Brace, brace, heads down

Sara Nilsson | 1/1 - 2019

Jag har haft äran att ha min bästa vän Julia på besök i några dagar. Julia och jag träffades när vi bodde på Strömsholm 2004 och vi har varit bästa vänner sedan dess. Hon slutades med hästarna och valde sedan att utbilda sig. Nu är hon en riktig boss lady inom bank och finans och sätter alla medelålders män på plats. Hon har förklarat några gånger vad hon gör och jag låtsas oftast fatta men det gör jag inte. Hon fick besked den 30 Dec att hon skulle börja ett nytt projekt i San Diego den 2:e Jan och flög dit idag, alltså hur coolt. Julia är min idol. Hon är förutom världens smartaste också den härligaste människa jag vet, och snygg som en fotomodell. Önskar ibland att hon inte bodde i USA men en fördel är att när hon är iväg på projekt runtom i världen och bor på flott hotell kan jag åka dit och bo gratis och leva lyxliv, livets liv!

Vi har haft några mysiga dagar med massa häng, skratt och wine a clock hela tiden. Julia äger ju halva Diddi och äntligen fick hon rida henne. Julia red själv upp till 1,50 när det begav sig och tyckte Didds var lika fin som jag tycker, kul.

Ute på tur, aldrig sur.

Nyår blev lugn och stillsam. Vi käkade hemma hos min syster och jag var i stallet och kollade till alla hästarna kl 18, 21 och sedan åkte vi dit och var där mellan halv 12 till halv 2. Jag hade riggat med radio på hög volym i alla stallar och på lösdrifterna hade jag förberett med massa Horsehage som jag la ut på lite olika ställen i halmen så dom kunde gå omkring på skattjakt och inte gå upp mitt i hagarna till balarna och ev bli rädda. Jag hade även köpt några säckar morötter som jag kastade ut i halmen så skattjakten fortsatte ett par timmar för dom. Pojklösdriften var hur cool som helst. Stona var lite stressade så jag stod inne hos dom en halvtimme ca innan dom också lugnade sig och fortsatte äta.

Halv 2 skålade vi för att alla hästar var lugna och inga skandaler hänt.

Jag älskar fyrverkerier men inte lika mycket som jag älskar djur. Alltså vilka idioter det finns. För mig är det helt otroligt att man inte tänker sig för innan man börja smälla bredvid en gård där dom vet finns massa hästar. Jag vet om att det är lagligt mellan kl 16-04 den 31e/1e men det finns så många som inte håller sig till de tiderna så i år utsåg jag mig själv till en Fyrverkeripolis. Jo ni läste rätt. Julia stackaren har fått åka runt med mig i byn där jag sett dom smällt tidigare så jag kunde skälla ut dom och såhär i efterhand kanske ev hotat med både det ena och det andra.

I förrgår på väg hem från stallet vid 17 tiden såg jag att borta vid macken där det finns en samåkningsparkering smällde det som satan. Jag var redan på lite dåligt humör för jag hade inte ätit middag så jag satte plattan i mattan och körde dit. Julia satte på introt till Mission Impossible och jag bad henne filma med min telefon. Såklart var det ett gäng ynglingar med sina epatraktorer och mopeder. Julia fick kalla fötter och började skrika brace brace. Men va fan Julia sa jag, upp med telefonen och börja filma vi är inte på ett flygplan nu. Hon bara – Men Sara jag bor i USA, där åker man inte fram till ett gäng och börja skälla ut dom och filma för så kan man ev bli skjuten. Jag sa då att det är nog 0,001 % chans att det skulle hända här i Fjälkinge. När jag väl var ute ur bilen fick dom höra några sanningens ord. Ena pojken blev så rädd att han körde därifrån. Tjejerna var lite tuffare och försökte prata emot mig. Ena hittade på att om jag la detta på internet och hon hade skyddad identitet skulle hon kunna råka illa ut. Jag berättade för henne att jag mer än gärna tog den risken för att sätta dit snorungar som henne och hennes vänner. Som ni hör hade jag nog aldrig fått jobb som varken kamratstödjare till ungdomar eller socialarbetare.

Idag på väg hem från stallet såg jag även att mina grannar som smällde värre än i Syrien hade haft sitt uppskjutningsställe ute på en åker som troligtvis ska bli djurmat till hösten och inte städat upp efter sig. Jag kunde åter igen inte hålla mig och knackade på och frågade vänligt men bestämt om det var dom som skjutit upp raketerna från åkern. Han erkände faktiskt, vilket var ganska modigt av honom med tanke på att jag var ganska arg. Jag sa att dom hade ett par timmar på sig att städa upp innan jag tog vidare åtgärder. OK, ev sa jag också att det var jag som ägde åkern och att det skulle bli djurmat även om det kanske är potatis som ska växa där vad vet jag, samt att han verkade IQ befriad och borde skämmas, men ändå, årets första goda gärning gjord, check på den!

Ska bli skönt till nästa år när man måste ha särskilt tillstånd för att smälla raketer för jag har verkligen inte tid med detta extrajobb men kände att det var min plikt i år och jag gjorde samhället en tjänst.

Vilka jävla idioter va.

Följ mig här