Julklappstips

Sara Nilsson | 9/12 - 2018

Då var sista tävlingen gjord för året. Vi var i Åstorp och vädret var tack gode gud med oss. Åstorp är en av få anläggningar som fungerar vintertid för där finns tre ridhus.

Julen står för dörren och alla ska handla julklappar för dyra pengar. Ett nytt schabrak, en ny luva, ett coolt kombinationsbett, en animokavaj eller ett par nya ridbrallor för några tusen. Jag stod på framhoppningen i helgen och hjälpte min elev Clara i 1,10 och 1,20 klassen. Jag reflekterade över hur vissa red omkring i utrustning värd säkert över 50.000kr men ingen av dom kunde ens hoppa rakt, alltså mitten till mitten.

Det kraschades, hästarna sprang på snedden och var på bogarna, bommarna flög, mamman/pappan undervisade och barnen var arga, säkert nervösa och la över alla fel på sin häst. Det höjdes och markbommarna rullades in så många hästar inte ens hade en chans att klara hindret när ryttarna inte var så pricksäkra. – Ligger det på 1,20 nu? En klassiker. Jag tänkte för mig själv för guds skull bara hon inte höjer. Jo då.

Jag har därför lite julklappstips, istället för att köpa massa nya saker önska er något av följande:

Biljett till en clinic, jag själv lär mig bäst av att se andra göra rätt och ta efter det.

Pengar till dressyrträning, det låter hårt men dagens sanning.

En ridhandbok. Hur lång tygeln ska vara för det verkar inte självklart för alla, men framförallt har många en dålig sits. Min egna sits är långt ifrån perfekt och jag tänker på den varje häst jag rider för den en är sak som alltid kan förbättras. Jag rider även minst en häst om dagen utan stigbyglar.

TR, ja ni läste rätt. Såg mycket utrusning som inte ens satt rätt.

En dag hos någon som ni vet kan bättre än er själva och som ni ser upp till. Jag väntar fortfarande på inbjudan från Grevlunda.

En kurs i mental träning, det skulle jag själv vilja ha, ja förutom ett par vantar med värme i, det har jag önskat mig.

Självbiografier av elitidrottare.

Ett gymkort eller träning med PT, nu blir det haters igen men jag ser fler och fler ryttare som borde vara i bättre skick, för din häst skull om inget annat.

En tid hos kiropraktor, hoppar din häst alltid till vänster är det kanske så att du faktiskt är sne, eller har du bara dålig position men då kan du i alla fall utesluta det första.

Varsågoda!

Igår hade vi årets julkalas med mina grymma medarbetare, jag är så tacksam för er alla, no team, no dream!

Robin och Clara var grymma på bowling, jag var sämst och kom sist, inte kul

Vi har investerat i ett larmsystem med kameror på gården, varit så mycket stölder runtomkring oss så vi tycker detta kändes tryggt.

En till häst är inriden och ägarna hade med sig en liten present vid hämtning, alltid kul med nöjda kunder, tack.

Nya arbetsskor till oss, går ett par om året ungefär.

Finns det några kvar av oss

Sara Nilsson | 27/11 - 2018

Jag börjar inlägget med en bild som symboliserar två sanna hästentusiaster, det är jag och mitt gudbarn Ketty 3år. Ketty rider på ridskola på lördagar och i helgen hade jag för första gången tid att följa med henne. Hon pratade konstant om hästar, vad dom hette, vilka borstar man skulle använda, att man skulle kratsa hovarna tills man såg vitt (ta bort leran menade hon). Hon ville krama dom, prata bäbisspråk med dom, visa mig var sadelkammaren var, tvätta bettet och var så uppe i varv och lyste som en sol efter ett varv i trav med ponnyn Exet att jag blev alldeles varm i hjärtat då hon påminner så mycket om mig själv när jag var liten. Nu är såklart bara Ketty 3år och det kan självklart ändras men jag hoppas såklart att hon kommer växa upp och ha samma kärlek till hästar som hon har nu.

För att kunna arbeta hästar på heltid måste du framförallt vara är en sann entusiast. Jag kan komma på mig själv sitta och googla omkring på kvällarna på allt ifrån hästens matsmältning till belysning i ridhus och helt plötsligt har det gått en timme. Jag vill varje dag göra allt lite bättre än igår och mina hästar går alltid först. Jag kan vara alldeles skakig av hunger kl 13 innan lunch men har jag ett hagbyte och en handbetning kvar går alltid det före mig och mina behov.

Något man sällan ser idag är just den där entusiasmen som för mig är självklar och alltid funnits där. Tjejer och killar kan komma ifrån skolor och inte alls förstå varför konvalescenthästen gärna vill ut och beta i trädgården när man har 10min över istället för att klicka på sin telefon, att man inte lägger lunchhöet i leran vid grinden utan mitt i hagen, att vattenhinkarna diskas innan man fyller på nytt vatten, tar man det sista av krafftfodret bör man fylla på tills nästa fodring osv. Ingen av praktikanterna jag haft har på något sätt varit ointelligenta utan det handlar bara om att tänka ett steg längre och sätta hästen i första hand. Jag har haft många kursettor också som på eget initiativ tex ställt sig och putsat tävlingsgrimmor, vikt och sorterat lindor/hemmatäcke, mockat en hage utan att jag ens sagt något, frågat om dom ska börja tidigare så vi hinner mocka klart innan vi åker på tävling kl7 osv. Jag behandlar alla praktikanter lika och jag är en väldigt snäll chef, jag har inte haft en enda praktikant på 15år som inte trivts men såklart de som visar entusiasm för hästen/arbetet är dom jag hjälper lite extra för framtiden.

Jag följer stallchefen på Grevlunda på Instagram och tänker ofta på ett inlägg hon la ut för något år sedan när Kajsa Björe gjorde praktik hos dom och hon filmade när Kajsa sopade och skrev att man kan döma en praktikant av hur hon sopar. Kajsa sopade snabbt som satan och lyfte på hinkar som var i vägen och sopade under dom. Det stämmer faktiskt. Antingen väljer man att sopa långsammare än en snigel och inte lyfta på saker för man är för lat för det eller sopar man som Kajsa Björe. Jag är säker på att Kajsa är en sann hästentusiast. Jag väntar såklart på en inbjudan från Jenny att praktiksera en dag med henne, då ska hon få se på en som mockar perfekt kan ni tro.

Annars då? Det är kallt. Minusgrader innebär väldigt mycket extrajobb. Vi har vattenkoppar i hagarna, det har vi inte i minusgrader så mycket tid går att bära vatten. Vi har haft otur med infektion på kastrationerna så jag sprutar väldigt mycket penicillin just nu och tvättar svullna skap, kallar mig för veterinär Nilsson. Några av hästarna vilar, andra går på halvfart och vi håller fortfarande på mycket med inridningarna. Jag har redan julpyntat, älskar allt som har med jul att göra ja förutom sill och brunkål då. Jag har även köpt julmust även fast jag har lite svårt för det sedan Lussevakan 2002 då jag hade en karatefylla på just julmust och galliano, classy.

Viktigt att kratsa hovarna

Som sagt, jag älskar jul. Pärlan har sin tomtemorgrimma och vi handbetar i trädgården, börjar bli svårt att hitta gräs nu.

Hard work

Sara Nilsson | 20/11 - 2018

Då kom den, vintern, alla er som inte bor i Skåne förstår inte hur 2 plusgrader och 12m/s nordlig vind känns. Eftersom jag redan pratar väldigt högt är vind inte fördelaktigt för mig. Ibland när jag kommer in för dagen en vanlig dag brukar mamma säga till mig att inte skrika och efter en dag ute i halv storm får man nästan ha hörselkåpor på sig när jag kommer in, till och med att chihuahuan kan bli rädd, fast hon kan ju även bli rädd för ett löv som fastnar i pälsen så hon är inte så trovärdig.

I helgen var vi i Ronneby och tävlade. Första gången jag var där och wow vilken anläggning. 25*80 ridmått och 20*60 framhoppningsridhus. Där fanns även en stor och fin utebana att värma upp på. Parkering var topp, cafeteria topp och funktionärerna var supertrevliga. Jag tror detta är en anläggning som är up and coming och jag hoppas på större tävlingar där framöver, jag kommer definitivt åka dit igen! Hästarna hoppade superfint och det blev felfritt för alla. Bob 6år e: Verdi – Cortez 1,20, börjar få styrka i sin stora kropp och vi kan snart samla på rakt spår utan det blir vingligt. Oompa Loompa var felfri 1,10 och uppförde sig i hans mått mätt fint på banan även om det blev 2-3 små tjurrus, framhoppningen gick bra förutom ett stök när han försökte springa ut. Jag var så glad att han höll nerverna i styr på banan och ännu mera glad är jag nu när han ska vila fram till januari, kommer vara som julafton varje dag tills han ska igång igen. Även om det tar emot att säga det så förtjänar han lite vila. Eftersom han 8 av 10 ridpass hittar på något lurt så blir det rätt krävande pass för honom och hans stora kropp borde rent logiskt sett vara lite sliten även om huvudet hade behövt jobba varje dag. Den nya killen i stallet Olle e: Hip Hop – Robin Z var felfri 1,20 och hoppade superfint, jag gillar verkligen honom, en liten 1,20 klass till sen får det bli 1,30. Possan hoppade en superfin och felfri 1,30 plättlätt, vilken härlig tjej hon är alltså. Possan är till salu om någon vill köpa sig en fin läromästare.

I dagarna två har vi haft hovis*2, både grymma Robin o Thomsson har varit och skott och vi har verkat unghästar och föl, vi har även vaccinerat unghästar och kastrerat fyra st samt röntgat 2åringarna. Det var varit två jobbiga dagar men med grymt team går de superbra. Jag är rätt sliten nu kan jag säga, det är alltid lite stökigt på gården när man håller på med de yngsta, blir lätt en kedjereaktion och alla flippar till slut ur oavsett ålder, blåsten hjälpte ju inte till heller direkt. Har man inte unghästar förstår man inte hur stökigt det kan bli bara av att ta ut en från flocken eller små saker som byta hage kan vara världens grej för dom yngsta.

Ett mästerverk

Davy Jones 1år e: Diarado – Cabachon – Cardento – Irco Marco blir av med manligheten

Saker som är tråkiga men måste göras, rensa brunnen för man inte varit tillräckligt noggrann inne i spolspiltan och spolat ner grus, karma kallas det

Saker som är tråkiga del 2, mocka hagar

Saker dom är tråkiga del 3, klippa hästar, vi klipper och klipper och klipper, det tar aldrig slut

Har fått över tusen följare på Instagram, wow så kul, in oh följ: stallsaranilsson

I nästa inlägg ska jag kasta mig in i praktikanthärvan

 

 

 

 

Slutspurt och unghäströntgen

Sara Nilsson | 15/11 - 2018

När vi tömkört två gånger är det dags att släppa sargen. Vi rider på en mindre del av ridhuset inhägnad med plastband. Det enda minus mitt ridhus har som är 22*63 är att det är stort när vi ska rida in, då hade ett mindre ridhus varit mer optimalt. Man får trixa lite innan dom fattar styrningen helt och ibland för att underlätta tar vi en draghäst framför, funkar alltid! När styrning fungerar ger vi oss ut i vida världen (resterande ridhuset) och rider runt fyrkanten. Vi rider alltid med pisk för att förstärka den framåtdrivande hjälpen då vi inte vill sitta och banka på dom. Galopp är sällan problem om de varit avspända med allt annat, såklart kör vi galopp i lätt sits. Klart!

Allt detta tar allt emellan 1-2 månader om inga konstigheter uppstår. Jag rekommenderar även alltid hästägaren att röntga och kolla tänderna efter inridning så man har en status på det. Jag hade en på inridning för inte så länge sedan som var en mönsterelev, hon gjorde allt rätt och hade så lätt för sig. Vi åkte och gjorde en exportröntgen och den visade att hon hade en oläkt fraktur kota bak. Fraktur tänkte jag, herregud hur kommer det sig att hon inte är halt? Det behöver dom inte alltid vara. Hon var utsatt för ett trauma som 1åring men var inte heller halt efter det så ägaren tänkte såklart inte mer på det. Men röntgen visade en fraktur och en rätt stor benbit satt precis vid gaffelbandet vid fästet. Veterinär Björn Rahm på vår hemmaklinik bedömde det som att hon till 70% skulle bli halt inom 1-2år om vi inte tog bort fragmentet då det troligtvis skulle börja skava på gaffelbandet. Vi fick remiss till Palle Brink som vi använder till att operera, han eller Göran Ryden, båda lika skickliga och hon opererades förra veckan. Tänk om vi aldrig röntgat henne? Då hade vi ev haft en häst som blivit halt och vid utredning kanske det varit för sent att ta bort fragmentet och aldrig hade kunnat bli tävlingshäst, så jag åberopar verkligen röntgen utav alla unghästar, i det stora hela är det en liten kostnad och brukar hamna på runt 4000-5000 kr inkl moms. Hon kommer bli fullt återställd och vi ser fram emot hennes framtida karriär på tävlingsbanorna

Hovböldssäsongen har även den dragit igång, stackars Robin han får komma ofta nu, vi har ju 25 hästar på gården så det bli en och annan hovböld under hösten, jag har dock blivit en jävel på våtvarmt omslag, kanske inte det snyggaste men så länge det är vått och varmt kan de kvitta.

Hovböld på en av avelsstona i lösdriften, aldrig haft en mitt i sulan, nu har jag

Fortsättning på inridningsprocessen

Sara Nilsson | 14/11 - 2018

Nu är det dags att hänga på dom, det viktigaste här är att den som ska hänga är så pass fysiskt fit att hon/han kan bära upp sin egna kroppsvikt dvs när jag kastar upp ska personen som ska hänga inte falla ner som en sten igen eller ännu värre, komma upp halvvägs för att sedan kasa ner. Kroppskontroll här är det viktigaste samt att jag som står på marken kan läsa av hästen, jag brukar kolla in så svansen inte är emellan benen eller om öronen börjar spela. Vi har alltid hästen böjd mot den som står på marken för den ska känna sig trygg och ”med oss”, inte att den känner sig ensam där ute på linan. Vi hänger både på vänster och höger sida lika mycket.

Efter vi hängt och stått stilla en till två gånger, alltså ett till två jobbpass så ger jag Mathilda stigbygeln på ett smidigt sätt och hon reser sitt överliv och vi börjar gå på en liten volt i båda varven. I detta skede har jag gärna min hand på dom, antingen på halsen om dom är spända eller på rumpan just för att känna eventuella spänningar så jag isåfall kan ”ta in den” till mig igen. Ungefär 2-3 pass kör vi skritt på volt och efter det börjar vi trava. Mathilda håller då i halsringen och jag styr med min röst och ibland med pisken. Jag gillar lära dom röstkommande enkla som skitt, trava och sakt av. Vi kör övergångar direkt mellan skritt och trav, 4-5 travsteg, skritt, 4-5 travsteg, skritt, just för att dom ska ha fokus på mig och bli lyhörda. Mathilda håller fortfarande i halsringen med benen intill och i detta skede har vi träns på fast vi har grimma under så longlerlinan fäster vi i grimman och inte i bettet. Här är det absolut viktigaste att den som sitter på ryggen inte kommer i bakvikt, det kan innebära livsfara och tro mig det blir bara ännu värre om ni försöker dra i bettet, det lärde jag mig för 15år sedan, the hard way om man säger så, satan så fort hästen sprang på linan innan den skickade av mig in i sargen!

Mathilda, alltid pigg och glad.

Efter två ridpass i trav på lina börjar vi träna styrning, det gör vi genom tömkörning, jag är verkligen inte någon Bo Jenå och allt som oftast har jag tömmarna runt om benen och ramlar nästan, trots detta tycker jag är det enklaste sättet att lära dom styrning. Vissa gillar att longlera inspänd men det är jag allergisk emot. Jag har haft hästar som fått panik och eftersom dom just är inspända kan dom bryta nacken om dom slår runt, med tömmen om dom skulle resa sig el vända och få panik är det bara att släppa. Lika lätt som hoppstammade hästar har för löshoppning lika svårt har dom för tömkörning och vise versa. Dressyrstammade hästar är oftast gudomliga att tömköra från start medans de hoppstammade är mindre begåvade.

Nu orkar jag inte mer, resten får komma i nästa blogginlägg. Det har blivit två 12h arbetsdagar i rad nu och jag blev akuttrött. Imorgon ska vi på återbesök hos Jonas Tornell. Jag hoppas Ture får en grön stämpel. Han fick en ligamentskada på Breeders 2017 som läkt fint men tagit tid. Nu hoppar vi en liten bana på 8 språng och jag hoppas vi kan tävla nästa år igen för jag saknar att ha med honom.

Sist jag var hos Jonas körde jag ner lite grejor och pajjade en del på lastbilen, Jonas gick ut och kollade vad jag åstadkommit, man skulle kunna tro att jag inte har C – körkort men det har jag. Jag kunde iallafall plantera blommor när jag kom hem för jag hade ena kjolen på lastbilen fylld med blomjord.

Jag och Patrick lagade med balsnöre, älskar balsnöre och plaststrips. Ser ni, som ny igen!

Fest

Sara Nilsson | 12/11 - 2018

Skulle ju uppdaterat bloggen i helgen men som vanligt kom det massa saker emellan, bla en liten fest, fast så himla liten var den inte med tanke på hur mycket alkohol som konsumerades. Av 45 helger har vi tävlat 36 st so far i år, helgen som gick hade vi tävlingsfritt och då passade vi på. Vi hade bärfest = frusna bär av olika slag mixat i mixer tillsammans med rom, is och lite socker. När vi åkte in till stan för att gå på lokal hade vi druckit upp över två liter rom, egentligen inget att skryta om men kul hade vi. Synd bara att man aldrig lär sig att alkohol efter kl 12 när man är över 30 är bara vansinnigt. Vi var även på nattklubb där vi höjde medelåldern rejält men det kan vi lätt bjuda på. Efter lite dåliga drinkar och dans var vi kl 2 rätt nöjda och åkte hem, sist jag var ute på krogen var julfesten förra året och jag känner mig rätt nöjd med nattklubb nu på ett tag framöver. Jag dansar sällan och står mest i baren så för mig är det inte fördelaktigt med nattklubb med tanke på hur bakfull jag kan bli. Jag är sjukt stolt över mig själv att jag inte beställde in någon Fernet, det kan jag göra om jag är i riktig storform och det är alltid kvällens sämsta beslut, dock fick som vanligt DJ:n lite att stå i när jag för ungefär 20 gången på en timme önskade Pet Shop Boys/ U were always on my mind, sista gången sa han till mig att om jag inte slutade skulle han ringa efter vakten. Såklart fick man betala priset igår och jag funderade under ett par timmar på morgonen vem jag skulle kunna ringa som skulle kunde komma och sätta in dropp på mig. Precis som alla andra gånger försvinner baksmällan och man känner sig lite tuffare där runt 17 på kvällen igen, jag ber om ursäkt till er som på ett eller annat sätt försökte nå mig igår, jag hade fullt upp med att andas och överleva dagen. Hästarna fick såklart vila och jag hade mutat Vickie med en extra ledig dag om hon tog stallet själv på söndagen, ska man ta måste man ge, att vara själv men 25 hästar är sådär men det går någon gång ibland.

Idag är jag med i matchen igen, måndag innebär spånkörning, undra hur många spånkärror jag kör i veckan. Jag hade önskat mig spånpellets igen men Monty tycker det blir alldeles för dyrt så man blir fullkomligt utsliten istället.

Imorgon då kommer minsann fortsättningen på hur vi rider in, håll ut!

Grym laguppställning, Lilla Amanda, stora Amanda får man inte skriva så vi skriver Amanda Ericsson istället, Ylva, Mattias, jag och Elin. Den enda bilden som togs på hela kvällen, dessutom lite fyllesuddig, då vet man att man haft en rolig fest när ingen håller på med sina telefoner.

Dom första stegen till att bli tävlingshäst

Sara Nilsson | 8/11 - 2018

När unghästarna kommer till inridning hos oss brukar det ta allt emellan 3-10 dagar innan dom fattat att dom faktiskt ska bo mig ett tag framöver. Förra veckan kom två st nya hästar, en unghäst och en 10åring. Orlando e: Hip Hop – Robin Z släpptes ut och gick direkt till sitt morgonhö i hagen och stod och mumsade, unghästen i hagen bredvid sprang omkring som en yr höna och rörde inte sitt hö på tre dagar, ibland kan jag bara stå och titta på dom och tänka hur orkar du. Efter ytterligare några dagar kom den helt plötsligt på att hö på morgonen är faktiskt ganska gott ändå. De två första dagarna gör vi inte så mycket med dom mera än att ta ut och in, dom måste få tid till att acklimatisera sig och komma in i våra in/utsläpp/fodringsrutiner. Jag fodrar strax efter 6 på morgonen och vi brukar vilja få ut unghästarna ASAP efter det, nu denna årstid så fort det ljusnar, det blir lätt upprymd stämning annars. Att ge hö inne i stallet på morgonen i unghäststallet är inte aktuellt utan dom ska efter dom käkat upp sin morgonkrafft ut till varje pris, lägger man in hö på morgonen är det till 90% nertrampat 15min efter fodring vilket är waste of money och sjukt jobbigt att mocka nedtrampad/nedbajsat ensilage som gärna tvinnat ihopa sig med all spån.

Efter några dagar börjar vi med att ta upp dom i stora stallet där en håller den på gången och en borstar, binder aldrig upp första veckan. Vi borstar och sätter på en kapson, älskar kapson! Den har jag till allt, sätter inte bett i munnen förrän senare och jag är inte överförtjust i kedja. Kapson is the shit. Man kan lätt hålla om tåget skulle gå utan att skada dom, såklart sätter vi den över grimman, allt för att slippa att bli stångad, det blir man ganska ofta av unghästhuvud för hör de något så vänder dom och tittar och allt som oftast man sitt egna huvud i vägen.

Sen går vi ner i ridhuset och dom får bekanta sig med miljön där, vissa bryr sig inte medans andra tycker det är sjukt konstigt. Innan vi börjar lära dom att longlera gör vi lite enkla horsemanshipövningar jag lärt mig av Eamon och Oleg. Jag tränar på att stanna dom, rygga, flytta sig runt mig både i höger och vänster varv där jag ganska vänligt men bestämt ber dom att flytta undan bakdelen samtidigt som jag ger ett ganska hårt tryck från min hand vid skänkelläget, på så sätt lär dom sig ganska snabbt att skänkeln inte är något farligt utan framåtdrivande. Jag gillar att vara nära hästen, nästan så jag tränger mig på deras personal space, är dom rädda tränger jag mig på ännu mera för att dom ska förstå att jag inte alls är farlig, beröring är för mig väldigt viktig och håller man alltid en hand på dom i arbetet känner man om dom är spända eller inte och framförallt när dom spänner av.

Longlering är ibland dödens jobb, särskilt om dom vänder. Jag brukar säga att finns det ett jobb i helvetet kan det mycket väl vara att lära en unghäst att longlera, gänga upp broddhål eller klippa häst. Jag tar alltid hjälp dom första gångerna, en står i mitten och en går bakom med en långpisk och ser till att dom fattar att dom ska gå framåt på en cirkel och tro mig dom fattar oftast INGENTING i början, såklart börjar vi på en liten volt. Vi brukar göra en liten inhängnad i ridhuset med plastband just för att slippa att dom vänder, hade så gärna velat ha en riktig roundpen. I år har vi so far inte haft någon ännu som varit svår, gud hör bön! Man märker snabbt om dom är “med dig” dvs när man saktar av dom till skritt att dom vänder in huvudet litegrann inte vända helt men att dom lyssnar på dig och väntar på nästa kommando, dom första gångerna har dom gärna huvudet utåtställt och är inte med en för fem öre. Vi skrittar och travar mest på lina, sällan galopp, det har dom ändå inte balans för.

Efter longlering kommer sadling, fortfarande har vi kapson på. Sadling är det sällan problem med, någon kan ibland tycka det är lite läskigt men annars brukar det vara en ganska lugn historia. Vi använder oss av min gamla ringräv till sadel, en Kieffer Donau, den har ullstoppad och har en bra passform för att vara en förstasadel, inte förrän dom är 3år och inhoppade har dom kvalificerat sig för Butetsadeln, när dom sen är 4år får dom ha Bruna Delgrangesadeln, man måste förtjäna saker här i livet och jag har haft unghästar som brutit bommar och förstört vad jag ska. Jag kör även med luddgjord.

Efter longlering med sadel går jag bredvid dom och har min arm över sadeln på både vänster och höger sida och i båda varv. Vi försöker att göra lika mycket saker på höger sida som på vänster sida. Har man en bakskygg häst kan jag säga att det är till 99% är det värst när den får syn på dig på höger sida, därför gör vi lika mycket i höger som vänster just in case.

För att inlägget in ska bli alldels för långt kommer fortsättning följer imorgon så håll utkik!

Olga 2år e: Orlando – Cervin Z – Quito de Baussy, hur gullig är hon inte då
Majlis redo för en arbetsdag, såklart har även hon arbetskläder

Inridningssäsong

Sara Nilsson | 3/11 - 2018

Vi rider in mellan 10-15 hästar/år. Ett enkelt jobb om dom är snälla och riskfullt och på tok för billigt om dom är dumma. En normalt hanterad 2-3åring som inte har något fuffens för sig tar en månad till sex veckor att rida in. Då kan den skritt, trav och galopp på fyrkanten, stor volt i trav och snett igenom på ett avspänt sätt.

En av inridningshästarna, Ellie 2år e: Diero Lux – Cathageno, så himla duktig so far.

Det finns olika typer av hästar som kommer:

  1. Hästen som kommer direkt från lösdrift och knappt är ledd och aldrig hanterad.
  2. Hästen som är bortskämd och ouppfostrad och därav kan bli farlig. Med bortskämd och ouppfostrad menar jag att den går över en, bits, skrapar i box/på gången, kan inte stå still (otålig), sparkar när det inte passar, kan inte vänta på sin tur osv.
  3. En normalhanterad unghäst, dvs den kan stå uppbunden, är verkad, går fint i grimskaft, med fint menar jag att man varken behöver dra den efter sig, hänga bakom den eller att den går över en, väntar på sin tur vid in/utsläpp, går att borsta/kratsa hovar och varken bits eller sparkas, den respekterar ledaren helt enkelt.

Såklart förstår ni att jag föredrar nr 3 men hos mig får de vara vilken av typerna dom vill, det spelar mig absolut ingen roll bara ägaren till hästen säger som det är vid lämning. Det hjälper varken hästen, mig eller min personal att inte säga att en gång slog den faktiskt runt på gången när den fick panik i linorna, jag hängde på den men den skicka av mig, den har tvångat när man spänt gjorden, den kosparkar vid hovkratsning osv. Vet jag bara om vad om hänt/inte hänt kan jag utifrån det jobba med hästen. Har ingen sagt till mig att den tvångar på gången och slagit runt sadlar kanske även jag den på gången så det händer igen, vet jag om det sadlar jag såklart den i boxen till en början.

En till inridningskille, Lillebror 2år e: Conthinder (Conthargos) – Al Cantino – Tabac – Lansiär, idag satt jag på honom för första gången, en väldigt fin häst som är till salu.

Jag har hellre häst nr 1 än häst nr 2, lätt! Häst nr 1 är oftast de hästarna jag fastnar mest för, Vita var en sådan och jag har själv köpt två till efter henne som varit häst nr 1 när dom kom. Häst nr 1 är lättast att forma. Har man skapat ett förtroende med häst nr 1 är den helt fantastisk. Det är oftast den som blir mest lyhörd och väntar på en uppgift från ledaren att lösa hela tiden, I like!

Sen finns det roliga ägare som ringar och säger att dom har en häst dom vill lämna på inridning men den är fruktansvärt bortskämd och har mer eller mindre gjort som den velat hela sitt liv och det är därför dom lämnar bort den, för att få lite distans till den och få bukt på ouppfostran. Perfekta kunder kallas det! Perfekta kunder är även dom som säger att jag har inte haft tid att hantera min häst och nu får jag betala priset för det genom att lämna bort en häst som mer eller mindre är en vildhäst och det kommer kosta mig massa extra pengar.

Något jag inte förstår är hur vissa kan tycka 8000kr plus moms är mycket pengar för en inridning i ett proffsstall utan hellre gör det själva eller tar ett billigare alternativ och få ett sämre jobb/misslyckat jobb. Jag har aldrig misslyckats men har haft två st på 15år som jag känt att jag inte reder ut. Då är jag alltid ärlig och uppriktig mot ägaren och säger att detta klarar jag inte av och jag vill varken för hästens eller min skull riskera att misslyckas, för vissa hästar får man helt enkelt inte misslyckas med. Jag brukar då rekommendera Eamon Hickey eller Oleg Stefanov, grymma båda två på hästar med problematik och ingen av dom behöver en närmare presentation. Tyvärr är det också så att dom två jag inte rett ut har varit hästar från kategori 2 plus att ägaren misslyckats, brukar vara vid uppsittning problemen finns. Nu spårade det lite iväg här och blev lite oorganiserat, det klarar egentligen inte min släng av aspergers av men jag kör en liten metafor också (tankeverksamheten är som bäst efter ett glas rött) :

Jag har hund, en chihuahua. Jag tycker själv att jag kan en hel del om hundar. Jag läser hundtidningar, kör lite agility i trädgården, jag spårar lite med den på hobbynivå, jag umgås med andra chihuahuaägare, jag för protokoll vid utställningar och jag är guldmedlem i chihuahuaklubben där jag även sitter med i styrelsen. Jag tar en kull valpar, ut kommer några fina små sötnosar. Både Mamman och Pappan har fin stamtavla och jag vill ställa ut dom på valpvisningen men har aldrig gjort det innan. Jag kan ingenting om utställning av hund och såklart tar jag då hjälp av en som kan det för att få bästa resultat. Jag vill ju inte riskera att mina hundar börjar springa omkring och dinga sig där inne i ringen eller ännu värre vill leka med alla andra hundar för att sedan sätta sig och klia på halsbandet när det är dags för att ställa upp dom framför domaren.

Varför är det så annorlunda när det kommer till inridning/utbildning av hästar? Jag är inte dum och förstår att de flesta gånger handlar det om ekonomi men kan man inte själv rida in/utbilda hästen på ett bra sätt eller har råd att ha den i träning så tycker jag personligen att man borde tänkt sig för innan man skaffade sig en unghäst eller börjar med hästuppfödning. Det finns så otroligt många fina unghästar jag sett genom åren men som aldrig fått en ärlig chans pga av dålig utbildning och sen när dom blir lite äldre är det för sent, då har dom antingen börjat hoppa dåligt eller vill inte hoppa alls, waste of talent och pengar enligt mig.

 

Nästa inlägg blir hur vi börjar jobba de olika typerna när dom kommer för inridning.

Mys på lösdriften i fantastiskt väder

Hingstämne?

Sara Nilsson | 31/10 - 2018

Vi har en 2års hingst e: Kannan – Cardento – Quidam de Revel – Irco Mena. Mamman har hoppat 1,40 och var en magisk häst som tyvärr skadade sig och nu ännu mera tyvärr har avlidit. Även Mormorn har hppat 1,40. Jag hoppas såklart att han blir lika bra som det ser ut på papperet men det är en lång väg att vandra. Vi har löshoppat honom tre gånger och det jag ser gillar jag. Han är snabb från backen, starkt avstamp, scopey, vacker, älskar att hoppa, tuff, försiktig och det lilla jag kan om gångarter ser det helt ok ut men skulle säkert kunna vara sämre än ok. Min kompetens att bedöma gångarter är obefintlig, men han rör sig i alla fall något bättre både än en Cardento avkomma och en Robin Z avkomma det ser jag. Han är korrekt i ben och jag tycker hans typ är jättefin, såklart är jag partisk eftersom jag både är uppfödare/ägare. I dagsläget är Chili con Kannan, jag vet hur gulligt namn är det inte då? 1,60 hög, född i juni så borde bli runt 1,65 som fullvuxen. Jag är lite sugen på att visa honom på rådgivande i november.

MEN

Jag är också realist!

Vi säger att dom skulle gilla honom på Rådgivande och rekommendera att visa honom på rådgivande nästa år igen, ska jag då stå en 2års hingst ett helt år, jo det får jag ju då, bara tanken får mig att rysa. Jag ser redan problemen framför mig. Jag måste sätta upp hingstväggar i stallet, flytta runt stona, bygga hingsthage, nej det räcker inte med mitt och Robins hemmabygge med slanor tunnare än ett Kexchokladpapper vi gjorde förra sommaren till Oompa Loompa då han hoppade över vanliga staket. Det måste vara rejäla höga staket med eltråd innanför. Stackaren kommer aldrig kunna gå på bete med sina vänner igen utan hans utevistelse kommer vara i en lite större grusruta for life. Vi säger att han skulle bli godkänd då, då har vi 4års säsongen framför oss, skjut mig. Robin går du och longlerar Chili lite där borta i hörnan på framridningen utan staket? Nej just ja det är en hingst det går inte. Känslan att man ALDRIG får lov att varken tappa den eller ramla av gör mig också lite skärrad, skulle inte förvåna mig om han har sadeltvång.

Jag kan ytterst lite om hingstcirkusen. Jag har så många frågor! Det måste väl ändå vara mer jobb än det genererar pengar så vidare man inte har flera? Hur många ston måste hingsten ha för det ska gå ihopa, bli över och värt jobbet? Långt bak i mitt huvud minns jag någon sagt till mig att man minst ska ha 20 ston om året för det ska gå ihop? Vad kostar det att ha den på station? Marknadsföring? Hur ofta tappas dom? Färsk semin eller fryser man in också? Var finns seminen? Antar att man inte har den i sin egna frys bredvid Billys Pan pizza. Jag vill jättegärna att ni som kan kommenterar och hjälper mig med alla dessa frågor för jag en en riktig novis i detta ämne.

Jag kan verkligen inte i min vildaste fantasi förstå varför man hellre vill ha en bråkig hingst som inte är godkänt eller har två ston om året än en snäll valack. Många uppfödares dröm är att ha en godkänd hingst men så har det aldrig varit för mig. Varför jag ens funderar på saken är för hans fantastiska stam, jag hade inte heller funderat på det om jag tyckte han hoppade normalt.

Vet inte hur många gånger jag svurit för mig själv när jag varit på tävling och bara för man har en hingst ska man särbehandlas. – Ursäkta kan du akta dig? Jag har en hingst. Ja det skiter väl jag i. Kan du inte gå förbi mig trots 5m mellanrum kanske du inte ska ha den som hingst, el? Har även sett dom som måste ha ström med sig till boxarna när det är meeting samt ett par gånger när en hingst kommit lös, fatta paniken på tävlingsplatsen, då kan det väl ändå inte vara värt det. Det är absolut lika mycket mitt ansvar att visa aktsamhet men jag vet inte hur många gånger jag varit på årets första utetävling i strålande aprilsol och någon har suttit på en unghingst som varit yster (ouppfostrad) och både jag och resten av framhoppningen har fått styras av den som sitter på unghingsten. Jag skäms ju ögonen ur mig varenda gång Oompa Loopma beter sig hemskt på framhoppningen, det räcker för mina nerver men han är iallafall valack och kommer han lös lär han inte hoppa på någon utan han lär springa till lastbilen fortare än någon hinner blinka arbetsskygg som han är.

Jag drar verkligen inte alla över en kam, det finns väldigt många väluppfostrade hingstar, dom flesta skulle jag vilja säga och oftast är det ju faktiskt så att det är den som hanterar hingsten det är fel det får man inte glömma, precis som med aggressiva hundar, det är sällsynt att det faktiskt är hunden det är fel på utan hundägaren.

Summan av kardemmman, jag tror jag överlåter hingsteriet till proffsen som verkligen kan de, även fast jag hållit på med detta nu ett tag känner jag att hingstar aldrig kommer bli min grej.

Nej som det ser ut nu ryker nog bollarna Chili, jag är hemskt ledsen men du kommer aldrig få veta vad du gått miste om, istället får du ett liv med massa bus i hagen med dina vänner och det är inte så illa pinkat det heller!

Vill ni se honom löshoppa gå in på min instagram: stallsaranilsson

Vi har fått några härliga höstdagar, Monty och Isac har precis satt in en ny bal på ena lösdriften.

Alla unghästar än nu inne från betet, lika skönt det är att släppa ut dom på bete på våren lika skönt är det att ha dom inne på lösdriften på hösten, nybäddat och mysigt.

Inridningssäsongen är i full gång, här är grymma Mathilda med Tesla S 2år e: Diarado – Camaro M, uppf/ägare: Kerstin Steensland. Tesla är inriden och klar, superfin häst.

Vill ni ha er häst inriden eller i träning har vi plats i stallet, maila: sara@stallsaranilsson.se om ni är intresserade.

Söndagsfunderingar

Sara Nilsson | 28/10 - 2018

Allt handlar nu för tiden om marknadsföring av sig själva. Jag tycker själv jag är väldigt duktig på det på sociala medier. Som egen företagare i en bransch med mycket konkurrens måste man visa sin nisch. Jag har arbetat som egen företagare sedan jag tog studenten. Mycket av det jag visar på sociala medier ja förutom alla dumma konstiga grejor är ren marknadsföring för mitt företag som jag är väldigt stolt över. Jag började med att rida in massa galningar, tävla gamla fullblod osv. Efter 15år står jag nu med fantastiskt fina hästar i stallet med grymma pålitliga hästägare och att det blivit så är endast pga hårt arbete och att jag har en öppen och ärlig kommunikation om varje häst. Jag är väldigt noga med att alla mina hästägare behandlas lika, alla hästar tävlas lika mycket, får lika mycket omnämnande i sociala medier och jag favoriserar ingen (ja förutom min Vita bästis då, men de vet redan alla) . Såklart genom åren har man haft någon galen hästägare som inte varit riktigt klok men annars är jag väldigt besparad ifrån det, vi kan kalla det är jag är människokännare, skämt åsido, fast egentligen inte.

Något jag dock ofta förundras över på sociala medier är vissa statusuppdateringar, jag har personligen lite svårt för:

”Varför skulle detta hända mig? Blir så jäkla ledsen”

”Äntligen! Så sjukt glad, detta har jag väntat på”

”Snart händer det grejor, sååååå förväntansfull”

Kommentarerna på dessa blir ofta – Men vad har hänt gumman? – Styrkekramar. En massa hjärtan. – Grattis. – Wow vad kul, vad har hänt? Men kom igen, skriv ut vad som hänt för det enda du vill är att folka ska fråga. Har man sagt A får man säga B annars skriv inget alls.

”Mangochutney från scratch och hemmagjort surdegsbröd” (med bild till) . Blir trött bara att se dessa bilder, vi vet redan att du är Fröken Duktig sen innan då din Facebook endast består av husfrubilder, vi bryr oss inte heller om att du storstädat, bakat ekologiska kanelbullar eller köpt en ny dammsugare.

Folk som delar minnen. Har man bröllopsdag, varit med på OS, träffat Bruce Springsteen, vunnit något riktigt stort ok fine dela på, men ingen bryr sig om när ditt barn/djur lekte i höstlöven för 3år sedan, ingen mer än dig själv kan relatera till det ändå, kolla på bilden själv, det räcker. Många tjejer delar också ett minne om dom får upp en riktigt snygg bild på sig själva, got ya, jag är smart jag fattar, men det är grymt, dela på, mer girlpower på sociala medier.

Bild från sjukhus, gärna på armen man har dropp i och med texten ” Det blir inte alltid som man tänkt sig”. Offerkofta AB. Respektlöst mot folk som faktiskt är riktigt sjuka i livshotande sjukdomar och det enda dom vill är att slippa sjukhus.

Folk som förskönar något:

”Fantastisk häst, bara lite rutin som saknas sen blir vi farliga” (film utan ljud på häst som hoppar hinder nr 1-3 och är i alla) Fast nej, din häst stod i hörnet och var istadig jag såg det, sen missade två distanser och höll på att ramla av. Skriv som det är istället, det är coolare.

”Underbar dag med familjen på Österlen” (barnbild) Nope, jag såg er på Cafe´Annorlunda, då sprang ditt ena barn omkring halvnaken och tog andra gästers kakor, din man var mer än salongsberusad och klockan var bara 15,00 och ditt andra barn skrek så högt att du var tvungen att gå ut.

Statusuppdatering söndag: ”Måndagsångest” (bild på seriefigur som kräker), byt jobb!

Långa historier: ”Idag skulle jag fodra, då var fodret slut och jag fick fylla på. Sedan skulle jag mocka, då började det regna och jag hade ingen regnkappa. Efter det blev det långfrukost med min vän som är och hälsar på. Vi red sedan ut i det fina vädret och då såg vi en älg, hästarna blev rädda men det gick bra, bla bla bla bla” Jobbigt med för långa inlägg om ointressanta saker.

Särskrivningar. ”Har köpt ny hund mat, Knut blev super glad, ikväll ska jag äta kokos toppar och skum tomtar”, blev helt nervös bara av att skriva det.

” Så himla glad för min häst idag var vi i skogen och red den uppförde sig fint ikväll blir det chips och dip gött” Ja ni fattar nog denna själva.

“Då var man färdigtränad för idag” Bild på rundan man sprungit. Tycker det är coolt med folk som försöker gå ner i vikt/komma i form som tränar och lägger ut för där vet man att dom verkligen kämpat för att tex springa dom när 2km, men att lägga ut att varje gång att man sprungit 4km är endast för man ska verka bror duktig, gärna kl 23 på kvällen också efter dom nattat ungar och storhandlat vilket dom såklart också skriver.

”Stoppa tiden” ( gammal barnbild)

Suddiga och dåliga bilder, gärna på häst som hoppar

Semesterbilder flera gånger om dagen, lägg ner telefonen du är på semester.

Slow motion filmer på allt, värst är nog på häst som löshoppar.

Filmer utan ljud eller tillagd musik.

Bild när man kör bil, olagligt och bara idioti.

Folk som lägger upp film/bild när dom rider utan hjälm, puckon.

Bilder som tagits av fotografer där vattenstämpeln är kvar. Det måste man ju fatta själv att det inte är ok, el?

Värst av allt, folk som tar bilder på begravningar och lägger ut. Fruktansvärt respektlöst. Sätter mig in tanken när man går fram och tar farväl och ska lägga en blomma på kistan och sen tar upp sin mobil för att knäppa av ett kort, nej tack, not classy.

 

Nu till statusuppdateringar jag gillar:

Roliga bilder/filmer, folk som bjuder på sig själva.

Fina vackra bilder

När något stort hänt i ens liv, allt ifrån att våga ta det där steget i livet man inte vågat innan till att göra något man verkligen är stolt över, en tävlingsrunda, man satte något på träningen som inte funkat innan, sprang 1mil för första gången, det kan vara vad som helst.

Nu ska jag kolla på Hem till Gården på playen. O yes I love Emmerdale, följt det i över 10år, så otroligt mycket som händer i den lilla byn, det bästa är såklart att man kan missa en hel veckas avsnitt men ändå har inget hänt i stort sett.

Jag har ju inga barn så jag kör en på Belles Rocket e: Calido´s Son – Balou du Rouet – Cardento – Maraton, mamman är helsyskon med Bianca. “Dom växer upp så snabbt”

Trevlig kväll!