Unghästhoppning

Sara Nilsson | 27/3 - 2019

Sådär ja, då var det dags för en liten blogg. Högsäsongen har börjat vilket är mars-juni, sen aug-mitten på nov, då får man vara nöjd om man hinner äta, sköta sin hygien och sova. Jag måste sova minst 8h annars kan jag bli lite sträv. Har avbokat två möte med min dietist så mina matvanor är under högsäsong sådär, men har i alla fall slutat äta vitt bröd, istället har jag grädde i min varma choklad som jag dricker varje morgon, vet inte om det är så mycket bättre. Jag dricker inte kaffe, ni som känner mig är säkert glada för det. Försöker att dra ner på mitt apelsinkrokantberoende men det går också sådär får jag nog ändå lov att säga, men jag försöker.

Hästarna har hoppat superfint och mycket felfritt, det innebär att jag är farligt nära ett nedslag nu. Alla är redo att gå upp en höjd och det debuterar jag alltid ute. Diddi ska hoppa Skandinavium nästa vecka. Att förbereda en ung häst för det känns rätt svårt. Hon har tävlat tre tävlingar och varit felfri alla utom en start, mer kan jag inte göra. Vi får se det som en kul grej. Hon är väldigt het och kan bjuda på allt. Jag använder mig ofta av väggarna när hon blir för het, borde nog inte göra det i Skandinavium, tänk om hon hoppar över den lilla hockeysargen.

I helgen var vi på en lokal/regional tävling. Vi hoppade klasser mellan 1,00 – 1.25. En superfin anläggning, stort fint ridhus med toppunderlag men tyvärr hjälper det inte när banbyggaren byggde alldeles för svåra banor för nivån på tävlingen/deltagarna. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man som licenserad banbyggare kan misslyckas med en lokal 1,00 och 1,10 bana. För mig är lokal 0.90-1.10 till för orutinerade hästar och ryttare och alla ska ha en möjlighet att komma i mål med en bra känsla, ryttare som häst. Det handlar inte om hur mycket felfritt det är utan hur det ser ut. Jag kollade bort några gånger under avd A för det var läskigt. När jag är ute med mina mest orutinerade hästar vill jag gärna se följande. Nu pratar vi innesäsong.

En schysst enkel väg till hinder nr 1, gärna mot utgången. Nr 2-3 en enkel linje som ej är intill väggen helt och hållet utan ett hinder kan stå intill väggen för att sedan få en mjuk linje till hinder nr 3. Såklart inte något kort ur sväng till nr 2. Distansen får gärna vara lite plus så man får möjlighet att galoppera igång dom. Är som spända vill man galoppera, är dom blyga vill man galoppera, är dom inte framme vill man galoppera, är dom försiktiga vill man galoppera, är dom heta vill man kunna använda galoppen och den orutinerade ryttaren behöver också galoppera. Framåt är alltid det rätta svaret på det mesta. I mitt fall har jag väldigt försiktiga unghästar och dom behöver jag definitivt kräma på så jag inte riskerar att dom blir ”rädda för sig själva” och överhoppar sig. Nr 4 kan stå fristående, en kombination snett igenom och en linje till, slut.

Jag vill inte ha linje in i en kombination i 1,10, jag vill inte heller ha tittiga hinder intill väggen på linje vid läktaren eller stora konstiga infångare alldeles bakom ett hinder, inte heller 25,3 på fiber med oxer räcke eller kort ur sväng för det är för svårt. Nu sitter säkert några bakom skärmarna och tänker, men åk inte då. Fast det är mitt jobb att åka på lokaltävlingar och mina hästar är förberedda för en lokal bansträckning. Jag vill inte rida en teknisk 1,30 med 1,00 höger hinder för det är för svårt för mina hästar. Jag blir så bedrövad varje gång detta händer för jag vill verkligen ge alla mina hästar en bra erfarenhet när dom är inne på banan, jag vill att dom ska komma ut och känna sig som supermans allihopa, dom ska tycka det var kul och framförallt ska dom tycka det är lätt och tänka det här vill jag göra igen!

Jag är ingen skitsnackare och framförde såklart mina synpunkter direkt till banbyggaren men vet inte alls om han förstod mig. Jag har även bollat detta med Fredrik Malm och jag hade önskat att fler orutinerade banbyggare kunde sätta sig in i ryttarnas situation och vara mer öppna för en dialog. Detta händer såklart aldrig när de rutinerade banbyggarna bygger och kanske borde det vara någon form av krav att de banbyggare som inte bygger så mycket ska gå någon form av repetitionskurs. Som vanligt är detta min åsikt men jag vill gärna inte detta ska hända igen. Vill även passa på att nämna mina favoritbanbyggare: Peter Lundström (ja jag har fortfarande en crush på honom sen banorna på Breeders, Elmia), Fredrik Malm, Jonas Holmberg även om han inte alltid går att föra en dialog med men bygga det kan han, Maria Alfredsson, Magdalena Regårdh, hon är topp på att bygga för unghästar, just kanske för att hon jobbar som unghästutbildare och jag gillar även Siri Sjögren, synd hon bygger så lite för hon är superduktig tycker jag, och ödmjuk.

Nu ska jag sova, äntligen!

Älskar soluppgång, snart, snart är det vår på riktigt

Tvättar ofta stigbyglarna, får panik när dom är skitiga, tvångstanke kallas det nog

Alvedon och avmaskningstabletter för hund är galet lika om man inte har linser i, vet någon om det är farligt att förväxla? Frågar såklart åt en vän

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här