Jag har fått en ny häst, nästan..

Sofia Hallin | 25/3 - 2021

I fredags fick jag ett telefonsamtal som jag inte riktigt var beredd på. Jag hade för några veckor sedan bett min veterinär att ta ett DNA prov från Sól. Ett DNA prov måste registreras på alla hästar som ska visas i avelsvisning och just därför gjorde jag detta. Så i fredags får jag ett samtal från RML där alla DNA proven registreras och granskas. Han som jag pratar med berättar att Sól omöjligt kan vara efter den hingsten som står registrerad som hennes far (Oddsteinn frá Halakoti) eftersom deras DNA inte matchar. Ungefär här i samtalet tappar jag modet och tänker att det här är inte bra, hur ska man nu kunna hitta vem hennes pappa egentligen är, och kommer man någonsin att göra det? MEN, han fortsätter att berätta och säger att han har pratat med hennes uppfödare och fick då namnet på alla hingstar från den gården som betäckte det året när hennes mamma betäcktes. Han hade då provat att matcha hennes DNA med dessa hingstar och som tur var fått en match! Det visar sig på att Sól är efter Glóðafeykir frá Halakoti, Glóðafeykir är en hingst som har vunnit Landsmót inte bara en utan TVÅ gånger i B-flokk samt är han bedömd för över 9 för ridegenskaper (totalt) med bla 9,5 för tölt, trav och spirit. Mannen från RML gratulerade mig till min ”nya” Glóðafeyksdotter och hoppades att jag var nöjd med detta, och ja, jag kan inte vara annat än nöjd om man säger så. Han berättade även att ca 5% av DNA proven som skickas in visar sig inte stämma och ibland kan man matcha DNA proven och ibland inte och denna gång gick det väldigt enkelt och snabbt att lösa problemet.


Glóðafeykir frá Halakoti 

Sól har varit speciellt redan från det att jag fick henne, så såklart ska något sånt här hända just henne. För det var just så det gick till när hon kom till mig, jag fick henne, man kan säga att ens största flickdröm gick i uppfyllelse. En kompis kompis ägde henne och skulle flytta från Island till Norge och ville inte ta henne med dit. På ett eller annat vis slutade med att jag skulle ta över henne och kunde åka och hämta henne några veckor senare. Då hade jag varken sett henne eller fått någon vidare beskrivning av henne, men eftersom jag då inte ägde nån häst på Island tänkte jag att det kunde vara en rolig uppgift att arbeta med och något jag kunde lära mig av. När jag såg henne först gången drevs hon in från ett stort bete och var då nästan skräckslagen när hon kom in i stallet, hon var dessutom väldigt tunn och vi kunde själva nästan lyfta in henne i transporten innan vi körde iväg. Jag tänkte på vägen hem att oj, det här var kanske inte riktigt vad jag tänkt mig men ja, i värsta fall kan jag alltid lämna tillbaka henne. Hon var då 5 år gammal och någorlunda inriden, eller ja man kunde i alla fall sitta på henne. Det här var alltså nästan 3 år sedan, och nu är jag mer än glad att ha fått möjligheten att äga henne. Hon har varit med mig överallt där jag varit och jag har lärt mig massor av saker från henne. I år blir hon 8 och tanken är att jag ska börja så smått prova henne på tävlingsbanan men framförallt visa henne i avelsvisning. Eftersom jag aldrig använt henne i skolan utan alltid haft henne utanför programmet så att säga, har jag kunnat använda henne till att öva mig själv på. Jag brukar säga att hon är mitt lilla projekt, jag använder alltid henne för att prova nya saker på. Man kan säga att det har resulterat i att hon kan lite av mycket, men det är helt okej för att jag har kunnat göra precis som jag vill med henne. Det har också gjort att hon är duktig på att ta till sig nya saker och vill verkligen försöka göra allt som jag ber henne om. Framförallt tycker jag att det är väldigt kul att träna henne och det har också varit nyttigt för mig att träna samma häst under så pass lång tid. Vad framtiden har att bjuda oss har jag ingen aning om men jag hoppas att jag får fortsätta att njuta av henne i många år framöver.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.