det löshoppning, där jag står i lätt sits så som jag rider 4åringarna och bakbenen är på väg hem till Sverige istället för att spänna bågen och sätta spänsten inför ett kommande gigantiskt och pinnigt räcke. Vatten har jag faktiskt alltid varit bra på, enda sedan SM i Värnamo 2005  där jag och min Robin Z häst stannade ut oss och Monty var vansinnig och sa att han minsann inte skickat mig till ett SM för att stanna ut mig på vattnet, jag fick veckan efter köra själv till Värnamo för att just hoppa vatten, sedan dess rider jag oftast väldigt bra på det, fem korta efter till oxern hade jag nog också klarat. Vänstersvängen sedan till den bruna monsteroxern skulle jag mycket väl kunna få pyspunka i svängen, dvs att jag rider på innertygeln och bogen åker ut istället för att rida på ytter, fyra korta till nästa hinder, kanske igen hade jag legat på magen men ligger oftare på magen vid långa distanser, också konstigt nu när jag tänker på det. Tillbaka sväng till vindruvehindret med vatten under, där hade jag ev under hundradels sekund tänkt att ett glas vin hade jag behövt just nu, Maria hade sagt att ge lite plats eftersom det är på slutet och pinnigt, kanske hade jag kommit ihåg det, kanske inte. Sista linjen nu, trippeln, älskar trippelbarr, där hade jag blåst på fint sedan hade jag försökt hålla fram mina första tre för att sedan sätta spänst dom sista två och sitta upp samtidigt som jag bett en bön och kanske blundat för att klara kombinationen, ett hinder kvar, ev svimmar jag nu men försöker på något sätt ruska lite i bettet på sex steg, mål, I´m alive, förhoppningsvis! Jag hade klappat om min fantastiska häst och bett om ursäkt för mina misstag

Onsdag

Sara Nilsson | 18/9 - 2018

Åkte hemifrån kl 6 och var hemma 18, lång dag men strålande solsken och 24 grader gjorde allt så mycket lättare.

Vi har kommit till en av höstens höjdpunkter, nämligen hoppa in 3åringarna. Vi tänkte jobba dom nu september och oktober sen får dom vila fram till februari ungefär beroende på vädret. Hur jobbar vi 3åringarna då? Vi rider 3 dagar i veckan och tömkör en, tycker tömkörning är bra. Jag skulle inte vilja påstå att jag är någon Bo Jenå direkt och allt som oftast har jag tömmen om benen och nästan ramlar men det är väldigt kul iallafall. Alla blev inridna i våras eller höstas så lite kan dom, med lite menar jag skritt, trav och galopp runt fyrkanten i båda varv. Vi håller oss fortfarande runt fyrkanten mestadels men har börjat göra stora volter i trav, galopp är inte riktigt aktuellt ännu. Saker man tar för givet med en äldre häst så som snett igenom att man ska ut till vänster om man kommer ifrån höger är inte en självklarhet med en 3åring kan jag ju säga, dom är verkligen som barn och man måste visa dom ett par gånger först innan dom fattar vad man menar. Det som är så otroligt kul och inspirerade med just den unga hästen är hur snabbt dom ändå lär sig. Hade en som trängde inåt mitten något fruktansvärt första veckan sen fick den vila lördag och söndag och i måndags hade polletten ramlat ner och den förstod direkt vad jag menade när jag la till innerskänkeln, riktigt kul och jag slapp få kramp i vaden. Vi rider alla 3åringar utan sporrar men med dressyrpisk. Det viktigaste är att dom tänker framåt och för mig är det vikigt att dom är avspända, att lära en spänd häst något är nästintill omöjligt. Var dom har huvudet som 3åringar bryr jag mig inte alls om överhuvudtaget bara dom bär sig själva och håller sin balans, dom ska nog få gå på tygeln i sina dagar ändå. När vi hoppar in dom plockar vi nästan direkt fram ”allt vi har”, vågplank, vattenmattor, regnbågar osv. Allt görs väldigt enkelt med bara bommar på marken till en början, man går över vattenmattan, rider emellan regnbågarna osv. Första perioden har vi stödpinnar på sidorna. Jag tycker personligen det är så mycket enklare och dom blir väldigt avspända och känner sig trygga. Jag tar alltid ett mantag, det värsta som kan hända är om dom hoppar till lite flott att man kommer i bakvikt, då blir nästan alla gröngölingar rädda, jag har lärt mig det the hard way om man säger så!

Slår ett öga på Idol, jisses så bra vissa kan sjunga. Jag är ju som sagt tondöv men jag sjunger gärna, allra helst i lastbilen när jag kör och är trött. Vår lastbil är inte någon ny modell och motorljudet är brutalt högt i hytten så jag brukar ha hörlurar till Robins stora förfäran. Min Spotify skulle nog i mångas öron räknas som värdelös men jag gillar den, där är några riktiga gamla klassiker och jag brukar ha Music Quiz med Robin mot hans vilja det vet jag men han är snäll och gissar låten jag sjunger ändå, dock har han inte haft rätt en enda gång, beror nog inte på hans musikkunskap utan att det är så falskt att det är svårt att ens avgöra om det är en melodi eller en skrikande gris . En gång hade jag quiz hela vägen från Puttgarden och hem, efter vi körde av bron i Malmö var han så trött på mig att han gissade Taylor Swift på allt, även när jag sjöng Carolas fångad av en stormvind!

Vi kör underlaget varje dag, jag får tvångstankar annars, kan inte börja dagen med ett osladdat underlag det går inte

Lördag

Sara Nilsson | 15/9 - 2018

Sitter och kollar på terrängen från Tryon, alltså jag hade hellre städat bajja majjor på Sweden Rock än ridit den banan, inte nog med att hinderna är sjukt stora och läskiga, dom rider ju galet fort också. Ett hinder har vattensprinklers bredvid sig, bara tanken att hoppa det finns inte i mitt huvud, jag kommer ju inte ens förbi postlådorna vissa dagar med mina hästar. Sålde en häst till Ludwig Svennerståhl för två år sedan, han frågade om jag hade ridit någon terräng med honom, jag sa att om det räknades den gången han blev rädd för postbilen och hoppade över stengärdet så ja, men det gjorde det inte. Jag tränar med lite fälttävlansryttare nere hos Maria Gretzer, jag tycker dom är coola, håller tummarna för att alla på VM. Anna Nilsson har lovat mig att jag ska få följa med henne och hoppa någon gång ute på Gärds med en snäll stadig springare, får bli en eftermiddag känner jag så man kan ta sig en stadig en innan.

Saker jag undrar över och skulle vilja ha svar på:

  1. När dom går banan får man cykla eller köra moppe då? Banan är ju lång så jag tänker går man eller har man hjälpmedel? Man måste ju ha med gummistövlar eller är vattnet så djupt att det inte ens är lönt med gummistövlar?
  2. Hjälmöverdraget, varför passar det aldrig hjälmen samt varför har dom skärmen uppåt?
  3. Är klockorna vattentäta?

Hörde en intervju med Andrew Hoy, heter han så, fick gåshud när man beskrev sin häst, att han kände sig privilegierad att få rida en sådan häst som den han red på VM (minns inte namnet), exakt så känner jag också med mina bästa hästar, man är aldrig bättre än sin bästa häst. Har reflekterat att dom ”riktiga proffsen” alltid är dom som berömmer sina hästar mest, aldrig hör man dom klaga på sina hästar eller hitta på massa anledningar till att det varför det inte gick bra, tål att tänkas på till alla er som känner sig träffade. Jag är definitivt inga superproffs men jag har slutat lägga över skulden på mina hästar vid dåliga resultat för länge sedan. Apropå VM, är det någon som fixat slipsnål till Fredrik Jönsson? Så man slipper oroa sig för det på onsdag.

Idag var det unghästtävling i Stävie. Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo var felfri och kvalade till Elmia, sjukt fin häst. Jag red även Bob 6år e: Verdi – Cortez med 4fel i 1,20. Var höstens första inomhustävling och hinderna kom som vanligt snabbare än jag trodde, man hinner glömma bort det under utesäsongen. Oompa Loompa debuterade 1,20 med Robin, inte tokigt alls och inga dumheter inne på banan, ett gult kort delades såklart ut på framhoppningen när han blev lite istadig, men inga röda kort i alla fall vilket känns ändå helt ok. Banbyggare var Magdalena Regårdh som hade byggt väl anpassade banor för avd B klasser, hon är själv unghästutbildare så hon vet att vi hellre vill ha 25,80m in i en kombination på slutet än 25m, glada miner hela dagen och Monty var bara försvunnen en gång, såklart när vi skulle lasta om, då var han och köpte kanelsnäckor.

Mathilda och 3åriga Baloubetty e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel – Irco Mena. Mathilda är den som hjälper oss med inridningarna samt rider 3åringarna, hon är helt fantastiskt på det, orädd, lugn och med en grym balans, är väldigt tacksam att ha henne i teamet!