Dags att byta gren?

Therese Viklund | 4/9 - 2018

För oss fälttävlansryttare börjar säsongen lida mot sitt slut. Tokhara, som började sin tävlingskarriär i våras har gjort sin sista fälttävlan för året. Hon kommer få en check hos veterinären innan hon kommer få vila. Jag är väldigt nog med det så att både kropp och knopp ska kunna återhämta sig. Ofta är unghästarna bättre efter vila än när man slutade.

De andra 3 har vars 2 tävlingar kvar. Nästa start är om drygt 2,5 vecka i Belgien. Jag brukar lägga upp planeringen så att jag räknar bakåt från tävlingsstarten och lägger in i kalender vad jag vill ha tränat innan. Det är ett pussel att få in dressyrträning, hoppträning, konditionsträning och terrängträning. Dom ska dessutom hinna med avkopplade turer i skogen och ha vilodagar. Det finns helt enkelt för få dagar på en vecka.

Vi behöver ju också träna på att tävla och det passade in i planeringen i söndags. Då var det dressyr som gällde. Alla hästarna skulle gå varsin klass och jag hade turen att 2 startade på morgonen och 2 på kvällen, när tävlingen dessutom bara låg 20 min bort gav det mig möjligheten att köra emellan och hästarna slapp stå på lastbilen hela dagen. Första gänget gick samma klass och redan innan start visste vi att det skulle bli vinst då det bara var mina hästar till start. Båda hästarna gjorde det bra och var båda 2 över 70 % helt klart godkänt.

Hem och byta hästar, och upptäcker när jag ska ta in dom andra att som tack för de var släppta i gräshagarna som äntligen blivit gröna igen har Debbie trampat av en sko. Eftersom jag är hovslagare är det ju egentligen inget problem men det är sjukt irriterande. Ut i hagen och leta. I 90 % av fallen hittar man skon i en hörna, mycket riktigt hade inte framfötterna hunnit undan när hon tvärnitat och där låg skon snällt och väntade. På med skon och iväg igen.

Vischy som för 1 månad sedan fick operera bort sitt öga gjorde sin första start efter det. Hon har tagit det hela väldigt bra och varit helt oberörd. Inga problem med att möta hästar på framridningen och helt avslappnad när vi gjorde i ordning henne. Väldigt skönt.

Inne på banan sedan var hon helt som vanligt, lite sprallig men i det hela med på noterna. Miss i ett galoppombyte, att vänta in ryttaren tycker hon är ganska onödigt hon regisserar gärna själv. Det gav oss 70,8% och hennes första seger i msvb.

Sist ut för dagen var Debbie som skulle gå msvb:5. Hon var riktigt fokuserad och det enda som gav mer att önska var skritten och skrittpiruetterna. Hon har alltid haft svårt att skritta genom kroppen och vinterträningen kommer definitivt innehålla mycket skritt och försöka få henne att vänta på mig. Hon är helt grym att sitta på när hon håller sina hjärnspöken i schack och allt känns så enkelt. 74 % och ännu en seger.

Det var en toppen dag, det är ju alltid kul att vinna 🙂 Det var någon som frågade om jag skulle byta gren? Men nä , för mig så blir det inte samma adrenalinkick att rida upp på medellinjen som att styra ut i terrängen.

Jag har även bestämt mig för att ta tag i min egen löpträning. Jag har sedan jag var med i ATG hopp och talang tagit min fysträning på allvar. Jag blev ganska snabbt stark och det gjorde att träning kul. Jag har dessutom världens bästa personliga tränare det gör inte saken sämre. Hon har dessutom ridit tidigare vilket gör att hon vet var ryttarens styrkor och svagheter ligger och vad vi behöver fokusera på för att bli så bra i sadeln som möjligt. När vi har haft våra fystester så ingår ” Coopers test” .Det är 3000 m att springa så snabbt som möjligt. För mig som är strax över 160 i strumplästen och med ben lika långa som en tax är det inte den roligaste uppgiften framförallt inte när man blir omsprungen av andra med ben likt en gasell.

Jag bor med skogen runt hörnet så tänkte jag kunde börja med att springa där, jag valde en runda vi brukar rida med hästarna som kändes lagom lång. Jo tjena, det som med hästarna känns som en lätt travrunda kändes när man kom i löparskorna som ett halvt maraton. När man var klar och kollar in appen som mätt rundan visar det sig att det bara var 3,6 km. Bara att inse att konditionen är för dålig och ta tag i det. Målsättningen är att springa 3 dagar i veckan och sänka tempot per kilometer med 1 minut. Det känns som en rejäl utmaning men vintern är lång så det ska gå.

 

End of content

No more pages to load

Debut med både blogg och 135 hoppning

Therese Viklund | 30/8 - 2018

Då var det dags för mig att försöka på det här med blogg, jag gjorde ett försök när jag var i England och skulle träna och tävla i våras. Men i samband med att tävlingarna regnade bort så försvann även motivationen. Nu är jag dock skittaggad för att börja o den här gången så ska det bli varaktigt.

Jag tänkte att första inlägget får bli en presentation och sen kör vi på från det.

Jag heter Therese Viklund 31 år gammal och tillsammans med norra Europas mest bortskämda hund, jack russeln Hulda bor jag på en gård utanför Lund i Skåne. Jag hyr in mig på en gård som min meste hästägare och största sponsor äger. Jag har en lägenhet som ligger vägg i vägg med ridhuset och boxarna ligger runt hörnet. Jag älskar närheten till mina djur och det underlättar att ha allt nära när man ska försöka pussla ihop alla måsten på 24 timmar.

Hulda i sin favoritposition

Jag är utbildad och jobbar som hovslagare 50% och kombinerar det med att utbilda och tävla hästar 100% , framförallt inom fälttävlan där jag ingår i svenska landslaget. Men eftersom det innehåller flera moment så blir det under vinterhalvåret en del dressyr och hopptävlingar.

I dagsläget står det 4 tävlingshästar i stallet, 2 som går på mästerskapsnivå Diabolique, Debbie ( Sto f 2008 e Hoftanz – Dream of Heidelberg) och Viscera, Vischy ( Sto f 2008 e Fidertanz – Wolkentanz) . Dom här två är varandras motsatser Debbie är den hårt arbetande och vill alltid göra rätt, Vischy däremot är klassens clown och ser alltid till att det händer något. Hon är expert på hastiga vändningar när man minst anar det, mest roligt är det att busa bort galoppombytena gärna inne på dressyrbanan där många tittar på bara henne. Hon älskar stå i centrum och skulle hon höra att någon skrattar åt henne busar hon ännu mer det är en häst som man inte kan låta bli att tycka om.

Vischy, Den charmigaste hästen som finns. Foto Julia Håkansson

Näste man och faktiskt enda valacken i stallet är Hermanus, Yngve ( Valack f 2012 e Blue horse Don Olymbrio – Danzas. Han tävlas på *ig nivå och vi hoppas få rida unghäst VM i oktober. Yngve är en riktigt cool kille med massor av energi, Jag är ganska säker på att han är en av de snabbast runt dressyrbanorna vilket han är helnöjd med, medans både jag och domarna gärna hade sett att han sansade sig en aning. Han hoppar fantastiskt och är en riktigt tiger i terrängen. Jag tror han kommer bli en riktigt topphäst om några år.

Tokhara , Tokan ( Sto f 2012 e Don Schufro – Stedinger) Hon hade föl ifjor och kom till mig i februari och har utvecklats väldigt mycket, tyvärr är hon inte registrerad i SWB och får inte gå årgångschampionatet. Under vintern ska vi bestämma om hon ska fortsätta sin karriär som fälttävlanshäst eller om hon ska göra det hon är avlad till, dressyr. Hon har 3 riktigt bra gångarter och även om det är lite min grej att rida fälttävlan på dressyravlade hästar så ska varje häst göra det den är bäst på. Dock tycker jag att i början på varje häst utbildning ska det inte specialiseras på någon specifik gren utan alla hästar behöver en bred grundutbildning som innefattar dressyr och hoppning på både vanliga hinder och terränghinder.

Varför är mina hästar dressyravlade??

Anledningen stavas Lena Nyström en av de bästa till att föda upp dressyrhästar i landet. När Debbie var 3 år hade hon ganska bestämda åsikter och hade ett sadeltvång som resulterade att både sadel och ryttare flög av. Lena letade efter någon tillräcklig galen person som ville försöka sig på att tämja henne och det blev jag. I början var hon verkligen inte rolig och jag hade nog hellre suttit på en tickande bomb än henne men med tiden byggde vi upp en riktigt bra relation och hon började lite på mig. Idag tror jag hon skulle gå genom eld för mig.

I helgen som gick åkte jag med ovannämda Debbie till Stensäter, som är en Skånes bästa tävlingsplatser. Deras tävlingar blir alltid snabbt fulla så det gäller att anmäla snabbt om man ska få chansen att rida här.

Jag skulle rida 125 och debutera 135. När Jag gick banan till 125 kändes det bra, hinderna såg inte jättestora ut och bansträckningen var bra. Debbie hoppade riktigt bra och vi var dubbelt felfria och fick med oss en rosett hem. Sedan var det dags för 135, jag har ju ridit ganska många 130 så man kan ju tycka att det inte borde vara så stor skillnad, hmm det kändes som banan var 150 hög, hinderna var enorma. Jag har varit nervös för den här klassen sen jag anmälde i början på augusti och det blev inte bättre av att gå banan. Jag tänkte tillbaka till när man var yngre och red D-ponny, då passade jag på att gå banan redan när hinderna var på b-ponny höjd för att slippa se hur höga skulle vara när det var tid att hoppa. Nu fanns ju dock inte denna möjlighet. Nervositeten släpper ju som tur är när man börjar rida och väl inne på banan brukar jag kunna fokusera på uppgiften. Jag hade inte ens behövt vara nervös. Debbie var en riktig stjärna och vi kom i mål med endast ett nedslag. Ett resultat som jag är riktigt nöjd med, bra rytm och fina språng.

Så stolt över Debbie idag. Debut i nationell 135 med ett nedslag o dubbelt felfri 125 vilket räckte till placering. Fin känsla i båda klasserna boostar på självförtroendet 😍💪 #keeponworking #viskablibäst #hoppning #showjumping #nobleoutfitterSweden #nobelriders #ingendrömärförstor @nobleoutfitters @meyer.sadlar @saracensverige @bengtshastsport

Gepostet von Quality Eventing am Sonntag, 26. August 2018

Till helgen sadlar vi om och sticker på dressyrtävling, då får alla hästar följa med 🙂

End of content

No more pages to load