Magdalena Regårdh: ”Vad göööör de på förbundet egentligen?”

Vad göööör de på förbundet egentligen?
Varför gööör de ingenting på förbundet? Varför gööör förbundet inte någonting? Och vad använder de egentligen våra pengar till?
Den där frågan dyker upp allt som oftast, och likt Gösta Ekman och Tage Danielssons undran om vad som egentligen händer på banken efter tre, verkar det inte finnas någon som vet. Bara en massa vilda gissningar.

Jag har själv undrat många gånger. Lite sådär föraktfullt så att alla förstår att det jag egentligen menar är att det inte görs tillräckligt och det som faktiskt görs är fel. Förmodligen sitter de bara där och pillar navelludd hela dagarna, när de inte hittar på nya sätt att sko sig på oss och nya korkade regler förstås.

Tydligen lär man sig hur vårt förbund är uppbyggt när man tar grönt kort. Jag tog grönt kort 1994. Då var jag 18 år gammal och brydde mig inte speciellt mycket om hur förbundet fungerade. Det lilla jag lärde mig på kursen har jag för länge sedan glömt. Jag har alltså levt lyckligt ovetande om hur vårt specialförbund fungerar under i stort sett hela min aktiva karriär. Sen blev jag tillfrågad om att vara med i Skånes Ridsportförbunds Hoppkommitté.

Helt ärligt, jag arbetar på en strikt need-to-know basis. När man är engagerad i sitt distriktsförbund så bör man nog veta hur förbundet fungerar, men det är inte ett absolut krav. Därför är det fortfarande mycket som är luddigt.

Foto. Fredrik Jonsving

Ett par saker har jag dock fått klart för mig. Det första är att alla som är engagerade i styrelsen och våra olika kommittéer arbetar helt ideellt. Det är faktiskt så hela vägen upp till centralförbundet. Ingen som sitter i en styrelse eller kommitté i något distrikt får betalt för sitt arbete. Vi har rätt till milersättning när vi kör till möten och uppdrag men jag tror att nästan ingen i Skånes hoppkommitté hämtar ut den. Några få har rätt till ett kostnadsersättningsbidrag. Det ska helst inte bli för dyrt att ställa upp med sin tid.

Skåneförbundet är ganska stort, så vi har ett par anställda på kansliet. Men det är inte de som är förbundet. Förbundet, det är det vi medlemmar som är. Personalen på kansliet är anställda av oss, eller av vår demokratiskt valda förbundsstyrelse då, för att administrera den verksamhet som styrelsen beslutat att vi ska ha. De flesta av oss som är engagerade har heltidsjobb redan, många av oss är dessutom även ideellt engagerade i vår egen förening eller på något annat ställe. Det vore inte helt realistiskt att tro att vi skulle klara av att hantera allt som händer i distriktet på ett vettigt sätt på vår fritid. Och det händer saker.

Mycket av det som händer syns inte på tävlingsplatserna runt om i länet. Eller tas bara för givet. Vi administrerar en mängd olika serier och cuper, Div 2, Div 3, knockoutdressyr, seniorcuper med mera. Vi har en ridskolecup. Vi har ryttarutveckling i olika grenar och på olika nivåer. Vi arbetar med integration, vi arbetar med värdegrunder och hästvälfärdsfrågor. Vi har en ungdomssektion som arrangerar ungdomsdagar, hästkunskaps cup och vi i stallet. Vi har utbildningar för funktionärer, vi har temadagar och inspirationsdagar. Vi kvalitetsmärker ridskolor.

Listan är lång och en hel del av det som görs kan tyckas ointressant för tävlingsryttare. Själv har jag inga barn, så jag skulle hellre betala mindre i skatt och inte bekosta skolor och lekplatser. Men det fungerar inte så. Vårt uppdrag inom ridsportförbundet är att värna ridsporten och deras utövare på alla nivåer. Och vi gör vårt bästa.

Ibland får vi idéer som inte är så bra. Ibland får vi helt fantastiska idéer. Ibland får vi bra idéer som av någon anledning inte fungerar i praktiken. Ibland skulle vi vilja göra på ett annat sätt, men vi är styrda av olika lagar och regler som väger tyngre än viljan hos ett idrottsförbund. Ibland blir vi så engagerade att vi gör saker utan att ha tänkt riktigt färdigt. Men det vi gör, det gör vi med ambitionen att göra vår sport bättre för alla som tar del i den. Hästar och människor på alla nivåer. Och jag tycker faktiskt att vi lyckas för det mesta.

Hur det fungerar på klubbnivå har jag alltid varit lite mer insatt i. Min mamma var ordförande i två olika ridklubbar när jag tävlade ponny. Frågorna var desamma. Varför göööör inte föreningen någonting? Föreningen borde göööra någonting och varför måste ni höja medlemsavgiften nu igen? Där var jag så att säga på insidan och förstod fullt och väl att klubben, det var medlemmarna. Eller tja, styrelsen och deras familjer i all fall. Det var de som gjorde det mesta.

Det är därför jag ibland blir lite förvånad när jag läser inlägg på facebook där de som faktiskt är aktiva i sina föreningar ställer frågan. Vad gööör de på förbundet egentligen? För de om några borde ju veta hur verkligheten ser ut. De vet av erfarenhet hur trött man blir av att alltid vara den som ställer upp och fixar, trött på att lägga större delen av sin fritid på föreningen och trött på att det aldrig är bra nog för de medlemmar som inte synts till på ett årsmöte de senaste fem åren. För föreningen, liksom förbundet, är ju inte styrelsen, verksamhetschefen eller kansliet. Föreningen, liksom förbundet, är alla medlemmar.

Foto: Fredrik Jonsving.

Varför kan vi inte köpa nya hinder? Varför kan vi inte preparera underlaget så det inte fryser på vintern? Varför kan vi inte få nya klubbjackor? Varför måste jag vara funktionär på den här tävlingen också? Varför kan vi inte ha en anställd som fixar, lagar, harvar, städar och ser till att det finns toapapper? Varför måste vi höja medlemsavgiften nu igen?
De som sitter i styrelsen suckar för att ingen förstår hur dyrt det är att driva en ridanläggning, hur lite intäkter ridhuskorten faktiskt ger och hur viktigt det är att tävlingen man ordnar blir en succé om man ska ha råd att bjuda in den där tränaren man lovat ungdomssektionen och kunna arrangera bussresan till Falsterbo i år igen. Och att det faktiskt var flera år sedan medlemsavgiften höjdes och allting kostar pengar.

Jag har läst Skånes Ridsportförbunds verksamhetsberättelse. Det gjorde jag på distriktets årsmöte, som jag gick på för första gången i år. Jag har läst den ekonomiska berättelsen också. Jag lärde mig en del men känner fortfarande inte till en bråkdel av vad vi gör. Fick surfa runt en stund för att kunna skriva den här texten och nu vet jag lite, lite mer.

Här kan vi såklart bli mycket bättre. Både på klubbnivå, på distriktsnivå och på centralnivå. Bättre på att visa och förklara att vi fick in 30 000 kr på senaste tävling. Nu kan vi både göra lite löpande underhåll och köpa ett nytt hinder.
Vi får in såhär mycket i avgift för våra tävlingsstarter till distriktet och det finansierar nästan den personal som arbetar på kansliet med i huvudsak frågor som rör tävling.
Ja, det kostade en liten slant när grenledningen åkte till Tryon för att reka men vilken sport, underhållning och inspiration vårt svenska lag bjöd på! Ett svenskt lag som håller världsklass mycket tack vare det ideella system hela vår sport och vårt förbund är uppbyggd på.

Så slipper vi kanske höra frågan igen. Vad gööör de på förbundet egentligen?

Magdalena Regårdh


 

fakta

Sverige är unikt såtillvida att Idrottsrörelsen finansieras till 25-35% offentliga medel som regering och riksdag skjuter till. De kommer i form av Förbundsbidrag, Specialdistriktsbidrag, Lokalt aktivitetsstöd, Idrottslyft, Anläggningsstöd m.m. I gengäld kräver samhället att vi är en ”Allmännyttig ideell organisation” på alla nivåer, dvs inte styrs av några privata eller vinstintressen, och att alla beslut tas på ideell basis.

Förbund och distrikt är ett ”nollsummespel” där den kostnaden som krävs in på olika plan behövs för att bära den verksamhet som man enligt sitt uppdrag skall genomföra. Tävling, Utbildning, Ungdomsverksamhet, Föreningsverksamhet m. m

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.