Har tränat det sista passet för veckan. Har trappat upp ordentligt så jag känner att kroppen behöver lite vila. Nu är jag i läget där jag har varit när jag varit som mest vältränad så nu har jag kommit halvvägs. Min träningströja gjorde succé när jag berättade att jag snott den av farsan för 31

år sedan, han hade fått den när han var funktionär på DN-galan. Fast de var mer intresserade över hur gamla kaffefläckarna var, och de var inte impade över att lökringarna under armarna var mörkare. Va fan! Det är 2 generationer Johanssonska ättens samlade träningstranspiration! Det är enligt min åsikt mycket imponerande och troligtvis anledningen till att tröjan håller ihop!

Slagskeppet är ett andra hem. Trevlig helg!

Sinnestämning: endorfinerna flödar!

Dagen började bra…

jag hade parkerat korrekt, betalat avgiften, men möts av en böter på 1100kr och en förklaring:Parkerat fordon på plats där fordon inte får parkeras…

Helvete! Det är en parkeringsplats! Jag blir galen! Och det är ju snudd på omöjligt att få rätt! Jag gick till polisen och skrev en överklagan där jag förklarade bötern, jag kommer aldrig ge mig.

Jag red sedan ut på Gotsie och skrittade förbi golfbanan där 2 äldre herrar skulle korsa vägen med sina vagnar, jag sa Hej hej! Och de tittade på mig utan att svara… vart tog normal artighet och hyfs vägen? Jag skrittade vidare, irriterad som fan och tänkte att jag skulle ta deras klubbor och placera på ett lämpligt ställe och bygga om dem till penntroll, men det fick stanna vid en tanke. Nu har jag fått i mig lunch och ska åka till gymmet, jag brukar vara lugnare efter ett hårt pass… parkeringsvakten och sorkjägarna förstörde min dag..

Vädret är ju bättre än mitt humör.

Sinnestämning: som en irriterad tasmansk pungdjävul.

Gotsies återhämtning efter skadan går väldigt bra, hon är ju en hårding så det är lätt att gå lite för fort fram, men nu ska jag öka på träningsdosen lite och börja hoppa lite gymnastikövningar. Hon har iallafall inte tappat arbetsviljan, och jag känner att min balans och mitt sätt att påverka henne, mitt tålamod, har blivit avsevärt mycket bättre på kort tid, koständring och hård fysträning dagligen har gjort nytta.

.

Jag tror vi fixar att komma tillbaka, planen är att ge henne bästa förutsättningar för att prestera genom att jag ska vara mer vältränad och mer noggrann med kosten än jag någonsin varit! Går det så går det.

.

När jag kom hem låg 2 ex av min bok i ett kuvert i hallen. Gisela på förbundet var snäll och skickade dem till mig. Andra upplagan är slutsåld och nu ska förbundet webb-basera sitt material, så någon tredje upplaga blir inte upptryckt, lite synd, tycker lite partiskt att det är en bra bok och den enda i sitt slag, men allt har sin tid.

Men ett nytt projekt är på gång! Men det ska göras privat den här gången ihop med en god vän med specialkunskaper i kampsport och fysträning.

Min träning och kosthållning nu, är en del av det projektet!

.

Men dagens viktigaste händelse är att Essie fyller 5 år!

.

Vädret håller vintern stången.

Sinnestämning: Många bollar i luften nu.

Jobbade sent ikväll och körde rätt trött igenom mörkret. Long black road med Elo rekommenderas att spelas vid tråkiga bilresor!

Har ändå hunnit med att rida ordentligt, tandläkaren tog en titt i Gotsies mun som såg bra ut, och fick in dagens pass på slagskeppet innan jobb.

Plockade med mig matlådorna för veckan som Peter Lööf har gjort iordning åt mig: kycklingfilé, rödkål och… broccoli… fan, broccoli har jag undvikit i hela mitt liv, känns som att man äter små träd. Hade gud velat att jag skulle äta små träd hade jag skapats med 10cm långa framtänder.. Men å andra sidan så tränar jag mycket på gym och hade gud velat att jag skulle lyfta vikter hade jag fötts med en krok i röven. Nej nu när jag bestämt mig för att gå all in är det bara att trycka i sig de där små minibollpilarna, och det smakade.. ok!

Inte som en budapeststubbe, men helt ok!

Vädret hämtar andan inför kylan

Sinnestämning: känner mig äckligt nyttig. När jag slutar rida ska jag bara äta godis och dricka vin!

På grund av rabaldret över mitt inlägg igår, då jag återigen fick Pm om hur dum i huvudet jag är som vikthetsar, om vem fan jag tror jag är? En elitidrottsman? Haha, om hur jag borde skämmas över att hetsa över utseende… låt mig förklara.

I somras vägde jag 10 kilo över min normalvikt, jag hade ont i kroppen, ofta migrän.Dessutom kände jag mig klumpig och osmidig till häst vilket också märktes på hur Gotsie gick. Jag bestämde mig för att om jag skulle tävla några år till så ska jag göra det jag kan göra för att förbättra resultaten, om det misslyckas så har jag iallafall gjort det jag har kunnat. Nu har jag inte ont, sällan migrän och mår väldigt bra!

Så mitt svar till er är: nej, det är ingen vikthets att skriva om att man ändrat kosthållning och kommit ner i normalvikt, nej det är ingen utseendefixering att träna hårt och bli vältränad för att kunna prestera i den sporten man utför.

Och jag tror inte att jag är en elitidrottsman utan mer att jag är lite mindre begåvad än mina konkurrenter och mycket äldre, alltså måste jag vara bättre tränad än dem!

Ni får gärna berätta om era egna prestationer som elitidrottsmän som gör att ni kommer med hånfulla kommentarer om att jag tror att jag är något. Gör gärna det innan ni kryper in under era stenar igen, trolljävlar..

Nu kommer kylan..

Sinnestämning: mkt bra! Känner mig stark! (oj, får man skriva det?)

Här är bilden som fick mig att drastiskt ta tag i mig själv. Ni ser en liten glad tjock farbror i röda badbyxor, fullständigt omedveten om sin trinda buk, utan i hans värld så är han fortfarande sportig och vältränad! Den lille rultige farbrorn är jag… inget influencerstuk på den bilden…

Men nu har jag tagit tag i det hela! Min gamle vän Peter Lööf hjälper mig med träningsprogram och även kosten, han lagar matlådor till mig! Han har gett mig pekpinnar, inget socker, dra ner på kolhydrater och vin, inga halvfabrikat. Det i kombination med hård träning har gjort att jag gått ner 7 kilo på 3 veckor. Där är jag på min matchvikt. Nu ska jag öka i muskelmassa men behålla vikten där jag är.

Jag är ingen tjock farbror längre men jag ska innan jul bli en snuskigt vältränad farbror samtidigt som Gotsie ska gå samma väg. Det går ju att jämföra!

Jag är en gammal valack som kom in fet från sommarbete, sadelgjorden/livremmen gick knappt runt magen, så det blev att dra ner på foderstaten och tränas, nu måste jag akta mig för att falla ur så nu höjer vi foderstaten och tränar hårdare, inga sockerbitar i belöning, sockerbehovet är borta! I December kommer bildbevis på att jag inte ljuger!

Vädret kämpar mot årstiden.

Sinnestämning: har man inga mål är man död.

I helgen gick årets SM i fälttävlan och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk på att vara där.

Men vi har haft ett Lars Norén-år. Det började med att jag bröt benet på tävling, sedan stängdes Sverige ner och när det väl kom i gång så har skit hänt hela tiden. När det är som värst kan det bara bli värre.

Gotsie är som ni ser på bilden en utslagen, uteliggarhäst, en toppidrottare som ramlat ner på botten, utmattad efter 10 dagar i hängmatta med starka droger och efter det avgiftning och rehab. Hon är en skugga av sitt forna jag. Men Gotsie är en hård jävel, och lyhörd. Hon har koll på när jag kommer till stallet, hon går ut och gör sitt jobb, hon bryr sig inte om att Essie gör attacker när vi rider i ridhuset, hon får aldrig panik.

Vi är varandras motsatser. Jag är lite känslig och lyhördhet är kanske inte mitt bästa ämne, kan lätt bli en elefant i en porslinsbutik. Jag har rätt dålig koll och har lätt för att maska när jag tränar, fan jag fuskade när jag tog fisken! Jag blir lätt störd när saker händer i min omgivning och blir lätt upprörd. Yin och Yang. Vi funkar ihop fast vi är varandras motsatser, så jag tror att en comeback nästa år är fullt möjlig, har en plan.

Jag önskar att alla skulle få möjlighet att umgås med en häst som Gotsie, hon är underbar, jag älskar den hästen. Och nästa år ska vi ut på roadtrip igen, det gillar vi båda två! Ett trasigt men lagat team, vi kommer bli farliga.

Vädret är passande om man vill kämpa i motvind.

Sinnestämning: Nu vänder vi blad!

Hittar ofta Gotsie ståendes med hovarna i vattenbaljan, har inte riktigt förstått vad hon vill med det. Lite spakänsla? Hon är iallafall ingen häst som drabbas av panik i första taget. Leran är ju ett extraplus under den härliga årstiden hösten. Det tar längre tid att få hästen från lerig till halvgrådammig än vad det tar att rida, men idag är det något så sällsynt som solsken så nu ska jag passa på att rida ut och njuta innan vinterhelvetet kommer!

Jag måste tacka er som swishat pengar till Gotsie. Jag blir väldigt rörd över er omtanke. Det var inte menat att be om pengar när jag skrev igår om mina funderingar utan mer att kanske erkänna att man sitter i samma sits som många andra. Jag har satt in pengarna på ett konto som heter Gotsie och låter de vara där för att använda vid kris. Tack en än gång!

Sitter hemma och lyssnar på Van the Man Morrison. Har haft goda vänner här, mycket trevligt! Men jag sitter fortfarande och funderar på hur jag ska få ihop livet. Igår hade jag en riktigt tråkig genomgång i min ekonomi och insåg att jag måste sälja Gotsie. Min lilla livlina, min bästa vardagliga kompis i den här galna världen.

Och i morse hade jag en frukost där jag fick, av en av mina närmaste, en lektion att tänka annorlunda. Nu dras kranarna åt, inga restaurangbesök, inga latte, Utgifterna måste minska!

Risken finns ändå att jag måste sälja henne, vilket skulle göra väldigt ont. Älskar den hästen och vi är inte klara. Vi är precis i början av det vi skall göra och skulle bli så besviken om jag inte fick genomföra vår plan, Gotsie är en fin kvinna, hon skulle göra sitt allt för någon annan ryttare också.

Det är nog bara mitt ego och min önskan att få fullfölja planen som skulle skadas.

Men man reser sig alltid, är det inte lite konstigt?

Men henne vill jag aldrig förlora.