Tillbaka efter tre år – och tänker vinna igen

Den 6 juni är Nationaldagsgaloppen tillbaka efter det långa pandemiuppehållet och jockeyn Ulrika Holmquist drömmer redan om att få känna samma eufori som den där dagen för tre år sedan.

– Det spelar egentligen inte någon roll om det är ett stort lopp eller bara ett ”vanligt” lopp. Det är känslan att vara en vinnare som driver mig.

Precis som många andra inom galoppsporten började Ulrika med en ponny. Det var hoppning och fälttävlan, men det var när hon fick en B-ponny som egentligen inte tyckte om att hoppa som hon hittade galoppen. Ulrika provade ponnygalopp, fann tjusningen i farten och plötsligt var det galopp som gällde. Hon praktiserade i ett galoppstall, åkte till Nya Zeeland och jobbade med galopp i drygt fyra år innan hon kom tillbaka till Sverige för sex år sedan. Idag är hon etablerade i toppen, förra året vann hon jockeyligan på Bro Park – galoppbanan strax utanför Stockholm – och slutade fyra bland alla jockeys i Sverige.

– Det här året har också börjat bra, tycker Ulrika Holmquist efter en dryg månad av säsongen.

Det handlar inte om några konstigheter när det gäller mål och tankar med sporten. Ulrika vill bli bäst. Hennes framgångar har också gett henne en plats i ATG Talang tillsammans med en handfull andra talanger från trav– och galoppsporten.

Om vi backar bandet till Nationaldagen 2019 så var det nästan något overkligt som utspelade sig. Ulrika vann lopp efter lopp, trots att de hästar hon red inte tillhörde de mer betrodda i förhandstipsen.

– Ibland är det som allt bara rullar på. Det går inte att förklara. Den dagen fungerade allt och det är enda gången i min karriär som jag vunnit fyra lopp samma tävlingsdag.

Och bara några dagar senare vann hon Jockeyklubbens 2000 Guineas – en väldigt stor löpning med hög prissumma – med skrällen Arabianranta.

– Det var min första storloppsseger, så de där dagarna 2019 kommer jag aldrig att glömma.

Ulrika är känd för sina ”mjuka” och ”känsliga” händer. Det är med dem hon kommunicerar med hästen och det är på hennes signaler hästen ökar eller minskar farten, springer i luckor eller följer bakom en konkurrent.

Nu drömmer hon redan om den sjätte juni, än vet hon inte alls vilka hästar hon ska rida eller hur startfälten kommer att se ut. Men hon minns den där dagen för tre år sedan då hon stod inför alla jublande människor och tog emot hyllningarna.

Det är en känsla hon vill uppleva igen. Drottningen av Gärdet tänker inte abdikera.