Mellandagar

Sara Nilsson | 27/12 - 2018

När man ska åka och besikta en häst till en deltidsryttare har jag alltid lite ångest, inte för att jag gjort något fel men blir orolig att jag kanske glömt berätta om den där gången den bet mig i fingret när den fick en morot. Nu talar jag ur ett unghästperspektiv eftersom 90% av mitt stall består utav unghästar.

Kommer jag med lastbil blir dom direkt misstänksamma att hästen inte kommer att gå att lasta i en trailer. Kommer jag i trailer vilken jag sällan kör då jag hatar det och jag lastar av med hästen ståendes på vänster sida kan jag mycket väl få en kommentar varför den står på vänster sida och inte höger sida för det kör dom minsann alltid sina hästar på. Eftersom jag ytterst sällan kör med trailer och de flesta deltidsryttare har det har jag börjat med att lastträna alla hästar som ev ska säljas till deltidsryttare i just trailer samt filma det för att slippa få ett samtal som jag fick för några år sedan. Det var en häst jag hade köpte som föl, hon hoppade Falsterbo som 5åring och kvalade till Breeders som 6åring men såldes innan, en väldigt fin häst med scopet räckte bara till 1,35, en fantastiskt liten häst. Hon hade aldrig någonsin åkt trailer i sitt liv och såklart berättade jag det. När vi åker på tävling har vi sällan mindre än 4 hästar med oss därför är det aldrig aktuellt för oss. Hon hämtades i trailer och det var lite problem att få in henne, det var det absolut men det gick. En vecka senare får jag ett argt sms att dom minsann skulle åka iväg att träna med hästen och hon gick inte att lasta och dom hade minsann nu köpt på sig en häst som var obrukbar för dom. Jag blev såklart vansinnig men framförallt blev jag ledsen. Hästen hade bott i samma box i 6år och sett mig och min personal som sin ledare och trygghet i 6år och nu kommer den till ett ställe där allt är nytt och har fått en ny ledare. Såklart känner den sig otrygg och behöver tid att både acklimatisera sig och lära känna sina nya ledare och få förtroende för dom innan man ens tänker tanken på att åka iväg och träna, hon var ju fortfarande i sammanhanget en ung häst. Mitt resonemang gick inte alls hem och kunden var fortfarande upprörd. Jag ringde en ”kollega” som erbjöd sig att hjälpa till med lastningen men hon hörde aldrig något ifrån dom. Efter ett par månader hördes dom av och hade tagit sitt förnuft till fånga och tagit hjälp och sedan dess lastar hon sig själv och får pris hela tiden och alla är nöjda och glada, som det kan bli va!

Jag har aldrig köpt en äldre häst men de unghästar jag köper får alltid minst ett par dagar bara att skrota i hagen och lära känna våra rutiner/hagar/medarbetare/hästkompisar. Detta är ett perfekt sätt för mig att lära känna hästen också. Gillar den va ute, vill den gå med kompis eller själv, är den orolig vid intag, vill den gå ut först osv. Utifrån hur den beter sig gör jag sedan en plan med teamet så den passar in i gänget och i vår vardag. Jag rider sällan de första dagarna men går gärna en på tur på ägorna och inne i ridhuset för att kunna läsa av den och se hur den är i olika situationer.

När jag köper en häst har jag såklart saker jag frågar, och varför jag frågar är för att jag vill veta så jag första tiden kan göra så snarlikt vad hästen är van vid. Jag gillar tex att bli uppkastad på unghästarna hemma, det är en trygghet för mig, känner jag att det är på väg att gå åt helvete kommer jag snabbt av och pallen är inte i vägen, en arbetsskada efter alldeles för många avramlingar. Säger säljaren att dom alltid sedan inridning suttit upp från pall så självklart sitter jag också upp från pall, allt för att hästen ska känna igen sig och känna sig trygg. Vill jag sedan göra som jag brukar i mitt system tar det jag successivt så hästen inte blir rädd. Där har vi skillnaden mellan deltidsryttare och vi som jobbar med hästar. Jag vill göra det hästen är van vid medans deltidsryttaren gärna vill göra saker på sitt sätt, och vet bäst. Jag köper absolut att hästar för deltidsryttare ska vara trygga men ibland är det är svårt att svara på om hästen är trafiksäker. Det är den, det är ju inte så att den är rädd för bilar generellt men kommer någon i 70 blås på grusvägen kan du tro att även den snällaste häst kommer bli rädd och springa sin väg. Likaså om det kommer en hare och hoppar upp bakom ett träd, till och med jag blir ju dörädd när jag sitter och sjunger Islands in the stream för att skrämma rådjuren och en harjävel hoppar fram.

Kan inte sluta tänka på artikeln på Hippson om en hästköpare som köpte en häst som visades sig vara blind på ett öga. Såklart har veterinären inte gjort en tillräckligt bra besiktning men jag blev så ledsen över köparens uttalande att hon minsann inte ens hade valt att titta på hästen om hon visste att den var blind på ena ögat, fick lite ont i hjärtat där. Själv hade bara prutat lite om jag gillade hästen. Tornesch har ju bara ett öga och han har väl klarat sig ganska bra, eller vad säger ni? Big deal liksom. Hade jag fått reda på att någon av mina hästar bara haft syn i ena ögat hade jag inte blivit ledsen alls, man får bara tänka sig för lite extra i hantering och ridning ju.

För några år sedan satt jag och några i branschen och fikade på en tävling. Vi kom att prata om en stor hästförsäljning. En häst som hoppat massa 1,50 och var mycket framgångsrik. Ägaren/ryttaren sa då att när han visades hästen och allt hade gått fantastiskt bra frågade kunden om det fanns något speciellt han behövde veta om hästen. Säljaren berättade då att hästen var krubbitare. Kunden hade då sagt – OK, vad han gör på sin fritid bryr jag mig inte om så länge han presterar inne på banan. Så tänker jag med mina hästar också samt hästar jag köper. Jag bryr mig överhuvudtaget inte om dom inte går att sko utan sedering, måste åka brett, dumma att rida ut på, får panik i hagen efter en timme, sparkar i boxen, sliter linorna på gången, spränger staket, väver, hugger, krubbiter, dumma att sitta upp på, mötesskygga, sadeltvång osv. Visst svär jag och sliter mitt hår många gånger men jag gör aldrig en höna utav en fjäder och ser det som ett ev problem.

Många skapar problem som inte finns. Är det verkligen så jobbigt att låta den komma in först/sist, rida ut med kompis, sedera den vid skoning, träna lite extra på vattenmattor, raspa tänderna en extra gång/år pga en tand som växer lite konstigt, går inte ta av jackan på den, osv? Mitt tips är att lära känna din häst och se inte alla avvikande saker med den som ett problem utan se det istället som att den är olik någon annan, precis som vi människor.

Mysig julafton med familjen.

Extrapersonal på julafton. Mina syskonbarn, Ellen som läser till sjuksköterska och Kalle som är pilot på Norwegian.

Vantar med värmeslinglor, vilken julklapp va. Kalla fingrar på tävling är snart ett minne blott.

Det är något visst med nya gummistövlar

Julklappar från grymma hästägare, tack.

Ännu fler, jag blir bortskämd

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här