Inridningssäsong

Sara Nilsson | 3/11 - 2018

Vi rider in mellan 10-15 hästar/år. Ett enkelt jobb om dom är snälla och riskfullt och på tok för billigt om dom är dumma. En normalt hanterad 2-3åring som inte har något fuffens för sig tar en månad till sex veckor att rida in. Då kan den skritt, trav och galopp på fyrkanten, stor volt i trav och snett igenom på ett avspänt sätt.

En av inridningshästarna, Ellie 2år e: Diero Lux – Cathageno, så himla duktig so far.

Det finns olika typer av hästar som kommer:

  1. Hästen som kommer direkt från lösdrift och knappt är ledd och aldrig hanterad.
  2. Hästen som är bortskämd och ouppfostrad och därav kan bli farlig. Med bortskämd och ouppfostrad menar jag att den går över en, bits, skrapar i box/på gången, kan inte stå still (otålig), sparkar när det inte passar, kan inte vänta på sin tur osv.
  3. En normalhanterad unghäst, dvs den kan stå uppbunden, är verkad, går fint i grimskaft, med fint menar jag att man varken behöver dra den efter sig, hänga bakom den eller att den går över en, väntar på sin tur vid in/utsläpp, går att borsta/kratsa hovar och varken bits eller sparkas, den respekterar ledaren helt enkelt.

Såklart förstår ni att jag föredrar nr 3 men hos mig får de vara vilken av typerna dom vill, det spelar mig absolut ingen roll bara ägaren till hästen säger som det är vid lämning. Det hjälper varken hästen, mig eller min personal att inte säga att en gång slog den faktiskt runt på gången när den fick panik i linorna, jag hängde på den men den skicka av mig, den har tvångat när man spänt gjorden, den kosparkar vid hovkratsning osv. Vet jag bara om vad om hänt/inte hänt kan jag utifrån det jobba med hästen. Har ingen sagt till mig att den tvångar på gången och slagit runt sadlar kanske även jag den på gången så det händer igen, vet jag om det sadlar jag såklart den i boxen till en början.

En till inridningskille, Lillebror 2år e: Conthinder (Conthargos) – Al Cantino – Tabac – Lansiär, idag satt jag på honom för första gången, en väldigt fin häst som är till salu.

Jag har hellre häst nr 1 än häst nr 2, lätt! Häst nr 1 är oftast de hästarna jag fastnar mest för, Vita var en sådan och jag har själv köpt två till efter henne som varit häst nr 1 när dom kom. Häst nr 1 är lättast att forma. Har man skapat ett förtroende med häst nr 1 är den helt fantastisk. Det är oftast den som blir mest lyhörd och väntar på en uppgift från ledaren att lösa hela tiden, I like!

Sen finns det roliga ägare som ringar och säger att dom har en häst dom vill lämna på inridning men den är fruktansvärt bortskämd och har mer eller mindre gjort som den velat hela sitt liv och det är därför dom lämnar bort den, för att få lite distans till den och få bukt på ouppfostran. Perfekta kunder kallas det! Perfekta kunder är även dom som säger att jag har inte haft tid att hantera min häst och nu får jag betala priset för det genom att lämna bort en häst som mer eller mindre är en vildhäst och det kommer kosta mig massa extra pengar.

Något jag inte förstår är hur vissa kan tycka 8000kr plus moms är mycket pengar för en inridning i ett proffsstall utan hellre gör det själva eller tar ett billigare alternativ och få ett sämre jobb/misslyckat jobb. Jag har aldrig misslyckats men har haft två st på 15år som jag känt att jag inte reder ut. Då är jag alltid ärlig och uppriktig mot ägaren och säger att detta klarar jag inte av och jag vill varken för hästens eller min skull riskera att misslyckas, för vissa hästar får man helt enkelt inte misslyckas med. Jag brukar då rekommendera Eamon Hickey eller Oleg Stefanov, grymma båda två på hästar med problematik och ingen av dom behöver en närmare presentation. Tyvärr är det också så att dom två jag inte rett ut har varit hästar från kategori 2 plus att ägaren misslyckats, brukar vara vid uppsittning problemen finns. Nu spårade det lite iväg här och blev lite oorganiserat, det klarar egentligen inte min släng av aspergers av men jag kör en liten metafor också (tankeverksamheten är som bäst efter ett glas rött) :

Jag har hund, en chihuahua. Jag tycker själv att jag kan en hel del om hundar. Jag läser hundtidningar, kör lite agility i trädgården, jag spårar lite med den på hobbynivå, jag umgås med andra chihuahuaägare, jag för protokoll vid utställningar och jag är guldmedlem i chihuahuaklubben där jag även sitter med i styrelsen. Jag tar en kull valpar, ut kommer några fina små sötnosar. Både Mamman och Pappan har fin stamtavla och jag vill ställa ut dom på valpvisningen men har aldrig gjort det innan. Jag kan ingenting om utställning av hund och såklart tar jag då hjälp av en som kan det för att få bästa resultat. Jag vill ju inte riskera att mina hundar börjar springa omkring och dinga sig där inne i ringen eller ännu värre vill leka med alla andra hundar för att sedan sätta sig och klia på halsbandet när det är dags för att ställa upp dom framför domaren.

Varför är det så annorlunda när det kommer till inridning/utbildning av hästar? Jag är inte dum och förstår att de flesta gånger handlar det om ekonomi men kan man inte själv rida in/utbilda hästen på ett bra sätt eller har råd att ha den i träning så tycker jag personligen att man borde tänkt sig för innan man skaffade sig en unghäst eller börjar med hästuppfödning. Det finns så otroligt många fina unghästar jag sett genom åren men som aldrig fått en ärlig chans pga av dålig utbildning och sen när dom blir lite äldre är det för sent, då har dom antingen börjat hoppa dåligt eller vill inte hoppa alls, waste of talent och pengar enligt mig.

 

Nästa inlägg blir hur vi börjar jobba de olika typerna när dom kommer för inridning.

Mys på lösdriften i fantastiskt väder

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här