It´s showtime

Sara Nilsson | 7/5 - 2019

Sista veckorna i april och hela maj är helt galet. Vi har något varje dag och jobbar så mycket att det finns endast tid för äta, sova, duscha och ibland klämmer jag in ett glas vin på kvällarna för att varva ner. Då sitter jag bara och stirrar rakt ut i luften utan telefon, det är fint det ska ni tro, prova!

Maj innebär tävling 2-4 dagar/vecka, vi har inga hästar som ska kvala (kommer ett inlägg om det snart, kanske redan imorgon). 4åringarna görs redo för tävlingsdebut. Jag har just nu 6st 4åringar.

Innan det ens är aktuellt med tävlingsstart åker vi alltid iväg med dom på minst två olika ställen. Folk tror att det är ”bara att” åka iväg på tävling med en 4åring men det krävs enorm planering. Vilka går ihop med vilka på bilen, går det sadla när man kommer fram, tränsa uppe på bilen är ett projekt. Man måste se till att det finns möjlighet att longlera på tävlingsplatsen innan man sitter upp. När man väl kommer fram och tagit ut och upptäcker att tränset sitter lite hårt eller löst kan det många gånger inte vara aktuellt är ändra det då det oftast är en upprymd stämning som infinner sig. Bakskydd ej aktuellt. Man får bestämma sig för om man vill frysa eller vara kokhet, av och på jacka är inte läge. Jag ser även till att ha sadelgjorden är spänd så man inte riskerar att behöver göra det när man är uppe. Jag har även alltid martingal eller nödsituationsring om halsen som jag kallar det. Sen ber man en liten bön att dom kommer ihåg allt man lärt dom!

Ena gänget var idag på Ulf Wernbergs fina ställe Stensäter och hoppade, kom dit och tävla vet jag, en toppanläggning. Alla som var med idag var förra veckan på ett annat ställe, Mimmie Faijermos, ligger bara 10min bort. Vi väljer alltid att åka korta sträckor i början. Har haft en och annan som hoppat upp på foderbordet i mina dagar och det är hemskt när det händer. Alla utom en skötte sig idag och får en tävlingsstartOK stämpel.

Kerstin var den som strulade. Sto 4år e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel, egen uppfödning. Lång historia kort (kortare). Kerstin är en häst som hoppar helt galet bra, in och kolla på mina instagram: stallsaranilsson ska ni får se. Kerstin reds in som 3åring och var en bockmaskin. Hon har en lång kropp, vi kallar henne familjehästen, kort hals, lågställd och långa bakben, den kroppen, med superförsiktighet plus nerv och humör är inga superkombination som 4åring. Hennes Mamma, RIP var en fantastisk häst som tyvärr inte höll för sporten, hennes Mormor var ett monster och Kerstin har ärvt lite av det. Eftersom hon bockade värre än en rodeotjur vid inriding var hon aldrig riktigt ärligt framme till handen. I höstas när vi började hoppa in henne samma sak, bockade och var inte riktigt framme, men eftersom hon hoppade helt sjukt bra var det lite såja såja lilla Kerstin du är så bra att det löser sig det här med skänkeln, du behöver inte svara 100% just nu. Detta fick jag äta upp idag! En kombination av en svår kropp, sjukt försiktig och mycket humör slog ut hela systemet idag. Vi stod mer eller mindre i varje hörn och hon bocka, stegra, kasta sig, spraka med frambenen, gnisslade tänder osv, hon betedde sig som ett förbannat barn i trotsåldern. Allt detta pga av att jag ville just idag för första gången ha henne riktigt fram till handen. Jag klandrar inte henne utan detta är att problem jag skapat och nu får jag bita i det sura äpplet och göra om och göra rätt. Jag försökte vara vänlig men bestämd men hon tog varken skänkeln eller pisk utan kastade av mig istället. Nu får vi börja om från början med övergångar där hon svarar direkt och inte ifrågasätter.

Detta jag precis skrev om är något jag ser hela tiden, överallt, på tävlingar, vad deltidsryttarna pratar om med varandra, i forum på nätet, osv, skillnaden är att jag letar inga fel hos hästen utan hos mig själv. Jag sitter inte här ikväll och funderar på om det är något fel på Kerstin utan jag sitter här och funderar och har kommit fram till att det är endast JAG som skapat detta! Förlåt Kerstin det är inte ditt fel, men vi löser det tillsammans.

Kerstin som 1åring, skönhet ligger i betraktarens öga

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här