Destiny är ett riktigt litet mirakel. Foto: Privat

Mirakelfölet föddes mot alla odds

I åttonde månaden kastade stoet Destiny sitt föl för två år sedan. För matte Anki blev det en extremt orolig väntan på fölning såhär två år senare. Men nu har den lilla stjärnan sett dagens ljus, lite senare än de flesta.

Med Mr Vain GJ som pappa och Destiny (e Davignon) som mamma finns det gott om potential i det lilla livet som fått namnet Destinys Child.

Destinys Child. Foto: Privat

Mamma Destiny har varit hos Anki Tifelt på Veneröds Dressyrstall sedan hon själv var föl. Hingsten Mr Vain GJ (SWB f -13 e Diarado-Lavirco) har tio av tio i hoppningen och är lika stark i gångarterna. Det finns gott om hopp i det lilla fölet som föddes den 11 september och nu fyllt en vecka.

– Jag har tävlat mamman med placeringar i Saint George och startat några Intermediare. Men hon tycker inte om att åka transport, jag var tvungen att hitta på något nytt med henne, säger Anki.

Hon bestämde att stoet Destiny skulle gå i avel och betäckte redan samma år. När fölet kastades så sent som i åttonde månaden blev det aldrig tal om att betäcka igen samma år.

– Jag tappade faktiskt sugen helt. Men sen kände jag att hon inte bara skulle gå här utan att göra något, säger Anki som trots allt betäckte om.

Mr Vain GJ är pappa till Destinys child. Foto: Fredrik Jonsving

Dräktigheten blev allt annat än enkel.

– Stoet fick kolik och var tvungen att få dropp. Sen fick hon en infektion efter kanylen i kärlet. Det var väldigt segt. Först stod hon på antibiotika och smärtlindring i åtta veckor. Vi var livrädda att det skulle gå illa för fölet, säger Anki.
Till slut kunde man lokalisera en böld på stoet, öppna den och dräktigheten kunde fortsätta utan problem.
Ett riktigt litet mirakel. Foto: Privat
Väntan har varit lång. Väldigt lång.
– Men jag är bara glad att det gått bra.
Problemen fortsatte dock även efter fölning.
– Hon fick så ömma juver och är förstföderska. Så hon blev väldigt arg och sparkade efter fölet när hon följde efter för att dia, säger Anki.
Lösningen fick bli dygnet runt-bevakning och regelbundna hormonsprutor de första dagarna.
– Vi försökte flaskmata fölet men det ville hon inte.
Istället blev lösningen att hålla i stoet medan fölet diade. Det i sin tur gav Anki få stunder att vila upp sig.
Nu har fölet precis fyllt en vecka och både mamma och dotter mår bra. Anki behöver inte längre punktbevaka familjen.
– Nu går de ute tillsammans och hon har kunnat dia, säger Anki.
Ska du behålla henne? 
– Ja, tills vidare iallafall, säger Anki.

angelica@ridenews.se
Publicerad
Uppdaterad

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.