Peder tipsar om ridning på gräs – stor guide om underlag

Den stora guiden om underlag, som Svenska Ridsportförbundet tog fram första gången 2014, har nu utökats med ett avsnitt om ridning på gräs. Där får vi följa med till ”Peders fält”, gräsbanan på Peder Fredricsons Grevlunda, som ni första gången kunde se i Ridenews film (länk nedan).

Svenska Ridsportförbundet presenterar på sin hemsida det nya avsnittet i den stora guiden om underlag Ridunderlag – en guide, där Peder Fredricson visar sin gräsbana och ger råd om ridning på gräs:

Peder välkomnar Svenska Ridsportförbundets och internationella ridsportförbundet FEIs initiativ att fördjupa och bredda expertråden om gräs, som en utvidgning av den guide om sandunderlag som publicerades första gången 2014.

HÄR hittar du ”Ridunderlag – en guide” (pdf – enkelsida)

En av Grevlundagårdens äppelodlingar förvandlades för flera år sedan till vall för hösilage, innan det häromåret blev ”Peders fält”, ett stort träningsfält med gräsunderlag någon kilometer från gården på Österlen i Skåne. OS-silvermedaljören och den förre Europamästaren konstaterar att inte alla har samma tillgång till mark som Grevlunda, men att det är en bra ide’ för hoppryttare försöka få tillgång till gräsunderlag för träning.

Peder Fredricson Grevlunda Peders fält
Foto Catharina Hansson

 

– Det är bra att öka kunskapen om gräs. Om gräsbanor säger folk att de är ”bra” eller ”dåliga”, men man måste ju lägga engagemang för att få dem bra, säger OS-silvermedaljören och den förre Europamästaren.
– Jag tycker att gräs är bra för att det ger lite mer glid vid hovisättningen, och jag tror det är mer skonsamt för hästens ben. Det var en anledning till att jag ville ha en stor gräsyta att träna på hemma.

Fältet är 1,5 hektar stort (som två fotbollsplaner) och fortfarande under utveckling.
– Jag vill få till underhållet lite bättre. Att kolla upp det, ta råd om vilka maskiner vi behöver och så vidare, ska bli ett projekt till hösten. Jag har inte ambition och budget att ha ett gräs som på Hickstead, men jag skulle vilja ha det som en välskött villagräsmatta.

En av hörnstenarna i Peders filosofi är att variera hästarnas träning, och underlagen de arbetas på.  Peders (och broderns Jens) fokus på underlag kommer från början från pappa professor Ingvar Fredricson, som på 1970-talet blev en världspionjär i forskning om banunderlag för travhästar. Den forskningstraditionen har sedan utvecklats vidare till ett samarbete mellan FEI och biomekanikforskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, som med hjälp av Svenska Ridsportförbundet resulterade i första upplagan av underlagsguiden 2014.

Peder Fredricson Grevlunda Peders fält
Foto Catharina Hansson

Ett träningspass hemma på Grevlunda kan med fältets tillkomst börja med lättare uppvärmning och arbete i runt 15 minuter på lite kuperade, slingrande grusstigar på den naturbana som anlagts närmare stallet. Därifrån skritt och trav i lätt lutning uppför en typ skogsväg med gräs i mittremsan, till fältet. Det tar ca sju minuter.

– Sedan rider jag här i 15-20 minuter. Här kan jag galoppera på, utan att det är ren konditionsträning. Det är mer markarbete i högre tempon rakt fram, utan att hästen hela tiden behöver svänga, som på en ridbana eller i ett ridhus. Att inte behöva svänga så mycket tror jag också är mer skonsamt för hästens ben, säger Peder.

– Det är klart att har den sedan galopperat här i en kvart i lite högre tempo så stärker det ju också konditionen. Sedan skrittar och travar vi tillbaka till stallet. Då har hästen varit ute i cirka 45 minuter, fått ett omväxlande arbete, och olika underlag att jobba på.
– Vi vill hålla hästarna glada och sunda, säger han.

Peder Fredricson Grevlunda Peders fält
Foto Catharina Hansson

Peder har en brasklapp om användningen av gräs. Det är, precis som beskrivs i gräsdelen av underlagsguiden, att ha koll på hur marken är för dagen, och anpassa hastigheten till det.
– Är det torrt väder och marken blivit hårdare så galopperar vi ändå, men i lägre tempo, säger han.

När fältet skulle göras om till träningsyta gjorde Peder själv, yngste sonen Bill och personalen det mest tidsödande arbetet. Det var att hitta och ta bort alla stenar på marken, och få bort eventuella hål och gropar. Det var bland annat i entimmarspass, då det vanliga stallarbetet och ridningen byttes ut mot gemensamt arbete på fältet. Stenar plockades bort och alla hål markerades med röda flaggor för att sedan fyllas i. När fältet väl ställts i ordning kom ett bakslag när vildsvin kom in och bökade runt.
Sedan dess finns ett vildsvinsstaket runtom hela fältet.

Peder Fredricson Grevlunda Peders fält
Ett vildsvinsstaket omgärdar Peders fält, men för att det ska vara lätt att rida in finns ett hopp, som Peder använder för att ta sig in. Foto Catharina Hansson

Svenska Ridsportförbundets ”Ridunderlag – en guide” har uppmärksammats i hela ridsportvärlden. Den uppdateras löpande och nu har gräs som ridunderlag fått mer utrymme. Det utvidgade kapitlet erbjuder ingående råd om gräsunderlag för både hoppning, fälttävlan och dressyrträning. Den ger också vägledning från de ansvariga för två av Storbritanniens mest berömda banor för hinderlöp, Aintree och Cheltenham.

– Det är hästens naturliga underlag och används idag på flera stora tävlingar och mästerskap, säger Markku Söderberg, som är ordförande i Svenska Ridsportförbundets Ridskole- och Utbildningssektion, som står bakom guiden, som tidigare också har översatts av det internationella ridsportförbundet FEI.

Peder Fredricson Grevlunda Peders fält
Banan har en grind, där man kan köra in med maskiner – och för den som vill rida in, men inte hoppar (det vill säga Lisen). Foto Catharina Hansson

”Ridunderlag – en guide” serverar fakta för ”gräsrötter” och för dig som vill djupdyka i ämnet. Du får också ta del av experternas tips hemligheterna bakom några av Europas bästa gräsbanor, som Hickstead och Falsterbo i hoppning och Burghley och Luhmuhlen i fälttävlan, förutom Peder Fredricsons och Jan Brinks reflektioner om gräs för hemmaträning.

En del av Svenska Ridsportförbundets strategi för god hästhållning och anläggningar är att ge kvalitativt stöd och rådgivning baserad på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund.
”Ridunderlag – en guide” är en del i det arbetet.

Guiden har tagits fram av en referensgrupp med bland andra representanter från Svenska Ridsportförbundet, tävlingssporten, ridskoleverksamheten, professor Lars Roepstorff, veterinärer och forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) samt svenska och utländska experter med gedigen erfarenhet av att bygga ridbanor.  I den nya, utvidgade gräsdelen av guiden medverkar högt ansedda internationella experter på gräsunderlag för häst.

Författare av guiden utom gräsdelen är veterinärerna Elin Hernlund och Cecilia Lönnell, som bägge skrivit sina doktorsavhandlingar på SLU om underlag, träning och hållbarhet hos hästar. Cecilia Lönnell har ansvarat för gräskapitlet.

”Ridunderlag – en guide” har också översatts av det internationella ridsportförbundet FEI.

 

Här hittar du hela ”Ridunderlag – en guide” (pdf)

Läs mer om underlagsguiden hos Ridsportförbundet

 

 

 

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.