Jag anser mig själv som en hobby eller amatöruppfödare, kalla det vad ni vill. Vi har sedan jag var barn fått allt emellan 1-4 föl/år. Vi avlar på fina ston med bra stam och med egna meriter, sen blir inte alltid det bra ändå, tro mig. Men förutsättningarna finns där och vi tar ofta hjälp med att välja hingstar av dom som kan mer än oss. Vi har fött upp en hel del Svårklasshästar och hästar som aktivt tävlat upp till 1,40 men även några som varit 100% talanglösa som hopphästar och vi har även någon som fått sin arbetsplats på en ridskola.

När man seminerat och fått sitt sto konstaterat dräktigt är det glatt humör, man väntar spänt 11 månader men när det närmar sig fölning ångrar jag alltid mig, jag får helt enkelt kalla fötter och börjar stirra omkring. Jag vet att ofta går allt bra men de senaste åren har vi haft lite otur med felläge och för tre år sedan hade vi ett felläge som kostade oss både sto och föl, något som jag inte önskar någon. Som tur var hade jag personal som tog över min position som barnmorska/veterinärassistent det året och var mer mentalt stabil än mig då jag fick åka ifrån gården för ett nervöst sammanbrott. Att se ett djur lida och vara helt hjälplös är det värsta jag vet, särskilt när man själv av egoistiska skäl satt den i situationen genom att man vill ha ett föl.

Hur som helst. Stoet hade gått över två veckor och jag har bott hos mina föräldrar på gården i tre veckor, bara det är ju en påfrestning i sig. På en liten madrass har jag legat i TV rummet där jag allt som oftast fått dela den med mammas o pappas 50kg stora Rottweiler Majlis som helst vill ha hela madrassen för sig själv och inte sovit mer än två timmar i sträck, för varannan timme har mamma kollat kameran och jag varannan. Jag frågade om jag inte kunde ta mitt gamla flickrum men där sover tydligen Pappa ibland för han snarkar, nej men ok jag tar madrassen då, tur jag har en bra kiropraktor.

Jag vet hur en normal fölning går till då jag sett det så många gånger men när det blir skarpt läge har jag helt plötsligt glömt bort allt jag vet att jag kan, tror det kallas panikångestattack. Jag såg i alla fall blåsan och stoet la sig men efter 10 min av starka krystningar så förstod jag att det var fel. Ringde grannen Åsa som är en jätteduktig hästbarnmorska och såklart även veterinärerna Marc och Camilla på Viby Horse Vet som tack gode gud bara bor 2km fågelvägen från oss. Han var på plats 7min senare, då hade jag såklart redan ringt och frågat var han tog vägen för det kändes som flera timmar. Marc var grym och jag var hysterisk. Jag frågade om jag kunde göra något, då sa han bara att jag kunde gå ut från boxen och låta honom göra sitt arbete, yes sa jag det fixar jag, gillar när jag får raka besked. Fick i alla fall hjälpa till att dra sedan när han vänt den rätt, jag är jävligt imponerad måste jag säga, helt sjukt att man bara kan in där med händerna och ”vända och vrida ” . Var väl egentligen inte megafelläge, den låg med huvudet upp så tror, observera tror han fick in via ändtarmen och tryckte ner honom. Ut kom ”Kenneth” e: Diarado – Cardento, en stor och fin unge. När han kom ut tittade han bara på oss och tänkte säkert, lugna ner er jag är här nu! Han reste sig ganska fort, diade och bajsade. Mammahäst Cegra var ganska tagen men ok. Slutet gott allting gott, svar nej!

Marcs fru Camilla som också är en grym veterinär kom ut dagen efter och skulle spola hennes livmoder och såklart hade hon fått en inflammation och jag som har svårt att se blod skulle assistera, var nästan så jag svimmade men jag höll ihop. Hon hade nästan 40 graders feber men fölet var sprallig, nyfiken och pigg, han åt heeeeela tiden och kändes som en stark fölunge. Men vi bestämde ändå att vi skulle spola igen dagen efter och satte stoet på antibiotika. På morgonen dagen efter tog vi ut dom en runda. Fölet kändes lite tagen och dämpad för att vara nyfödd men tänkte att stoet medicineras ju så såklart kan dom bli lite dämpade då. Vi åkte till Grevlunda för att hoppa lite unghästar och jag bad min personal att hålla koll på dom under dagen. Vi var väl borta 4h kanske, när vi var en kvart hemifrån så ringer Mathilda och säger att Kenneth inte reser sig, är lealös och nästan livlös. Amen varför inte! Ringer veterinären som kom på en kvart, tar ut stoet för att försöka få liv i ungen, ett steg utanför boxen märker vi att hon har fått förlossningsfång. Efterbörden kom nästan direkt men en inflammation i livmodern kan ge fång ändå, great! Kenneth kommer efter lite hjälp upp och vi inväntar veterinären ute på gräsmattan. Kenneth är pigg men dämpad. Veterinären kollar honom och då är hans slemhinnor i ögonen och munnen helt gula. Hon är nästan säker på att det är Neontal isoerythrolysis. Googla på det om ni vill för jag hade aldrig någonsin hört talas om det, men det är som gulsot på barn, typ. Fritt översatt av vad jag fått förklarat och läst mig till, är det någon veterinär som läser detta så får ni ha överseende att detta definitivt inte stämmer till 100%. Men ungefär såhär:

Vid en fölning, troligtvis inte denna har stoet fått i sig ett främmande blod i sig då från fölet via moderkakan och bildat antikroppar emot detta främmande blod dvs har fölet ärvt hingstens blodgrupp som mammahäst bildat antikroppar emot och det gör att råmjölken är förgiftad för detta föl som troligvis är RH positiv och stoet är RH negativ, fattar ni? Jag fattar inte ens själv de, måste ha missat den lektionen i skolan. Men oavsett blev han sjukt dålig snabbt så det var bara att köra till Helsingborg. Där har han fått blodtransfusion från en annan häst med sin blodgrupp för att få ”nya” röda blodkroppar och för att bli bättre, tydligen tar det upp till 120 dagar att skapa sig nya själv men nu har han fått hjälp. Det slutar såklart inte här utan hans levervärde blev skyhögt och igår kväll fick han även blodplasma. Idag fick jag dock ett positivt samtal att läget verkar vara under kontroll och vi förhoppningsvis kan hämta på torsdag. Vill vi seminera om vilket jag inte hade tänkt då mina nerver behöver paus så måste vi antingen se till att fölet inte diar råmjölken eller ta reda på hingstens blodgrupp även stoets, så dom matchar, annars har vi samma problem nästa gång.

Jag är väldigt tacksam att vi har så nära till ett akutsjukhus som vi har och nu jag duktigt bränt årets semesterkassa, men som världsläget är nu ser det inte ut som det inte blir någon utlandssemester ändå!

Summan av kardemumman, jag känner att jag behöver ett år paus nu när det kommer till fölningar, jag ska inte heller jinxa och berätta för er om vi ska få fler föl eller inte, och jag har lärt mig att inte fira i förskott och ska inte heller vara så snabb med babylyckan på sociala medier heller, inte förrän tidigast en vecka efter födsel, kanske jag till och med ska vänta tills dom är 3år!

Välkommen till oss Kenneth 3år e: Diarado – Cardento, allt har gått bra och han mår utmärkt, han är även röntgad, inriden och kastrerad! #homebred

Glöm inte följa oss på instagram: stallsaranilsson

Som barn fick jag lära sig att vara modig och inte visa sårbarhet. Fick man stryk i skolan skulle man inte visa att man var ledsen utan man skulle vara modig och inte visa sin sårbarhet för då skulle det hända igen. Nu som vuxen har jag lärt mig att för att vara modig måste man visa sin sårbarhet. Min blogg är väldigt populär på Ridenews, det är ett faktum och jag tror att det just är för att jag genom mitt mod vågar visa mig sårbar. Allt jag skriver om är saker som antingen har hänt mig eller hur mina tankar går kring olika saker. Jag har aldrig dragit in någon annan än mig själv i mina inlägg, aldrig namngett någon utan det är mina åsikter som jag dessutom väljer att stå upp för till 100%. Många gånger, nästan oftast får jag medhåll och dunk i ryggen – Härligt Sara du skriver saker som vi andra inte vågar ta upp offentligt och vi tycker samma som dig men får även hatmail och folk som öppet kommenterar att jag är en narcissist.

Jag har valt att blogga och i och med det kasta mig själv till vargarna, då tänker många säkert på meningen man hörde allt som oftast som barn att – Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Absolut, jag är uppvuxen med konstruktiv kritik och det gör mig glad men det är skillnad på det och att vara elak. Jag började aldrig blogga för att jag ville höra hur duktig och bra jag är utan jag valde att blogga för att jag ville dela med mig av mina erfarenheter och tankar om saker som andra inte är tillräckligt modiga för att ta upp offentligt. Jag bär gärna hundhuvudet, ensam. Jag har aldrig förstått innebörden av nättroll, nu gör jag.

Har ni inte tänkt på att det är så mycket lättare att orsaka smärta än att känna smärta? Folk tar även gärna sin egna smärta och bearbetar den genom andra människor. När man inte erkänner sin sårbarhet bearbetar man gärna sin skit genom andra, sluta att vara elak och bearbeta din egna smärta genom andra, det är inte snällt!

Det finns ett enkelt sätt att se på det så jag tar det i en metafor. Inne i en arena finns det flera tusen billiga stolar som folk sitter på och det enda dom gör är att gotta sig i sådana som mig som visar sitt mod och sårbarhet uppe på scenen. Där sitter folk som aldrig någonsin kommer sätta sin fot på scenen och blotta sig själva och sina erfarenheter men sitter gärna på dom billiga stolarna och gör det till ett heltidsjobb att kritisera, döma och vara elak. Om du inte är inne i arenan och får ta stryk från andra för att du försöker vara modig och delar med dig av erfarenheter så är jag inte heller intresserad av att höra dina elaka saker eller feedback om mina erfarenheter.

Jag vill tacka Julia min bästa vän som peppat mig till att visa mod och sårbarhet efter att hon själv upplevt en massa skit och mög och kommit ut ur det som en mental coach och en grymt stark powergirl, du är bäst!

So, vill ni jag ska fortsätta blogga så som jag gör eller vill ni ha dagens outfit på hästarna och visa vilket märke jag har på min hovkrats? It´s up to u!

Varit på öppen bana idag med massa fina hästar, det gjorde mig jätteglad, klart slut!

Nu är säkert många nyfikna eller är ni inte det hur det gick för Average Joe (Bob). För er som inte läst mitt förra inlägg gör det först innan ni fortsätter att läsa detta inlägg:

Average Joe

Det var väldigt fin respons från många underbara människor som berättade om sin Bob som dom ägde, blev alldeles varm i hjärtat att höra alla historier jag fick på PM eller mail, ber om ursäkt för att jag inte hunnit svarat er alla!

Vår Bob står dock kvar i vårt stall, osåld. Har trott han varit sålt i alla fall två gånger, men nu ska ni få höra.

Som vanligt har Bob skött sig på alla provridningar, Bob gör nästan aldrig några snedsteg, han är en snäll kille, det värsta som kan hända är att han kickar lite vid galoppombytena precis som sin Far (Verdi) själv gör, oftast har man då även tappat honom lite på yttertygeln, no biggie, han är rätt långsam så går inte speciellt fort. Han har inte stannat, rivit max en gång per provridning och skött sig exemplariskt även när ryttarna inte varit så pricksäkra på distanserna så har han hoppat glatt med spetsade öron.
En familj bestämde sig för att röntga och besikta. Bobby var inte halt och frisk som en nötkärna, ja förutom vårtan på ryggen då men den gillar han när man kliar på så den har han nog gärna kvar för det blir extrakli då. Han röntgades, skulle tippa på 20 bilder plus ryggen. Det enda som fanns var en liten oregelbundenhet på strålbenen båda fram (bättre att ha det på båda än ena), en 2:a, alltså fortfarande inom normala gränser. Det var den eventuella köparen som betalade för bes och röntgen så tyvärr har jag inga rättigheter att publicera utlåtandet, det hade jag gärna gjort men istället får jag bara återberätta.
Veterinären skrev även in att han haft en piphas som tömts och behandlats en gång, samt att tre veckor efter behandlingen var han ohalt på återbesöket. En självklarhet för mig att det ska stå med då jag är 100% seriös. Vill även poängtera att veterinären är en sportveterinär, Marc Auerbach på Viby vet. Han är tysk och jobbar fortfarande i England vissa dagar (ja inte just nu såklart pga corona). Han har bla varit Brightwells horse auctions veterinär under massa år och kollat flera tusen bilder och jobbar även som veterinär på galoppbanor i England. Jag litar lika mycket på honom som på Jonas och Johan. Extra lyx att han och hans familj bor 2km från oss sedan två år tillbaka, livets liv!

Kunderna hade då pratat med sin hovslagare och vem vet kanske flera som avrådde dom att köpa hästen pga av detta, samt att dom hade en dålig magkänsla pga av en behandling i hasen. Så nu var allt det bra helt bortglömt, att hästen inte var halt, att den faktiskt godkändes för köp samt att hästen passade kunden som handen i handsken. Asså detta hände på riktigt, dom avråddes att köpa en ohalt 8åring som är inom normala gränser på röntgen. Jag frågade faktiskt min hovslagare Mathilda Josefsson vad hon tyckte och hon bara skratta och sa att det är väl inget att bry sig om, hur kan två legitimerade hovslagare tycka så olika? Å andra sidan är Mathilda syster till OS-aktuella Malin Josefsson som är även är veterinär, så väldigt sunda hästmänniskor. Stunt samma nu jag sa till kunderna att känner ni er minsta lilla osäkra ska ni absolut inte köpa, deal´s off. Ok, next one:

Provridning igen 100% ig. SMS vi gillar hästen, hur är den försäkrad bla bla bla. Jag fixar fram försäkringsbrevet. Den är lite A1, lite A2 och veterinärvård. Får då ett SMS att dom vill ha ett utdrag från försäkringsbolaget för att se om han har någon gammal skadehistorik, fick en kall kår och svarade lite strävt om dom inte litade på mig, det sa dom att dom gjorde men att det ändå hade känts skönt med ett utdrag. Jag tyckte detta kändes högst obehagligt, vart är vi på väg? Vad är nästa steg? Vill dom kolla upp mig på Skatteverket och se mitt bokslut? Polisregistret? Jag svarade inte mer sedan och fick bara ett sms dagen efter att dom inte var intresserade längre. Jag hade definitivt kunnat fixa ett, utan problem, det finns inget att dölja men ska det verkligen behövas?

Kom igen nu och hjälp mig! Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Vad gör jag för fel? För hur jag än gör så blir det fel. Ska man verkligen straffas för att man är ärlig? Att jag sagt att hästen är behandlad en gång? Att det har en liten anmärkning på strålbenen? Nu ska man helt plötsligt straffas för att man är 100% ärlig. Ni skulle bara veta hur många som behandlar sina hästar och väljer att stå för kostnaden själva och inte använda försäkringen för dom vet att det skulle kunna bli problem med amatörerna vid en ev försäljning. Varför ska man straffas för man är 100% ärlig? Snälla berätta för mig. Tror ni hästen varit såld om jag valt att åka till en veterinär som inte kände till hästen och att den var behandlad för att ägaren valt att inte använda sig av försäkringen och betalat mot vanlig faktura? Samt skickat runt röntgenbilderna tills jag fick ett svar som jag själv ville ha? Troligvis ja det hade han varit. Jag blir uppriktigt ledsen och besviken på mänskligheten och mest ledsen för fantastiska Bob skull som är världens goaste kille. Finns det någon vettig som läser detta och är intresserade av världens bästa kille maila: sara@stallsaranilsson.se

Jag känner även att vi måste TILLSAMMANS lyfta fram flera sådana här erfarenheter och dela med oss av dessa till varandra. Jag säger absolut inte att det inte finns oseriösa hästsäljare men det finns minst lika många oseriösa/okunniga hästköpare. Jag vill bara inte att vi seriösa hästsäljare ska utsättas för sådant här, jag kan ärligt säga att jag tar det lite personligt och därför tycker jag det är viktigt att dela med sig.

Och så kör vi pricken över i:et. Fick ett samtal i eftermiddags, en häst jag sålde för 6 år sedan, jo ni läste rätt 6ÅR SEDAN som såldes till en junior som älskat henne över allt annat men nu vuxit ur henne ska säljas igen. Mamman undrade varför det var ett avbrott från tävling på 6 månader 2014/2015 när vi ägde henne. Jag blev lite tagen på sängen och var tvungen att tänka efter. Hon hade en sårskada på en bakkota farligt nära leden och behövde läggas för att göra en artroskopi. Mamman sa att hon hade ingen aning vad en artroskopi var och jag bara tänkte för mig själv att jag inte hade räknat med att hon visste heller. Förklarade lite snabbt och hon undrade om jag tyckte det skulle vara en risk att hon blev halt igen pga av detta som hände för 6 ÅR SEDAN. Jag tog ett djupt andetag och svarade vänligt att nej det tror jag inte, lycka till hej då. Not my circus, not my monkeys…..

Har förresten släppt ut några unghästar som var fint i fas på bete och med tävlingsstoppet så är tid det enda vi har mycket av just nu, så finns det någon som vill ha sin häst i träning/inridning maila: sara@stallsaranilsson.se för mer info. Vi specialiserar oss på yngre hästar men om man nu får skryta lite har jag utbildat i alla fall ett 10:tal hästar från youngster till 1,50. I år har vi även ridit in 15 stycken, så det kan vi också!

Saknar att tävla megajättesupermycket. Fotograf: Anna Johannesson

Glöm inte oss på instagram: stallsaranilsson

Jag har en häst till salu, Bob, Bobby, B, Mr B, ja han har många smeknamn men heter egentligen Balotelli. Han är en SWB valack 8år e: Verdi – Cortez, jag har haft honom i träning sedan han var 5år. Han har tävlat upp till 1.30. Bob är en average Joe, en medelsvensson helt enkelt. Ibland hoppar han felfritt ibland gör han inte det men det man vet är att man alltid kommer i mål och det värsta som kan hända är att en bom trillar. Bob är 100% trygg att rida på, min bästa kompis Lotta som är en väldigt glad motionär kan rida och praktikanter brukar få rida honom utan att jag känner mig orolig att dom inte ska reda ut det. Bob är röntgad och frisk, har haft en piphas som han blev lite halt av pga av spark mot elak boxgranne som är tömd och borta och såklart röntgades hasen om då utan anmärkning. Bob hoppar fint och är normalt försiktig dvs inget för toppsport men för någon som vill tävla upp till 1,30 är han perfekt, han kommer säkert hoppa 1,40 för scope det har han sen om det blir felfritt det får träning utvisa, river han är det inte för att han är direkt oförsiktig utan för att jag inte har honom på bakbenen. Han hoppar fint men är inte den flashigaste och kan för ögat upplevas som lite omodern typ även fast han är lätt att rida. Sen kan han absolut vara lite valacklat i markjobbet men det är väl dom flesta karlar. Han kostar 150.000kr och INGEN vill köpa, jag fattar inte det? Jag vet inte hur många jag skickat filmer till som inte ens hört av sig.

Ibland när vi är ute och tävlar regionalt med unghästarna så är det en Avd A klass emellan och jag kan säga att minst 50% av alla som rider klassen skulle behöva en Bob. Problemet idag är att deltidsryttarna (amatörerna) och de orutinerade juniorerna köper för bra hästar. Dom vill ha pisksnärten med svansen, dom vill ha försiktigheten, att dom hoppar flashigt, snabbheten, blodet, explosiviteten men tyvärr reder dom inte ut det för en sådan häst kräver 100% bra ridning, den kräver precision och den kräver timing. Dom köper hellre någon liten pigg sak med för lite scope som inte kan hjälpa till i skarpt läge när dom ligger fel än en lite större häst med naturlig scope som gladeligen kan hoppa av 3m innan ett 1,20 hinder utan problem. Jag får minst en häst om året att fixa som en ryttare förstörd pga av att hen rider för dåligt. Fina hästar med dåligt självförtroende och varenda gång är det enda som behövs är bra ridning. Jag tänker ofta att har inte personerna tagit hjälp av tränare när dom skulle köpa häst? Skulle jag börja spela golf efter att endast spelat minigolf hade jag ju knappast köpt golfklubbor som används på PGA touren, det hade troligtvis räckt med ett set från Intersport där jag bett om hjälp av expediten i affären.

Vi måste få bort trenden att det är coolt att ha en häst som jag beskrev ovan och ge ett slag för Bobbyhästana så därför vill jag ge en shout – out till alla dessa hästar, ni behövs mer än ni tror och är guld värda för den som bara öppnar ögonen och ser er!

Vill någon ha mer info eller film på Bob maila mig: sara@stallsaranilsson.se. Han är världens bästa kille som söker efter sin människa.

Och glöm inte att följa oss på instagram: stallsaranilsson. Kan lägga ut en film på honom där

Är det fredag idag? Var tvungen att dubbelkolla. I dessa tider tappar man lätt bort sig. Tävlingsstopp till 1 juni, sugit men så är det. Lägger inte så mycket energi på en sak jag inte kan förändra ändå. Alla hästar är igång, unghästarna tränas på som vanligt och vi åker runt på bygden på öppen bana en gång i veckan. A – laget har hoppfritt och satts i en lugnare period. Dom trimmas som vanligt någon dag i veckan men det blir mycket uteritter och galoppjobb istället för ren banhoppning. Vi har även nästan tagit bort kraftfodret på dom för att få bort onödig överskottsenergi. Vi har en hel del 3-åringar i träning som förbereds för ett ev 3-årstest (om det nu blir av), dom är alla så galet fina! In på min instagram och kolla: stallsaranilsson.

La ut ett inlägg på Facebook för några dagar sedan. En junior har köpt en fin häst som jag haft i träning och söker stallplats. För att det ska bli så bra som möjligt vill jag att ekipaget hamnar i ett stall som kan erbjuda ett helhetskoncept. Med helhetskoncept menar jag att man köper en tjänst där men har tillgång till hjälp dagligen av en tränare/utbildare, att man åker på tävling tillsammans som team, får sin häst riden av en utbildare/tränare någon gång per vecka samt har någon att vända sig till för råd och vid eventuella frågor.

Jag fick endast några enstaka svar. Jag förstår inte att inte fler har detta som en businessidé. Detta är ju en win win för alla inblandade skulle jag vilja påstå, särskilt om man gillar tränarrollen och är bra på det. Vi hade då sluppit den där tråkiga stämningen som kan uppstå i ett inackorderingstall där ungdomar jämför sig med alla, där det finns avundsjuka och även ev mobbning.

Man hade troligtvis även sluppit en massa åsikter ifrån andra okunniga. I ett inackorderingstall kan det ofta samlas många okunniga människor med lite erfarenhet och kunskap fast med väldigt mycket åsikter. Ex: Elsas häst reser sig vid utgången, då finns det säkert minst fem st olika som hade delat med sig av sina åsikter. En kommer säga att hästen har ont och behöver en veterinär, en säger att den är galen och borde lämnas tillbaka, en vill att man ska rida utan sporrar och spö, en vill man rider med dressyrspö och pelham, en tipsar om havrefritt foder och magnesium, en föreslår bettlöst, en föreslår graman och den sista tror den är trött och behöver vila. Vid ett helhetskoncept har tränaren/utbildaren 100% ansvar över hästen och ekipagets träning, dvs kommer sådana här scenario aldrig uppstå, hur bra?

Nu tänker säkert många att det kommer bli så himla mycket dyrare, fast jag tror inte det. En tränare tar ju betalt även om man åker iväg, för att inte tala om bensinpengar och massa andra onödiga tillskott.

Jag tror även att det är ett vinnande koncept för unga ryttare, dom får träna i sitt team och gemenskapen stärks. Man åker på tävling tillsammans, går banan med sin tränare som även hjälper sina elever på framhoppningen. Jag personligen hade jublat över att slippa nervösa föräldrar och oförskämda barn som snäser åt sin mamma eller pappa som gör så gott trots att dom inte någon koll, överhuvudtaget!

Sen kommer det såklart alltid finnas dom sin inte alls tycker en sådan här ide´är något bra utan dom vet minsann bäst själva hur deras nya häst ska tränas , vilka täcken den ska ha i hagen och vilken mat och hur mycket den ska äta, och tävling och framhoppning är dom såklart redan världsbäst på!

Bara sargen kvar att måla nu

Det blev en väldig uppståndelse efter mitt förra blogginlägg, kul. Jag har läst de flesta kommentarerna av alla delningar jag kommit åt och ungefär 90% var positiva, de andra 10% extremt negativa och enligt dom nästan skottpengar på mig. Det gör inget, är man inte mainstream i ett mellanmjölksamhälle får man räkna med sånt, get out of line ladies, get out of line #alexborsteinspeech.

Igår var vi på unghästtävling, där diskuterade vi lite om mitt blogginlägg och vi bollade idéer hurvidare man skulle kunna förbättra veterinärbesiktningarna vid försäljning för alla inblandande. Framförallt för hästens skull så vi slipper tråkiga historier där folk ska leta fel i efterhand och i värsta fall stämma säljaren, lämna tillbaka hästen och worst case scenario avliva den.

I den bästa utav världar borde det finnas ett visst antal besiktningsveterinärer, som bara jobbade med det. Vi måste hitta en standard för vad som är inom normala gränser för alla veterinärer tycker olika. Jag vet veterinärer som är världsklass på tänder tex men jag skulle inte använda dom till att kolla mina röntgenbilder, vi är alla bra på olika saker. Idag ska först säljarens veterinär kolla bilderna, sedan köparens för att sedan ytterligare en till i form av försäkringsbolagets veterinär innan affären kan gå i lås, alldeles för krångligt och alldeles för många åsikter och synpunkter. Besikningsveterinärens ord ska då gälla, man får helt enkelt skriva på ett papper där både köpare och säljare godkänner bilderna och besikningsveterinärens utlåtande och man ska helt enkelt inte kunna få andra utlåtande vid en ev tvist. Ett riktigt skitjobb för veterinären som har jobbet för den stackaren lär säkert få både arga lappar, mail och kanske till o med hot från missnöjda köpare, men får väl ha någon form av försäkring och extra betalt för sveda och värk och kanske hemlig adress, vad vet jag för ni ska tro att en person som vill häva ett köp är arg på riktigt för dom har ju inte gjort något fel alls. Sedan borde dolda fel till 100% försvinna enligt mig. Har du köpt en häst och själv valt att inte röntga tex ryggen ska du inte kunna lämna tillbaka den pga av en ev röntgenförändring där, det är ju bara galet. Om du köper ett hus som du valt att inte besikta och sen hittar du mögel i källaren kan du ju inte bara lämna tillbaka huset och referera till att huset inte går att bo i. Då ringer du ju ut en mögelgubbe som fixar de och sen är allt frid och fröjd igen, no biggie liksom, borde vara likadant med hästar. Blir den halt, åk och fixa de hos veterinär, rannsaka dig själv och din ridning, låt den vila, ge den tid, träna rätt, ta hjälp, glöm den på lösdriften ett år men för allt i världen ställ inte till en scen!

Om det då mot förmodan skulle vara någon som bråkar och vägrar ge sig borde försäkringsbolagen ha ”Kvalitetssäkrade” ryttare/utbildare. Den ställer jag upp på. Vi kan kalla det drulleförsäkning, precis som när du tappar telefonen i toaletten eller när du repar bilen för att du haft bråttom och kört på huskanten, spillt rövin över hela den nya vita soffan eller sitter sönder din glasögon, en idiotförsäkring med andra ord. Och den ska vara sjukt dyr, för det ska kännas när man klantat till det och jag vill ha duktigt betalt för att fixa något som någon annan pajjat. Då ska hästen komma till mig, i samråd med veterinärer ska då jag utvärdera hästen, har den verkligen ont eller handlar det bara om dålig ridning och okunskap från hästägaren. Efter några månader hos mig eller någon annan Kvalitetssäkrad ryttare utvärderas sedan hästen, och jag tror att i de flesta fall är den för frisk för att avlivas eller att köpet ska återgå.

Är inte detta en briljant ide´så säg? Dina, Folksam, Agria, Sveland ni kan hitta mitt nr på hitta.se

Jag har bestämt mig för att göra en liten miniserie, den ska heta Saras dos and don´ts. Där kommer jag berätta om en häst i varje inlägg från mitt stall, av respekt för mina hästägare så kommer det handla om mina egna eller de jag äger en del i, men det blir ganska många att beta av ändå. Hur som helst, där kommer jag beskriva hästen och dess träning ingående, hur vi tränar den och hur vi absolut inte tränar den, vad den har för ”avvikande” beteende och hur vi sköter om den på ett sätt som är individanpassat just för den. Kanske är det någon som läser och känner igen sin egen häst i det jag skriver och då hoppas jag att den personen kanske kan få sig ett litet tips.

Kan inte säga när första avsnittet kommer, får jag feeling kommer det snart, annars får ni vänta allt emellan en stund till en lång stund.

Hej svejs, grus och gnejs (90talisterna kommer inte fatta alls)

Glöm inte instagram: stallsaranilsson

En liten glimt av våren. Belle´s Rocket 2år e: Calidos Son – Balou du Rouet – Cardento, mamman är helsyster med Bianca, höga förhoppningar på denna gullunge

I´m back, eller iallafall ska jag försöka. Som egen företagare med 30 st hästar får man vara glad om man hinner äta och sova förutom att jobba. Ibland får jag frågan vad jag gör på fritiden. Fritid existerar inte utan en dag som gått helt enligt plan räknar jag semester.

Vi var i Scandivavium och tävlade med Bubbel Trubbel, ett 6årigt fölsto jag fött upp själv e: Magic Park – Cuper – Cardento – Kaliber. Hon är 162cm men rör sig mycket större än flera av de ”stora” hästarna jag har. Bubblan hade aldrig ens sovit borta men tog hela grejen med ro. Kom in på arenen och hon sa till mig att om du bara lugnar ner dig lite mamma så löser jag det här. Hade definitivt inte behövt de lite större sporrarna jag safeat upp med. Flera fick omdömet att dom skulle galoppera mera och hur viktigt det var med en bra grundgalopp på den unga hästen. När jag fick startsignal tänkte jag att jag ska minsann inte ge domarna den. Trubbel flög omkring felfritt som en kanonkula och jag var troligvis den enda som fick korta sju steg på en linje där flera valde åtta steg. Speakern sa att här blev det minsann inga tidsfel. Dom gillade Bubblan, fick fint omdöme och en fin 4:e plats. Vilken liten pärla hon är! Extra kul att hon har en gudomligt fin avkomma (lite partisk jag vet) e: Conthargos.

Träffa många likasinnade i Göteborg och vi kom att diskutera lite olika saker, bla röntgenförändringar. Det var en som hade ett 70 tal hästar, en som jobbade som mig och tävlar på 1,50 nivå och några uppfödare. Vi kom alla fram till att det är ytterst sällan någon av oss som haft en häst som varit halt av en röntgenförändring. Hästar blir såklart halta även hos oss men aldrig är det kopplat till en ev röntgenförändring. Jag har jobbat med detta sedan jag tog studenten och under de 15 åren har det kommit och gått många hästar. Endast 2st har inte kunnat fortsätta sin karriär pga av en röntgenförändring. Båda pga av cystor som suttit i en led. Cystor utanför led har jag aldrig haft en hälta på. Nu snackar vi hästar med kissing spines hela vägen, kraftig hovbroskförbening, frakturer, pålagringar, strålbensförändringar och allt möjligt smått och gott. Hur kommer det sig att proffsens hästar inte blir halta och obrukbara medans deltidsryttarens häst ofta blir det av en röntgenförändring? Jag blir så ledsen när jag läser på sociala medier och artiklar hur någon behövt ta bort en häst pga av tätt i ryggen eller en förändring i nacke, strålben eller pålagingar. Dom fattar liksom inte att dom troligvis ridit för dåligt och inte har någon kunskap om hästars träning. Sjävklart finns det hästar som blir obrukbara men varför händer det aldrig mig? Kan ju knappast kalla det tur.  Med så många hästar jag har/har haft borde det ju ha gjort det vid detta laget. Såklart handlar det om okunskap och management. Har jag en häst med tätt i ryggen ja då får jag såklart tänka på det vid utbildning och träning, den får tex tränas mer i låg form, en häst med pålaging fram är det ännu mera viktigt att den är på bakbenen och inte få hänga på bogarna. Vid strålben/hovförändringar är det viktigaste att ha en bra hovslagare som kan sko hästen i balans och vid behov oftare än någon av de andra hästarna. Det deltidsryttarna måste lära sig är hur en häst fungerar, med det menar jag hur den verkligen fungerar. Hästens anatomi kan man exempelvis börja med. Har man koll på hur hästens skelett/senor och ligament ser ut förstår man bättre. Var nere hos Jonas Tornell och Johan Lenz förra veckan, dom har ett hästskelett och ett dött gammalt hästben i ett av rummen, där brukar jag hänga. Jag fick lära mig om gaffelband och gaffelbandfästen, hur det var uppbyggt och vad som händer vid en ev skada och vad man ska vara uppmärksam på vid ett ev trauma. Hur intressant som helst. Undra om många utav deltidsryttarna är intresserade av sådant eller det är viktigare att köpa ett nytt schabrak och back on trackpaddar, för med sådana paddar lindras pålagringar fram, inte sant? Jag efterlyser fler seminarie/föreläsningar/clinics om hästen anatomi och hållbarhet samt att vettiga och sunda veterinärer kan förklara mer om röntgenförändingar och dess betydelse för olika nivåer på ett sätt så deltidsryttarna förstår.

I mitt stall ser vi iallafall möjligheter och inte problem, alla hästar är olika och ser olika ut både på utsidan och insidan samt kräver olika management och tänk på att det är du som valt hästen, hästen har inte valt dig, därför är du skyldig att göra det bästa för den!

Glöm inte att följa oss i vår vardag på Instagram: stallsaranilsson

Då var det dags att tycka till igen. I helgen var det dags för 4års Semifinal, som tur är den enda förutom Kvalitetstävlan där vi hoppryttare står och svär över domarnas bedömningar och poäng. Efter mitt förra blogginlägg fixade arrangören så att det blev uppsutten banvisning och det var helt klart en riktig fullträff. Så fantastiskt att tävla i Flyinges stora ridhus, önskar dom hade fler tävlingar, gärna hela tiden. Unghästarna får så himla fin och värdefull erfarenhet av att hoppa där och banorna som var byggda av Magdalena Regårdh var väl anpassade för ändamålet. Jag måste faktiskt erkänna att jag svor väldigt lite över domarna i år i jämnförelse med andra år. Jens Fredricson och Micke Nolin var det som dömde. Jag hade tre st till start, eller egentligen fyra men en är direktkvalad från Kvalitetstävlan men hon hoppade förklasserna båda dagarna. Det var Magic Bubble e: Magic Park – Cuper – Cardento, Baloubetty e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel (direktkvalad) Snow Contendra e: Condendro 1 – Elmshorn – Irco Marco och Conova e: Conthinder – Electro – Tabac – Lansiär. Vi kom 5:a, 7:a och 12:a så helt klart mer än godkänt resultat och alla i teamet var väldigt glada. Jag lägger ingen jättestor ansträngning på 4års Semifinalen utan jag förbereder dom som om det vore en vanlig tävling, dom får helt enkelt hoppa på sin talang, blir det lite korsgalopp, ett nedslag eller något litet tjurrus här och var är väl inte det hela världen, dom är ju bara bäbisar och ska nog få tränas i sina dar ska ni se. Dom som inte kvalade till Finalen rids september ut sen vilar alla oktober till december, gärna på lösdrift i flock så dom får vara lite wild and crazy innan allvaret drar igång igen i januari.

Lite funderingar kom upp ang nya bettregler för 4åringar, det är tydligen nytt nu att man får ha bett enligt TR, alltså vilket bett du vill, på en 4åring, alltså va? Vem i hela friden har kommit på denna nya regel? För mig som seriös unghästutbildare känns detta bara helt galet. För några år sedan fick vi inte ens ha martingal på Kvalitetsbedömningen, och kommer ni ihåg när man var tvungen att ha vanligt tränsbett i Falsterbo på 5-7åringar? från det till att få lov att ha vilket bett du vill på en 4åring plus bakskydd känns bara fel. Vad är nästa steg? Ska 3åringarna hoppas uppsuttet på Finalen i 3års Championatet nästa år kanske? Kan man inte styra runt en 4åring 1,00 klasser på vanligt bett, med vanligt bett räknar jag två, treledat, fasta ringar, gummi, plast eller tillomed rakt tränsbett (vissa unghästar gillar de bättre) borde man kanske fundera på varför man inte kan de? Jag har 15 hästar i träning, 8st 4åringar. De 4åringar som är ”starka” är dom som inte orkar bära sig själv bakifrån, ibland förväxlar vi styrka med ridbarhet. Många säger att dom har en häst med dålig ridbarhet men ofta är det helt enkelt så att hästen inte orkar bära sig själv bakifrån därför lägger dom all vikt i din hand istället och upplevs starka eller ha dålig ridbarhet. Vi har ju så otroligt mycket regler i Sverige, vi får inte ens besikta utan hjälm, men pelham får vi ha på våra bäbisar, jättekonstigt.

Jag säger inte att jag aldrig betslat på en 4åring någon gång, det har absolut hänt men aldrig på tävling och varenda gång jag gjort det hemma har jag fått ett wake up call att hästen i fråga inte är mottaglig för detta jobb än, den orkar helt enkelt inte det jag begär av den och då tar jag antingen ett steg tillbaka i utbildningen där den känner sig bekväm, eller låter jag den vila en period för att sedan träna på igen och tänja lite på gränserna för att succesivt få den starkare, inte tvinga den pga av att jag har ett pelham och orkar med våld hålla emot. Man kan ändå aldrig tvinga en häst i slutändan, glöm aldrig det. Det finns såklart många proffs (dom flesta) som behärskar att rida en 4åring med annat bett än tränsbett men detta är som vanligt mina tankar och åsikter ang unghästutbildning generellt sett.

Att betsla upp en 4åring är enligt mig att hoppa över steg på utbildningsskalan och det känns oerhört ledsamt och jag tror det kommer leda till fler snabbproducerade hästar vilket leder till skadade hästar och det är något jag inte står bakom. Jag kommer fortsätta rida och tävla mina 4åringar på tränsbett, blir dom lite långa och trutiga gör det inget så länge dom är glada och känner sig som superhjältar!

Fina Mini, Mathilda hade gjort sjukt fina knoppar. Jag knoppade Bubblan, alla i teamet gav mig underkänt, jag tyckte dom var fina iallafall, som stora kanelbullar.

Det börjar dra ihop sig till 4års Semifinal. En bra avstämning i den unga hästens utbildning om dom är färdiga för uppgiften. I år är Semifinalen lagd första helgen i September i Flyinges stora ridhus, hur tänkte dom där? Det pratas alltid om hur viktigt det är att den unga hästen får en bra upplevelse men hur ska dom kunna få det när det inte finns någon tävling inomhus att förbereda dom? Eftersom man inte får tävla en 4åring innan 1april finns det nog bara en liten % som tävlat inne överhuvudtaget. Jag har definitivt inte gjort det. Mina har gjort två startar var, varit på öppen bana på två olika ställen och en pay and jump. Dom gick även på bete mitten på maj till mitten på augusti. Dom som planerat in detta kan ju såklart inte jobba med unghästar. Visst det finns en förklass i 0,90 men alla som jobbar med unghästar vet också att man har max 10 bra språng på ett ridpass sen tar orken slut och eftersom det är en bedömning i 1,00 klassen vill man såklart spara dom till dess.

På de senaste två lokaltävlingarna jag varit på har det varit uppsutten banvisning i skritt och det har varit helt fantastiskt! Magdalena Regårdh är det som byggt på ställena och föreslagit detta, hatten av. Nu sist mailade jag överdomaren själv som styrde upp detta direkt, tack Anna – Karin! Vilken skillnad det kan göra för en blyg, spänd, känslig nybörjare. Jag har en 4åring e: Balou du Rouet – Cardento som varit lite av ett problembarn, när hon blir spänd blir hon Tom Tvärtom och gör allt för att få av mig. På tävlingen i helgen fick hon skritta omkring 10 min innan tävlingarna började och först darrade hon som ett asplöv och jag höll i halsringen men efter 5 min skrittade hon omkring där inne som om hon ägde banan och hoppade sedan felfritt i 0.90 klassen och var duktigt stolt efteråt, och jag nästan grät så glad jag var. Hade jag inte fått den där banvisningen kan jag säga att det hade varit 50/50 att jag kommit runt. Ni vet själv när man kommer in, man vill visa allt man hinner, travar stressat omkring och det känner såklart hästen av, tro mig. Nu blev det istället en trevlig upplevelse för henne. Nu är ju jag också väldigt arbetsskadad. På en annan lokal tävling i fredags gick jag omkring och flyttade monsterstora målskärmar som stod bakom hinder nr 2, en sådan grej kan störa en orutinerad häst något enormt. I första klassen hade dom även fyra plaststolar innanför staketet på ena långsidan där det satt människor. Det skulle kunna innebära en säker död om man sitter på en unghäst och jag var nästan på väg att ramla av, filmbevis finns på min instagram: stallsaranilsson. Såklart stövlade jag bort och flyttade stolarna till nästa klass, problem solved! Överdomaren instämde tillomed att det kunde vara ett störelsemoment, jo tack det var det.

Därför föreslår jag att på Semifinalen går start nr 1-10 in och visar banan en stund innan det börjar, efter start nr 10 går nästa 10 in 5min och visar osv. Luktar inte detta succe´så säg! Vem mailar jag och föreslår detta?

Jag skulle vilja säga ALLA som anmält kommer uppskatta detta! Det viktigaste är ju faktiskt att våra unga förhoppningsvis blivande stjärnor får en bra start på sina karriärer.

Svårt att ta en bild på en 4åring på tävling, dom står stilla ungefär 0 sekunder

Det är alltid svårt att skriva om pengar när man inte själv är förmögen utan att låta bitter, avundsjuk eller ha på sig en offerkofta. Som tur är har Steve Guerdats intervju från Falsterbo delats hur mycket som helst på sociala medier. När en högt ansedd person uttalar sig om vissa saker väger det av någon anledning tyngre än om en vanlig dödlig uttalar sig om samma sak. Jag blev personligen väldigt rörd av intervjun, vilket kille.

Jag tycker GCT har både för och nackdelar. Egentligen mest nackdelar men om vi ska börja med fördelarna är det ett superbra sätt att få fler sponsorer att öppna upp ögonen för ridsporten. Tävlingsplatserna har toppläge i alla städer så alla lätt kan ta sig dit. På vissa ställen är det gratis, på andra kostar det bara en liten peng att gå in och på så sätt är det lätt att locka en varierande publik och eventuella framtida sponsorer.

Sverige är ett land som om man jämför med många andra länder är väldigt jämställt överhuvudtaget. Vi får gifta oss med vem vi vill, vi lever fritt, har bra sjukvård, skolor och får uttrycka oss i tal och skrift utan att bli stenade, kvinnor har lika talan som männen osv osv. I Stockholm fick några av våra svenska nationella ryttare chansen att rida på arenan i Volkswagen GP samt även våra unga ryttare vilket är en fantastisk möjlighet. Så är det inte på alla GCT tävlingarna så hatten av för Sverige. Vad som också är bra är att det finns många yngre ryttare på GCT touren som får lov att ta lärdom av några av världens bästa ryttare som också rider där vilket måste grymt inspirerande. Dom som rider touren kan även skaffa sig ett enormt försprång, dom får rida på de bästa banorna med de bästa banbyggarna och får då chansen att utvecklas snabbt.

Till nackdelarna då. Det är ju såklart att det är en tävling bara för världens rikaste människor. Att kunna köpa sig en plats eller anmäla ett lag för 20 miljoner kr är få förunnat. Att kalla det för en superliga eller att det är för creme de la creme kan jag inte heller hålla med om då det finns en hel del som inte skulle få lov att rida femstjärnigt om det inte hade vore för dom köpt sin plats där. Det jag egentligen mest är rädd för är att den genuina hästkunskapen kommer att försvinna i takt med att tävlingar som GCT växer fram.

Ibland kan jag sitta och funderna på hur många av de rika som köper sig fram i sporten vet hur man tex rider in en unghäst? Kan dom gå ut på ett bete och kolla en flock unghästar och se om alla mår bra? Vet dom hur man läser av en grovfoderanalys? Kan dom lastträna en 2åring? Åka på första tävlingen med en spänd 4åring med sadeltvång? Vilken hingst passar på vilket sto? Vet dom när det är dags att släppa bremsen när man klipper insida bakben? Spola infekterat kastrationssår? Ta bort stygn? Jag funderar mycket på sådant här ska ni tro och jag tror inte att dom kan det faktiskt och det är det som skrämmer mig! När alla våra äldre hästkarlar försvinner vad händer då?

Man kan inte heller köpa det ”allra sista” i vår sport heller även om många verkar tro det. Dom som är i toppen är där för att dom är bäst, på allt, inte för att dom är rika. Dom är alla grymma ryttare, ödmjuka, sportsliga, hästentusiaster och djurvänner.

Själv är jag också sjukt rik. Jag är frisk, har en frisk familj och vänner, jag har dom bästa vännerna man kan ha. Jag får lov att jobba med något jag älskar att göra varje dag, jag har mat på bordet, allt jag äger är mitt och inte bankens så rikedom kan definitivt inte bara räknas i pengar glöm inte det.

Jag ska ev göra ett studiebesök i Berlin nästa vecka på GCT. Jag har aldrig varit på någon eller jo, en gång. I Rom. Där flödade Cristalchampagnen som någon rik snubbe bjöd på under tiden han skröt om sitt privata möte med påven och sin privata guidade tur i Vatikanen. Eftersom jag aldrig druckit något så dyrt ville jag dricka så mycket som det bara gick, kanske inte min bästa ide. Det hela slutade med att vi fick gå ifrån Westin Hotellet för jag försökte spela Fur Elise i pianobaren kl 2 på natten kompat av min kompis Elin.

Den enda bilden som togs, då var det en bra kväll med andra ord