När fadershingsten ständigt får skiten tröttnar jag!

Detta med att man tycker om vissa fadershingstar eller helt tvärtom. 

Dittenhingsten lämnar dattenhästar osv. Ni fattar.

Hur rätt är det egentligen? Mamman präglar ju fölet mer än pappan. Så att ha en vettig hingst på ett sto som av olika anledningar inte är så vettig får ju förmodligen en avkomma som inte blir så väldans vettig den heller. 

Vem får skiten? 

Pappan såklart 😂… 

Jag hör ofta folk prata på detta viset om hingstar.

Med vissa hingstar så hör man riktigt hur illa de pratas ner. Kollar man då upp stoet de använt hingsten på så kan den ha fått 6 i temperament på sin bedömning och samma på gångarterna. Men det är då pappan som får ta smällen.

På samma vis hör jag givetvis det talas om hur fantastiska vissa hingstar är och hur fantastiska deras avkommor är. Så det är inte bara ont jag hör.

Och, ja, det är så. Vissa hingstar lyser igenom på sitt sätt i sina avkommor. Både gott och ont. 

Med det sagt tycker jag att man verkligen borde kolla upp dessa ”ondskefulla, hemska  hingstarna” och se vad för ston de haft? All skit de får förtjänar de ofta faktiskt inte. Men kanske helst kolla upp ägaren/ryttaren 🙈

Men visst har man sina favorit hingstar 😉 Eller har man bara haft tur att få rida på hästar som blivit en bra kombo på? 

Eller var det bara så att man själv klickade väldigt bra ihop med hästen? 

Jag tycker man borde bli bättre på att säga ”Näe, jag klickade inte med den hästen, i någon annans händer hade den nog varit fantastisk. Men inte med mig”. 

Istället för ”Fyfan, denna hästen är helt jävla dum i huvudet, pappan borde inte få vara godkänd ens”. 

Jag tror att vi bör ta på oss skulden själva i vår hantering av hästarna. Olika hästar behöver olika hanteringssätt helt enkelt. 

Som Kyra Kyrklund sa en gång, något i stil med att man skall tänka sig att varje häst talar ett språk. Står jag och gapar på Finska till dig som bara talar Svenska så förstår du inte bättre för att jag skriker högre och börjar slå med nävarna. Snarare blir du nog bara rädd och väldigt osäker på mig. Hon är duktig Kyra. Väldigt bra på att dra liknelser. 

Det gäller att lär sig tala många olika ”hästspråk”. Det är himla skoj tycker jag. Jag kan inte skryta om att jag kan så många olika språk. Men hästspråk är jag bättre på 😉 Det roliga är dessutom att man lär sig hela tiden nytt, ibland är det bara en dialekt. Men Ibland kan man till och med lära sig skämta på ett annat språk, då har man kommit långt med den individen. 

Man skall vara ödmjuk inför sina djur och man skall vilja lära sig. Tillåta sig att göra fel, men lära av sina misstag.