Efterdyning

Sara Nilsson | 17/5 - 2019

Jag har aldrig riktigt förstått det här med näthat men efter mitt förra inlägg gör jag det. Fick väldigt mycket respons på det, mestadels riktigt bra feedback och jag blev jätteglad men fick också några riktigt elaka mail och kommentarer där jag mer eller mindre fick höra vilken idiot och hur hemsk människa och hästägare jag var. Jag har inga problem med kritik särskilt inte konstruktiv men efter inlägget verkar det som vissa bara vill vara elaka för att dom bara känner för det. Helt galet ju, vuxna människor som beter sig så. Jag är bara en hobbybloggare och jag kan inte föreställa mig vad riktiga proffsbloggare får stå ut med. Jag beundrar er alla, girlbossar allihopa!!

Jag känner mig ganska trygg i min yrkesroll och känner inte att jag behöver bemöta eller hävda mig inför den typen av människor som skriver elaka saker, jag vet att det bara är okunskap. Jag tog åt mig all konstruktiv kritik och har insett att den naprapaten jag använt mig av till mig själv är helt värdelös och nu har jag fått tips om en kiropraktor som även studerat kinesiskt medicin som jag helt sjukt gärna vill testa. Dyrt och det är en privat klinik men man inte både få bra och billigt! Kinesisk medicin har alltid fascinerat mig. Vad det kommer till hästdelen av alternativt står jag fortfarande fast vid mina åsikter.

Jag skriver alltid 100% ärliga blogginlägg och det är det och att jag tar upp ämnen som alla pratar om men ingen våga skriva öppet om jag får mest beröm för. Det kommer faktiskt fram en del och ger mig en liten klapp på axeln, så himla kul och häftigt, jag gör ju bara detta för jag tycker det är kul och jag tar gärna upp saker som ingen annan vågar eller vill, jag ska börja kalla dom fans! Ni kan även börja kalla mig drottning Kristina eller Margareta (kung byxlös) om ni vill.

Ikväll kör vi en problemlösning till alla ”förståsigpåare”. Hur hade ni löst det här på ett bättre sätt än vad jag och mitt team gjort?

För lite drygt 2år sedan såg jag en häst jag bara var tvungen att köpa, jag hade inte råd egentligen men skrapade ihop mina sparpengar och min fick min bästa kompis Julia som bor i USA att köpa halva tillsammans med mig. Vi röntgade henne och hon var UA ben och rygg. Vi röntgade ryggen pga av en eventuell vidareförsäljning, I couldn´t care less om hon hade tight i ryggen men blir hon inte tillräckligt bra skiter deltidsryttarna i brallen om dom har lite tight. Hon är nu 7år (fölsto) e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena. So far uppfyller hon definitivt alla våra förväntningar. Hon är försiktig, scopey, har mycket nerv, vacker, har ett starkt avstamp, det bara brinner i frambenen, perfekt storlek (172 cm), en superskalle, modig och världens snällaste, she´s perfect, i våra ögon i alla fall. In och kolla ett klipp på henne på min instagram från tävlingen igår: stallsaranilsson

Förra året kvalade hon till Breeders och var placerad där och var en av 12 som fick lov att hoppa Skandinavium i år. Hon hoppade aldrig Falsterbo då jag tyckte hon var för grön och gick istället på bete 6 veckor, men gick Elmia veckan efter Breeders. När Jeroen Dubbeldam testred henne stod jag på marken och jag tyckte hon precis som jag kände i andra kvalet på Flyinge att hon drog lite höger. På Elmia tyckte jag även där att hon drog till höger men hon hoppade felfritt och gick till Final ändå eftersom hon alltid vill hoppa felfritt och göra rätt för sig! Efter Elmia fick hon två månaders vila helt och hållet. Vi satte igång henne och började träna för att sedan tävla i mars. Hon kändes som one million dollars. Efter första tävlingen började jag igen känna att hon drog sig till höger och i Göteborg i samband men att hon var lite spänd av omgivningen kände jag det markant. När jag haft hästar längre än 6mån känner jag minsta lilla avvikelse i deras beteende och detta kändes inte rätt. Vi bokade en tid hos min veterinär Jonas Tornell och mycket riktigt var hon halt höger bak och höger kota fram, vi fick snabbt ett svar varför hon drog till höger. Hon ville inte sätt under höger bak utan kompenserade det genom att hoppa ut till höger för det troligtvis gjorde ont då. Behandling och hem och vila, återbesök för att sedan sätta igång. Nu är hon 100% igång och har tävlat en klass, igår, en 1,20 klass och hon känns som vanligt igen, stampet och bakbenstekniken är tillbaka och hon är som en tiger på banan, spetsade öron och äter hinder och jag kan inte sluta le!

Vad tycker alla ni som är så satans duktiga på att kommentera och kritisera jag skulle gjort istället? Rida mindre? Släppa på bete? Betäcka? Döma ut? Lysa med lysmaskin på lederna? Massera? Akupunktur? Stämma säljaren för den sålt mig en häst som blivit halt av MIN träning?

Alla mina hästar får allsidig träning. Jag har fibersand utan fiber i i ridhuset som är pedantskött och körs varje dag och vattnas en gång i veckan, rider på en gräsbana en gång i veckan, road work på grusvägar en dag, mystur en dag, jag longlerar i stort sett aldrig, dom går i skrittmaskin en gång om dagen 45 min på hårt underlag, är ute i stora kuperade hagar minst halva dagar i nästan alla väder, har helt klart två av Sveriges absolut bästa hovslagare i Mats Thomsson och Robin Oikarinen som båda jobbat/jobbar på klinik och jag har Maria Grezter som tränare. Jag hoppar sparsamt och aldrig högt hemma och dom tävlas ungefär varannan vartredje helg. Var tycker ni jag brister i min träning av häst? Kom igen nu, get ur balls out!

Jag ser inte en behandling som en skada, jag gör verkligen inte det, jag ser det som ett underhåll. Man kan inte heller jämföra en begåvad och talangfull häst med ett träben som på sin höjd hoppar 1,20 fyra soliga dagar om året med en deltidsryttare, det är bara så rent krasst att det är mycket högre slitage på bra hästar, dom hoppar högre, har mer power, starkare avstamp, mer krafft och framför att säger oftast aldrig dom bästa hästarna ifrån då dom har en sådan magisk inställning till arbete, dom är avlade för sporten och det är det bästa dom vet! Jag tycker jag är skyldig att hålla ett öga och hjälpa dom när dom behöver det eftersom dom är arbetsnarkomanen och inte säger ifrån själva. Det är helt enkelt så att det är mitt ansvar som hästägare/tränare att ta väl hand om dom.

Det är inte rätt att jämföra med bilar jag vet men det är ändå så enkelt. På en formell 1 tävling, hur många gånger byter inte dom däck? Why? Jo för däcken slits av farten, accelerationen och bansträckningen, hade du kört en Volvo 940 på den banan i 50km hade man troligvis inte behövt byta däck, fattar ni resonemanget, gör ni inte det så kommer ni aldrig att förstå vad jag menar.

Jag tror inte jag kommer komma någon mer vart nu men vill avsluta med att sluta spotta veterinärerna i ansiktet som jag tycker många gör, lägg av med att lösa en massa problem själva och söka er till alternativt innan ni varit hos en veterinär. Hade jag varit veterinär med 7års utbildning och 30 års erfarenhet av hältutredningar hade jag varit allmänt sne på folk som söker sig till alternativt. Det finns inte heller någon veterinär i världen som vill ledbehandla din häst i onödan tro mig.

Didds, snabbaste fötterna i stan

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Alternativ medicinsk behandling

Sara Nilsson | 15/5 - 2019

Kerstin 4åringen jag skrev om förra veckan har lärt sig att ta skänkel, fortfarande är inte ”faran” över men vi är på god väg. Hon går lite ovan hand nu men det kan kvitta så länge hon är framför och inte bakom mig. Från att stå i hörnet och vara arg förra veckan till att hoppa bana igår på bortaplan får man ändå se som en vinst. In o kolla min instagram för film: stallsaranilsson

Fick ett mail ang mitt inlägg att jag skulle prova en equiterapeut. Jag svarade henne att jag tror inte på sånt och det står jag för. För många år sedan klämde en häst mig i sargen så mitt knä svullnade och jag hade väldigt ont. Det röntgades och där var inga förändringar. Det var något ledband uttöjt och någon inflammation runt menisken, jag minns inte exakt vad det var men oavsett så frågade jag efter en månad då det inte blev bättre om jag inte kunde få en kortisonspruta, nej det kunde jag ju inte även om det var en konstaterad inflammation. Jag fick remiss till sjukgymnast och jag var där och dom klämde och kände och jag gjorde massa knäböj och hit och dit och det hjälpte överhuvudtaget inte. Tillbaka till läkaren och jag fick dra till med att jag min vardag fungerade inte pga av smärtan. Eftersom jag överdrev duktigt fick jag till slut en kortisonspruta i knäet. En vecka senare var all smärta puts borta och jag har aldrig haft problem men knäet igen. Summan av kardemumman, det går inte att massera, lasra, klämma eller gnida bort en inflammation. Det måste behandlas men antiinflammatoriskt. Visst hade jag legat stilla och gått korta promenader i ett halvår kanske, men det verkliga livet fungerar tyvärr inte så, särskilt inte som egenföretagare. Märker ni nu att jag jämför mig själv med en häst, arbetsskadad deluxe!

Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt smutskastar yrket sjukgymnast utan detta inlägg handlar lite om de ”skador” (ledinflammationer) jag haft på hästar. Jag vet om att kortison inte löser alla typer av skador. Jag har själv nästan alldeles precis haft en häst som hade en ligamentskada fram. Han glömde vi bara bort 1år och nu två år senare är han tillbaka i sporten.

Jag tänker på alla er som använder er av någon som kommer med laser och lyser omkring på eventuella låsningar och åkommor. Hur vet ni vad dom har för laser? Kollar ni upp det innan? Det finns laser som kan skära stål och det finns laserpennor som barn leker med. Det kanske bara är en liten rödfärgad glödlampa, kollar ni upp det? Många kan lägga ut på sociala medier när deras hästar står och njuter av laserbehandlingen, fast det gör mina hästar bara jag kör omkring och masserar lite med piggborsten och det är en mycket billigare och säkert lika bra alternativ enligt mig. Köp en grisalampa och använd den och piggborste ska ni se att det blir kanon. Massage är något jag tror är superbra att göra innan ett ridpass, det ökar cirkulationen och mjukar upp men det löser varken att hästen kör ut vänster eller höger bog sen när det väl kommer till själva ridpasset. En häst väger ca 600kg, det är ju självklart att dom får lite låsningar här och där när dom rullar/reser/lägger sig men det rättar också till sig nästa gång som rullar/reser/lägger sig/drar en repa i hagen, tror jag i alla fall. Jag har alltså endast förtroende för veterinärer och kiropraktorer utbildade på universitet. Har ni sett det senaste? Att man ställer in en häst i en box men massa olika färger på lampan så scannar maskinen av var som hästen har eller kommer få ett ev problem, alltså whaaaat? Finns det verkligen folk som tror på sånt. Vi pratade om det häromveckan nere på en klinik. En person har en häst med någon form kronisk bihåleinflammation (fastställd diagnos av välkänd veterinär) och skulle opereras och har stundtals varit riktigt dålig. Dom testade ljusterapin bara för dom ville veta på vilken nivå av hokus pokus det var. Maskinen hade endast scannat av att hästen skulle ha ett eventuellt problem med njurarna, jo då så att. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur folk kan tro på något så dumt. Jag är inte heller så mycket för dyra tillskott. Mina hästar får sitt kraftfoder, dom som inte får så mycket får mineraler och vitaminer. På sin höjd kanske någon får magnesium ibland om jag vill lura mig själv att det hjälper dom sura stona. Det enda som funkade på sura ston var munkpeppar och det är ju såklart förbjudet att tävla på nu. Är det riktigt varmt får dom elektrolyter efter ett hårt pass annars har alla tillgång till saltsten. Jag ger de hästar som dricker dåligt extra vatten i kraftfodret annars är jag rätt basic i min hästhållning skulle jag vilja säga. Jag lindrar sällan. Jag kyler vissa efter hoppning med slang eller ice vibe. Däremot åker alla hästar över 6år till veterinären två gånger om året för koll, det och träning lägger jag hellre mina pengar på. Jag anser inte heller att kortison är en ”quick fix” som många tycks tro. Efter en ledbehandling har alla mina hästar ett särskilt program jag följer under igångsättningen just för att dom ska komma tillbaka ännu starkare

Men man kanske skulle gå en internetutbildning och starta ett företag, det ska heta Equisun. Tänkte att jag skulle åka omkring med ett förstoringsglas och behandla hästar med solljus, när solen går i moln då får man dricka prosecco tills den kommer fram igen, alltid kan jag lura någon, någon som är på?

Inlägget har inte ens varit uppe 12h och jag har redan fått massa ris och väldigt lite ros men det gör inget. Jag bär gärna hundhuvudet och står självklart alltid för mina åsikter. Det är bla sjukgymnaster för människor som varit upprörda. Jag säger inte att rehab inte är bra såklart är det det men det är ju en helt annan diskussion och mitt inlägg handlar om ledinflammationer på häst och människor som åker omkring och utöver saker på hästar som jag inte tror på och har aldrig gjort.

Varför är det ingen som kommenterar att den absolut bästa fysioterapeuten för en häst en bra, skicklig och liksidig ryttare som känner av hästen och tränar den utefter dens förutsättningar? för det är det enda jag till 100% tror på iallafall .

 

 

Vi har fått en liten tjej, Molly Malone e: Balou du Rouet – Cardento, asså hur söt

Livet med unghästar, kul nästan hela tiden

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kvala

Sara Nilsson | 8/5 - 2019

Falsterbohetsen brukar dra igång i februari, nu i maj är den i full gång.

För 10 år sedan hade jag en häst, vi kallade honom Tom Tvärtom. En väldigt begåvad häst men med mycket åsikter. Konstigt att jag alltid får så konstiga hästar, konstiga hästar och konstiga karlar dras av någon anledning alltid till mig. Hur som helst, han hade allt man söker i en hopphäst, allt utom det viktigaste, mod. Jag skulle mot alla odds ända kvala och rida Falsterbo. Vi kvalade, men vi kvalade på regionala tävlingar i närheten runt omkring oss, dvs på lite enklare bansträckning och omgivning. När vi väl kom till Falsterbo fick han en chock och fick riktig scenskräck, om han var lite spänd och mesig innan kan ni tänka er hur det blev på Falsterbos gröna bana. Första dagen hade vi nog 8 fel, scopen försvann och han landade på två bakbommar på grusbanan. Andra dagen inne på gräset, det var på den tiden alla hoppade den höga höjden kom vi till hinder nr 2 sen skenade han ner till utgången och folk fick stå och vifta med armarna för att han inte skulle hoppa ut. Jag red upp till hinder nr 2 igen som var på andra sidan banan och igen sprang han mot utgången. Minns hur Fristedt sa i högtalaren att det ser ut som Tom Cruz vill åka hem. Jodå så att…. Det tog två år att reparera skadan och vi fick börja om på 1,00 höjd. Vad lärde jag mig av detta? Att aldrig någonsin ta dit en unghäst igen som inte är tillräckligt modig eller förberedd.

Nu på senare år kvalar jag endast hästar som har mod, har scope, är försiktiga men inte för försiktiga. Jag kvalar alltid på de ”svåraste” ställena jag kan hitta i Sydsverige. Kan dom inte hoppa fint, avspänt och felfritt på Grevlunda/Hammarö/Vellinges stora gräsbana kommer dom troligtvis inte göra det i Falsterbo heller. Tittar man rent resultatmässigt på vilka som brukar vara i topp i Finalerna är det de hästar/ryttare som varit utomlands och gjort någon tour på vårkanten för i Sverige är det väldigt svårt att förbereda en unghäst för atmosfären som är i Falsterbo.

Aldrig är ryttare/hästägare så besvikna för 8 fel som i Falsterbo eftersom alla har så otroligt höga förhoppningar och förväntningar. Förhoppningar och förväntningar är något man absolut ska ha men att ha de på en unghäst där är inte riktigt rätt.

Jag har flera 4-7 åringar i stallet men ingen ska kvala. 4åringar har aldrig ens tänkt tanken på att kvala. I juli månad går dom ute och myser på betet. 5åringarna jag har i träning är alldeles för försiktiga, gröna och oerfarna och jag vill verkligen inte skrämma de mest begåvade hästarna jag har. 6åringen är också superförsiktig och ska dessutom säljas. Vid en försäljning är det lättare att förklara varför man inte red Falsterbo än varför man ev får ett dåligt resultat, man ångrar ju aldrig en klass man aldrig red. Dessutom är det inte heller så mycket kunder i Falsterbo som det var för några år sedan. 7 åringarna hoppar på stenhårda grusbanan och efter att ha hoppat 1,40 där några gånger med hästar som hoppar till månen har jag fått behandla kotor fram så det inte heller aktuellt. Känns faktiskt ganska skönt om jag ska vara ärlig, längesen vi inte hade någon häst med där men det ska bli kul och rida från läktaren eller framför web tv:n, då rider man alltid som bäst!

Så alla ni som ska kvala och rida tänk på att ni har en lika fin häst innan ni åker dit som när vi åker därifrån oavsett resultat, det är inte hela världen om en bom ramlar och för guds skulle se till att vara förberedda så det som hände mig inte händer er!

Bästis i Falsterbo, hon hoppade minsann felfritt men hon är ju också världsbäst!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

It´s showtime

Sara Nilsson | 7/5 - 2019

Sista veckorna i april och hela maj är helt galet. Vi har något varje dag och jobbar så mycket att det finns endast tid för äta, sova, duscha och ibland klämmer jag in ett glas vin på kvällarna för att varva ner. Då sitter jag bara och stirrar rakt ut i luften utan telefon, det är fint det ska ni tro, prova!

Maj innebär tävling 2-4 dagar/vecka, vi har inga hästar som ska kvala (kommer ett inlägg om det snart, kanske redan imorgon). 4åringarna görs redo för tävlingsdebut. Jag har just nu 6st 4åringar.

Innan det ens är aktuellt med tävlingsstart åker vi alltid iväg med dom på minst två olika ställen. Folk tror att det är ”bara att” åka iväg på tävling med en 4åring men det krävs enorm planering. Vilka går ihop med vilka på bilen, går det sadla när man kommer fram, tränsa uppe på bilen är ett projekt. Man måste se till att det finns möjlighet att longlera på tävlingsplatsen innan man sitter upp. När man väl kommer fram och tagit ut och upptäcker att tränset sitter lite hårt eller löst kan det många gånger inte vara aktuellt är ändra det då det oftast är en upprymd stämning som infinner sig. Bakskydd ej aktuellt. Man får bestämma sig för om man vill frysa eller vara kokhet, av och på jacka är inte läge. Jag ser även till att ha sadelgjorden är spänd så man inte riskerar att behöver göra det när man är uppe. Jag har även alltid martingal eller nödsituationsring om halsen som jag kallar det. Sen ber man en liten bön att dom kommer ihåg allt man lärt dom!

Ena gänget var idag på Ulf Wernbergs fina ställe Stensäter och hoppade, kom dit och tävla vet jag, en toppanläggning. Alla som var med idag var förra veckan på ett annat ställe, Mimmie Faijermos, ligger bara 10min bort. Vi väljer alltid att åka korta sträckor i början. Har haft en och annan som hoppat upp på foderbordet i mina dagar och det är hemskt när det händer. Alla utom en skötte sig idag och får en tävlingsstartOK stämpel.

Kerstin var den som strulade. Sto 4år e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel, egen uppfödning. Lång historia kort (kortare). Kerstin är en häst som hoppar helt galet bra, in och kolla på mina instagram: stallsaranilsson ska ni får se. Kerstin reds in som 3åring och var en bockmaskin. Hon har en lång kropp, vi kallar henne familjehästen, kort hals, lågställd och långa bakben, den kroppen, med superförsiktighet plus nerv och humör är inga superkombination som 4åring. Hennes Mamma, RIP var en fantastisk häst som tyvärr inte höll för sporten, hennes Mormor var ett monster och Kerstin har ärvt lite av det. Eftersom hon bockade värre än en rodeotjur vid inriding var hon aldrig riktigt ärligt framme till handen. I höstas när vi började hoppa in henne samma sak, bockade och var inte riktigt framme, men eftersom hon hoppade helt sjukt bra var det lite såja såja lilla Kerstin du är så bra att det löser sig det här med skänkeln, du behöver inte svara 100% just nu. Detta fick jag äta upp idag! En kombination av en svår kropp, sjukt försiktig och mycket humör slog ut hela systemet idag. Vi stod mer eller mindre i varje hörn och hon bocka, stegra, kasta sig, spraka med frambenen, gnisslade tänder osv, hon betedde sig som ett förbannat barn i trotsåldern. Allt detta pga av att jag ville just idag för första gången ha henne riktigt fram till handen. Jag klandrar inte henne utan detta är att problem jag skapat och nu får jag bita i det sura äpplet och göra om och göra rätt. Jag försökte vara vänlig men bestämd men hon tog varken skänkeln eller pisk utan kastade av mig istället. Nu får vi börja om från början med övergångar där hon svarar direkt och inte ifrågasätter.

Detta jag precis skrev om är något jag ser hela tiden, överallt, på tävlingar, vad deltidsryttarna pratar om med varandra, i forum på nätet, osv, skillnaden är att jag letar inga fel hos hästen utan hos mig själv. Jag sitter inte här ikväll och funderar på om det är något fel på Kerstin utan jag sitter här och funderar och har kommit fram till att det är endast JAG som skapat detta! Förlåt Kerstin det är inte ditt fel, men vi löser det tillsammans.

Kerstin som 1åring, skönhet ligger i betraktarens öga

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kärt barn har många namn

Sara Nilsson | 21/4 - 2019

Vi har 30 hästar på gården, 16 st som rids och några inridningshästar. Vi har hästar i stallet som man måste sedera för att klippa eller sko, en 4åring går inte ens lyfta bakbenen på, en går inte rida ut själv med, en måste ridas ut själv annars blir den uppjagad, en går inte sitta upp på utan pall, en väver, en har sadeltvång, en annan är livrädd för pallen och jag måste bli uppkastad, en inridningshäst måste ha luva då hon är superkänslig mot ljud, en kan inte bli kvar själv på bilen, en måste åka på två platser och ha brett i lastbilen, en kan inte gå upp på lilla rampen, en får panik i skritten och en klarar inte stå uppbunden på gången utan måste stå i spolspiltan. Listan kan göras lång på vad de olika individerna kan och inte kan göra för att må bra och fungera. Allt ovan ser jag inte som ett problem, det är saker jag och mina medarbetare inte ens tänker på utan det blir rutiner, alla hästar har olika rutiner för olika saker.

Jag har min egna uppfödning Oompa Loompa, han är 6år e: Al Cendo – Robin Z, mamman har jag ridit 1,50 på och jag brukar säga att jag fått honom för alla mina synder. Han hoppar felfritt 1,20. Enda sedan han välsignade oss med sin födelse har han varit Tom Tvärtom. Vi märkte redan tidigt att han var en alfahane och så fort kulorna såg dagsljuset rök dom. Han är elak när han äter och vaktar sin mat precis som sin mor gör. Vill han inte in från hagen kan han göra utfall, likaså i boxen när han äter. Han är snäll att rida men ser han något i en hörna kommer du inte dit, och med kommer inte dit menar jag att han kastar sig och bli odräglig. På tävling drar han sig om för att springa ut från framhoppningen och jag har blivit hämtat på både andra sidan av stengärd och borta vid lastbilarna av Robin. När man jobbar honom måste han tänka sig för. Jag kan inte sitta och försöka rollkura och samla för länge för då blir han pissed och kan bli istadig för det, man måste ta och ge och låta honom tro att han bestämmer, vilket han absolut inte gör men det är ju så alla kvinnor gör när det kommer till män.

Eftersom vi haft honom i 6år är inget av ovanstående ett problem för oss. Vi behöver inte tvunget göra ett täckesbyte när han äter krafftfoder. Vi parerar ridningen så vi rider innan hagen eller senare på eftermiddagen när han kommer in. Jag tänker mig för när jag samlar honom att han inte behöver kämpa hela tiden. Jag har en kompis med på uteritt, är där en konstig blomkruka inne på banan undviker jag den innan start för sen glömmer han det osv.

Han är 6år nu och vi har bestämt oss för att sälja. Jag har hästägare på kö in och han behöver nog 2 års träning till för att hoppa 1,40, tid i mitt stall är pengar. Han är dessutom ingen 1,50 häst då hade jag inte sålt honom för 100.000kr plus moms men är övertygad på att han hoppar 1,40. Hopningen är där men behöver mera stryka och tid och jag orkar inte bråka med honom varje ridpass. Han är sist på listan för ridning och rids sporadiskt när någon av oss har tid vilket inte heller är rätt mot honom. Jag upplever att han inte riktigt trivs hos oss. Det är inte alla hästar som fungerar i ett större stall med liv och rörelse hela tiden och såklart tror jag han känner sig lite glömd och inte får den uppmärksamhet han vill ha.

Problemet är nu att hitta en kund som är som en själv och ingen ”förståsigpåare”. Jag vill sälja honom till någon som smsar – Hej Sara, idag var vi på pay and jump med det lilla monstret, felfritt på hinder men han sprang ut från framhoppningen en gång och min medhjälpare fick komma och hämta in mig igen, galet jag vet men han skötte sig så fint på banan och jag älskar honom och alla hans idéer. Uteritterna går fint 8 gånger av 10, de andra två gångerna är vi inne på grannens gräsmatta och hjälper honom att vårfixa lite, han tycker inte det är lika kul som vi haha”

Jag vill inte ha ett sms som detta: – Hej Sara. Vi vill reklamera Oompa Loompa. Idag på pay and jumpen sprang han ut från framridningen och betedde sig farligt. Vi hade ute vår kiropraktor och han säger att han har stora låsningar i ryggen och är 100% säker på att det kommer från det stället han har tight på i ryggen, dessutom vägrar han lämna gården, gjorde utfall mot pensionerade Berit 65år som hade intag och vi känner oss lurade”

Alla ser skillnaden va? Nu sitter säkert några bak skärmen och tänker att det är något fel på hästen. Nej det är det inte. Han är röntgad överallt, har lite tight på något ställe i ryggen men som min veterinär sa – Tyvärr Sara, detta är inget vi kan skylla på att han beter sig så ibland”. Han är böjd och han har aldrig varit halt. Han är som en ironman. Så många stengärd vi gått över, buskar och snår vi ridit rakt igenom och inte ett endaste halt steg har han haft. Kom inte heller och förslå någon som ska komma ut och lysa lite med en ficklampa på honom eller masseras av någon 25 min av en person som gått en internetkurs i hästmassage.

Ni som följer Peder eller Malin på instagram, ser ni att Malin alltid har halsring och ljudvadderad luva på Indiana när hon rider ut, tror ni det är för hon är världens snällaste? Eller tror ni Peder ringde Ludo Phillipperts och ville reklamera All In när han hade svårt att komma upp på honom i början pga av hans flyktbeteende? Skulle inte tro det va. Allt handlar om kunskap och skapa rutiner som fungerar för de olika individerna.

Mitt största problem nu är att hitta en vettig kund, men det kommer jag göra, det gör jag alltid. Jag hoppas folk förstår att för 100.000kr plus moms får de inte både bra häst och en häst utan någon form av avvikelser. Säljer jag honom för det priset har jag ungefär förlorat 150.000kr på honom sen födsel. Hade han varit helt problemfri med tanke på hur fint han hoppar hade han kostat det dubbla. Jag kan ringa upp alla personer jag sålt häst till och alla är supernöjda och tro inte att jag inte sålt någon sur märr eller en häst outside the box någon gång, skillnaden är att jag berättar exakt allt om hästen och jag är alltid 100% ärlig i alla mina hästaffärer och det är säkert därför jag aldrig kommer att bli rik!

Så finns det någon där ute som vill köpa sig en oslipad diamant eller the devil in disguise kalla vad det vill så maila mig: sara@stallsaranilsson.se eller ring mig 0733822224

Strumpan, kolla in vad söt han var som föl. Ni ska tro att han har den mjukaste sammetsmulen i hela världen.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Unghästar

Sara Nilsson | 10/4 - 2019

Det var lite skräckblandad förtjusning att rida i Skandinavium, i alla fall med en 6åring. Didds e: Diamant de Revel – Cardento tyckte nog detsamma. Hon var rätt spänd när vi kom in men som alltid gör hon sitt bästa. Jag tänkte mest do or die. Hon var lite väl bra i luften i början på banan och jag hade nästan behövt en större sporre men sen slappnade hon av mer och mer. Sista hindret var en kombination med två steg och jag hade ett lite plusläge in och tappade höger bog på B så hon tappade kraften och petade ner B. Fantastisk häst ändå och vi är jätteglada över hennes prestation! Efter att ha ridit en 6åring har jag kommit fram till att någon 5åring kommer jag troligtvis aldrig rida där. Såg ett par och jisses så spända dom små bäbisarna var. Som vanligt toppbyggt av Peter Lundström!

Vilken sport det bjöds på, herregud alltså. I söndags efter andra rundan var jag helt slut. Tack alla deltagare för ni gav oss en riktig show.

Något jag funderat på är alla dessa satsningar, sponsringar och stipendiat som tilldelas talangfulla unga ryttare. Missförstå mig inte nu, det är helt fantastiskt att stora företag och förbundet vill satsa på grymma lovande unga ryttare men något jag saknar är någon som satsar på Unghästutbildare. Utan Ebba Berglöf hade vi inte haft Peder på pallen i Göteborg. Jag har träffat Ebba i Sydslätten i november flera år i rad där vi stått med förfrusna fingrar för att hoppa 1,20 Avd B. Det snackas ofta om hur viktigt det är med unghästutbildning men ingen verkar vilja investera några pengar i det. Ofta säljs våra absolut bästa unghästar utomlands och det är för att vi/hästägare inte har ekonomisk möjlighet att ha kvar dom. Tänk om det hade funnits någon form av ekonomiskt stöd man kunde fått för att fortsätta utbilda våra mest talangfulla unghästar tom 8års ålder för att sedan kunna sälja/placera ut dom hos våra bästa svenska ryttare och då får ju även uppfödaren vara med i bilden och kan få ta del av framgången vilket kommer sporra den ofta lilla uppfödaren till att fortsätta avla. Dom bästa unga hästarna behöver även den bästa träningen och dom bästa förutsättningarna. Det är ofta känsliga individer. Jag hade gärna lastat på mina topp 6 unghästar 5-7 år och åkt ner till Holland/Belgien för att ge dom mer erfarenhet för framtiden på en tur där än tävla i Hässleholm, men det har inte vi unghästutbildare råd med. Jag säger inte att inte alla i hästbranschen sliter men jag kan nog våga påstå att vi unghästutbildare är dom som sliter lite extra, för minst uppmärksamhet.

Så kom igen nu förbundet och alla företag och ni som är fullsketna av pengar, investera i unghästutbildare så vi kan få behålla våra bästa hästar till våra grymma svenska ryttare och glöm inte att ta med uppfödarna också!

#hmweloveyounghorses   Fingers crossed att denna tag kan komma till användning någongång.

Jag klarar inte av hur söt hon är. Blev inte så jättemånga bilder, jag var mest nervös och sen körde vi hem.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Amatörtouren

Sara Nilsson | 1/4 - 2019

I helgen var vi i Lund och tävlade. Alla hoppade felfritt igen, galet nära en dålig runda nu. Diddi hoppade en 1,20 plättlätt och imorgon åker vi till Skandinavium med henne. Är lite orolig hur jag ska hitta allt, har ju bara varit där som åskådare innan. Tänk om jag inte hittar till arenan ens och hamnar ute på Liseberg eller något sånt, Ullevi, ännu värre. Jag har ju ett enormt kontrollbehov och kan tex bli extra kissnödig om jag inte vet var toaletter finns. Likadant om jag inte har vatten på nattduksbordet på natten blir jag sjukt törstig, har jag vatten där dricker jag det ytterst sällan, hjärnan är ett konstigt fenomen.

Igår var även min elev Clara med. Hon red en superfin och felfri runda i 1,20. Hon försöker kvala till Amatörtouren i Falsterbo. Hon har varit felfri 5st 1,20 i år och fått tre vita rosetter. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om kvalreglerna till amatörtouren. Att få en färgad rosett i 1,20 i kvaltider krävs det många gånger att man ridit som man stulit hästen och jag såg rätt mycket dålig grundridning igår. Det drogs, slets och sparkades. Rev dom sista blev det en liten munfisk och ryggning. Missade dom en distans i en snäv sväng så det blev stopp eller riv blev det en pisk på bogen. Det var inga Shane Careys jag såg direkt. Något jag har noll tolerans för är när amatörerna bestraffar sina hästar när dom gjort fel. Jag vet det handlar om okunskap men ändå. Var en tjej som red en superfin och försiktig häst i 1,10, hon kom på en mellandistans och satt helt handlingsförlamad och hästen stannade och satan så arg hon blev, jag tänkte, din bortskämda styggis, klappa din häst som inte vill krascha så du hade eventuellt slagit halvt ihjäl dig, den gjorde dig en tjänst. Clara är stadig i 1,20 men kan inte matcha dom allra snabbaste. Hon rider på vanligt bett med young jump bakskydd, jag såg både teknikskydd och massa kraffs i munnen på många hästar vilket jag tycker är lite galet. Att ens teknikskydd under 1,40 är godkänt är för mig en gåta, men hjälm, hjälm måste vi ha på veterinärbesiktning och flygande är absolut inte tillåtet förutom vid ev smittor, men stora teknikskydd och kombinerat hack som sitter fel är helt ok. Vi gick banan och gick igenom vägarna, innanför överallt förutom på ett ställe samt ta bort ett galoppsprång på sista linjen i omhoppningen. Hennes häst är grymt försiktig och river mer eller mindre aldrig men hon måste rida den, den tar inte en distans som blir fel och hon har fått lära sig att vara noggrann. Blev ingen rosett denna gång och såklart en liten besvikelse för en 16åring som gjort en jättefin runda. Jag sa till henne att hon kunde inte gjort något annorlunda och kan absolut inte vara missnöjd. Hon red perfekt för där hon och hennes häst är utbildningsmässigt för dagen. Ridningen jag såg på många leder inte till någon god ridning överhuvudtaget. Kanske borde man lägga till någon form av stilbedömning? En amatör som inte kan matcha de snabbaste tiderna men rider fint, prydligt och felfritt borde också kunna få en möjlighet att kunna kvala till Falsterbo, det tycker jag i alla fall. Jag säger inte att det bara skulle vara stilbedömning men kanske att alla felfria får en viss poäng för tid och en viss poäng för stil? Nu ska jag såklart inte dra alla öven en kam, finns massa amatörer som rider fint och prydligt men långt ifrån alla!

Jag har väldigt smala vader och alla ridbyxor är för stora och dras upp, kolla in vad Mammi gjort, sytt på resår, sånt som små barn har på galonbyxor, smart jag vet. Ser även nu att lite sol på benen hade inte skadat

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Unghästhoppning

Sara Nilsson | 27/3 - 2019

Sådär ja, då var det dags för en liten blogg. Högsäsongen har börjat vilket är mars-juni, sen aug-mitten på nov, då får man vara nöjd om man hinner äta, sköta sin hygien och sova. Jag måste sova minst 8h annars kan jag bli lite sträv. Har avbokat två möte med min dietist så mina matvanor är under högsäsong sådär, men har i alla fall slutat äta vitt bröd, istället har jag grädde i min varma choklad som jag dricker varje morgon, vet inte om det är så mycket bättre. Jag dricker inte kaffe, ni som känner mig är säkert glada för det. Försöker att dra ner på mitt apelsinkrokantberoende men det går också sådär får jag nog ändå lov att säga, men jag försöker.

Hästarna har hoppat superfint och mycket felfritt, det innebär att jag är farligt nära ett nedslag nu. Alla är redo att gå upp en höjd och det debuterar jag alltid ute. Diddi ska hoppa Skandinavium nästa vecka. Att förbereda en ung häst för det känns rätt svårt. Hon har tävlat tre tävlingar och varit felfri alla utom en start, mer kan jag inte göra. Vi får se det som en kul grej. Hon är väldigt het och kan bjuda på allt. Jag använder mig ofta av väggarna när hon blir för het, borde nog inte göra det i Skandinavium, tänk om hon hoppar över den lilla hockeysargen.

I helgen var vi på en lokal/regional tävling. Vi hoppade klasser mellan 1,00 – 1.25. En superfin anläggning, stort fint ridhus med toppunderlag men tyvärr hjälper det inte när banbyggaren byggde alldeles för svåra banor för nivån på tävlingen/deltagarna. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man som licenserad banbyggare kan misslyckas med en lokal 1,00 och 1,10 bana. För mig är lokal 0.90-1.10 till för orutinerade hästar och ryttare och alla ska ha en möjlighet att komma i mål med en bra känsla, ryttare som häst. Det handlar inte om hur mycket felfritt det är utan hur det ser ut. Jag kollade bort några gånger under avd A för det var läskigt. När jag är ute med mina mest orutinerade hästar vill jag gärna se följande. Nu pratar vi innesäsong.

En schysst enkel väg till hinder nr 1, gärna mot utgången. Nr 2-3 en enkel linje som ej är intill väggen helt och hållet utan ett hinder kan stå intill väggen för att sedan få en mjuk linje till hinder nr 3. Såklart inte något kort ur sväng till nr 2. Distansen får gärna vara lite plus så man får möjlighet att galoppera igång dom. Är som spända vill man galoppera, är dom blyga vill man galoppera, är dom inte framme vill man galoppera, är dom försiktiga vill man galoppera, är dom heta vill man kunna använda galoppen och den orutinerade ryttaren behöver också galoppera. Framåt är alltid det rätta svaret på det mesta. I mitt fall har jag väldigt försiktiga unghästar och dom behöver jag definitivt kräma på så jag inte riskerar att dom blir ”rädda för sig själva” och överhoppar sig. Nr 4 kan stå fristående, en kombination snett igenom och en linje till, slut.

Jag vill inte ha linje in i en kombination i 1,10, jag vill inte heller ha tittiga hinder intill väggen på linje vid läktaren eller stora konstiga infångare alldeles bakom ett hinder, inte heller 25,3 på fiber med oxer räcke eller kort ur sväng för det är för svårt. Nu sitter säkert några bakom skärmarna och tänker, men åk inte då. Fast det är mitt jobb att åka på lokaltävlingar och mina hästar är förberedda för en lokal bansträckning. Jag vill inte rida en teknisk 1,30 med 1,00 höger hinder för det är för svårt för mina hästar. Jag blir så bedrövad varje gång detta händer för jag vill verkligen ge alla mina hästar en bra erfarenhet när dom är inne på banan, jag vill att dom ska komma ut och känna sig som supermans allihopa, dom ska tycka det var kul och framförallt ska dom tycka det är lätt och tänka det här vill jag göra igen!

Jag är ingen skitsnackare och framförde såklart mina synpunkter direkt till banbyggaren men vet inte alls om han förstod mig. Jag har även bollat detta med Fredrik Malm och jag hade önskat att fler orutinerade banbyggare kunde sätta sig in i ryttarnas situation och vara mer öppna för en dialog. Detta händer såklart aldrig när de rutinerade banbyggarna bygger och kanske borde det vara någon form av krav att de banbyggare som inte bygger så mycket ska gå någon form av repetitionskurs. Som vanligt är detta min åsikt men jag vill gärna inte detta ska hända igen. Vill även passa på att nämna mina favoritbanbyggare: Peter Lundström (ja jag har fortfarande en crush på honom sen banorna på Breeders, Elmia), Fredrik Malm, Jonas Holmberg även om han inte alltid går att föra en dialog med men bygga det kan han, Maria Alfredsson, Magdalena Regårdh, hon är topp på att bygga för unghästar, just kanske för att hon jobbar som unghästutbildare och jag gillar även Siri Sjögren, synd hon bygger så lite för hon är superduktig tycker jag, och ödmjuk.

Nu ska jag sova, äntligen!

Älskar soluppgång, snart, snart är det vår på riktigt

Tvättar ofta stigbyglarna, får panik när dom är skitiga, tvångstanke kallas det nog

Alvedon och avmaskningstabletter för hund är galet lika om man inte har linser i, vet någon om det är farligt att förväxla? Frågar såklart åt en vän

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Avel och sånt

Sara Nilsson | 27/2 - 2019

I´m back. Någon gång under januari/februari får jag alltid en liten livskris innan jag fått struktur på säsongen som kommer. Min både bästa och sämsta egenskap är att jag är arbetsnarkoman. Jag ska beskriva en ”vanlig” dag i mitt liv för er en gång. Sen dog min Mormor för tre veckor sedan också så haft lite av allt att stå i. Alla hästar är nu igång för fullt och alla har presterat mycket väl på tävlingarna so far så säsongen ser ut att bli hur kul som helst!

Bruksprov i Flyinge i veckan med massa ungtuppar. Jag väljer nog hingstar som jag väljer karlar, ju knepigare desto bättre. För min del hade det varit perfekt med ett bruksprov för killar. Då hade jag letat efter en långlinjerad, maskulin men inte för mycket muskler, högställd men inte högfärdig, gärna utan exteriöra avvikelser, man vill ju dom ska hålla för arbete och prestation ett bra tag utan gnäll. Jag bryr jag mig inte så mycket om hur han rör sig heller men någon som asar benen efter sig eller inte kan slappna av är ju inte heller så kul. Huvudet är extremt viktigt. Smart men ingen översittare. Ingen vill heller ha en Allan Brallan som showar konstant men inte heller vara någon sömnig tråkmåns som bara vill vara inne och slappa. Snäll och självsäker men inte självupptagen. Dom får gärna vara populära men inga häradsbetäckare eller buskbetäckare. När det kommer till prestation är det svårt med framförallt dom yngre. Kommer dom klara pressen när det kommer till prestation? Dom slår sig själv på bröstet men när dom väl ska prestera så får dom scenskräck och inte har en aning om man vad dom ska göra. Måste kunna fungera i grupp men framför allt vara självständig och gå att lämna ensam allt som oftast.

Vi väntar föl e: Balou du Rouet – Cardento. Calido´s son – Balou du Rouet – Cardento och Kannatol – Robin Z i år. Alla ihop med min grymma hästägare Kristina som fött upp Bianca. Vi avlar på Biancas helsyster Belle Rock bla. Må allt gå bra. Fölningar är väldigt blandade känslor. Jag är en hobbyuppfödare och tycker mest det är en dyr och rolig sidoyssla, sen hoppas man ju såklart på massa stjärnor men får man en bra på 10 ska man va glad. Att hitta en stjärna är nog en av 25. Av 10 st är det en som dör, en är riktigt värdelös, en med massa röntgenförändringar, en riktigt fin, en dum i huvudet och går inte sälja ändå och fyra st medelmåttor. Vi försöka avla på bra ston med bra stam. Alla ston har presterat på ett eller annat sätt och har ett bra huvud vilket är det viktigaste men det är ett lotteri ändå ska ni tro. Man ska kunna förvalta den unga talangen också och det är där många uppfödare går bom. Dom har fina unga förmågor men vill inte betala för utbildning, då biter dom oftast sig själva i svansen. En riktig talang kan inte få en dålig utbildning då blir det ingen bra häst. Flera gånger om året kan jag fråga på fina unga hästar ute på tävling om dom är till salu, oftast är dom inte det men ett år senare är dom stoppers allihopa. För när en försiktig häst får komma fel 8 av 10 gånger stannar den till slut. Tråkigt men sant. Uppfödare borde se utbildning som en investering. De pengar man stoppar in i en talangfull häst ”fryser” man ju bara och får tillbaka det och mer vid en försäljning när tiden är rätt. Att utbilda medelmåttorna är minst lika viktigt eftersom dom ska funka med deltidsryttarna (amatörerna) och behöver därför vara bra ridna och självsäkra då dom troligvis kommer att få ställa upp en del. Jag har aldrig sålt en häst från mitt stall som jag utbildat som visat sig vara istadig eller stanna, det är jag väldigt stolt över, något rätt verkar man ju faktiskt göra

 

Grå 5år e: Diacontinus – Escudo 1, ägare Johan Iverson. Har samma mamma som Malin Baryards grymma 7åring Quantum. En superfin häst ska jag berätta för er.

Livet med unghästar

Bad Monty åka och köpa svarta hagboots, kom hem med dessa, det var rea, jeeej.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vi är igång

Sara Nilsson | 26/1 - 2019

Då var tävlingsäsongen igång. Vi har hunnit göra två tävlingar redan. Åstorp och Flyinge. Inte för att skryta men alla hästarna har hoppat galet bra och jag ser verkligen fram emot 2019. De hästar jag haft i träning länge känns starkare än förra året och de nya hoppar lika bra som jag förväntat mig, så himla kul.

Jag hade dock önskat flygande veterinärbesiktning, i alla fall denna årstid för i Flyinge i tisdagskväll var det på väg att hända en olycka, ystra hästar i långa köer och isgata på det. Snälla ni som bestämmer, kan vi inte bara få ha flygande, please, please, please.

Det var även mer eller mindre kaos på framhoppningarna, även detta mycket pga av årstiden. Pigga och nyklippa hästar som knappt rör sig i hagarna om dagarna kan lätt komma till att bli upprymda vid ridning. Jag tävlar ungefär 35-40 helger om året, mestadels med unghästar. Varje framhoppning/framridning jag kommer in på försöker jag läsa av hur situationen verkar vara. Jag ser mig omkring och tänker ok där har vi en childrenryttare, dom har inte utvecklat vidvinkelsyn ännu, säger jag som inte har några barn men det är hur jag läser av dom i alla fall. Dom får man undvika till max, som tur är sitter dom oftast på väldigt snälla gamla hästar. Sen kommer Juniorerna, dom har inte en aning om hur det är att sitta på en mötesskygg och rädd unghäst, dom tänker oftast bara på sig själva. Gärna gör dom en ökning eller galoppfattning med en liten pisk på bogen mitt framför en och Mamman/Pappan står bredvid och skriker: – Är hon framme nu Elsa? Dom får man också undvika. Sen har vi deltidsryttarna (amatörerna). Dom är många gånger så sjukt fokuserade eller nervösa att dom varken hör eller ser. Jag känner verkligen för dom om dom är så nervösa som det ser ut som. För många år sedan skulle jag debutera 1,50 på en av våra uppfödningar. Jag var så sjukt nervös att jag trodde jag skulle kräka. Det var i utomhus och det var riktig vattengrav med och jag hade hetsat upp mig för den trots att jag tränat vatten. Vi var två på banan samtidigt, jag och Malin Baryard. När hon var i anridning till vattnet så stod jag där i lugnan ro och visade min häst vattnet så hon fick vända ifrån. Jag hade varken hört eller sett henne komma. Shit vad jag skämdes. Jag fick be om ursäkt efteråt och hon var sädär lagom glad. Sedan dess har jag aldrig ens vågat titta åt henne, jag hoppas hon har glömt det men jag kommer aldrig göra det. Jag minns även att vi kom 4:a i debuten, det var alltså både ett superkul och hemskt minne som jag alltid kommer bära med mig. Sen till sist har vi oss som jobbar med hästar på heltid. Vi brukar hjälpa varandra tycker jag. Ser jag exempelvis Jörgen Larsson kommer med en mötesskygg pigg lite halvgalen häst (sorry Jögge jag tog dig som förslag) så håller jag mig undan så gott som det går. Är det framridning i båda varven och han då tex bara rider i vänster varv behöver jag inte tvunget galoppera i höger varv utan jag visar respekt för jag vet exakt hur det känns för honom där uppe! Sen har vi faktiskt dom värsta av alla, det kan vara alla olika åldrar och nivåer på dom, men dom som ska bråka med sin häst vid uppvärmning. Sparka, dra, slita, stanna, rygga, öka, rollkura med graman, sätta dom i skiten på hinderna så bommarna flyger för att sedan sätta dom på rumpan efteråt och generellt bråka med sin häst. Kom igen det är lite för sent att göra det här ändå så bara lägg ner!

Så mitt lördagstips är: Visa mer respekt vid framridning/framhoppning, läs av varandra och försök samarbeta mer så alla kan känna sig trygga där.

Nästa blogginlägg kommer att handla om mangagement, något som inte alla är bra på, det blir ett riktigt panginlägg vill ja lova. Stay tuned, eller vad alla proffsbloggare nu brukar skriva

Lite extra glad att Ture 8år e: Chairman la Silla – Convoi, uppf o ägare: Familjen Bladh är igång och tävlar igen efter att ha fått en ligamentskada i oktober 2017. Heja Turesson!

Alltså bara kolla vad jag lyckades med, Data B var inte för intet om man säger så. En film på Ture. Lite (mycket) mer trim sen kör vi 1,40 till sommaren.

Och en film på min pojkpärla Hugo, he´s all I ever wanted!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här