Möt Christina Olsson – SIHS mesta uppfödare

Möt Christina Olsson

Häst i alla former, dygnet runt, är det som gäller för Christina Olsson och så har det varit länge. AVN:s ordförande köpte sitt första sto efter att ha studerat ASVH:s årsböcker, stamböcker och SVRF:s årstatistik och plockat lingon. Idag jobbar hon heltid på Svensk Travsport på Solvalla och tittar på hingstfilmer till sent på natten. Möt en tvättäkta hästälskare i Christina Olsson som betraktar sig själv som en liten obetydlig uppfödare.

Häst dygnet runt

Varje år en vecka i mars sedan flera år tillbaka hittar vi Christina Olsson i mitten på Flyinges ridhus där hon leder SWB:s bruksprov som AVN:s ordförande. Under våren är hon exteriör- och gångartsdomare på många unghästtester och under vintern är det rådgivande. På senare år har hennes uppfödningar haft stora framgångar i unghästchampionaten och Christina Olsson har varit i avelns vinnarcirkel flera gånger. För de flesta är det ”vår” Christina Olsson – i praktiken är domaruppdragen hos SWB och hästuppfödningen passionerade hobbyssysslor. Till vardags är hon en av travets verkliga tungviktare som avelschef på Svensk Travsport med Solvalla som arbetsplats.
– För mig är allt ihop häst, mitt arbete på travet, min hästuppfödning och avelsarbetet för SWB. Det blir häst dygnet runt för jämnan, precis som jag vill ha det, säger Christina Olsson.

Hon blev under studieåren i Uppsala, där hon var forskningsassistent hos Jan Philipsson, ständigt påmind om att man varken kunde studera eller försörja sig på häst.
– Jag fick dock jobb utanför universitetet och efter något år hörde travet av sig och jag fick vara med om att bygga upp deras travhästutbildningar. Det ledde till att jag blev generalsekreterare på travets avelsförening och jag har alltid varit travintresserad, förklarar Christina.

Hon har sedan unga år följt travet hemma i Hälsingland och senare i Stockholm.
– Det är fantastiska hästar, det är tråkigt att det i många år varit som vattentäta skott mellantrav och ridsport. Jag ser dock att det sakta men säkert blir lite bättre, menar hon.
– Jag går på alla bedömningar, bara det är häst, ardenner med flera, fina hästar är fina hästar oavsett ras.

Stora avstånd

Till vardags bor Christina och hennes sambo Stefan Samuelsson snudd på kungligt i travvärlden, inte bara för att det är på Ekerö. Ute på Menhammars stuteri bor hon sedan flera år med närhet till de många stona och fölen, ser de unga travhästarna växa och får sin dagliga dos häst både tidigt och sent på dygnet. Hennes egen uppfödning finns vid föräldrahemmet Gäddvik utanför Alfta i Hälsingland där det finns gott om bete och vall till stona med föl och unghästarna.
– Det blir många timmar i bil och mina hästar blir fort ganska resvana, det måste de vara, förklarar Christina.
– Det har blivit svårare med seminstationer och med den försämrade postgången, jag kan inte längre välja vilken hingst som helst utan måste i så fall tänka på att placera stoet nära där transportsperman kan levereras på ett smidigt sätt.
– För nått år sedan hade jag ett sto som fick åka 120 mil under en säsong för att bli seminerad. Vi har 12 mil till närmaste seminstation men då går det inte att använda för alla utlandsskick, ska jag använda vissa hingstar göra det blir det ner till Lövsta 26 mil enkel resa, berättar Christina.

Frigolitlådor kräver mil

Det tar inte bara tid utan kostar även mer pengar idag att få dräktigt i kraft av försämrad postgång.
– Förra säsongen slutade den sk slingan i Knivsta på fredagar för avsändande seminstationer söder om Skara, varje hämtning blev 60 mil för en frigolitlåda. Vi får hoppas och tro att det nya distributionssystemet som seminstationerna själva skapat kommer att fungera bra. Vi har bra beten på fin kuperad mark, helt idealiskt för unga hästar men det kräver rätt avancerad och tidskrävande logistik, menar Christina.
Till vardags har hennes föräldrar tillsyn över stona och hennes sambo Stefan basar numera över Bollnäs-travet och finns i trakterna, själv åker hon upp så mycket det går.
– Allt ska hända i maj-juni, det är intensiva månader, förklarar hon.

Uppfödare sedan 1983

Christina Olsson upprepar hur få hästar hon fött upp – allt medan räkneverket stannar på några över 50 sedan Caramba föddes 1983 undan stoet Carmen. Uppe i trakten kring Gäddvik var Christina ensam om att föda upp ”leksakshästar med tunna ben”, trakten dominerades av riktiga hästar med arbetshästar och kallblodstravare. Hennes morfar var hovslagare och farfar hade ardenner uppfödning.
– Redan som 10-åring visste jag att jag skulle bli uppfödare, jag skulle ha ett riktigt sto, sådana jag läst om i ”Hästen”, minns Christina.
För att köpa sin första häst som 12-13-åring plockade hon lingon och tjänade ihop pengar.  Det räckte till Carmen (f -74 e Nepal-Kay xx) ett sto 2,5 år som fanns hos Stig Claeson på Näsby Stuteri, hon hade en taggtrådsskada och var oinriden.
– Jag läste i en bok hur man skulle göra för att rida in henne, i september fick hon mycket oväntat ett föl, hon hade blivit tjuvbetäckt på säteriet av en ponnyhingst, berättar Christina och skrattar år minnet.

Det ska vara Diplom

Carmen var inte riktigt den idealhäst Christina önskade sig så hon finkammade stamböcker och letade efter ett riktigt sto, ett sådant med Diplom. Det fann hon i Lakenda (F.4) 9825 (SWB f -71 e Cosmos xx-Lansiär) ett diplom- och Elmiasto från Örsholms Gård. Eftersom hon inte blivit dräktig på flera år var hon möjlig för henne att köpa.
– Jag fick tre avkommor men tyvärr inget sto efter Lakenda, Ganador född 86 efter Imperator utbildades upp till Grand Prix och såldes till Anky van Grunsven 1997. Det var så svårt att sälja honom, jag har otroligt svårt att sälja dem, de är verkligen mina, säger Christina

Under de här åren red Christina mycket och hon red in alla sina uppfödningar själv, nu är det några år sedan hon regelbundet red, Stockholmsflytten satte stopp. Hennes enda gästspel i sadeln var på egna uppfödningen A-Ha som utbildades av Jeanna Högberg.
– Det var fantastiskt, han var så snäll och ville verkligen göra rätt, en fantastisk häst, också svår att sälja, konstaterar Christina då A-Ha är i Holland.

A-hästar och A-barn

Sedan de första trevande stegen som uppfödare har Christina Olsson börjat att döpa sina uppfödningar på A, med start 1991 då Amarant efter Amiral föddes, exporterad till USA. Något speciellt skäl till just A finns inte, det blev så bara och så ha det fortsatt för de egna uppfödningarna.
– Jag ville ha ett system men det här blev inte helt bra för de är ofta först i startlistan som unga. Det är A först och sedan första bokstaven i hingstens namn – som i A-ha som är efter His Highness, förklarar Christina.

Diplom då och nu

Förr var Diplomutmärkelsen och visad på Elmia en verklig kvalitetsstämpel, det var både teoretiskt och praktiskt de finaste hästarna man kunde få tag på. Idag testas unghästarna mer, bredare och fler aspekter tas in i utvärderingen av en häst.
– Dagens diplomhästar har visat mycket större ändamålsenlighet, de har dokumenterad ridbarhet, den aspekten fanns inte förr, menar Christina.

Lärdomar från travet

I sitt arbete med travavel kan Christina konstatera att travfolket når avelsframsteg snabbare.
– Där avlar alla mot samma mål, resultatet är otroligt mätbart och om ett sto inte håller måttet i avelsboxen märks det fort och är inte lönt att fortsätta med, förklarar Christina.
Hon födde upp travhästar ett tag men har just nu inget travsto.
– Det är lite svårt för mig i den här rollen och blir knepigt gentemot travhingstägarna, lite ”Damned if I do – damned if I don’t”. Det går inte att välja hingst till sina ston utan att skicka signaler, förklarar hon.

Ögonblicken som gör slitet värt varje minut

För snart ett år sedan vann hennes uppfödning Astoria, riden av Jeanna Högberg, Champion of the Winners i Friends Arena.
– Det var smått overkligt, fantastiskt, och genom en tidskrock fick jag och Stefan själv leda in henne, vi var inte direkt synkroniserade och drog åt varsitt håll, oförglömligt och härligt, säger Christina.
Men, toppar det känslan av att två år på raken unghästar med till testridning för Charlotte Dujardin i 4-årsfinalen?
– Det är ofattbart för jag har inte fler uppfödningar i de årskullarna, födda 2012 After Dark och Astoria respektive födda 2013 Athena och Affect.
– Att få med 100 procent i årgången är otrolig statistik, så häftigt och i ärlighetens namn lite overkligt.
– När A-ha startade internationellt och segrade, de spelade nationalsången, då brast det för mig, så underbart, då såg jag det ändå bara på distans.

Blir det som tänkt

Christina är en grundlig och planerande uppfödare, hon känner sina ston och den äldre stolinjen och lägger mycket tid på att hitta rätt hingst. Hon funderar och vänder på vad det är hon vill ha mer av till dem, har en klar tanke, försöker se många hingstar i verkligheten och studerar filmer.
– Med Athena så hade jag planerat noga och hon föll ut precis så som jag tänkt, men så blir det inte alla gånger, långt därifrån, menar Christina.
Hon för grundlig statistik på sina egna föl och även alla Menhammars föl sett till storlek och benställningar. Nu är hon uppe i 200 föl hon har fört bok över.

– Vilka benställningar som blir kvar med dem och vilka som kan växa bort, det gäller att titta på fölen i rätt fas. De ska ha hunnit veckla ut sig och stabiliserat sig, cirka tre veckor brukar vara bra, menar Christina.
Hon känner snabbare än så vilket temperament fölet har fått med sig och hanterar sina föl olika utifrån hur de är.
– Hur mycket de får med sig från respektive förälder skiljer mycket mellan olika ston, den maternella effekten och epigenetiken intresserar mig mycket, det är så intressant, menar Christina. När man studerar hennes gedigna dokumentation över de många uppfödningarna, deras bedömningsresultat och prestationer på tävlingsbanan så är slutsatsen: planera mera, gör som Christina och tänk efter.

Årets mål för de egna tävlande hästarna

Christina har fyra egna uppfödningar i träning och tävling hos olika ryttare. De etablerade unghäststjärnorna Astoria och Athena får i år sällskap av 4-årige hingsten Affendi.
– Alla är anmälda till Breeders och alla har kvalat, de två stona är kvalade också till Falsterbo men jag var tveksam till att anmäla Affendi som 4-åring när han inte varit med om så mycket i sitt liv hittills, berättar Christina.
De två stona har gått kvalen till unghäst-VM, Astoria deltog 2017 och var förargliga tiondelar ifrån final i Ermelo, något hela svenskteamet grämde sig över. Christina som knappt har starka ord i förrådet grämer sig faktiskt över just det, Astoria hade bara varit ännu bättre i final med sitt coola temperament.

– Mina två ston ska bli hos mig i avel och jag vill det ska gå så bra som möjligt, jag tror inte unghäst-VM kan ridas av annat än proffs om det ska gå hela vägen, sa Christina.
Unghäst-VM-äventyret kostar mycket pengar för en uppfödare, själv slutade hon summera när hon kommit till 30 000 kr och två föl fick säljas för att finansiera drömmen och embryotransfer–försök. Christina svettas lite över kostnaderna.
– Det känns som att det är en chans i livet att ha möjlighet att få med en häst på unghäst-VM, får jag den så tar jag den, säger Christina och suckar.
Facit i slutet på året innebär att det blev unghäst-VM för både Astoria och Athena samt seger i Breeders Trophy för båda två. Det vore ett understatement att skriva att det är höga odds på de två i Friends Arena.

Uppfödarens mål – godkänd hingst

Några av sina uppfödningar hade Christina velat visa som hingst men det är svårt att förena med rollen som ordförande i AVN. Konstigt nog, i DWB och KWPN har flera ledande personer i motsvarigheten till AVN visat sina hingstar genom att avlägsna sig från ringen och låtit resten av nämnden göra bedömningen.
– Jag vet inte varför det känns som att det inte skulle gå i Sverige.
– Senast informerade jag SWB i förväg om att jag lät Adriano gå prov i Tyskland, jag vet inte hur jag kommer att göra framöver, säger Christina.
Hon nämner inte honom själv men hennes Affendi som fick 51 poäng, nu kvalad till Breeders, är ett hingstämne.
– A-Ha hade prestationsmässigt varit berättigad till att bli visad som hingst, hans temperament, stam och ridbarhet kan jag se att den vore attraktiv, menar Christina.
– Jag har en 2-årshingst efter Total Hope som jag funderar över, det är ett huvudbry för mig.

AVN – ett stimulerande uppdrag

Till posten som avelsvärderingsnämndens ordförande kom Christina Olsson både långsiktigt och hastigt. Hon hade börjat som lärling till nämnden, sedan suppleant och sedan ordinarie ledamot och vice ordförande.
– Sedan blev Karl-Henrik Heimdahl vd på SWB och plötsligt var jag ordförande 2009, det är roligt och tidskrävande, ett hedersuppdrag som alltid diskuteras, konstaterar hon.
– Det är mycket synpunkter om alla former av hingstvärdering, inget system går fritt från kritik. Jag tycker att det blivit fler visade svenskfödda och fler godkända, jag tycker hingstägarna blivit bättre på att förbereda sina hingstar, menar Christina.
– Jag tycker en fördel med vårt system är att hingstägarna kan välja att visa i ett annat system och ändå komma och visa på bruksprovet och få tillgodoräkna sig det som merit.
Bruksprovet är mycket jobb, innan, under och efter och massor av arbete som inte syns.
– Det är så roligt men också många svåra beslut, det är en vecka med lite sömn, men som avelsnörd är jag i himmelriket, förklarar hon.
– Vi har en bra grupp, inte för att alla tycker lika utan för att alla bidrar, öppenheten, det hjälper med arbetspressen.

Extremiteter måste synas

Som domare har hon sett att det blivit lite modernt att strunta i benställningen, att se det som mindre viktigt. Så resonerar hon inte själv med sina egna uppfödningar och inte heller som domare.
– Jag lägger främst vikt vid det som vi från Lina Jönssons forskning samt studier på travare och galoppörer vet är benställningar med korrelation till framtida hälsoproblem, förklarar Christina.
De viktigaste att undvika är sabelbenthet, kraftigt knipta under knäna, påtagligt parallellförskjutna och tåtrånga. Det är mindre problematiskt med de utåttåade benställningarna, när ett föl breddas i bringan som äldre försvinner det problemet medan ett intåat föl blir värre med tid.
– Jag tycker att man internationellt blivit alldeles för snälla på benen, därför är våra exteriörbeskrivningar som är noggranna extra viktiga, menar Christina.
Kanske har minnesbilden över vad veka bakkotor i förlängningen betyder för en häst försvunnit från gemene man.
– Veka bakkotor är korrelerat till sen- och gaffelbandsproblem, det är okunskap som gör att många inte tar hänsyn till det, hur ska en häst kunna jobba bakifrån om motorn är svag i fundamentet, undrar Christina.
Extremiteternas avvikelser är erfarenhetsmässigt för Christina klart ärftliga även om siffrorna från forskning visar på något lägre arvbarhet.

Valfrihet står högt i kurs

Svenska AVN har genom åren haft en ganska sträng linje på många områden, hingstar har nekats godkännande. I en del fall har det lett till att hingstägaren visat i annat system och sedan sålt betäckningar via ett-sto-licens .
– Även om vi varit stränga så hjälper inte det idag, uppfödarna vill välja själv, gärna så unikt som möjligt, förklarar Christina. Det här att vilja vara unik i sitt avelsval är inte i så många lägen vägen till framgång.
– Inom travet för varmblodstravare ger vi inte längre godkännanden till hingstar utan en varudeklaration, folk vill välja själva oavsett vad domarnas utlåtande är.
– När det gäller kallblodsaveln styr vi fortfarande hårt och vill inte ha några defekter för det är en liten utrotningshotad ras, förklarar Christina.

WFFS

Säsongens stora huvudbry för uppfödarna hittills i år är inte hingstval utan WFFS – Warmblood Fragile Foal Syndrome. Christina har seminerat ett sto med Springbank II VH som är konstaterat bärare av anlaget.
– Jag kommer att testa mina ston och sedan väntar jag på undersökningen av hur stor spridning genen har i populationen. Jag tycker den här totala paniken som varit är obefogad, menar Christina.
– Beslut för hela rasen beror helt och hållet på spridningen i populationen, är den för stor får vi lära oss hantera det på något sätt.
– Är det bara en mindre andel så har vi helt andra möjligheter för SWB övergripande, till dess är det bra att göra kartläggningen och testa sina egna ston, konstaterar Christina.

Fölförsäljning och nya ston i avel

De unga hästarna får åka och tävla en del men när det gäller fölen är det annorlunda, det blir många resor nog till seminstationen för dem vissa år. Avståndet gör att Christina Olsson aldrig intresserat sig för att delta i elitfölauktionen.
– Jag tycker helt enkelt inte att de ska transporteras så långt när de inte måste, 90 mil med ett föl och ett sto som kanske är ombetäckt, sen vill jag gärna välja köpare om jag kan, förklarar Christina som upprepar att sälja häst är hennes sämsta sida.
Köpa häst däremot är en annan sak. Det blevt helt oplanerat ett avelssto till i form av Quaterback-dottern Sarah med Stedinger som morfar.
– Hon var egentligen tänkt som mottagarsto åt Astorias embryotransfer, hon var premieföl själv i Tyskland och kommer från en stam med flera statspremieston, erkänner Christina.
Stoet är dräktig med Foundation och fölar snart.
– Jag gillar Quaterback-avkommor, de har motorn bak och verkar ha lätt för piaff och passage även om alla inte är så lättridna.
Det har blivit lite fler föl varje år de senaste åren, antalet ston har utökats.
–Jag vet inte riktigt varför men det är så roligt och så känner jag nog att jag måste passa på, nu medan jag kan och orkar även om jag inte kan betäcka alla ston, säger hon och skrattar.

Blir Christina Olsson någonsin trött på häst? Finns det ris i Kina?

Blir hon aldrig trött på häst?
– Det är min livspassion, mitt brinnande intresse sedan barnsben, sånt tröttnar man inte på, säger Christina Olsson, uppfödare, avelschef, domare och ordförande i AVN med eftertryck.
Fler föl ska det bli och Christina har planen klar.